Den laglydige finländaren
12 years ago
Här finns Maggies senaste Sveriges Radio-krönika. Den handlar om hur finländare älskar att följa regler.
Tack feministisk mediegranskning
12 years ago
Det finns en grupp på Facebook som heter Feministisk mediegranskning. Där hittade jag den är roliga, men informativa filmen om pojk- och flickleksaker och färger. Blir alltid lite kommunistisk till sinnet, eller åtminstone antikapitalistisk när jag ser sånt här.
Extroverta, finns ni?
12 years ago
Tänkte på en sak tidigare i dag. Jag har aldrig hört någon öppet identifiera sig som extrovert, alla är introverta i själen. Enligt den här texten på Svd är 65 % av alla extroverta. Kan ni som känner att ni är det stiga fram?
Tipset: highway design
12 years ago
Nu har jag i flera inlägg insinuerat att Los Angeles är så himla bra och Finland, eh, kanske lite sämre. Men det är någonting som Finland är riktigt bra på så är det design. En av mina favoriter är Johanna Högväg i Jakobstad, som gör superfina grejer. Kolla hennes webshop Highway Design.
Eftersom man ska lyfta uppsaker och personer man gillar kommer här en liten intervju med henne.
Det bästa med ditt jobb:
Design du gillar/vill tipsa om:
Eftersom man ska lyfta uppsaker och personer man gillar kommer här en liten intervju med henne.
Namn:
Johanna Högväg
Bor:
I ett gammalt trähus i centrala Jakobstad
Familj:
Gift med Nisse och mamma till Alvin 6 och Signe 3
Utbildning:
Grundexamen inom Mediakultur och Bildkonst, YA -03 och Formgivning, NOVIA -08
Hur blir man formgivare? Hur blev du det?
Om man vill bli formgivare behöver man en gymnasieutbildning eller en yrkesutbildning och sedan kan man söka till högskola. Jag visste redan som liten att jag ville ha ett kreativt jobb. I tonåren följde jag med strömmen och började gymnasiet för att alla kompisar gjorde det, men jag kände genast att det var fel val och hoppade av efter två månader. Det var det bästa jag kunde göra. Året därpå började jag studera bildkonst och efter den examen vidare till formgivningen. Inom formgivningen hittade jag det jag sökte efter och har sedan 2006 drivit mitt egna företag Highway Design.
Det bästa med ditt jobb:
Det absolut bästa med mitt jobb är att jag är min egen chef. Jag jobbar de tider jag vill och kan vara flexibel med lov och ledighet. Det är en enorm frihet och det passar min kreativa själ som gärna jobbar sena kvällar.
Det sämsta:
Det absolut sämsta är allt ansvar man har som egenföretagare och ovissheten i att inte ha en stadig ekonomi. Månaderna kan se väldigt olika ut och det gäller att ha is i magen och huvudet på skaft. En annan dålig sak är att man lätt jobbar för mycket eftersom man aldrig kan stänga av. I mitt huvud jobbar jag dygnet runt. Det kan bli lite tungt mellan varven.
Design du gillar/vill tipsa om:Jag är alltid väldigt stolt över vår finländska designexport. Det kommer så mycket fint från vårt land. Som exempel kan nämnas KAUNISTE som lägger vikt på miljövänliga produkter och som samarbetar med olika skandinaviska formgivare. Jag älskar det rena, nordiska uttrycket kombinerat med lite tuffa färgkombinationer och karaktäristiska mönster.
Andra favoriter är finländska VIMMA som gör helt ljuvliga barnkläder med massor av attityd och HANNA KONOLA som gör tokfina tryck!Gracias madre och lena dunham
12 years ago
I går åkte vi in till West Hollywood för att äta middag på veganrestaurangen Gracias Madre. Vi betyder givetvis Sara, Malin, Cissan, Frida och jag. Vi fick ett bord jättetidigt och restaurangen var praktiskt tagit tom när vi anlände, men sen började det hända. Vinet kom in, maten kom in och till slut gled även Lena Dunham in och satte sig vid bordet bredvid oss. Alla blev lite stirriga och jag "tappade" min servett tre gånger bara för att få en smygtitt på Dunham. Jag ville så gärna gå fram och säga nåt, men det kändes oartigt att störa folk som vill äta en lugn middag (=jag fegade ur).
