En liten snutt
12 years ago
Okej, här kommer en spoiler: Den här lilla videosnutten handlar mest om hur det ser ut när man kör rakt norrut från oss, landar i Santa Barbara, äter lunch och sen susar tillbaka via bergen. Nästan fem timmar i bil för en enkel lunch känns kanske överdrivet, men när landskapen är så här fina är det väl värt det.
Lunch i Santa Barbara from peppe öhman on Vimeo.
Lunch i Santa Barbara from peppe öhman on Vimeo.
Arbete och värde
12 years ago
Hur mycket är ditt arbete värt? Antagligen mer om du jobbar med att flytta omkring andra människors pengar än om du flyttar omkring gamlingar på ett äldreboende. I dagens Aftonbladet skriver Åsa Linderborg om hur svårt det är att försörja sig på kultur och inleder med att berätta om hur en frilansande kulturskribent på 70-talet kunde försörja sig på att skriva tre texter i månaden. TRE TEXTER I MÅNADEN? Det låter lika verklighetsförankrat som den röda tråden i Game of Thornes.
Enligt Linderborg tjänar en frilansande kulturskribent i dag ca 50 kronor i timmen. Såvida man inte är en Läckberg, Rowling eller Murakami (de flesta av oss är inte det) är det heller ingen inkomstbringande verksamhet att skriva böcker. Det är väl mest någonting man gör för att man verkligen vill. En arbetsdryg hobby som gör att man stundvis verkligen avskyr sig själv (fast mest av allt är det roligt). Och när vi ändå är inne på fattiga branscher så är det inte speciellt uppmuntrande att vara tidningsjournalist heller. Alltså jobbet är oftast ganska roligt, men det är svårt att bibehålla ett gott humör då ingen vill betala för texter längre.
Ibland drömmer jag om en arbetsplats där kurvorna pekar uppåt. Bara en enkel önskan om att jobba nånstans där det går bra. Men då utesluter jag väl alla arbetsplatser jag på riktigt brinner för. Eller i alla fall det mesta som nuddar vid kultur. ELLER?
Nu är ju problemet med folks ointresse för kulturtexter större än min personliga karriär. I längden blir bristen på så kallat olönsamma texter både ett kulturellt och ett demokratiskt problem, men det pratar vi så ofta om i podden att jag besparar er från det resonemanget just nu, just här. Batteriprocenten i min hjärna är långt inne på det röda området och det sänder regelbundet ut varningar om att det snart kommer att ta slut. Ska lägga mig och vara smartare i morgon. Guten nacht.
Enligt Linderborg tjänar en frilansande kulturskribent i dag ca 50 kronor i timmen. Såvida man inte är en Läckberg, Rowling eller Murakami (de flesta av oss är inte det) är det heller ingen inkomstbringande verksamhet att skriva böcker. Det är väl mest någonting man gör för att man verkligen vill. En arbetsdryg hobby som gör att man stundvis verkligen avskyr sig själv (fast mest av allt är det roligt). Och när vi ändå är inne på fattiga branscher så är det inte speciellt uppmuntrande att vara tidningsjournalist heller. Alltså jobbet är oftast ganska roligt, men det är svårt att bibehålla ett gott humör då ingen vill betala för texter längre.
Ibland drömmer jag om en arbetsplats där kurvorna pekar uppåt. Bara en enkel önskan om att jobba nånstans där det går bra. Men då utesluter jag väl alla arbetsplatser jag på riktigt brinner för. Eller i alla fall det mesta som nuddar vid kultur. ELLER?
Nu är ju problemet med folks ointresse för kulturtexter större än min personliga karriär. I längden blir bristen på så kallat olönsamma texter både ett kulturellt och ett demokratiskt problem, men det pratar vi så ofta om i podden att jag besparar er från det resonemanget just nu, just här. Batteriprocenten i min hjärna är långt inne på det röda området och det sänder regelbundet ut varningar om att det snart kommer att ta slut. Ska lägga mig och vara smartare i morgon. Guten nacht.
Farsdagen
12 years ago
Maggie älskar glass nästan lika mycket som han älskar sin familj (alltså inte så värst mycket, höhö) och för att fira den amerikanska farsdagen gick vi till en omtalad pop up-glasskiosk nere på Oceans Avenue. Magnus och Vidar var som vanligt traditionalister och valde de mycket förutsägbara smakerna jordgubb respektive choklad, medan jag rockade loss med en kula vegan blodapelsinsorbé.
