Veckans läsning
12 years ago
Jag är lite trött efter en kväll i Venice med Softy och bjussar därför på Veckans läsning.
En jäkligt bra text om American Apparels Dov Charney och fotografen Terry Richardsons svinerier.
"The constant sexualization of female images in magazines like Vice, the AA ads, and Terry Richardson’s photography created a false binary; if you couldn’t tolerate it, you must be a square. To be offended was to condemn sexual freedom entirely, even if all you were offended by was that the nudity focused on pretty young women to the exclusion of everyone else."
Woman Imitates Self-Serious Male Writers With Cigarettes. (Vi låter rubriken tala för sig).
Skillnaden mellan New York och North Carolina.
"It takes an hour to fly from New York to North Carolina. It is a complete shock to the system. I slow down to a tenth of my speed and I still feel like I’m running. No one else seems to be moving at all. When I go into the airport bathroom it is empty and sterile and every toilet flushes."
Yo! I The New Yorker.
Och till slut en text om män som gillar vapen mer än kvinnor.
Allt detta illustreras med ett litet paket smör.
En jäkligt bra text om American Apparels Dov Charney och fotografen Terry Richardsons svinerier.
"The constant sexualization of female images in magazines like Vice, the AA ads, and Terry Richardson’s photography created a false binary; if you couldn’t tolerate it, you must be a square. To be offended was to condemn sexual freedom entirely, even if all you were offended by was that the nudity focused on pretty young women to the exclusion of everyone else."
Woman Imitates Self-Serious Male Writers With Cigarettes. (Vi låter rubriken tala för sig).
Skillnaden mellan New York och North Carolina.
"It takes an hour to fly from New York to North Carolina. It is a complete shock to the system. I slow down to a tenth of my speed and I still feel like I’m running. No one else seems to be moving at all. When I go into the airport bathroom it is empty and sterile and every toilet flushes."
Yo! I The New Yorker.
Och till slut en text om män som gillar vapen mer än kvinnor.
Allt detta illustreras med ett litet paket smör.
Podden: hipsterdöden, new york times och en lektion i kärlek
12 years ago
Podden nummer 40 är här! Vi pratar om journalistiken i New York Time, om hur man får den man vill ha i kärlek (alltid aktuellt), om hipsterdöden och normcore (jag vet, jag vet, detta talade alla om redan i februari) och så pratar jag om makten i att inte läsa kommentarer på nätet.
Jag funderade förresten vidare på makten i att ignorera kommentarer och kom fram till att en del av frustrationen på internet, som många män uppenbarligen känner, måste komma ur att snubbar generellt är vana vid att folk lyssnar på dem. Plötsligt finns det en massa unga kvinnor (nu syftar jag inte på mig själv, utan kvinnor som på riktigt är unga) som är proffs på sociala medier och når en enorm läsarskara. Rollerna är därmed ombytta. De ung kvinnorna har makt och blir hörda, medan männen får nöja sig med att lämna sura kommentarer i kommentarsfälten. Fatta frustrationen.
Jag funderade förresten vidare på makten i att ignorera kommentarer och kom fram till att en del av frustrationen på internet, som många män uppenbarligen känner, måste komma ur att snubbar generellt är vana vid att folk lyssnar på dem. Plötsligt finns det en massa unga kvinnor (nu syftar jag inte på mig själv, utan kvinnor som på riktigt är unga) som är proffs på sociala medier och når en enorm läsarskara. Rollerna är därmed ombytta. De ung kvinnorna har makt och blir hörda, medan männen får nöja sig med att lämna sura kommentarer i kommentarsfälten. Fatta frustrationen.
Början på slutet
12 years ago
Mest av allt har jag plöjt igenom min nya favoritserie The Shield, men jag har också hängt familjen, tagit farväl av Dylan som flyttar tillbaka till Kapstaden och ätit middag på den mysiga etiopiska restaurangen Azla vid Exposition Park.
Jag avskyr verkligen at ta farväl och insisterar på att alla bara ska krama om varandra helt vanligt och säga: "See you soon. Take care!" Dessutom tar det faktiskt inte så länge innan vi återförenas i L.A. igen. Faktiskt.
Vi tillbringade också en stund på stranden, men det såg ni ju redan i kortfilmen under.
Och så har Vidar, Maggan och jag sprungit omkring i Palisades. Om man med "sprungit" menar "haltat omkring med en sammanbiten min". Jag sprang tio gånger upp och ner för Santa Monica stairs i förrgår och i dag är mina ben flexibla som timmerstockar. Jävligt ömma stockar. Men vill man upprätthålla storleken på sina Arnold Schwartzenegger-vader så får man lida lite.
Jag avskyr verkligen at ta farväl och insisterar på att alla bara ska krama om varandra helt vanligt och säga: "See you soon. Take care!" Dessutom tar det faktiskt inte så länge innan vi återförenas i L.A. igen. Faktiskt.