Sen dök också Shameless-skådespelaren William H. Macy upp, men vi var alldeles för besatta av Lena Dunham för att kunna uppskatta honom. Stal en bild från Cissans blogg där vi äter vegansk chocolate fudge och jag diskret försöker snegla mot Dunhams bord.
För er som hatar kvaliteten på den första bilden kan jag berätta att min kamera kanske är reparerad kring början av mars.
För er som hatar kvaliteten på den första bilden kan jag berätta att min kamera kanske är reparerad kring början av mars.
Delning av hemvårdsstödet
12 years ago
Hej sexy rubrik, how are you doing?
En till fråga, som jag väntat på att du skulle ta upp (kanske du gjort det och jag missat?), subjektiva dagvårdsrätten och delandet av hemvårdstödet, vad tänker du kring det?
Jag är för subjektiv rätt till barndagvård och för en delning av hemvårdsstödet. Men hellre än så mycket fokus på hemvårdsstödet skulle jag förespråka en jämn fördelning av föräldraledigheten. Drömmen är 6 + 6 + 6. En totalt längre och jämnare fördelad föräldraförsäkring där båda föräldrarna är delaktiga.
Jag tycker att det är intressant att det händelsevis råkar passa en stor majoritet av alla familjer bättre att mamman stannar hemma och pappan jobbar också efter att föräldraledigheten är slut. Det är också mamman som stannar hemma med sjukt barn, mamman som får vårdnaden efter skilsmässa och mamman som barnen har en närmare kontakt med. Man behöver inte heller vara ett geni för att se sambandet med att kvinnor sköter mer barn och hushåll, har lägre lön och sämre pension (den största enskilda fattiga gruppen människor är kvinnor), medan männen har bättre betalt och är mer ensamma. En delning av föräldraledigheten, men också hemvårdsstödet handlar om en jämnare fördelning av arbetsgivarens kostnader och att minska löneskillnaderna. Men också om att förbättra pappornas kontakt med sina barn.
Det som gjorde mig mest nedstämd var att, enligt Helsingin Sanomat, skulle en uppdelning av hemvårdsstödet inte leda till att papporna stannade hemma med sina barn, utan att barnen börjar tidigare på dagis. Så himla sorgligt att det finns ett så stort motstånd bland papporna att stanna hemma med sina barn (97 % av de som använder hemvårdsstödet är kvinnor). Jag tycker att detta är ett större problem. Varför vill inte pappor stanna hemma? Handlar det om arbetsgivarens inställning? Olika löner? Könsstrukturer? Ovilja att sköta oavlönat arbete?
Jag tycker att staten ska jobba för jämställdhet och jämlikhet. Alla ska ha samma möjligheter och skyldigheter. Det är okunnigt att tro att föräldraledigheten i dag är en neutral lag som inte påverkar föräldrars val. På samma sätt var lagen "neutral" innan kvinnor fick rösträtt, blev myndiga och fick studera vid universitet. Statsmakten är ingen oberoende instans som håller en osynlig hand över oss. Tvärtom påverkas ett lands strukturer och till och med moral av dess lagstiftning (jämför med Norge där man vill förbjuda tiggeri. Vad är det för slags människosyn som norska staten vill förmedla?).
En till fråga, som jag väntat på att du skulle ta upp (kanske du gjort det och jag missat?), subjektiva dagvårdsrätten och delandet av hemvårdstödet, vad tänker du kring det?
Jag är för subjektiv rätt till barndagvård och för en delning av hemvårdsstödet. Men hellre än så mycket fokus på hemvårdsstödet skulle jag förespråka en jämn fördelning av föräldraledigheten. Drömmen är 6 + 6 + 6. En totalt längre och jämnare fördelad föräldraförsäkring där båda föräldrarna är delaktiga.
Jag tycker att det är intressant att det händelsevis råkar passa en stor majoritet av alla familjer bättre att mamman stannar hemma och pappan jobbar också efter att föräldraledigheten är slut. Det är också mamman som stannar hemma med sjukt barn, mamman som får vårdnaden efter skilsmässa och mamman som barnen har en närmare kontakt med. Man behöver inte heller vara ett geni för att se sambandet med att kvinnor sköter mer barn och hushåll, har lägre lön och sämre pension (den största enskilda fattiga gruppen människor är kvinnor), medan männen har bättre betalt och är mer ensamma. En delning av föräldraledigheten, men också hemvårdsstödet handlar om en jämnare fördelning av arbetsgivarens kostnader och att minska löneskillnaderna. Men också om att förbättra pappornas kontakt med sina barn.