Sedan gick vi ner till piren för att trängas med turisterna och kolla på den skräcklinjagande ormmannen. När Minna hälsade på här i LA berättade hon att ormen bitit en turist.
Kollade på fiskarna i akvariet under piren och började sedan promenera hem. Längs med Oceans stod en massa foodtrucks parkerade. Vi stannade vid Magnus favorit, en juicetruck där man får betala det man tycker juicen är värd. Mycket sympatiskt.
För att matcha sina naglar, som Vidster Ryhmes målat kvällen innan, valde Maggie en morotsdrink. Själv tog jag en grapefrukt, apelsin och citron.
Sedan gick vi ner till piren för att trängas med turisterna och kolla på den skräcklinjagande ormmannen. När Minna hälsade på här i LA berättade hon att ormen bitit en turist.
Kollade på fiskarna i akvariet under piren och började sedan promenera hem. Längs med Oceans stod en massa foodtrucks parkerade. Vi stannade vid Magnus favorit, en juicetruck där man får betala det man tycker juicen är värd. Mycket sympatiskt.
För att matcha sina naglar, som Vidster Ryhmes målat kvällen innan, valde Maggie en morotsdrink. Själv tog jag en grapefrukt, apelsin och citron. Eftersom det är farsdag fick Magnus bestämma resten av dagens planer ("Resten av året är det ju morsdag i den här familjen") och valde att "ta det lugn, kolla på nån bra film och äta chips och glass. Inte gå ut!" Sjukt tråkigt, men vad gör man på fars dag?
Våga fråga
12 years ago
Jag är verkligen ingen schaman eller ens en vanlig snubbe som vet allt, men om jag skrupelfritt skulle dela med mig allmänna goda råd skulle ett vara att våga fråga. Det kanske låter som världens största klyscha, men man kan alltid fråga och det är, på riktigt, inte alls farligt att få ett nej.
Det kan handla om att vara sugen på ett jobb, att våga skicka in sitt bokmanus, att söka ett stipendium, att kolla om en potentiell favoritperson vill äta en glass med dig eller om du kan få sovmorgon i morgon. Att fråga är ett sätt att ta kontroll över sitt eget liv. De flesta av oss är så priviligerade att det nästan är en skymf mot folk som har det sämre att åtminstone inte försöka göra det vi vill.
Jag har fått fruktansvärt många nej i mitt liv, ibland har de svidit mer än andra gånger. Hemligheten är att gå vidare och inse att alla samlade nej inte betyder något alls när man får ett rätt ja.
Det kan handla om att vara sugen på ett jobb, att våga skicka in sitt bokmanus, att söka ett stipendium, att kolla om en potentiell favoritperson vill äta en glass med dig eller om du kan få sovmorgon i morgon. Att fråga är ett sätt att ta kontroll över sitt eget liv. De flesta av oss är så priviligerade att det nästan är en skymf mot folk som har det sämre att åtminstone inte försöka göra det vi vill.
Jag har fått fruktansvärt många nej i mitt liv, ibland har de svidit mer än andra gånger. Hemligheten är att gå vidare och inse att alla samlade nej inte betyder något alls när man får ett rätt ja.
Lat lördag
12 years ago
Hälsade på några kompisar. Hängde vid och i poolen. Hade det skönt. Pratade om att detta är sommaren då Vidar kommer att läsa sig simma.
Sign. f.d. simläraren
Förresten, läste en artikel om hur den vanligaste dödsorsaken bland barn under fjorton i Texas och Kalifornien är drunkning. Klimatet är skönt och folk har poolar, you do the math (förlåt, vet inte varför jag använde ett så obehagligt amerikanskt besserwisser-uttryck). Detta har lett till att siminstruktörer gör stora pengar på att lära ungar simma. Alla med sina egna unika (alltså "unika") tekniker. Nu för tiden rekommenderar de barn så unga som tre år att börja öva sina simkunskaper.
Orkade inte tjata på Magnus att fota mig så ni får hålla till godo med några vackra människor vid poolen.
