I podden brukar jag tjata om hur folk i framtiden (ganska nära framtid) kommer att se tillbaka på den här tiden och tycka att vi var barbarer. Inte bara på hur vi konsumerade sönder jorden, men också hur brutalt vi behandlade djur. Ingen av oss vill kalla oss djurplågare, men jag tror att det råder en stor okunskap om djur och djurhushållning i allmänhet. Här i USA är djurskyddslagarna mycket svagare än i Norden och det märks.

Om vi lägger djuren vi föder upp för att de ska bli människomat åt sidan tänker jag på alla hundar som åker omkring i barnvagnar här i Santa Monica. När vi flyttade hit 2013 såg man dem då och då, men nu är de överallt. Jag frågade min veterinärkompis vad det beror på och hon sa att folk vill ha bebisar eller dockor och behandlar hundarna därefter. Ifall hunden inte har en skada är det direkt ohälsosamt för den att rullas omkring i en vagn istället för att få springa runt och nosa på marken.

Jag tänker också på alla hästar som folk skaffar för att de tycker att hästar är fina djur. Hästar som mest får finnas till som prydnader på någons bakgård. När min kompis Frida började jobba som equus coach åkte vi ut till en ranch där en man tog emot förvildade hästar, skolade upp dem och sålde dem vidare. Han berättade att folk ibland hörde av sig några dagar efter att ha köpt en häst och frågade hur man sadlade och tränsade. Alltså folk som knappt visste vad som var bak och fram på kusen.

Veterinärkompisen vittnar om samma sak. Att folk inte förstår när deras hundar och katter är sjuka. Eller struntar i det eftersom de inte vill lägga ut för vården.

Nu säger jag inte att allt var bättre förr, men jag hoppas ju att det samtidigt pågår en rörelse där folk respekterar djuren och kanske till och med försöker förstå dem. Inte blanda ihop dem med människor. För ett djur har vanligtvis lite annorlunda behov. Men försöker lära känna djuren och kommunicera med dem.

När jag började rida här i LA hade jag inte sysslat med natural horsemanship och ground work (alltså jobba med hästen från marken). Nu när jag sysslat med det i ett par år inser jag hur väl jag lärt känna hästarna och kan läsa av dem och deras olika personligheter då jag både rider och springer bredvid dem. Det har gjort att jag vågar leka med dem på ett helt annat sätt än vad jag skulle våga på ett vanligt traditionellt ridstall. Jag är absolut inte fullärd, men jag är så glad över att lära mig mer om hästar och hur de fungerar. Och jag föreställer mig att hästarna i Topanga har det väldigt bra, de behöver inte stå stilla i små boxar utan kan röra på sig i hagen dygnet runt, de har också ständig tillgång till mat i små små portioner (lite som hästar äter i frihet, små tuggor gräs hela tiden) och får de varierande motion.

Hur tänker ni som har hundar, katter, kaniner, hästar eller andra djur? Sysslar till exempel ni som har hundar med nåt i stil med natural dogmanship?

OBS Videon under är bara skoj och lek. Det är inte så jag jobbar med hästarna.

Jag skriver för övrigt inte längre krönikor för Hufvudstadsbladet. Två månader efter vårt lilla bråk om arvoden mailade jag och frågade när min nästa deadline är och då informerade de mig om att min tid som krönikör är över hos dem. Ärligt talat kände jag mest en stor besvikelse. Inte för att jag inte längre får skriva där, men för hela den här tråkiga historien. Jag orkade inte heller bråka om det eftersom jag inte står ut med att manliga journalister ger sig på mig i kommentarsfält, per mail och i sociala medier. Eller vad är det ens att bråka om? Hbl får såklart välja sina krönikörer som de vill. Det hade givetvis varit värdigare om de hört av sig och tackat för “trevligt” samarbete, men så här blir det tydligen ibland. Bygones!

Det är absolut inte synd om mig. Jag bloggar fortfarande där (tror jag i alla fall). Jag skrev faktiskt senast idag en liten grej om Super Bowl. Och har en flera andra kul uppdrag.

OCH så har jag startat en ny podd med mina vänner Cissan och Johanna! Skåpet heter den och där pratar vi om saker vi tänkt på i veckan. Innan vi började lovade vi varandra att prata som vi pratar när vi ses utan lyssnare. Alltså inte tusen brasklappar och ängslighet. Lyssna gärna på det första avsnittet! Det ligger nu på Acast, men så fort iTunes godkänt det kommer det upp där också. HÄR.