Det som gjorde mig mest nedstämd var att, enligt Helsingin Sanomat, skulle en uppdelning av hemvårdsstödet inte leda till att papporna stannade hemma med sina barn, utan att barnen börjar tidigare på dagis. Så himla sorgligt att det finns ett så stort motstånd bland papporna att stanna hemma med sina barn (97 % av de som använder hemvårdsstödet är kvinnor). Jag tycker att detta är ett större problem. Varför vill inte pappor stanna hemma? Handlar det om arbetsgivarens inställning? Olika löner? Könsstrukturer? Ovilja att sköta oavlönat arbete?
Jag tycker att staten ska jobba för jämställdhet och jämlikhet. Alla ska ha samma möjligheter och skyldigheter. Det är okunnigt att tro att föräldraledigheten i dag är en neutral lag som inte påverkar föräldrars val. På samma sätt var lagen "neutral" innan kvinnor fick rösträtt, blev myndiga och fick studera vid universitet. Statsmakten är ingen oberoende instans som håller en osynlig hand över oss. Tvärtom påverkas ett lands strukturer och till och med moral av dess lagstiftning (jämför med Norge där man vill förbjuda tiggeri. Vad är det för slags människosyn som norska staten vill förmedla?).
Att inte lyfta sin blick längre än till sin egen ytterdörr och säga att "varje familj nog vet bäst själv" är aningslöst och egoistiskt. Varje familj är en del av samhället och det privata är politiskt. Alla beslut vi fattar påverkar alla. Hur gärna vi än vill det är vi inte ensamma öar och unika snöflingor.
Journalister som hjälper varandra
12 years ago
På Trader Joe's frågade en av snubbarna var jag hållit hus eftersom det var så länge sen han sett mig och senare samma dag frågade en ung dam i Palisades om hon får fota min tröja för att den var så fin. Träffade en mysig hund och i morgon ska jag hajka OCH äta middag med ett gäng kvinnor jag gillar. Känner mig mer än vanligt välkommen i LA.
.JPG)
I parken i dag stod ett filmteam från Reuters och jagade föräldrar att intervjua om mässlingskrisen (skrev lite om den på HBL). Ingen ville ställa upp och till slut övertalade jag Maggie att prata med TV-teamet. Efter att han gett sitt utlåtande övertalade Reuters mig att göra samma sak. Desperationen att få nån att ställa upp är välbekant och jag kände att vi journalister måste supporta varandra, så i egenskap av mor hasplade jag ur mig nåt om att det är oansvarigt att inte vaccinera sina ungar.
Ja och så hade jag på mina mina första Crocs. I ärlighetens namn har jag av estetiska och praktiska skäl inte ens låtit Vidar använda Crocs, men plötsligt händer det. Jag får ett par egna i present, provar dem och de visar sig vara världens skönaste skor. De liksom masserar mitt fotbotten medan jag går. Där ser man.
.JPG)
I parken i dag stod ett filmteam från Reuters och jagade föräldrar att intervjua om mässlingskrisen (skrev lite om den på HBL). Ingen ville ställa upp och till slut övertalade jag Maggie att prata med TV-teamet. Efter att han gett sitt utlåtande övertalade Reuters mig att göra samma sak. Desperationen att få nån att ställa upp är välbekant och jag kände att vi journalister måste supporta varandra, så i egenskap av mor hasplade jag ur mig nåt om att det är oansvarigt att inte vaccinera sina ungar.
Ja och så hade jag på mina mina första Crocs. I ärlighetens namn har jag av estetiska och praktiska skäl inte ens låtit Vidar använda Crocs, men plötsligt händer det. Jag får ett par egna i present, provar dem och de visar sig vara världens skönaste skor. De liksom masserar mitt fotbotten medan jag går. Där ser man.