Vi tillbringade också en stund på stranden, men det såg ni ju redan i kortfilmen under.
Och så har Vidar, Maggan och jag sprungit omkring i Palisades. Om man med "sprungit" menar "haltat omkring med en sammanbiten min". Jag sprang tio gånger upp och ner för Santa Monica stairs i förrgår och i dag är mina ben flexibla som timmerstockar. Jävligt ömma stockar. Men vill man upprätthålla storleken på sina Arnold Schwartzenegger-vader så får man lida lite.Objektet
12 years ago
På inlägget under sa Soxxy att hon försöker berömma folk för andra egenskaper än deras utseende. Lägligt nog frågar Radiohuset på Svenska Yle i dag om "Skönhetsoperationer är okej".
Det snabba svaret: Det som inte är okej är att ställa just den här frågan eftersom folk ska skita i hur andra människor ser ut. Ju mer vi pratar om utseende, desto mer tänker folk på det. Skönhetsindustrin är en fruktansvärt lukrativ bransch som tjänar på att vi ängsligt går omkring och funderar på om vi är tillräckligt snygga, smala och hårfria på kroppen.
För en tid sedan var det nån som kommenterade på pressbilden av mig i shorts och skjorta och menade att man tydligen nu för tiden är tvungen att sälja precis allt med kvinnliga kroppsdelar. Sälj grej med tjej, liksom. Min första reaktion var att känna mig skamsen. Här kallar jag mig feminist och fläker samtidigt ut mina rasben (dessutom i samband med att min bok kommer ut, god litteratur borde ju sälja sig själv!).
Jag antar att det handlar om nåt slags dubbelbestraffning. Följ samhällets normer om hur en kvinna ska se ut och kritisera henne sedan för att falla i patriarkatets fälla. Var fin, men fin på ett visst sätt. Var smal, snygg, ha stora bröst (men inte för stora) och len hy, men på ett NATURLIGT sätt. Skönhetsoperera dig om du måste, men håll det hemligt. Visa inte upp dig och se behaglig ut när du ändå gör det. Klä dig inte i burka, men visa inte heller för mycket hud.
Men hörni, vi löser inga problem genom att peka på individer och försöka fatta kollektiva beslut om vad som är ett korrekt utseende. Istället för att undra om skönhetsoperationer är okej borde Svenska Yle ställa frågan om varför vi lever i en kultur där utseendet spelar en så stor roll och hur vi kan komma förbi strukturer som gör att kvinnor objektifieras.
Och förresten, två minus gör inte alltid ett plus och jämställdhet handlar inte om att alla kön ska ha det lika illa. Nu tänker jag på hur Svt Opinion för ett par dagar sedan publicerade debattartikel om hur vidrigt det är med urbana män i shorts. Skribenterna menar att de betackar sig denna "visuella nedskräpning". Objektifieringen och dubbelbestraffningen av kvinnor löses inte genom att göra samma sak mot män.
Det snabba svaret: Det som inte är okej är att ställa just den här frågan eftersom folk ska skita i hur andra människor ser ut. Ju mer vi pratar om utseende, desto mer tänker folk på det. Skönhetsindustrin är en fruktansvärt lukrativ bransch som tjänar på att vi ängsligt går omkring och funderar på om vi är tillräckligt snygga, smala och hårfria på kroppen.
För en tid sedan var det nån som kommenterade på pressbilden av mig i shorts och skjorta och menade att man tydligen nu för tiden är tvungen att sälja precis allt med kvinnliga kroppsdelar. Sälj grej med tjej, liksom. Min första reaktion var att känna mig skamsen. Här kallar jag mig feminist och fläker samtidigt ut mina rasben (dessutom i samband med att min bok kommer ut, god litteratur borde ju sälja sig själv!).
Jag antar att det handlar om nåt slags dubbelbestraffning. Följ samhällets normer om hur en kvinna ska se ut och kritisera henne sedan för att falla i patriarkatets fälla. Var fin, men fin på ett visst sätt. Var smal, snygg, ha stora bröst (men inte för stora) och len hy, men på ett NATURLIGT sätt. Skönhetsoperera dig om du måste, men håll det hemligt. Visa inte upp dig och se behaglig ut när du ändå gör det. Klä dig inte i burka, men visa inte heller för mycket hud.
Men hörni, vi löser inga problem genom att peka på individer och försöka fatta kollektiva beslut om vad som är ett korrekt utseende. Istället för att undra om skönhetsoperationer är okej borde Svenska Yle ställa frågan om varför vi lever i en kultur där utseendet spelar en så stor roll och hur vi kan komma förbi strukturer som gör att kvinnor objektifieras.