I fredags var jag bjuden på en liten middag hos en vän som nyligen flyttat. Det var så fint och så roligt att få sitta tillsammans med ett litet gäng vänner och bara prata och skratta som om det var 2019. Jag var hemma halv ett och följande dag kändes det som om jag varit på rave tills solen gått upp. Både min kropp och min själ är så ovana vid flera glas champagne och socialt umgänge att de krävde mer vila. Tänk att ens sociala skills är en muskel som förtvinar om man inte använder den.

Eftersom Vidar har surflektion varje lördag förmiddag (eller söndag om det är dåliga vågor på lördagen) fick vilan vänta och jag satte mig på stranden med Majlis och Magnus.

När vi kom hem sov jag i en timme och sedan drog vi upp till stallet. Jag red två hästar och sen kom Jennie, Zev och barnen och vi tog ut hästarna på trailen. Det var helt vindstilla och solen höll på att gå ner. Jag var lugn och glad i kroppen och kände en sån tacksamhet för att få vara med om allt det här. Jag ska försöka att inte bli för mycket #blessed men fy fasiken så jag har det bra. Fattar verkligen det.

Maja och jag försöker hålla fredagarna lediga från jobb och av bara farten blev också lördagen helt befriad från arbete. Därför sitter jag nu och försöker bestämma mig för var jag ska börja. Jag borde skriva en synopsis för en bok jag gör i samarbete med Röda korset, men kommer liksom inte igång med det. Historien börjar ta form i mitt huvud, men så fort jag ska skriva ner den börjar jag jobba med något annat. Nu när jag formulerat detta för er går det kanske bättre.

Så var det fredag igen. Jag steg upp halv sju testade ljudet inför en podd jag ska gästa på tisdagen, åt frukost, ringde mamma, talade med Maja och drog upp till stallet. Talade med min syster när jag körde upp. Satt sedan på unghästen Ciel i 10 minuter och red sedan Sovvers i 45. Vi var båda ganska svettiga efteråt. Otroligt bra början på fredagen.

Men nu över till länkarna! Tycker ni att den här listan är bra får ni gärna bli en betalande prenumerant på mitt nyhetsbrev och podd på Substack. Fem dollar (ca 30 kronor) i månaden kostar det och då stöder spridandet av kunskap. TACK! (det går också att prenumerera utan att betala). Tipsa också gärna en vän!

Jag älskar när NYT gör multimediasatsningar som denna: amerikanska mammor i kris.(eng)

Kan man omvända en extremist?(eng)

Använder vi oret fascist för lättvindigt? (eng)

Vi fick en pandemi, men klarade oss från influensan. (eng)

Den här vill ni inte missa: Bästa bilderna från 2020. (eng)

Ni skrattar kanske åt hur ful Apple Watch är, men den kan rädda liv! (eng)

Emily in Paris var INTE bättre än I may destroy you (det tycker inte ens manusförfattarna på EIP). (eng)

The groundhog has spoken. (eng)

En väldigt kul och nischad artikel om en soffa och högstatusmammor. (eng)

Om varför människor älskar att se mönster i händelseförlopp (alla älskar symetriska februari). (eng)

I USA är det en dygd att ge ordentligt med dricks, gissa om Trumpadministrationen gjorde det. (eng)

Män i grupp. (eng)

Vad ska man göra med späckhuggare i fångenskap. Det funkar inte att bara släppa ut dem i havet. (eng)

LÄS: Dags att höja minimilönen och slopa systemet med dricks. (eng)

I podden har vi talat en del om Qanon-supportern Marjorie Taylor Green som blev invald i representanthuset i höstas. Här kommer en lägesrapport. (sve)

Kommer ni ihåg att jag tipsade om tv-serien I hate Suzie förra veckan. Superbra! Här kommer en analys på den. (eng)

Tyckte mycket om den här essän om att bli gammal i Sverige, av Andrew Walden. (sve)

Den här veckan kollar vi på It’s a sin.

Ett tecken på att man börjar bli gammal är att man blir glad när man ser vad ungdomen sysslar med och fattar det. Okej, tror att man fattar det. Detta är vad jag snappat upp på Tiktok.

Innelistan: Mittbena och lösa jeans.
Utelistan: stuprörsjeans och emojin som skrattgråter (jag har alltid haft svårt för just den emojin, men känner mig ofta oartig om jag ibland inte slänger in den. Kan vi byta ut den nu? Det måste finnas någon bättre. Kom med förslag).

En annan sak som jag snappat upp på sistone är Clubhouse. Nu är det ju mest medelålders mediafolk där än så länge, inte ungdomen, men på det stora hela är jag glad varje gång jag lärt mig nåt nytt på social medier. Eller haft orken att göra det. Det inger mig ett falskt hopp om att jag motat bort ättestupan för en stund i alla fall.

