Jag bloggar ju också på Hufvudstadsbladet (den högst betalda bloggaren bland kvinnorna där, en delorsak till att de betalar mig mindre än manliga krönikörer 🙂 Vi har en gullig liten Facebook-grupp där man kan klaga om ens blogg inte funkar eller komma med pepp och kommentarer. Idag lade Jenna upp en liten lista som jag tänkte fylla i både här och på Hbl.

År 2021:

Läsa: Minst en bok i veckan. Vad ska jag annars prata om i Mellan raderna-podden? (mitt bästa tips för att komma igång är förresten att läsa medan man borstar tänderna två-tre minuter varje morgon och kväll).

Lära mig: lyfta hantlar regelbundet.

Inspirera: folk att säga nej tack. (Tänker ofta på min vän Annes mantra: när man säger nej till någon annan säger man oftast ja till sig själv).

Bli inspirerad av: vinnorna i Friday Lab.

Lyssna på denna podcast: mitt nyaste fynd är The New Abnormalwith Molly Jong-Fast & Rick Wilson.

Placera denna produkt i badrumsskåpet: vid sidan om Lumene (älskar Limene!) fick jag några produkter från Reserol som jag ska testa.

Sluta älta: att tiden går för fort.

Drömma om: Hawaii. Hästar.

Förhoppningsvis förverkliga: skriva färdigt romanen. Eller det ska jag självklart göra.

Ge komplimanger till: alla.

Akta mig för: att lyssna för mycket på folk som är tvärsäkra.

Gråta över: sorgliga filmer.

Sluta skämmas för: dumma saker som när jag halkar eller går fram till främmande män som råkar ha en exakt likadan tröja på som Magnus.

Ge mig själv: ledigt.

Ta med detta från 2020: människan anpassar sig till det mesta.

Tipsa mina vänner om: varandra.

Ni kan väl säga till om ni fyller i den här listan på bloggar eller instagram så jag kan läsa?

I familjen Öhman verkar alla leva i olika tidszoner. Igår slocknade Vidar klockan sex, Majlis klockan 22 och jag nånstans mellan det (Magnus låtsades kolla på Con Air, men alla vet att han sov på soffan). Mysigt är i alla fall att alla verkar vakna väldigt tidigt. Jag jobbar som vanligt bäst på morgnarna och har inte bara skrivit på mitt manus och olika artiklar, utan också spelat in en podd med Maja. Den handlar om bland annat min nyaste vana och om styrkan i kvinnliga nätverk.

En av världens största myter måste vara att kvinnor snackar skit bakom ryggen på varandra. Min erfarenhet är den totala motsatsen. Det är kvinnor som ställer upp och stöttar när det blåser. God bless mina manliga vänner, men för det mesta är de bara kul att hänga med, när det verkligen gäller är det alltid kvinnorna som hjälper, peppar, tipsar om, rekommenderar och står upp för en.

Jag är så jäkla glad över mina kvinnliga vänner och mitt kvinnliga nätverk i Friday Lab. (Ny kurs börjar den 18 januari förresten! Vi gjorde om prissättningen så ursprungspriset fortfarande är 6500SEK, men om man bara tar kursen, utan två timmar Majas coaching kostar kursen bara 4900 SEK. Läs mer här).

I år ska jag bli bättre på att dela grejer jag skrivit. Nuförtiden skriver jag för Vad vi vet och satte ihop en text om vanor och hur man får nyårslöften att hålla. Jag hade stor nytta av Maja och Friday Lab när jag skrev den texten. Nyligen skrev jag också en krönika i branschtidningen Journalisten om hur journalister i högermedier är mer influencers än oberoende granskare.

Nu ska vi spela in podden! Tack förresten alla ni som börjat prenumerera på mitt nyhetsbrev på Substack!

Igår åkte vi upp till stallet för att kolla om hästarna blivit fetare och vildare utan att vi ridit dem. De hade de! Jag fick sitta mig igenom några bockar, men sånt är ju oftast mer kul än läskigt. Till och med Magnus fick uppleva en bock. Lyckligtvis satt han i en westernsadel och kunde hålla i sig i den där knoppen längst fram. En bidragande faktor till hästarnas vildhet var antagligen att det blåste en del. Det är något med vinden som gör att hästar bli extra nerviga. Kanske för att allt rör på sig och i hästars verklighet kan minsta lilla löv vara en potentiell fara.

Majlis insisterade på att rida på minihästen Sweetie. Sweetie är egentligen perfekt storlek, men som många andra små hästar/ponnier är hon i busigaste laget. Jag försökte övertala Majsan att ta en större och lugnare häst, men det går inte att argumentera med en fyraåring. Igår lyckades hon dessutom ändå hålla sig kvar på hästryggen.

