Frilansarens osäkerhet

12 years ago

Det där med att säga upp sig från sin fasta journalisttjänst, emigrera och tro att man klarar sig på egen hand ger mig ibland HERREGUD VAD HAR JAG GJORT-känslor. Oftast kommer de precis innan jag ska somna eller när jag ska betala hyran. Eller när jag förhandlar om arvoden. I går kväll hade jag ett sådan känsla. Då passade jag också på att fundera på vilken vidrig mor jag är som rycker upp min son från hans rötter, fråntar honom möjligheten att på regelbunden basis umgås med sina mor- och farföräldrar och sina kusiner, utsätter hela familjen för JORDBÄVNINGSRISKEN och på det stora hela prioriterar kul och spännande framför hemvant och tryggt.



Men så finns det dagar då jag kan jobba från goda vänners terrass med den här utsikten. När folk svarar på mail och texten flyter som om jag skulle vara nåt slags proffs. När Vidar leker med grannarnas barn (på engelska) och Magnus kreativitet tar sig i uttryck i både musik och text.



Och då tänker jag: Äh, det löser sig väl med allt. Vem har sagt att en fast anställning är det säkraste man kan ha.

Anonym · 12 years ago
Intressant att läsa om osäkerheten och lyckan i samma inlägg. Ser fint ut där!

Annika · 12 years ago
Det ordnar sig alltid på ett eller annat sätt! Hälsar en flitig bloggläsare och beundrare som brukar vara för lat för att kommentera, förlåt för det! Men nu vill jag tacka för allt guld du producerar i alla dina olika kanaler!

Kugge · 12 years ago
Det där funderar jag också konstant på, men känns inte som att en fastanställning i mediebranschen är ett hemskt säkert kort. Då kan man lika bra anställa sig själv och jobba var man vill och när man vill. H: nyblivna företagaren som hittills är extremt nöjd

ninttis · 12 years ago
Alltså jag tror att när Vidar är så liten så är det allra viktigaste att han har lyckliga föräldrar som mår bra,då känner han sig nog trygg var än ni befinner er!Kanske tiden är precis rätt nu,sen när han börjar skolan kan det kanske va skönare att vara på ett ställe.Tycker du är modig och inspirerande!

Mia Skrifver · 12 years ago
Det löser sig eller går åt helvete brukar jag tänka. Å sen har man nåt att skriva om vilken väg det än går.

Cecilia · 12 years ago
Heja dig och er! Ni är modiga och gör helt rätt. Önskar ibland också byta stad, land, tillvaro.

Helena S · 12 years ago
Åhh. Känner så igen dina tankar. Senast igår tänkte jag på hur vansinnigt det vore att dra när man bor på ett så bra ställe men samtidigt, livet är mycket kort. Ta för dig av livet där och nu! Som sagt, Helsingfors finns alltid kvar. (Tack o lov för facetime, viber etc)

Anne · 12 years ago
Älskar speciellt sista bilden. Bra kontor!

Peppe · 12 years ago
Det är ÄNNU finare på riktigt.

Peppe · 12 years ago
Så roligt att du valde att öppna kommentarsslussen med pepp och god fiilis!

Peppe · 12 years ago
Haha, just det!

Peppe · 12 years ago
Tack! Jag försöker vara modig och inspirerande, men ibland känner jag mig liten och tråkig.

Peppe · 12 years ago
Ska brodera upp detta på en tavla och hänga över spiselkransen (OBS vi har en sån!).

Peppe · 12 years ago
Det är just det! Att livet känns så kort. HUR ska man hinna bo på alla ställen och göra allt man vill?

Peppe · 12 years ago
Måste vara ett av stans bästa

Maija · 12 years ago
Hear, hear, syster! Som frilans måst man vara flitig på att jobba men också flitig på att förhandla och skriva räkningar. Det kan du!

Lars Sjöblom · 12 years ago
Känner till det här, fast jag frilansar enbart vid sidan om studierna. Jag är nu i slutskedet av studierna, och siktar på att jobba som journalist. Men frilansandet är något jag gärna vill fortsätta med i framtiden. Att vara kreativ är ju livsviktigt!

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.