Jag har varit så jävla arg under 2014
12 years ago
Visst har jag varit irriterad och sur förr, men 2014 måste gå till min personliga historia som året då jag ofta var riktigt jäkla förbannad. Det handlade mindre om att 2014 skulle ha varit ett orättvisare år för kvinnor än något tidigare år, mer om att jag på en allt mer detaljerad nivå lade märke till hur lång väg vi har kvar till ett jämställt och jämlikt samhälle. Nånstans halvvägs genom året insåg jag att jag inte på rak arm kan nämna ett enda par som lever helt jämställt (finns ni där ute, stig fram!)
Jag var förbannad på folk som inte såg sina egna privilegier, på våldtäktsdomar som friade förövaren, på hur antifeministiska spelare bombhotade Game Developers Choice Awards där feministen Anita Sarkeesian skulle prata, på att i Finland tyckte en (manlig) kulturreporter på public service-bolager Yle att västerländska feminister är osolidariska, på att det fanns alltid någon som skrek Not all men!, på hur få kvinnor det finns i filmvärlden (bara 30% är kvinnor), att det är värre att bli kallad nazist är värre än att få dödshot och på att folk lade ner så mycket energi på att diskutera om feminismen alls behövs, rätt sorts feminism och positionera sig gentemot andra människor (snubbar som skaffar feministpoäng genom att förklara varför andra män är sexistiska istället för att själva stiga åt sidan och ge plats åt kvinnor). Och på tusen andra saker som jag åtminstone delvis har skrivit om på den här bloggen under året som gått.
Jag har varit så jävla arg under 2014, vi får hoppas att det håller i sig. Ilska för ju med sig handlingskraftighet.
Varför det känns sådär att semestra i dubai
12 years ago
Vi kör en lista med helgläsning:
Vad nordkoreaner skrattar åt.
Vice: How cults work.
Washington Post skriver om lönegapet: Inte ens J Law får lika mycket betalt som sina kolleger med penis.
Martin Gelin skriver hur viktigt det är för journalister och teknologi att mötas, istället för att ligga i skyttegravar och kasta skit på varandra.
The Tall Lady Pride.
"Lura in dem med ett löfte om flottig snabbmat och servera dem sedan grönsaker". "Gör som Oprah och börja med att ta bilder av dig själv". Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här texten i Wired, men jag gillade den.
Och så har Maggie återupptagit bloggandets ädla konst!
En text om gästarbetarei Förenade Arabemiraten (inklusive Dubai). I december hälsade jag på några kompisar som flyttat till Dubai, kände en stor ambivalens. Superfint att hälsa på Karine, hemskt att se bristen på demokrati och jämlikhet.
"These guest workers arrive in the UAE bound to an employer by the kafala (sponsorship) system. By the time they report for their first day on the job, they are already heavily indebted from paying steep recruitment and transit fees that cumulatively run from $1,500 to $2,000. In most cases, the sponsoring employer confiscates their passports, assigns them to substandard housing, pays much less than they had been promised, and extracts long and punishing hours in extreme temperatures. A common joke among workers here is that the official temperature in the UAE never exceeds 50 degrees Celsius (122 degrees Fahrenheit)—even though it sometimes does—because no one is supposed to work when the mercury hits that threshold. And it’s not exactly easy for workers to pursue grievances against their sponsors—indeed, in some cases, the sponsor is simply a private citizen on the take, who never actually meets the worker."
Eller så kan ni strunta i allt det här och kolla på Netflix istället. Men jag lovar att ni har lite mer att prata om på söndagsmiddagen om ni ögnar igenom åtminstone en av ovanstående texter.
Vad nordkoreaner skrattar åt.
Vice: How cults work.
Washington Post skriver om lönegapet: Inte ens J Law får lika mycket betalt som sina kolleger med penis.
Martin Gelin skriver hur viktigt det är för journalister och teknologi att mötas, istället för att ligga i skyttegravar och kasta skit på varandra.