Sen åkte vi hem igen och slocknade i soffan.

Jag har efter alla dessa år äntligen lärt mig att hantera jetlaggen. Hemligheten ligger i två faktorer 1) acceptans = det kommer att gå över och 2) melatonintabletter = sover hela natten. Jag kan till och med tycka att det är lite mysigt att vakna tidigt, smyga upp och äta det som Majlis refererar till som “nattfrukost“. Kolla lite på CNN och Fox, läsa nyheter på NYT och ha en hel lång dag framför mig.

Jag är för övrigt så glad över att vara hemma! Blå himmel och glittrande hav ska inte underskattas.

Imorse tog vi bilen på laddning till Malibu. Det tar ca 20 minuter att köra dit och vi kom fram med 2 procent kvar av batteriet. Ligger min telefon på 2 procent kallsvettas jag, men bilen känner jag mig nuförtiden ganska lugn med (När börjar ni bli nervösa för batterinivån på era telefoner? Jag vill helst inte att den ligger under 50 procent, medan Magnus har normal puls om hans telefon ligger på 1 procent).

Vi är tillbaka! Katterna är överlyckliga. Egen säng är skön säng. Kaffet är gudomligt gott! Jag steg upp klockan fyra och skrev en text om Black Lives Matter för Vad vi vet (följ dem på instagram vet ja! Bra förklaringar om samtiden).

Jag tänkte som sagt börja lägga upp fredagslänkarna på Substack. Där kan man prenumerera på dem för fem dollar i månaden, om man vill. Man kan också bara skriva upp sig på nyhetsbrevet och läsa gratis. Än så länge lägger jag också upp länkarna här (fast lite fler på Substack så att de som prenumererar blir belönade). Jag blir såklart jätteglad om nu vill prenumerera. Se det som ett bra alternativ till att jag nästan aldrig gör kommersiella samarbeten här på bloggen. Ni får gärna komma med feedback (som att ni vill ha fler texter på svenska till exempel).

Nu kör vi!

Alla behöver vi känna hopp just nu. (engelska)

Intervjua den äldre generationen innan det är för sent. (engelska)

Nu över till något lite mer lättsamt: trender 2021. (engelska)

Ett privilegium för vita extremister att myndigheterna inte tar dem på allvar. (engelska)

Trump är bannad från Facebook fram tills den 20.1, men på Facebook finns gruppen “Stop the Steal“.(engelska)

Om hur vissa grupper på sociala medier sprider lögner och hetsar till våld.(engelska)

Alla tycker inte att det var en dålig sak att den vita extremhögern tog sig in i kongressen.(engelska)

The Points Guy, vad gör mannen som maximerat systemet med kreditkortspoäng under en pandemi?(engelska)

The pro-Trump mob was doing it for the Gram. (engelska)

Den här essän om hur många av oss är mediaanalfabeter och ännu mer sociala medier-analfabeter och om hur det finns specifika moraliska koder alla måste följa, tyckte jag var intressant. (engelska)

En artikel om republikaner som publicerar mat som ser äcklig ut. (engelska)

7-11 är bättre i Japan. (engelska)

En ny analys säger att det är ungefär 50 procents chans att vi lever i en simulering. (svenska)

En kvinnlig Trumpanhängare tog privatjet från Texas till Washington för att storma Kapitolium. (svenska)

På flyget såg jag RGB-filmen On the basis of sex. Tyckte mycket om den!

Att vinterbada känns som det minst originella en människa i Stockholm vintern 2021 kan göra. Men so sue me. Idag blev det ändå ett dopp i iskallt vatten med Maja. Utan henne skulle jag faktiskt aldrig ens ha kommit på tanken att doppa mig i iskallt vatten, men nu gjorde jag det. Och trots att det var fruktansvärt kall är det också en ganska härlig känsla att ha gjort det. Blodet rusar i kroppen och efteråt är det så mysigt att ta en mugg varm äppelsaft och låta kroppen lugna ner sig.

Men var ska man då bada? Jag vet inte riktigt, men jag vet att jag föredrar stege ner i vattnet framom att vada ut. Vi fick gå en ordentlig vända runt Djurgården och vända om tills vi hittade en brygga med steget ungefär bakom Tekniska museet. Det började snöa och när jag blickade ner i vattnet såg jag en stor brun fisk. Alltså minst 40-50 cm lång. Höll tummarna för att den skulle simma iväg när vi steg ner i vattnet.