Och förresten, två minus gör inte alltid ett plus och jämställdhet handlar inte om att alla kön ska ha det lika illa. Nu tänker jag på hur Svt Opinion för ett par dagar sedan publicerade debattartikel om hur vidrigt det är med urbana män i shorts. Skribenterna menar att de betackar sig denna "visuella nedskräpning". Objektifieringen och dubbelbestraffningen av kvinnor löses inte genom att göra samma sak mot män.
En dag på annenberg beach house
12 years ago
Hängde med några av mina favoriter på Annenberg Beach House tidigare i dag. Mycket behagligt, eller som Heather sa när hon såg filmen:
At the beach house from peppe öhman on Vimeo.
"Oh, it looks like we're having a great time!"
At the beach house from peppe öhman on Vimeo.
Några tankar:
12 years ago
Vet inte om ni minns eller ens lyssnade, men i podden, för några veckor sedan pratade vi om slut shaming och Monica Lewinskys Vanity Fair-essä. Här kommer en text i DN med samma tema.
Vuxna människor är nästan besatta av att äta hälsosamt (vad det nu sen betyder, här är en TIME text om hur glutenfritt bara är lurendrejeri för de allra flesta av oss) här i Kalifornien, men barnen serveras ostsmörgåsar, mac n' cheese, hamburgare utan minsta lilla grönsak och pommes frites. I går frågade servitören högt och ljudligt om Vidar vill ha vanlig mjölk eller chocolate milk. Resten av middagen var Vid sur på oss för att vi fråntog honom en lycklig barndom med god måltidsdryck.
The Guardian skriver om Robin Thicke och om hur vi måste sluta romantisera stalkers.
Vuxna människor är nästan besatta av att äta hälsosamt (vad det nu sen betyder, här är en TIME text om hur glutenfritt bara är lurendrejeri för de allra flesta av oss) här i Kalifornien, men barnen serveras ostsmörgåsar, mac n' cheese, hamburgare utan minsta lilla grönsak och pommes frites. I går frågade servitören högt och ljudligt om Vidar vill ha vanlig mjölk eller chocolate milk. Resten av middagen var Vid sur på oss för att vi fråntog honom en lycklig barndom med god måltidsdryck.
The Guardian skriver om Robin Thicke och om hur vi måste sluta romantisera stalkers.
Villebrådet
12 years ago
Först, tack så mycket för att ni svarar på inlägger under och berättar lite om er själva! Kul att en en stor del av er kommer från några av mina favoritbloggar: Linn, Lisa och Sara.
Eva skrev: P.S. Jag läste nyligen ut Vackra människor. Tack för en intressant bok! Jag är fundersam och provocerad. Men att boken väcker tankar är säkert ett tecken på att du lyckats. Jag känner att jag t.o.m. längtar efter en bokcirkel eller bokblogg där jag kan vädra alla funderingar. Vill du veta vad vi läsare tänker och tycker? Kanske du kan fråga oss i ett inlägg? Många som läst romanen vallfärdar säkert hit. :)
Hej Eva, så roligt att du läst boken! Det känns fortfarande helt sjukt att folk verkligen sitter och LÄSER den.
Jag är sannerligen ingen erfaren författare (nån sa att man måste skriva minst två böcker för att få kalla sig författare och jag klarar med nöd och näppe det testet), men så här känner jag kring tyckande och funderingar kring min bok:
Eva skrev: P.S. Jag läste nyligen ut Vackra människor. Tack för en intressant bok! Jag är fundersam och provocerad. Men att boken väcker tankar är säkert ett tecken på att du lyckats. Jag känner att jag t.o.m. längtar efter en bokcirkel eller bokblogg där jag kan vädra alla funderingar. Vill du veta vad vi läsare tänker och tycker? Kanske du kan fråga oss i ett inlägg? Många som läst romanen vallfärdar säkert hit. :)
Hej Eva, så roligt att du läst boken! Det känns fortfarande helt sjukt att folk verkligen sitter och LÄSER den.
Jag är sannerligen ingen erfaren författare (nån sa att man måste skriva minst två böcker för att få kalla sig författare och jag klarar med nöd och näppe det testet), men så här känner jag kring tyckande och funderingar kring min bok:
Att skriva tidningsartiklar, kolumner, recensioner, blogg och twitteruppdateringar är visserligen personligt, men också ett slags jobb (på en skala är artiklar mer och blogg mycket mindre). Att skriva bok är intimt, köttigt och ärligt. Det finns ingen professionell sköld att gömma sig bakom. Det personligt och naket. Det att litteraturvetare och professionella recensenter skriver om romanen är pirrigt och roligt, men också ett nödvändigt ont. Det svider ordentligt när en recensent missförstår (och missförstår hen är det delvis mitt fel som inte varit tydlig nog eller bara dålig) eller inte gillar. Det känns också fruktansvärt bra när personen som läser verkligen FATTAR (som Kulturtimmens recensent Dönsberg).
