Ibland får buzzfeed plus

12 years ago

Som när de gör en lista med gifs över kända kvinnor som gett bra svar på aningslösa kommentarer.


Brandmän, 50 shades och filminspelning

12 years ago

Jag har sällan varit så osugen på att se en film som 50 Shades of Grey. Den verkar fruktansvärt klyschig och tråkig. Däremot är min kollega Andreas recension av den alldeles lysande.

I går kom Magnus hem och sade att han tränat i trapporna som leder ner till stranden i slutet av vår gata. Jag gjorde samma sak (fast givetvis lite hårdare) och fick sällskap av ett gäng brandmän som också brukar springa i trapporna. Försökte hålla deras takt, men gav upp efter fem varv. När jag gav mig iväg highfivade vi varandra och ropade Good job! Älskar USA.

Sprang vidare ner till stranden där det på gick nåt slags filminspelning. Ljuset var minst sagt magiskt. Kom hem, fick pasta, såg en film, somnade.

Tankar saker som snurrar i mitt huvud: Bränner mig varje gång jag petar upp ett bröd från rosten. Netflix lade av misstag ut hela House of Cards säsong 3 i går, men upptäckte sitt misstag och drog tillbaka den efter 30 minuter. Magnus kommer snart att besöka Norden. Jag behöver nya skor att springa i. Broad City! Hannas nya citronpasta är min nya favoritpasta. Vidar är inne i en fas där han spelar ut Maggie och mig mot varandra. På tal om Vidar så besökte vi hans framtida skola i går. Parks and recreations - så jävla bra sista säsong. Varför vaccinerar inte folk sina barn? Väktaren som misshandlade nioåringen. Döden, döden, döden.

Grabbvecka på yle

12 years ago

På Yle, alltså public service i Finland, kör ett av aktualitetsprogrammen temat: Karlvecka (Äijäviikko). Äija betyder ungefär karlakarl, riktig man eller kanske grabb. Jag vet inte riktigt om det finns nåt motsvarande ord på svenska. Så här kanske: När reklambyråer vill sälja köttprodukter till en viss målgrupp män använder de ordet äijä. 

Under den här veckan kommer programmet Halv sju att granska historiska män, män med speciella intressen (till exempel snöskottning) får stiga fram och prata om sina älsklingssysslor, män får tala om vilka råd de fått av sina pappor och så utlovas "intressanta manliga gäster". Tittarna får skicka in sina egna mansberättelser. I slutet av veckan klär redaktionens kvinnor av sig och uppträder halvnakna framför männen. 

Nu tänker ni: "Vad kul att Yle satsar på satir, det ligger ju minst sagt i tiden! Ett bra sätt att lyfta fram stela könsroller, stereotypa uppfattningar och skev representation i media. Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, men förekommer bara i en knapp fjärdedel av det globala nyhetsflödet. Gud vad skönt att public service står upp alla tittare."

Men det är inte satir. Det är bara finsk television.

Frilansarens osäkerhet

12 years ago

Det där med att säga upp sig från sin fasta journalisttjänst, emigrera och tro att man klarar sig på egen hand ger mig ibland HERREGUD VAD HAR JAG GJORT-känslor. Oftast kommer de precis innan jag ska somna eller när jag ska betala hyran. Eller när jag förhandlar om arvoden. I går kväll hade jag ett sådan känsla. Då passade jag också på att fundera på vilken vidrig mor jag är som rycker upp min son från hans rötter, fråntar honom möjligheten att på regelbunden basis umgås med sina mor- och farföräldrar och sina kusiner, utsätter hela familjen för JORDBÄVNINGSRISKEN och på det stora hela prioriterar kul och spännande framför hemvant och tryggt.



Men så finns det dagar då jag kan jobba från goda vänners terrass med den här utsikten. När folk svarar på mail och texten flyter som om jag skulle vara nåt slags proffs. När Vidar leker med grannarnas barn (på engelska) och Magnus kreativitet tar sig i uttryck i både musik och text.




Och då tänker jag: Äh, det löser sig väl med allt. Vem har sagt att en fast anställning är det säkraste man kan ha.

Maggie bloggie

12 years ago

Läser ni förresten Maggies blogg? Det är en vardagsblogg, nej LIVSSTILSBLOGG, om vad vi pysslar med i LA. Jag skulle kanske inte kalla den extramaterialet på DVD:n till min blogg, men en annan version av verkligheten är den här bloggen eventuellt.




Hur mycket gillar en inte detta: Instagramkontot Hot Dudes Reading. Snyggingar som läser riktiga böcker på metron. Sedan kan ni surfa vidare till de underligaste hälsotrenderna i år (vem av er blandar smör i kaffet? Lika bra att ni kommer fram genast så blir det inte konstigt stämning senare när vi tar en kaffe tillsammans). I USA pratas det mycket om att frysa sina ägg och bli mor efter att karriären kickat igång (obs, här finns det ej vårdbidrag). New York Times har en egen vinklubb (KSF och HSS Media, kunde de vara nåt? Kanske med vodka eller öl).  Och det här har vi ju pratat om tusen gånger, men skadar inte att upprepas: How to catch the best deals on flights. Ja och så vill jag påminna er om att vi varje vecka på podcastens FB-sida länkar till texter som inspirerat veckans diskussion.

Fråga: Tycker alla att de är smartare än genomsnittet?