Jag tycker att det var ett värdigt avslut på Stockholm. Dessutom med Maja! Nu packar vi det sista och jag försöker mota bort separationsångesten. Det är alltid jobbigt att lämna, men tröstar mig själv med att tideräkningen varit så konstig på sistone att det antagligen kommer att kännas som bara ett par veckor tills vi är tillbaka. Då är nätterna ljusa och uteserveringarna öppna igen. Håll tummarna!

Reklam för egen verksamhet

Nu släpper vi platserna för 2021:s första Friday Lab-kurs. Kan knappt fatta att detta är den elfte kursen vi drar. På basen av de anonyma förfrågningar vi skickar ut efter kursen ligger vi på en dryg 9 i en skala på 1-10 i hur nöjda deltagarna varit. Jag tänker bara säga det: Jag är så himla stolt och glad över detta!

Kursen börjar den 18 januari och avslutas den 26 april. Mellan de här datumen träffas vi online ca varannan vecka för föreläsningar och diskussioner. Mellan det får deltagarna övningar, en hemlig och aktiv diskussionsgrupp på Friday Labs egen plattform (förr i tiden låg den på Facebook, men sedan ett knappt år har vi en egen plats), veckovisa artiklar, poddar, videoklipp och såklart pepp och konkreta verktyg framåt mot mål och drömmar. Det är väldigt kul och hälsosamt att få bolla tankar och frågor med folk som inte känner en från förut.

Här finns mer info och anmälningsblankett.

Gruppens storlek är begränsad till 15 deltagare och platserna brukar ryka fort. Vi tittar på anmälningarna och sätter ihop en grupp med olika profiler så att vi stödjer varandra på bästa sätt. Vi försöker undvika att placera folk i konkurrerande positioner i samma grupp.

Kursen kostar 6500 SEK/630 euro (inklusive moms). Kolla med din arbetsgivare eller med facket om du är frilansare. Det är flera deltagare som fått sin kurs betald som utbildning/självledarskap.

Den här vistelsen i Norden har på många håll skiljt sig från en vanlig, men trots att jag verkligen saknar att äta på restaurang har jag också uppskattat alla promenader jag fått ta med vänner. Och hästar! Jag har fått äran att rida min kompis Vanessas Tesla till häst. Inget ont mot mina älskade hästar hemma i LA, men det är en fantastisk känsla att sitta på en så vältränad häst som Adrienne. Som att köra vår gamla Nissan och sen byta till en Tesla.

Fy fasiken vad hästar är fina och stämningen var fin i Vanessa stall. Alla var så otroligt varma och välkomnande. Det är inte alltid en självklarhet. Karin och jag talade faktiskt om det i senaste Mellan raderna (kom ut idag!). Om hur det i alla delar av samhället uppstår elitklickar som inte vill släppa in andra och liksom odlar en identitet på illusionen att de kan mer och därför är bättre människor. Jag är team alla ska få vara med. Hoppas jag! Kanske utan att veta om det sysslar med nåt slags elitism.

Stockholm var så vackert igår när jag promenerade från Östermalm till Södermalm. Att kalla det solnedgång skulle vara att ta i lite väl mycket, men det låg ett blått ljus över hela stan och skapade ett skönt lugn. Jag kommer att sakna den här staden, men är också redo att åka hem till Santa Monica. Det känns otroligt skönt att vara färdig med Norden för den här gången. Eftersom det är så länge sedan vi var här senast känns dessutom våren som en ganska kort transportsträcka till juni när vi kommer igen.

Jag kände en större ambivalens förr, nuförtiden (eller kanske det bara råkar vara precis nu) tycker jag det är skönt att få känna både USA och Sverige och i viss mån Finland som hemma. Jag behöver liksom inte välja. Barnen har vänner i alla städer och pratar både svenska och engelska utan problem. Ingen finska, men det är okej. Vi umgås ju knappt med någon som bara pratar finska och kommer knappast att bo i Finland.

Det sorgligaste med att ha hem så långt ifrån varandra är såklart att ta farväl av folk jag tycker om. Inte minst mina och Magnus föräldrar. Jag drabbas alltid av ett akut dåligt samvete när vi åker från Stockholm/Helsingfors. Men samtidigt är vi så lyckliga i Santa Monica. Vi har ett så otroligt privilegierat och roligt liv där. Barnen får uppleva så mycket kul och lärorikt. Jag tänker varje dag på hur mycket jag älskar att bo där. Varje dag känns det som om vad som helst kan hända. Äh, de här tankarna snurrar runt i mitt huvud. Hur ska man leva rätt. Ni behöver inte svara på det.