The Tall Lady Pride.
"Lura in dem med ett löfte om flottig snabbmat och servera dem sedan grönsaker". "Gör som Oprah och börja med att ta bilder av dig själv". Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här texten i Wired, men jag gillade den.
Och så har Maggie återupptagit bloggandets ädla konst!
En text om gästarbetarei Förenade Arabemiraten (inklusive Dubai). I december hälsade jag på några kompisar som flyttat till Dubai, kände en stor ambivalens. Superfint att hälsa på Karine, hemskt att se bristen på demokrati och jämlikhet.
"These guest workers arrive in the UAE bound to an employer by the kafala (sponsorship) system. By the time they report for their first day on the job, they are already heavily indebted from paying steep recruitment and transit fees that cumulatively run from $1,500 to $2,000. In most cases, the sponsoring employer confiscates their passports, assigns them to substandard housing, pays much less than they had been promised, and extracts long and punishing hours in extreme temperatures. A common joke among workers here is that the official temperature in the UAE never exceeds 50 degrees Celsius (122 degrees Fahrenheit)—even though it sometimes does—because no one is supposed to work when the mercury hits that threshold. And it’s not exactly easy for workers to pursue grievances against their sponsors—indeed, in some cases, the sponsor is simply a private citizen on the take, who never actually meets the worker."
Eller så kan ni strunta i allt det här och kolla på Netflix istället. Men jag lovar att ni har lite mer att prata om på söndagsmiddagen om ni ögnar igenom åtminstone en av ovanstående texter.
Löften att hålla och bryta
12 years ago
Nyårslöften, sysslar ni med sånt? Jag brukar vara usel på det. Det handlar väl om självgodhet och brist på disciplin (tycker jag är tillräckligt bra som det är, och klarar inte av att hålla fast vid grejer som jag egentligen inte tror på).
Cecilia skrev om att laga alla rätter i Lotta Lundgrens Om jag var din hemmafru. Konkret och bra löfte tycker jag. Om jag bodde kvar i Finland skulle jag lova att köpa den där tidningen som rumänska romer säljer på gatorna. Alternativt Situation Stockholm ifall jag var stockholmare. Ska se om jag kan hitta nåt motsvarande här på västkusten.
Har ni avlagt nyårslöften? Få höra i så fall.
Nina Hemmingson får som vanligt tusen poäng. Bild härifrån.
Cecilia skrev om att laga alla rätter i Lotta Lundgrens Om jag var din hemmafru. Konkret och bra löfte tycker jag. Om jag bodde kvar i Finland skulle jag lova att köpa den där tidningen som rumänska romer säljer på gatorna. Alternativt Situation Stockholm ifall jag var stockholmare. Ska se om jag kan hitta nåt motsvarande här på västkusten.
Har ni avlagt nyårslöften? Få höra i så fall.
Nina Hemmingson får som vanligt tusen poäng. Bild härifrån.
Från kallt till kallt
12 years ago
Nånstans efter brunchen var jag ganska kaxig och trodde att jag hade bemästrat jetlaggen. Little did I know att jag skulle fira nyårsafton i djup sömn några timmar senare. Eller det visste jag väl innerst inne, en är väl ändå realist.
MEN före jag däckade fick vi en spontaninbjudan på nyårsfest hemma hos några kompisar i Pacific Palisades. Så jäkla trevlig och avslappnad och kärleksfull nyårsfest. Jag satt mest och fnissade (på så sätt påminner jetlag om en bra bakfylla), sög på ett glas champagne och blickade ut över den alldeles magiska utsikten över Stilla havet.
Vi tog en Uber hem låååångt innan tolvslaget, men hann ändå se några raketer ovanför Santa Monica Pier. Fin avslutning på 2014.
Förresten, så här såg det ut på julafton i Finland.
Medan nyårsafton i Los Angeles bjöd på den här utsikten.