Ingen blir gladare än jag när folk läser boken och jag vill gråta av glädje när folk säger att de tyckte om historien. Jag älskar att den provocerar och väcker tankar. Jag diskuterar väldigt gärna ämnen i boken (bortskämda trettioåringar, innerstadselitism, feminism, dödsångest etc). Kom gärna med era funderingar! Men kom ihåg att det är en fiktiv historia, inte ett manifest.
Däremot, att lyssna till kritiska recensioner av alla som läst boken är som att få sin personlighet recenserad av människor som inte är en psykologer. Mycket kan säkert stämma, men jag vet ändå inte riktigt vad jag ska göra med den informationen, förutom att den sannolikt kommer att spöka hos mig när jag känner mig nere och inte nödvändigtvis gör mig till en bättre skribent eller människa.
Vad jag försöker säga är kanske: att skriva bok gör en till ett villebråd, så var lite varliga när ni vardagsrecenserar böcker inför deras författare.
Recension: västra nyland
12 years ago
Västra Nyland skrev en fin recension om Vackra människor. Blev mycket glad! Tyvärr måste man vara inloggad för att läsa den, men det är gratis de två första veckorna. Mediavärlden fungerar nu för tiden lite som drogvärlden. Den första smakbiten är gratis, sen är det meningen att man ska hosta upp deg. Nä, men allvarligt talat så är journalistisk en viktig del av ett demokratiskt samhälle. Kom ihåg: betalar du ingenting är du sannolikt produkten. Jan Helin på Aftonbladet skriver en bra krönika om det.
Men detta skulle vi ju inte alls tala om. Här är en screenshot från VN:
Men detta skulle vi ju inte alls tala om. Här är en screenshot från VN:
Bloggen frågar:
12 years ago
Kan vi göra en liten, liten läsarundersökning (för privat bruk)? Blir väldigt glad om ni tar er några minuter till att svara.
1. Hemort?
2. Ålder?
3. Egen blogg?
4. Hittat hit genom?
5. Läser helst om på den här bloggen?
BONUS:
6. Tipsa mig gärna om nåt (böcker, bloggar, ansiktsmasker, städer, recept, musik eller vad er expertis nu omfattar).
1. Hemort?
2. Ålder?
3. Egen blogg?
4. Hittat hit genom?
5. Läser helst om på den här bloggen?
BONUS:
6. Tipsa mig gärna om nåt (böcker, bloggar, ansiktsmasker, städer, recept, musik eller vad er expertis nu omfattar).
Helgen som gått
12 years ago
Det blev midsommarhelg och vi firade med att äta hangover plates och dricka bottomless mimosas (alltså jag, de andra beställde in helt andra rätter) på The Sunny Spot i Venice.
Softy var där, Fred var där, Johis och Myggan, Katzo och Pekka och Kati och en massa West L.A. hipsters.
Magnus älskar inte bara two fisted cheesburger på The Sunny Spot, utan också musiken de spelar. Maggans Bumping in my Car-spellista på Spotify fylls vanligtvis av nya låtar efter en brunch. Den här gången den heta och nya Ghetto Superstar. "Det är det enda kidsen lyssnar på nu för tiden."
Efteråt beslöt sig Maggie, Vidar och jag beslöt oss för att göra en utflykt och landade på The Getty Villa i Malibu. Magnus vill nu bo i ett hus fullt av konst och med "öppna luftiga lösningar".
Vidar tog sina allra första simtag. Mycket, mycket stolt mor. (Nej, vi kastade inte i honom och höll tummarna).
På söndagen tog Johis syster Myggan anställning på en lokal cirkus och vi betraktade henne när hon kastade sig i trapetserna. Här berättar Magnus och magnituden av olika parkeringsböter vi samlat på oss under året som gått.
Och sen gick vi hem, blickade ut över stranden vid piren som sommaren och söndagen till ära var smockfull av turister.
Softy var där, Fred var där, Johis och Myggan, Katzo och Pekka och Kati och en massa West L.A. hipsters.
Efteråt beslöt sig Maggie, Vidar och jag beslöt oss för att göra en utflykt och landade på The Getty Villa i Malibu. Magnus vill nu bo i ett hus fullt av konst och med "öppna luftiga lösningar".
Vidar tog sina allra första simtag. Mycket, mycket stolt mor. (Nej, vi kastade inte i honom och höll tummarna).
På söndagen tog Johis syster Myggan anställning på en lokal cirkus och vi betraktade henne när hon kastade sig i trapetserna. Här berättar Magnus och magnituden av olika parkeringsböter vi samlat på oss under året som gått.
Och sen gick vi hem, blickade ut över stranden vid piren som sommaren och söndagen till ära var smockfull av turister.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.