Hipsterhotell, poolmani och pungkittel
12 years ago
Trots att vi bara var borta i 36 timmar känns det som om vi har en hel vecka av semester i bagaget. Frank Sinatra hade rätt, Palm Spring är ett jäkligt soft ställe att till när man hungrar efter en liten paus i LA-hetsen. Staden ligger två timmar öster om Los Angeles, och förr i tiden lär två timmar ha varit maxavståndet filmstudiorna lät sina skådespelare röra från stan under inspelningsperioder.
Våra kompisar Malin och Emil hade reserverat rum på hipsterhotellet Ace och vi fick en bra deal på samma hotell.
Jag var klädd i min Girl Gang-skjorta från Sofinah. Som bilden försiktigt antyder är jag väldigt cool.
Vi checkade in tidigt och hade samling vid poolen. I samma pool skulle Vidar simma omkring i fem timmar, pausa för middagen, ta ett kvällsdopp och slutligen somna i jacuzzin.
Ja och så passade jag på att läsa Hans Gunnarssons All inclusive. Har sett det glida förbi olika sociala medier och gillade själv den. Inte så att det var det bästa jag läst i hela mitt liv, men den gav behaglig läsning. Tre och ett halvt plus. Historien utspelar sig på en charteranläggning på Guadeloupe i Karibien med en författare som lider av skrivkramp som nåt slags huvudperson.
Sen gick solen ner och vi åt middag och somnade mycket tidigare än alla barnlösa hipsters.
Följande dag tog vi en sen check out och hängde vid poolen. Eller Saurons ring som vi nu för tiden kallar den i samband med vår son. Sen åkte vi på en utflykt upp i bergen. Tog en vansinnigt obehaglig kabin upp på 2500 meter (Magnus sa att det kittlade i pungen och jag kände dödsångest). Men utsikten var fin och det är ju det som räknas. Dessutom fanns där lite snö som kunde påminna mig om att jag inte alls saknar snö. Och naturen i det här landet är minst sagt fantastisk.
"Hej allihopa! Kan ni ställa upp er snyggt så tar jag en gruppbild?"
Och sen åkte vi hem.
Våra kompisar Malin och Emil hade reserverat rum på hipsterhotellet Ace och vi fick en bra deal på samma hotell.
Jag var klädd i min Girl Gang-skjorta från Sofinah. Som bilden försiktigt antyder är jag väldigt cool.
Det blev mycket snack om egna manus och älsklingsfilmer.
Ja och så passade jag på att läsa Hans Gunnarssons All inclusive. Har sett det glida förbi olika sociala medier och gillade själv den. Inte så att det var det bästa jag läst i hela mitt liv, men den gav behaglig läsning. Tre och ett halvt plus. Historien utspelar sig på en charteranläggning på Guadeloupe i Karibien med en författare som lider av skrivkramp som nåt slags huvudperson.
"Hej allihopa! Kan ni ställa upp er snyggt så tar jag en gruppbild?"
Och sen åkte vi hem.
Everything will be ok
12 years ago
Vi åkte iväg till ett av älsklingsplatserna, nämligen Palm Springs. Jag gjorde en liten film och den blev ungefär så här:
Två superbra tips
12 years ago
På söndagen sitter min kompis, Johanna Swanberg i SVT Flows studio och pratar Oscargala. Tidpunkt måndag, 23 februari 00-06 svensk tid. Kolla, kolla! Ingen kommer ändå att märka om ni är lite sömniga på jobbet senare på måndagen.
Bloggaren Den där om Jenny skriver inte bara djävulskt bra, hon tipsar hela månaden om andra bloggar som är läsvärda. Sannerligen en guldgruva.
Arkivbild från i somras.
Bloggaren Den där om Jenny skriver inte bara djävulskt bra, hon tipsar hela månaden om andra bloggar som är läsvärda. Sannerligen en guldgruva.
Arkivbild från i somras.
Varannan känner sig tjock
12 years ago
Läste ni att varannan svensk tjej mellan 11-15 känner sig tjock medan bara 10 % är överviktiga. Pojkar drabbas också, inte -ännu- i samma utsträckning, men de är på väg. Var femte 13-årig flicka säger att hon försökt gå ner i vikt. Siffrorna kommer från Sverige, men jag tror inte att de skiljer sig så himla mycket från Finland.