Det kändes för övrigt som om temperaturen låg på ungefär samma nivå båda aftnarna. Som tur verkar det bli lite bättre under veckoslutet.
MEN före jag däckade fick vi en spontaninbjudan på nyårsfest hemma hos några kompisar i Pacific Palisades. Så jäkla trevlig och avslappnad och kärleksfull nyårsfest. Jag satt mest och fnissade (på så sätt påminner jetlag om en bra bakfylla), sög på ett glas champagne och blickade ut över den alldeles magiska utsikten över Stilla havet.
Vi tog en Uber hem låååångt innan tolvslaget, men hann ändå se några raketer ovanför Santa Monica Pier. Fin avslutning på 2014.
Förresten, så här såg det ut på julafton i Finland.
Medan nyårsafton i Los Angeles bjöd på den här utsikten.
Det kändes för övrigt som om temperaturen låg på ungefär samma nivå båda aftnarna. Som tur verkar det bli lite bättre under veckoslutet.
Jag minns alla mina kurser och hur de brukade köra slut mig
12 years ago
Det är svinkallt här, men jag är mycket nöjd. Vaknade jetlaggmässigt runt tre (det var strömavbrott och jag fick panik av att inte komma ut på internet. Jag ba: "Tänk om det är en jättestor jordbävning och vi missat den!") och sedan klockan sex igen. Kände mig fortfarande som det där uppblåsta liket vi pratade om i går (och luktade säkert ungefär som det), men tog tag i saken och sprang en länk ner till piren. Lite good old days-känsla av att springa utan risk för att halka och bryta lårbenshalsen.
Runt klockan nio var samtliga familjemedlemmar vrålhungriga. Lyckligtvis var vi bjudna på brunch till ett par kompisar och åt ungefär all deras mat.
Riikka är här på samma stipendium som jag hade förra året. Hon sa att arbetsmängden är galen, men att hon älskar alla sina kurser. Matias är pilot och jag måste anstränga mig jättemycket för att inte enbart intervjua honom om hur det är att köra flygplan. Jag lärde mig ändå att landningar med en duns är ofta säkra landningar. Ska portionera ut alla mina frågor under våren.
Riikka och Matias hade förresten den snyggaste ljusstaken i stan.
Sedan gick vi hem och jag hade min nya snygga Girl Gang t-shirt (finns på Sofinah på Nylandsgatan om nån undrar. Halsduken kommer från Gauhar) på mig under läderjackan. Vidar återförenades med sin cykel.
Och det var det, nu ska jag låta er återgå till nyårsfirandet.
Runt klockan nio var samtliga familjemedlemmar vrålhungriga. Lyckligtvis var vi bjudna på brunch till ett par kompisar och åt ungefär all deras mat.
Riikka och Matias hade förresten den snyggaste ljusstaken i stan.
Sedan gick vi hem och jag hade min nya snygga Girl Gang t-shirt (finns på Sofinah på Nylandsgatan om nån undrar. Halsduken kommer från Gauhar) på mig under läderjackan. Vidar återförenades med sin cykel.
Och det var det, nu ska jag låta er återgå till nyårsfirandet.
Vi har landat
12 years ago
Vi har landat! Alla får pluspoäng. Vidar var som vanligt ett flygproffs, jag såg till att vi kunde hänga i en lounge på Kastrup under den sjukt långa transiten, Norwegian får poäng för sina fräscha plan med benutrymme och bra underhållning, tullen på LAX för att de bara lät oss glida förbi och Magnus för att han var packåsnan. Men trots alla poäng tär detta resande på min kropp. De de mörka ringarna under mina ögon är som ljusabsorberande svarta hål ute i rymden. Blek är jag också och uppsvälld. Som ett lik som legat liiite för länge i vatten.
Förresten, spännande spaning på vid gaten på Kastrup: där stod det en runt fyrtioårig övervintrad skejtare med nackstöd och armen i paket. Han såg mycket lidande ut fram tills han kom in på flyget där alla gipsförband och nackstöd försvann som i ett trollslag.
