Nästan varje morgon vaknar jag upp med två andra personer i den 140 cm breda sängen. Det är minst en, men ibland också två, personer för mycket. Speciellt då den ena är en flipperboll till liten människa och den andra vill att det ska vara minus två i rummet för att han ska sova gott. Dessutom strävar flipperbollen efter att samla ihop allt täcker under sig i en stor hög och gnälla surt om man försöker lirka fram ett litet hörn för att täcka sin snögubbekalla kropp. När man vaknar upp, högra sidan avdomnad eftersom man på grund av utrymmesskäl vilat på bara den ena sidan av kroppen, med lätt rigor mortis, känner man sig pretty fucking far from utvilad. Drömmen är en egen säng, alternativt en KING SIZE. Hur och med vem sover ni bäst? Och PS den här texten om sjuksköterskeknull, åldrande, väninnor och frihet av Märta Tikkanen får inte gå oläst av er.
Helena S ·
10 years ago
Killer headline! Vi köpte största sängen vi hittade men ändå blir det för trångt. Vaknar ofta i kidsens sängar som av genomtänkt orsak är 90x200 cm vardera. Bäst om man ändå tvingas samsova är att skjuta sängen mot en vägg då kan man utnyttja madrassutrymmet maximalt. Håll ut, snart får du vila i solen!
Jill ·
10 years ago
Drömmen skulle vara att ha någon i sängen när jag kryper ner, en person som värmt upp sängen och som jag kan mysa med en liten stund. Sen när jag är redo att somna skulle man sparka bort den typen och ha en king size helt för sig själv. Mmmm...
Sabrina ·
10 years ago
Det finns inget värre än att dela säng med någon. Det bästa (och ibland sämsta, om man är på det humöret) med att vara singel är att man får ha sin säng helt för sig själv.
Sara Nordling ·
10 years ago
PS Normalt = nåt slags balans i känslor, tankar, varande.
rockpaperscissorlizardspock ·
10 years ago
Vi har varit bortskämda (eller inte, när man är myssugen) med att äldsta alltid velat sova själv i egen säng, helst i eget rum. Han b.l.ä.n.g.d.e. surt på oss varje gång vi störde hans nattsömn genom att ens vara i samma rum. Yngsta verkar eventuellt vara av en annan sort även om hon än så länge sover i egen säng och..eh... jag är väl inte skitpigg på unge i säng. Eller jo, en stund. Sen vill jag bre ut mig och inte bli sparkad på, trängd etc. Det är inte okej att sätta lock på spjälsängen när de börjar kunna gå själva va? mvhegomamman
Kugge ·
10 years ago
Tack för att du länkade till Märta Tikkanens text! Wow, säger bara wow!
Jenny ·
10 years ago
Jag leker musical beds. Båda ungarna har rymliga sängar så man ryms att dela med dem om det behövs. Och det behövs varje natt. Jag brukar försöka börja natten i sovrummet men innom kort har antingen mannen börjat snarka eller lillen börjat gnälla och då flyttar jag till hennes säng. Där ligger vi sedan en vuxen, ett barn och en katt och har det, eh, mysigt på 90x200cm medan mannen har en 180x200cm säng att snarka i. Egen säng (i eget rum!) låter lyxigt men för att vara riktigt ärlig så trivs jag faktiskt bra med att sova nära mitt barn.
Sovslurken Koko ·
10 years ago
Jag är en såndär konstig typ som helst sover så nära som möjligt, åtminstone nu när det är kallt. Jag hatade när sommarvärmen gjorde det nödvändigt att sova i varsin ända av sängen. Intrasslade ben, arm runt kroppen och helst ett par spinnande katter på 140 cm - det är så jag är lugnast i själen.
Frida Svensson ·
10 years ago
vi gav vår gamla säng till min syrra och tog över två 90 sängar från föräldrarna. tjoffade på en madrass och jag sover som a queen! SÅ.MYCKET.PLATS! Can't believe it! Love it!