Sign. f.d. simläraren
Förresten, läste en artikel om hur den vanligaste dödsorsaken bland barn under fjorton i Texas och Kalifornien är drunkning. Klimatet är skönt och folk har poolar, you do the math (förlåt, vet inte varför jag använde ett så obehagligt amerikanskt besserwisser-uttryck). Detta har lett till att siminstruktörer gör stora pengar på att lära ungar simma. Alla med sina egna unika (alltså "unika") tekniker. Nu för tiden rekommenderar de barn så unga som tre år att börja öva sina simkunskaper.
Orkade inte tjata på Magnus att fota mig så ni får hålla till godo med några vackra människor vid poolen.
 |
  |
Era favoritrecept
12 years ago
Folks, när ni kommer till L.A. och är riktgt sugna på tacos, rekommenderar jag Guisados i Echo Park. Så otroligt gott och förmånligt och mysigt och man kan dessutom ta med sin egen öl om man av någon outgrundlig orsak inte vill dricka av den färskpressade melonjuicen eller limonaden.
Det skulle visserligen passa den här familjens stil att äta på samma restaurang varje dag, men för att undvika det skulle jag vara otroligt tacksam om ni kunde dela med er av era favoritrecept just nu. Helst vegetariska.
Det skulle visserligen passa den här familjens stil att äta på samma restaurang varje dag, men för att undvika det skulle jag vara otroligt tacksam om ni kunde dela med er av era favoritrecept just nu. Helst vegetariska.
"goda feminister bantar ej"
12 years ago
Härom dagen snubblade jag över en Elle och fastnade vid en text av en feminist som berättade att hon hemlighöll att hon försökte gå ner i vikt. Hon menade att banta uppfattades som att gå i patriarkatets led och därför ofeministiskt. Samtidigt ville hon inte vara överviktig längre. Det hela slutade med att hon fortsatte leva och predika feminism samtidigt som hon i hemlighet räknade kalorier och sprang på gym. Ni kan läsa artikeln själva, men genom den kommer hon fram till att de allra flesta kvinnor funderar på sin vikt.
Att få kvinnor att fokusera på sitt utseende och därmed sträva efter reklamvärldens ouppnåeliga skönhetsideal (=slank och vit) är naturligtvis ett utmärkt sätt skapa dåligt självförtroende (du duger aldrig helt) och att försöka fylla det kvinnliga dygnet med ytligare intressen än lika lön i ett rättvist samhälle. Det är viktigare för kvinnor att se ut på ett visst sätt än för män. Dove gör aldrig kampanjer för gosigt runda män i vita kalsonger som sänder ut ett meddelande till andra män att de duger precis som de är. Detta eftersom män generellt är nöjdare med sina kroppar än vad kvinnor är. Män köper inte heller lika mycket "skönhetsprodukter." Hej patriarkatet!
Samtidigt, om feministen i början av inlägget vill gå ner i vikt ska hon, för helvete, få göra det. Feminismen handlar väl om att folk ska få göra som de vill med sina kroppar vare sig det handlar om att sminka sig, raka sig under armarna, spruta in stuff i läppar eller banta. Att lägga upp ett feministiskt regelverk där "rätt sorts feminister"inte bantar gör knappast kvinnor eller jämställdhetskampen bättre.
New York Times skriver om en annan lösning: Kaftanfester! Strunta i om det ligger lite mage över bikinibyxorna och ingen panik om du glömt bort att raka benen. Kaftanen döljer allt! Dessutom är den skön och svalkande i sommarhettan.
Ej skaffat kaftan ÄNNU, men god stämining vid poolen trots det.
Att få kvinnor att fokusera på sitt utseende och därmed sträva efter reklamvärldens ouppnåeliga skönhetsideal (=slank och vit) är naturligtvis ett utmärkt sätt skapa dåligt självförtroende (du duger aldrig helt) och att försöka fylla det kvinnliga dygnet med ytligare intressen än lika lön i ett rättvist samhälle. Det är viktigare för kvinnor att se ut på ett visst sätt än för män. Dove gör aldrig kampanjer för gosigt runda män i vita kalsonger som sänder ut ett meddelande till andra män att de duger precis som de är. Detta eftersom män generellt är nöjdare med sina kroppar än vad kvinnor är. Män köper inte heller lika mycket "skönhetsprodukter." Hej patriarkatet!
