Jag har varit så jävla arg under 2014
12 years ago
Visst har jag varit irriterad och sur förr, men 2014 måste gå till min personliga historia som året då jag ofta var riktigt jäkla förbannad. Det handlade mindre om att 2014 skulle ha varit ett orättvisare år för kvinnor än något tidigare år, mer om att jag på en allt mer detaljerad nivå lade märke till hur lång väg vi har kvar till ett jämställt och jämlikt samhälle. Nånstans halvvägs genom året insåg jag att jag inte på rak arm kan nämna ett enda par som lever helt jämställt (finns ni där ute, stig fram!)
Jag var förbannad på folk som inte såg sina egna privilegier, på våldtäktsdomar som friade förövaren, på hur antifeministiska spelare bombhotade Game Developers Choice Awards där feministen Anita Sarkeesian skulle prata, på att i Finland tyckte en (manlig) kulturreporter på public service-bolager Yle att västerländska feminister är osolidariska, på att det fanns alltid någon som skrek Not all men!, på hur få kvinnor det finns i filmvärlden (bara 30% är kvinnor), att det är värre att bli kallad nazist är värre än att få dödshot och på att folk lade ner så mycket energi på att diskutera om feminismen alls behövs, rätt sorts feminism och positionera sig gentemot andra människor (snubbar som skaffar feministpoäng genom att förklara varför andra män är sexistiska istället för att själva stiga åt sidan och ge plats åt kvinnor). Och på tusen andra saker som jag åtminstone delvis har skrivit om på den här bloggen under året som gått.
Jag har varit så jävla arg under 2014, vi får hoppas att det håller i sig. Ilska för ju med sig handlingskraftighet.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Maria Turtschaninoff · 12 years ago
Jag skulle gärna kliva fram som det paret, men det beror ju på vilka kriterier du använder för att definiera jämställdhet! Och är inte du själv och Maggan jämställda?
Peppe · 12 years ago
Jag tror att vi är det. men det handlar om så mycket. Trots att jag har mycket mer utbildning och bredare arbetserfarenhet än Magnus glider han mycket lättare in på jobb som ger honom mer lön än mig. blixtsnabbt blir jag familjens chefsproducent med koll på allt om vi inte håller ett öga på oss själva. Äh, jag vet inte. Antar att vi är mer jämställda än genomsnittet, men det kräver arbete och medvetenhet hela tiden.
Hanna · 12 years ago
Vi har en lååååång väg kvar, just för att jag styr upp och projektleder. Och jag kan och har släppt delar av det, men fattar inte varför en måste säga upp sig från projektledandet för att den andra ska ta för sig. Överlag stör jag mig på att jag tycker att män behöver förändra sig mer än kvinnor men att det känns som om jämställdheten hänger så mycket på kvinnorna. Det också.
Peppe · 12 years ago
Jag är så där med dig.
Maria Turtschaninoff · 12 years ago
Absolut. Och det är klart, ser man på livet utanför relationen är det ju mycket knepigare. Men jag tycker att vi blivit bra på att vara jämställda inom förhållandet, och det är jag glad för. Vi upplever t.ex. båda att vi gör lika mycket hushållsarbete, även om vi gör lite olika saker: han sköter det löpande lätta städandet mer än jag, jag djupstädar mer. Vi tar hand om barnet ungefär lika mycket, han lite mer under hösten då jag jobbade mer än maken. Han tar hand om sjukdomar och läkarbesök med sonen, t.ex. Jag fixar kläder och funderar på val av dagis och skola, han sitter i dagisets styrelse osv osv.