Det handlar delvis om att det finns en massa pengar i att få folk att känna sig missnöjda med sina kroppar, men också en smalhetskultur där kapitalet är vältränad och smal är lika med lycklig och lyckad. TV-serier lär oss att tjocka människor är roliga, klumpiga och ibland lite dumma. De får ytterst sällan rollen som snygga och lyckade.
Varje år rapporterar media och reklambranschen om att det nu är dags att slopa smalhetsidealet för att ge plats åt alla sorters kvinnor (bland annat Dove kapitaliserade med reklam där ett gäng snygga ljusa kvinnor med lite mer kurvor än traditionella modeller skulle representera "den vanliga kvinnan"). Men i praktiken finns det fortfarande en tyst kulturell överenskommelse om att smal och fit är högstatus, medan allt annat är lite mindre lyckat.
Det här är inte breaking news, men nya och riktigt obehagliga här är att barn nu för tiden tycker att det är viktigt att vara smal. Tänk att se tillbaka på sin barndom och minnas alla bantingskurer man testat. Och allt är givetvis vårt fel. Vi som är vuxna. För det är svårt att skapa självkänsla hos barn när vi är på gränsen till besatta av mat och träning. Och eftersom vi lever i en kultur som belönar smarta och vältränade personer är cirkeln sluten.
Här är en text skriven av en av skaparna till appen Zombies, run! Hon skriver om att vara tjock, att träna och att gilla sin kropp.
Det handlar delvis om att det finns en massa pengar i att få folk att känna sig missnöjda med sina kroppar, men också en smalhetskultur där kapitalet är vältränad och smal är lika med lycklig och lyckad. TV-serier lär oss att tjocka människor är roliga, klumpiga och ibland lite dumma. De får ytterst sällan rollen som snygga och lyckade.
Varje år rapporterar media och reklambranschen om att det nu är dags att slopa smalhetsidealet för att ge plats åt alla sorters kvinnor (bland annat Dove kapitaliserade med reklam där ett gäng snygga ljusa kvinnor med lite mer kurvor än traditionella modeller skulle representera "den vanliga kvinnan"). Men i praktiken finns det fortfarande en tyst kulturell överenskommelse om att smal och fit är högstatus, medan allt annat är lite mindre lyckat.
Det här är inte breaking news, men nya och riktigt obehagliga här är att barn nu för tiden tycker att det är viktigt att vara smal. Tänk att se tillbaka på sin barndom och minnas alla bantingskurer man testat. Och allt är givetvis vårt fel. Vi som är vuxna. För det är svårt att skapa självkänsla hos barn när vi är på gränsen till besatta av mat och träning. Och eftersom vi lever i en kultur som belönar smarta och vältränade personer är cirkeln sluten.
Här är en text skriven av en av skaparna till appen Zombies, run! Hon skriver om att vara tjock, att träna och att gilla sin kropp.
 |
| Bilden härifrån. |
El lobo solo
12 years ago
Linn skriver om sin semester i Thailand och om hur hon haft världens bästa semester, men att hon småningom börjar längta hem till sitt sammanhang. Egen säng, vännerna, redaktionen och staden. Nu är det inte helt jämförbart att på bo hotell i Thailand och att flytta till en ny stad, men jag känner ungefär det motsatta. Det jag saknar minst av allt är sammanhanget. Jag saknar såklart familj och vänner, tycker om mina kolleger, men tycker snarare det är skönt att inte ha nåt annat sammanhang än mitt mikrokosmos bestående av Maggan och Vidar. Betraktar hellre en redaktion på avstånd än är en del av den.
Det är inte för att jag är så HIMLA SPECIELL, men snarare att jag är mer av ensamtypen. El lobo solo. Minns att min syster ända sedan högstadiet (eller till och med lågstadiet?) hade ett sammansvetsat gäng som hon hängde med, medan jag visserligen hade många vänner, men ur olika genren. På den tiden kunde jag ibland känna en lätt avund. Det verkade så mysigt med en sammansvetsad grupp, men ju äldre jag blivit, desto mer har jag insett att jag är sämre på lagsport än på individuella grenar. Speciellt i arbetssammanhang (om jag nu inte händelsevis får vara chef). Hoppas att detta inte låter för osympatiskt.
Ni: Gänget eller ensamvargen?
Vi dricker vin och pratar tv
12 years ago
Den här lördagen åkte Maggie och jag åkte på ett födelsedagskalas uppe i Malibu. Trafiken var galen, men utsikten fantastisk och sällskapet ganska underhållande så det gjorde inte så mycket.
Maggie träffade vår kompis kompis som också hette Maggie. Hon jobbade på producent på TV och Magnus ba: JAG JOBBAR OCKSÅ PÅ TV!