Vittvätt, feminism och public service

12 years ago

Jag ser den här podden som trafiken i Los Angeles. Inte alltid i tid, men ändå spännande att uppleva.

Den här veckan handlar det om olika former av innehåll, Maggan håller en monolog om public service, jag pratar Uber och whitewashing och rasism och så blir det givetvis en feministisk spaning på slutet.


 
Övriga ämnen som diskuteras hemma i hushållet är om killar kan ha hårband och nagellack och varför det är en självklarhet att de kan det.



Lunchutfärd: malibu

12 years ago

Vi har ju kört förbi piren i Malibu hur många gånger som helst utan att fatta hur fin den är egentligen. Piren här nere i Santa Monica är trevlig på sitt sätt, men mer av en turistattraktion och ett landmärke än Malibus motsvarighet.

När alla vaknat och duschar satte vi oss i bilen och körde norrut längs med kusten.

Tjugo minuter senare parkerade vi bilen och steg ut på träbryggan. Magnus sa att det doftade på samma sätt som i Dalsbruk på sommaren.

Kön till restaurangen Malibu Farm Café var jättelång, men vi var tålmodiga och bara lite hungersura.



Men till slut kom vi ändå fram och beställde en burgare, svenska pannkakor och en sallad med burrataost som när maten kom till bordet visade sig ha försvunnit i beställningen. Som tur var visade sig plättarna vara generösa.


Inomhus såg det ut som en klassisk inredningsbloggare hade fått gå lös med så mycket vitt trä, griffeltavlor, grå detaljer, feng shui-blommor och Hamptonsinspiration som hen förmådde.


Efter maten stod vi en god stund och betraktade surfarna, solen, havet och livet. Så jäkla bra det här livet.



Och det var den lunchutfärden.

Lika åsikter olika tyngd

12 years ago

Bloggaren Hej BLEKK skrev om en sak jag funderat på, men inte orkat blogga om förrän nu. Om hur olika människors lika åsikter bemöts. I veckan var det en snubbe som fick en insikt av hur begränsat det offentliga rummet är för kvinnor. "John hyllas efter starka inlägget: En tjej sprang när hon såg mig i kväll".  Och det är superbra att John fått en insikt, men varför slås detta upp så stort när kvinnor varje dag skriver om våld/hotet om våld mot kvinnor? 

Här finns en tydlig koppling till diskussionen om föräldraledighet/hemvårdsstödet. Så fort en man/pappa deltar i diskussionen stannar folk upp, delar, hyllar och diskuterar. Och det ÄR bra, det är jävligt underligt att så få män deltar i samtalet om vem som ska ta hand om deras barn och vem som sköter det oavlönade hushållsarbetet (och tar hand om dem när de blir gamla). Men i jämförelse med alla kvinnor som skriver om exakt samma sak och blir kallade gnälliga eller anklagade för att fokusera på bagateller (tänk på ISIS!) blir det tydligt vems ord som väger mer.

Nu säger nån, men hur ska du ha det? Är du inte nöjd när män äntligen deltar i samtalet om jämställdhet? Ja, det är klart jag är. Men drömmen är såklart att det ska vara lika intressant när en kvinna säger samma sak. Det finns liksom inte en brist på vita mäns uttalanden.

Motsvarande gäller rasism. När en icke-rasifierad tar upp ett problem slås det upp stort och den icke-rasifierade blir hyllad för hens godhet. 

Food truck friday

12 years ago

Den första fredagen varje månad är det Food Truck Friday. Eftersom jag skulle skriva en grej om matbilar åkte vi till Venice, åt en tidig middag och frotterade oss med Abbot Kinney-hipsters. Fast på den första bilden är jag fortfarande i Santa Monica. Därav inga hipsters.


Foodtruckutbudet är nåt slags Los Angeles-mix av matkulturer. En gammal favorit är sushiburritos, men igår testade vi också friterad glass, lobstertacos och folded pizza. 



Och så kan man ju inte hata en solnedgång över Abbot Kinney.



Det finns för övrigt ingenting i USA som man inte kan fritera. INGENTING! Här till exempel två Oreo-kex.


Ja och sen gick solen ner, jag var färdig med mina intervjuer och det var dags att åka hem till Malin och Emil för lite social samvaro.



Bruset och skrivandet

12 years ago

Här i LA hänger jag med folk som skriver och skapar. Senast i går berättade en kompis om en novell hon skrivit som ser ut att bli en film. Det var en riktigt bra historia och när jag i morse ögnade igenom mitt eget manus kändes det katastrofalt dåligt. På en rationell nivå fattar jag att detta är en fas. Att jag kan, om jag bara anstränger mig, skriva upp texten från uselt till en lite högre nivå, men det känns hoppläst. Jag försöker komma ihåg vad en av mina favoritföreläsare från förra året sa: Ofta behövs det ganska små, men viktiga, förändringar för att lyfta en text.

Således gav jag mig ut på en springtur och tvingade mig själv att inte lyssna på en podcast eller ens musik för att fritt kunna tänka på manuset. Trekvart utan ihållande bakgrundsbrus hjälpte faktiskt aningen och jag strukturerade upp historien i min lilla hjärna. Nu ska jag bara skriva om den snyggt också. Sensmoralen: Det är lättare att vara kreativ utan brus.
Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.