Anonym ·
10 years ago
Tack för länken till Tikkanens text! Bästa jag har läst pa länge.//Johanna
mickan ·
10 years ago
Några katter som enda sängsällskap är idealet. Det enda positiva med att ha mänskligt sällskap just nu är att jag kan släcka min nattlampa som annars alltid är tänd (pga att sällskap tydligen jagar bort allt otäckt som lurkar i mörkret?).
Helena S · 10 years ago
Killer headline! Vi köpte största sängen vi hittade men ändå blir det för trångt. Vaknar ofta i kidsens sängar som av genomtänkt orsak är 90x200 cm vardera. Bäst om man ändå tvingas samsova är att skjuta sängen mot en vägg då kan man utnyttja madrassutrymmet maximalt. Håll ut, snart får du vila i solen!
Jill · 10 years ago
Drömmen skulle vara att ha någon i sängen när jag kryper ner, en person som värmt upp sängen och som jag kan mysa med en liten stund. Sen när jag är redo att somna skulle man sparka bort den typen och ha en king size helt för sig själv. Mmmm...
Sabrina · 10 years ago
Det finns inget värre än att dela säng med någon. Det bästa (och ibland sämsta, om man är på det humöret) med att vara singel är att man får ha sin säng helt för sig själv.
Sara Nordling · 10 years ago
PS Normalt = nåt slags balans i känslor, tankar, varande.
rockpaperscissorlizardspock · 10 years ago
Vi har varit bortskämda (eller inte, när man är myssugen) med att äldsta alltid velat sova själv i egen säng, helst i eget rum. Han b.l.ä.n.g.d.e. surt på oss varje gång vi störde hans nattsömn genom att ens vara i samma rum. Yngsta verkar eventuellt vara av en annan sort även om hon än så länge sover i egen säng och..eh... jag är väl inte skitpigg på unge i säng. Eller jo, en stund. Sen vill jag bre ut mig och inte bli sparkad på, trängd etc. Det är inte okej att sätta lock på spjälsängen när de börjar kunna gå själva va? mvhegomamman
Kugge · 10 years ago
Tack för att du länkade till Märta Tikkanens text! Wow, säger bara wow!
Jenny · 10 years ago
Jag leker musical beds. Båda ungarna har rymliga sängar så man ryms att dela med dem om det behövs. Och det behövs varje natt. Jag brukar försöka börja natten i sovrummet men innom kort har antingen mannen börjat snarka eller lillen börjat gnälla och då flyttar jag till hennes säng. Där ligger vi sedan en vuxen, ett barn och en katt och har det, eh, mysigt på 90x200cm medan mannen har en 180x200cm säng att snarka i. Egen säng (i eget rum!) låter lyxigt men för att vara riktigt ärlig så trivs jag faktiskt bra med att sova nära mitt barn.
Sovslurken Koko · 10 years ago
Jag är en såndär konstig typ som helst sover så nära som möjligt, åtminstone nu när det är kallt. Jag hatade när sommarvärmen gjorde det nödvändigt att sova i varsin ända av sängen. Intrasslade ben, arm runt kroppen och helst ett par spinnande katter på 140 cm - det är så jag är lugnast i själen.
Frida Svensson · 10 years ago
vi gav vår gamla säng till min syrra och tog över två 90 sängar från föräldrarna. tjoffade på en madrass och jag sover som a queen! SÅ.MYCKET.PLATS! Can't believe it! Love it!
Anonym · 10 years ago
Tack för länken till Tikkanens text! Bästa jag har läst pa länge.//Johanna
mickan · 10 years ago
Några katter som enda sängsällskap är idealet. Det enda positiva med att ha mänskligt sällskap just nu är att jag kan släcka min nattlampa som annars alltid är tänd (pga att sällskap tydligen jagar bort allt otäckt som lurkar i mörkret?).