Det enda som bekymrar mig lite nu är att det regnar här i Los Angeles. Nu ska vi beställa hem lite thaimat och sen sova i en säng. Mycket uppskattat efter att ha knycklat ihop sig själv i ett flygplanssäte de senaste tio-elva timmarna.
.JPG)
Förresten, spännande spaning på vid gaten på Kastrup: där stod det en runt fyrtioårig övervintrad skejtare med nackstöd och armen i paket. Han såg mycket lidande ut fram tills han kom in på flyget där alla gipsförband och nackstöd försvann som i ett trollslag.
Det enda som bekymrar mig lite nu är att det regnar här i Los Angeles. Nu ska vi beställa hem lite thaimat och sen sova i en säng. Mycket uppskattat efter att ha knycklat ihop sig själv i ett flygplanssäte de senaste tio-elva timmarna.
Nytt år nya förändringar. tjohooo!
12 years ago
Nu drar vi till Los Angeles. Jag önskar er ett alldeles FANTASTISKT 2015! Jag tycker så mycket om er och att ni läser, kommenterar och bara hänger här.
Inför det nya året resonerar jag så här: allt förändras hela tiden, lika bra att ligga i beredskap och själv våga förändras, bryta vanor och rutiner och i stället kasta sig ut i det okända.
.gif)
Vi ses på den andra sidan (alltså inte Nangijala, men nog Atlanten)!
Inför det nya året resonerar jag så här: allt förändras hela tiden, lika bra att ligga i beredskap och själv våga förändras, bryta vanor och rutiner och i stället kasta sig ut i det okända.
Vi ses på den andra sidan (alltså inte Nangijala, men nog Atlanten)!
Sista valeten
12 years ago
För att göra vår resa västerut lite extra spännande var vi ganska sent ute med våra visumansökningar. När vi till slut gjort intervjun på ambassaden och fått en tumme upp gled posten in på spelplanen och ba: "Two can play that game!". Runt julen var det nämligen rusning på postkontoren, plus en massa röda dagar. Det ledde till att vi i morse, mindre än ett dygn före avgång, fick ett meddelande om att vi kunde hämta ut våra pass. Min puls hann gå upp en smula, men nu är allt bra igen.
Sjuksköterskeknull och sömnen
12 years ago
Nästan varje morgon vaknar jag upp med två andra personer i den 140 cm breda sängen. Det är minst en, men ibland också två, personer för mycket. Speciellt då den ena är en flipperboll till liten människa och den andra vill att det ska vara minus två i rummet för att han ska sova gott. Dessutom strävar flipperbollen efter att samla ihop allt täcker under sig i en stor hög och gnälla surt om man försöker lirka fram ett litet hörn för att täcka sin snögubbekalla kropp. När man vaknar upp, högra sidan avdomnad eftersom man på grund av utrymmesskäl vilat på bara den ena sidan av kroppen, med lätt rigor mortis, känner man sig pretty fucking far from utvilad.
Drömmen är en egen säng, alternativt en KING SIZE. Hur och med vem sover ni bäst?
Och PS den här texten om sjuksköterskeknull, åldrande, väninnor och frihet av Märta Tikkanen får inte gå oläst av er.
Drömmen är en egen säng, alternativt en KING SIZE. Hur och med vem sover ni bäst?
Och PS den här texten om sjuksköterskeknull, åldrande, väninnor och frihet av Märta Tikkanen får inte gå oläst av er.
Sista dagarna i helsingfors
12 years ago
Vi packar ihop våra grejer på Vävaregatan, jag är stundvis äckligt sentimental, fryser så fort jag sticker näsan utanför dörren, äter pizza till lunch och middag, Magnus städar, vi ordnar liten sammankomst/avskedsfest på kvarterskrogen, ser till så vi får tag på hemnyckeln när vi landar på LAX och planerar vad vi ska göra när jetlaggen kickar in.
.JPG)
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.