Kommentarer på bloggen
12 years ago
En till fråga att besvara. Varför kommenterar bloggkompisar inte varandra på bloggar? De är ju trist. Tycker att dina kompisar kunde kasta sig in diskussionen. De skulle mycket roligare... eller vill en bara supporta sin egen blogg och har inte tid med kommetarer eller skickar en *inte man) bara privata kommentarer... varför är det så tror du? Ser sällan linn karkki hannah kommentera tex ja du fattar vad jag tänker på :)
Det vore så himla roligt om alla kommenterade mer, så där som det var i bloggens begynnelse, men jag antar att Facebook, Instagram, Twitter och Pinterest har tagit en del av folks tid och uppmärksamhet. Jag pratar en del med Linn och Karkki på Whatsapp och antar att det också äter en del av kommentarstiden. Det är ju också lite privatare att kommunicera så. Men JA till fler kommentarer!
Det vore så himla roligt om alla kommenterade mer, så där som det var i bloggens begynnelse, men jag antar att Facebook, Instagram, Twitter och Pinterest har tagit en del av folks tid och uppmärksamhet. Jag pratar en del med Linn och Karkki på Whatsapp och antar att det också äter en del av kommentarstiden. Det är ju också lite privatare att kommunicera så. Men JA till fler kommentarer!
Våldtäkt är ingen kvinnofråga
12 years ago
Hej Peppe!
Jag har egentligen två saker jag vill fråga dig.
Som journalist och feminist, hur tycker du att man på bästa sätt kan skriva om händelser som gruppvåldtäkt på en sverigebåt? Om rederiets representant säger att de försöker varna kvinnor så verkar det som om de egentligen tycker det är kvinnors eget fel ifall de råkar ut för våld eller övergrepp. I ärlighetens namn ska jag ju då skriva att rederiet säger så, men samtidigt vill jag absolut inte signalera att det på något sätt är upp till kvinnor att se till att de inte blir våldtagna. Ska jag då ta in en expertkälla som säger att det aldrig är offrets fel om hen blir våldtagen eller ska jag bara låta rederiet framstå som ett gäng idioter? Jag är alltså en rätt så färsk journalist.
Du har ibland skrivit om hur du inte riktigt känner dig hemma i Finland och trivs bättre i t.ex. Stockholm eller LA. Jag har nu bott ca 3 veckor i Göteborg och trots att pojkvännen, familjen och de bästa vännerna finns i Helsingfors har jag inte haft hemlängtan en endaste gång. Jag håller på att få någon sorts nationalitetskris eftersom Sverige känns liksom så mycket mera som "hem" än vad Finland typ någonsin gjort. Och då har det regnat slask ungefär 90% av tiden. Är det jag som inte passar in i Finland eller är Finland helt enkelt opassligt ställe för en del finländare?
Stort tack för bloggen och podden!
-Fisksoppa
Vad roligt att du gillar bloggen och podden! Och bra fråga.
Jag tycker att det är helt jävla katastrofalt att rederiet går ut och varnar kvinnor för att bli våldtagna på färjorna. Samtidigt är det också ett utmärkt exempel på hur kvinnor skuldbeläggs i våldtäktsmål. "Men vi varnade dig ju, skyll dig själv." Vi har tydligen inte kommit längre än att det efter en våldtäkt fortfarande är kvinnornas beteende som sätts under lupp. Tydligen har alla glömt bort att sexuellt våld handlar inte om offrets uppträdande.
På samma sätt som det är irrelevant att fråga en person som blivit rånad om hen har en historia av att visa upp sina pengar, klä sig som om hen var förmögen, var full när hen blev rånad eller rörde sig i ett område där det finns potentiella rånare är det irrelevant att ta reda på offrets bakgrund, klädsel eller position i ett våldtäktsmål (istället kan man byta fokus och kanske kolla upp om mannen/männen haft en historia av misogyni). Det finns inga stereotyper i våldtäktsmål, vem som helst kan bli våldtagen och vem som helst kan våldta.
Jag tycker att det är en god idé att citera rederiets representant och sedan be en expert kommentera det. Kanske komma med ett förslag på hur man som rederi istället för att varna kvinnorna för att de kan bli våldtagna på färjan påminna de manliga passagerarna om att våldtäkt är ett brott och varna dem för att utöva sexuellt våld.
Jag rekommenderar som vanligt Katarina Wennstams Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.
Läser förresten själv romanen Den första lögnen av Sara Larsson. Lägligt nog handlar den om en gruppvåldtäkt. Rekommenderar!
Jag har egentligen två saker jag vill fråga dig.