Om vi säger så här: De andra hade ett litet försprång med vinet.
Hela Malibu Winery var fullt av människor klädda i en mycket kodad klädstil. Magnus beskrev stilen som Saturday afternoon middle class chic.
Själv stoltserade jag i en vit Tiger of Sweden-skjorta som jag fick av en PR-byrå i höstas, men som inte lämpar sig för pasta med tomatsås eller barn och därav aldrig använts eftersom dessa element figurerar så ofta i mitt liv, samt ett par jeansshorts.
Sen gick solen ner och vi forcerade trafiken tillbaka till Santa Monica.
Maggie träffade vår kompis kompis som också hette Maggie. Hon jobbade på producent på TV och Magnus ba: JAG JOBBAR OCKSÅ PÅ TV!
Om vi säger så här: De andra hade ett litet försprång med vinet.
Hela Malibu Winery var fullt av människor klädda i en mycket kodad klädstil. Magnus beskrev stilen som Saturday afternoon middle class chic.
Sen gick solen ner och vi forcerade trafiken tillbaka till Santa Monica.
Ungarna bort från internet och de vuxna från tinder
12 years ago
På Facebook cirkulerar det en intervju med den första finländska snubben vars startup blev uppköpt av Google. Det är en intressant intervju där den här social media-pionjären filosoferar kring internet och hur vi använder tid (på finska). Och det stämmer att Facebook, Twitter, Intstagram, Tinder kan äta upp en osund del av vår tid och att folk antagligen skulle må bättre av att parallellt läsa romaner. Och barn ska inte tillbringa all sin vakna tid framför en skärm.
Men generellt det finns också nåt som stör mig i positionerandet kring att vara emot sociala medier. Det påminner mig lite om de där människorna som alltid är noga med att påpeka att det bara tittar på TV när det kommer nyheter och dokumentärer. Eller som tycker att all musik gjord efter 1970-talet per definition är skit (hade en före detta pojkvän som tjatade om detta). Folk som ofta påpekar att de inte har tiiid med internet.
Hörni, allt var inte bättre förr. Före internet slukade inte folk poesi från tidig morgon till sen kväll. Barn tyckte också på den tiden att det var tråkigt att åka bil, ha tomma eftermiddagar och städa sina rum. Ungar har fantasi och är lekfulla parallellt med Netflix (att snubben i intervjun nämner en skola som anställt en lekkonsult tyder mer på amerikaners företagsamhet och förmåga att sälja alla tänkbara tjänster).
Jag älskar internet. Utan nätet skulle jag bara läsa en bråkdel av de artiklar jag läser nu för tiden. Jag skulle inte heller ha en lika spännande och rolig vänskapskrets. När jag för tio år sedan bodde i Buenos Aires hade jag inte nära på samma kontakt med mina vänner som jag i dag pratar med på Whatsup, Snapchat, Viber och what not. Majoriteten av mina arbetsuppdrag skulle inte existera utan internet. En stor del av mina vänner skulle aldrig ha träffat sina pojk- och flickvänner utan Tinder.
Sociala medier är kommunikationsverktyg, internet är inte ont i sig och allt var inte bättre förr. I grund och botten handlar allt bara om hur vi väljer att använda dem och distribuera vår tid.
Men generellt det finns också nåt som stör mig i positionerandet kring att vara emot sociala medier. Det påminner mig lite om de där människorna som alltid är noga med att påpeka att det bara tittar på TV när det kommer nyheter och dokumentärer. Eller som tycker att all musik gjord efter 1970-talet per definition är skit (hade en före detta pojkvän som tjatade om detta). Folk som ofta påpekar att de inte har tiiid med internet.
Hörni, allt var inte bättre förr. Före internet slukade inte folk poesi från tidig morgon till sen kväll. Barn tyckte också på den tiden att det var tråkigt att åka bil, ha tomma eftermiddagar och städa sina rum. Ungar har fantasi och är lekfulla parallellt med Netflix (att snubben i intervjun nämner en skola som anställt en lekkonsult tyder mer på amerikaners företagsamhet och förmåga att sälja alla tänkbara tjänster).
Jag älskar internet. Utan nätet skulle jag bara läsa en bråkdel av de artiklar jag läser nu för tiden. Jag skulle inte heller ha en lika spännande och rolig vänskapskrets. När jag för tio år sedan bodde i Buenos Aires hade jag inte nära på samma kontakt med mina vänner som jag i dag pratar med på Whatsup, Snapchat, Viber och what not. Majoriteten av mina arbetsuppdrag skulle inte existera utan internet. En stor del av mina vänner skulle aldrig ha träffat sina pojk- och flickvänner utan Tinder.