Samtidigt, om feministen i början av inlägget vill gå ner i vikt ska hon, för helvete, få göra det. Feminismen handlar väl om att folk ska få göra som de vill med sina kroppar vare sig det handlar om att sminka sig, raka sig under armarna, spruta in stuff i läppar eller banta. Att lägga upp ett feministiskt regelverk där "rätt sorts feminister"inte bantar gör knappast kvinnor eller jämställdhetskampen bättre.
New York Times skriver om en annan lösning: Kaftanfester! Strunta i om det ligger lite mage över bikinibyxorna och ingen panik om du glömt bort att raka benen. Kaftanen döljer allt! Dessutom är den skön och svalkande i sommarhettan.
Ej skaffat kaftan ÄNNU, men god stämining vid poolen trots det.
Moraliska kompromisser
12 years ago
Tycker generellt att djurparken är obehagliga, men vad gör man ej för moraliska kompromisser för sin avkomma. Ljuset i allt mörker i dag var ironiskt nog att jag fick, för första gången i mitt liv, se en livs levande flodhäst.
Valutan "synlighet"
12 years ago
Alldeles för ofta får jag mail där någon vill att jag ska marknadsföra hens produkt, evenemang eller idé på min blogg. Ibland handlar det om att att jag ska smyga in en text om försäkringar i ett inlägg och sedan få några tior betalt, andra gånger ska jag helt utan betalning marknadsföra ett evenemang, som dessutom tar inträde av deltagarna.
Jag håller med om att det är smart marknadsföring, ett blogginlägg funkar så mycket bättre än en köpt annons. Det jag tycker är osjysst är när folk nervärderar min blogg och vill att jag ska ta betalt i skambud eller den mycket abstrakta valutan "bra synlighet".
Ärligt talat känns detta lite förnedrande. Som om nästan tio års bloggande och tiotusentals läsare inte var värda någonting alls. Att jag liksom ska vara tacksam för att överhuvudtaget bli tillfrågad och därmed få syyyynlighet. Jag försöker vanligtvis vara snäll och ställer gärna upp när kompisar behöver min hjälp, men kom igen, antalet timmar jag har lagt ner på att skriva inlägg, svara på kommentarer och fundera på texter har visserligen varit roliga, men jag har inte gjort det för att något främmande företag ska kunna glida in och ba: "Hej, vi använder oss gärna av dina läsare!" Speciellt irriterande blir det när det handlar om kommersiella produkter och evenemang. Folk som ska tjäna pengar på att jag bloggar om dem.
Jag önskar att bloggare generellt var lite bättre på att ta betalt. Min dröm är att ingen idkade hemlig produktplacering och att det skulle bli norm för annonsörer att betala skäliga summor för synlighet i bloggvärlden. Det skulle vara så jäkla soft att få betalt för sitt arbete.
Jag håller med om att det är smart marknadsföring, ett blogginlägg funkar så mycket bättre än en köpt annons. Det jag tycker är osjysst är när folk nervärderar min blogg och vill att jag ska ta betalt i skambud eller den mycket abstrakta valutan "bra synlighet".
Ärligt talat känns detta lite förnedrande. Som om nästan tio års bloggande och tiotusentals läsare inte var värda någonting alls. Att jag liksom ska vara tacksam för att överhuvudtaget bli tillfrågad och därmed få syyyynlighet. Jag försöker vanligtvis vara snäll och ställer gärna upp när kompisar behöver min hjälp, men kom igen, antalet timmar jag har lagt ner på att skriva inlägg, svara på kommentarer och fundera på texter har visserligen varit roliga, men jag har inte gjort det för att något främmande företag ska kunna glida in och ba: "Hej, vi använder oss gärna av dina läsare!" Speciellt irriterande blir det när det handlar om kommersiella produkter och evenemang. Folk som ska tjäna pengar på att jag bloggar om dem.
Jag önskar att bloggare generellt var lite bättre på att ta betalt. Min dröm är att ingen idkade hemlig produktplacering och att det skulle bli norm för annonsörer att betala skäliga summor för synlighet i bloggvärlden. Det skulle vara så jäkla soft att få betalt för sitt arbete.
Veckans podd
12 years ago
Här kommer den! Jag kritiserar mansfeminism, pratar sexköpslag och varnar för storebror. I slutet introducerar jag sommarens roligaste drinking game. Magnus bidrar inte med så mycket.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.