Som journalist och feminist, hur tycker du att man på bästa sätt kan skriva om händelser som gruppvåldtäkt på en sverigebåt? Om rederiets representant säger att de försöker varna kvinnor så verkar det som om de egentligen tycker det är kvinnors eget fel ifall de råkar ut för våld eller övergrepp. I ärlighetens namn ska jag ju då skriva att rederiet säger så, men samtidigt vill jag absolut inte signalera att det på något sätt är upp till kvinnor att se till att de inte blir våldtagna. Ska jag då ta in en expertkälla som säger att det aldrig är offrets fel om hen blir våldtagen eller ska jag bara låta rederiet framstå som ett gäng idioter? Jag är alltså en rätt så färsk journalist.
Du har ibland skrivit om hur du inte riktigt känner dig hemma i Finland och trivs bättre i t.ex. Stockholm eller LA. Jag har nu bott ca 3 veckor i Göteborg och trots att pojkvännen, familjen och de bästa vännerna finns i Helsingfors har jag inte haft hemlängtan en endaste gång. Jag håller på att få någon sorts nationalitetskris eftersom Sverige känns liksom så mycket mera som "hem" än vad Finland typ någonsin gjort. Och då har det regnat slask ungefär 90% av tiden. Är det jag som inte passar in i Finland eller är Finland helt enkelt opassligt ställe för en del finländare?
Stort tack för bloggen och podden!
-Fisksoppa
Vad roligt att du gillar bloggen och podden! Och bra fråga.
Jag tycker att det är helt jävla katastrofalt att rederiet går ut och varnar kvinnor för att bli våldtagna på färjorna. Samtidigt är det också ett utmärkt exempel på hur kvinnor skuldbeläggs i våldtäktsmål. "Men vi varnade dig ju, skyll dig själv." Vi har tydligen inte kommit längre än att det efter en våldtäkt fortfarande är kvinnornas beteende som sätts under lupp. Tydligen har alla glömt bort att sexuellt våld handlar inte om offrets uppträdande.
På samma sätt som det är irrelevant att fråga en person som blivit rånad om hen har en historia av att visa upp sina pengar, klä sig som om hen var förmögen, var full när hen blev rånad eller rörde sig i ett område där det finns potentiella rånare är det irrelevant att ta reda på offrets bakgrund, klädsel eller position i ett våldtäktsmål (istället kan man byta fokus och kanske kolla upp om mannen/männen haft en historia av misogyni). Det finns inga stereotyper i våldtäktsmål, vem som helst kan bli våldtagen och vem som helst kan våldta.
Jag tycker att det är en god idé att citera rederiets representant och sedan be en expert kommentera det. Kanske komma med ett förslag på hur man som rederi istället för att varna kvinnorna för att de kan bli våldtagna på färjan påminna de manliga passagerarna om att våldtäkt är ett brott och varna dem för att utöva sexuellt våld.
Jag rekommenderar som vanligt Katarina Wennstams Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.
Läser förresten själv romanen Den första lögnen av Sara Larsson. Lägligt nog handlar den om en gruppvåldtäkt. Rekommenderar!
Jag har också funderat mycket på min nationella identitet och kommit fram till att man för min del kan slopa nationalstaterna. De är ändå konstruerade. Man måste inte identifiera sig med allt som landet man är född i är och man kan trivas minst lika bra på tusen andra ställen i världen. Vi som är födda i Norden har ett fantastiskt privilegium i att kunna välja var vi vill bo. Vi kan (nästan) få allt. Jag älskar och saknar folk hemma i Helsingfors och kan längta efter att cykla hem genom Rödbergen i juninatten, men just nu bor jag ändå hellre i Los Angeles. Känner mig minst lika hemma här. Så njut av Göteborg utan dåligt samvete!
Superbowl 2 lax 15
12 years ago
Det har ej hänt så mycket på bloggy i dag på grund av att jag skrivit så sjukt mycket annat, sprungit till podcasts och avslutat dagen hemma hos Malin och Emil som inte bara är fruktansvärt roliga att hänga med, men också har en av Los Angeles snyggaste utsikter. Sara och Petter var också där och Petter berättade så mycket om hierarkierna i surfvärlden att jag nu måste göra ett reportage om det.
Vårt svepskäl för att träffas och äta hot dogs var Superbowl 2015, men i praktiken kollade vi bara på Katy Perry i mellanshowen.
.JPG)
Vårt svepskäl för att träffas och äta hot dogs var Superbowl 2015, men i praktiken kollade vi bara på Katy Perry i mellanshowen.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.