Sociala medier är kommunikationsverktyg, internet är inte ont i sig och allt var inte bättre förr. I grund och botten handlar allt bara om hur vi väljer att använda dem och distribuera vår tid.
Veckans läsning
12 years ago
Det tog bara en generation för att få oss att raka bort det mesta håret på kroppen.
Kina har den största skulden för den massiva mängden plast i haven, men vi andra ska också skämmas.
Inför Alla hjärtans dag: How we write about love. I olika åldrar skriver vi olika om kärleken.
Den allra vanligaste terroristen är en hämndlysten vit man med ett vapen.
Senaste kulturella insidern: "Like Uber for..."
Det bästa årtiondet? 1990-talet såklart!
Och till slut: Love in the age of Twitter. Hur vi förändrar vårt beteende på sociala medier på basen av våra kärleksrelationer.
Och den här där Cindy Crawford 48 år gammal modellerar utan photoshop. Egentligen tycker jag inte att man ska göra en så stor grej av att folk visar upp sig i underkläderna. Det är liksom inget nytt med det, men kudos till Crawford för att våga visa en kropp som skiljer sig från de flesta andra vi ser i media.
Och här är en text i Columbia Journalist Review om så kallade "storytellers" i media.
Seven days & vilse i bergen
12 years ago
Hänt i Österbotten:
Så jäkla roligt att Seven days äntligen öppnat! HSS Medias storsatsning på bloggar, krönikor, podcaster och Humans of Österbotten. Dessutom är Linn en av personerna bakom satsningen. Allt känns rätt och bra med detta. Heja heja!
Hänt i Los Angeles:
Vi gjorde ett nytt försök att hitta baksidan av Hollywood. Först gick allt bra. På trekvart hajkade vi, visserligen svettiga men vid gott mod, upp till toppen, beundrade utsikten och gratulerade självgott varandra över att ha flyttat till L.A. På vägen ner tog vi en felsväng som förlängde expeditionen med ungefär 7 miles. Det är JÄTTEMYCKET i kilometer, speciellt om man hajkar i sällskap av en nästan femåring och 29 graders värme.
För att orka föreställde vi oss att vi var mitt inne i zombieinvasionen och var tvungna att ta oss fram genom bergen för att överleva epidemin. Det kunde givetvis ha uppstått en dålig stämning. Så där som det blir ibland då den ena råkar läsa fel på kartan, men när krisen är som störst visade det sig att vi biter och håller ihop.
Allt detta var ändå värt ansträngningen för den sista mobilbilden här under.
Så jäkla roligt att Seven days äntligen öppnat! HSS Medias storsatsning på bloggar, krönikor, podcaster och Humans of Österbotten. Dessutom är Linn en av personerna bakom satsningen. Allt känns rätt och bra med detta. Heja heja!
Hänt i Los Angeles:
Vi gjorde ett nytt försök att hitta baksidan av Hollywood. Först gick allt bra. På trekvart hajkade vi, visserligen svettiga men vid gott mod, upp till toppen, beundrade utsikten och gratulerade självgott varandra över att ha flyttat till L.A. På vägen ner tog vi en felsväng som förlängde expeditionen med ungefär 7 miles. Det är JÄTTEMYCKET i kilometer, speciellt om man hajkar i sällskap av en nästan femåring och 29 graders värme.
För att orka föreställde vi oss att vi var mitt inne i zombieinvasionen och var tvungna att ta oss fram genom bergen för att överleva epidemin. Det kunde givetvis ha uppstått en dålig stämning. Så där som det blir ibland då den ena råkar läsa fel på kartan, men när krisen är som störst visade det sig att vi biter och håller ihop.
Allt detta var ändå värt ansträngningen för den sista mobilbilden här under.
Bakom hollywoodskylten
12 years ago
Los Angeles Times skrev om att stigen bakom Hollywoodskylten öppnat igen och jag tjatade ihjäl resten av familjen på att vi borde testa den. Eftersom jag är visionären i familjen, den som får ut alla hur huset, pekar riktningen med hela handen och inte så himla noga med detaljer slutade vår utflykt till bakom Hollywoodskylten med den här utsikten.
 |
| Visste ni att det förr i tiden stod Hollywoodland? |
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.