Igår drog jag mitt första Clubhouse-event. Jag skriver och är (snart) redaktör på Vad vi vet och igår drog jag också mitt första Clubhouse-event med dem. Temat var Covid-situationen i Los Angeles. När jag om ett år ser tillbaka på det här mötet kommer jag säkert med ömhet att tycka att jag var fumlig och oerfaren. Men det är vi alla när vi börjar med något.

Clubhouse är alltså den nya sociala media-plattformen alla snackar om den här veckan. Istället för att skriva eller lägga upp bilder/videos pratar eller lyssnar man. Antingen startar man ett eget rum med några co-hosts (jag tycker att det blir bäst om man är fler än tre-fyra och färre än tio), sedan snackar man om ett tema medan andra kan smyga in och ut i rummet för att lyssna. Inget spelas in, det är här och nu. Överraskande kul att båda lyssna och själv prata.

Maja och jag började såklart genast planera ett Friday Lab-event. Jag hör av mig när det blir av. Vi kan väl förresten följa varandra där?

Både Hej hej vardag och Stilkontot på Instagram skrev om 3 grejer de var dåliga på. Det är ju kul! Det mänskligaste som finns är ju att inte vara bäst på allt. Om ni frågade Magnus skulle han säga att jag är slarvig med allt som inte har med mitt jobb och hästar att göra. Att jag är en besserwisser (jobbar stenhårt på att inte genast ropa ut det jag vet och kan, har fått höra att det är en störande egenskap), att jag är dålig på att hitta rätt ord när jag pratar med honom, slänger bara ut det första som dyker upp i munnen och att jag är dålig på att torka av badkaret efter att ha använt det. JAJA!

Här kommer mina egna.

1. Jag är dålig på att tala i telefon och bara fokusera på den jag talar med. Måste nästan tvångsmässigt göra något annat samtidigt. Ränner omkring och viker tvätt, tömmer diskmaskin, lagar mat åt barnen, plockar osv
2. Jag är dålig på att baka (men bakar ändå bröd en gång i veckan). Jag orkar inte med exakta mått och recept, kör bara på känsla och minne. Ibland blir det jättebra, andra gånger torrt och smaklöst.
3. Att fickparkera. Jag är en sån amerikan. Behöver en massa utrymme för att få in bilen. Blir stressad. Tycker att det är så coolt med folk som är bra på att få in bilen i en liten, liten lucka. Jag är inte en av dem. (Lyckligtvis parkerar vår bil sig själv.)

Vilka är dina 3 saker?

Jag fick en fråga om hur det går för Vidde efter nästan ett år av distansundervisning. Jag tror att det går bra. Magnus, som är skolansvarig i vår familj, tycker att han har en bättre översikt av Vidars skolgång nu. Det sagt är det såklart otroligt tungt för vem som helst att stirra på en skärm mellan 8:30 och 15:00. De två sista timmarna består vanligtvis av självständigt arbete och/eller musik/gymnastik. Men hardcore är det ändå. Själv vill jag ta en tupplur efter 90 minuter av Zoom.

Jag tror att själva skolan är ett mindre problem, men att Vidar mest av saknar allt sina kompisar. SÅKLART. Han umgås med två kompisar, mest utomhus. Det skulle kännas helt vansinnigt att isolera ett barn från andra barn under ett helt år. Och så åker vi ju upp till Topanga där Vidde kan rida och hänga med Tamaras lite äldre söner. Men annars är det ganska monotont här. Och ganska intensivt med att alla är hemma precis hela tiden.

Hur har era barn klarat av pandemin? Går de i skola?

Jag har haft en sån intensiv dag. Möten från klockan 07:00 till lunch. Efteråt var jag så trött att jag var tvungen att ta en liten siesta. Det är antagligen delvis bristen på aktiviteter under Covid-året, men också att det var helt olika och ganska intensiva möten. Efter att jag vilat en stund jobbade jag bort några grejer som jag skjutit upp och sen åkte vi till stallet. Minns ni att jag beklagade mig över att jag inte har en duktig dressyrhäst att rida här? Det har jag fortfarande inte, men Tamara köpte tidigare i höst ett tvåårigt varmblod och nu gör jag en del groundwork med henne. Otroligt känslig och hetlevrad häst, men också ett helt sinnessjukt fint steg. Hon liksom svävar fram. Måste be Maggan filma nästa gång jag tar ut henne.

Men det var inte alls det jag skull skriva om. Jag tänkte tipsa om några poddavsnitt jag själv gillat.

SR Konflikt: Arabisk vinter. Det är tio år sedan den arabiska våren, vad har hänt sedan dess? Jag blev helt uppslukad av den här podden när jag var ute och sprang.

Future Perfect: Rethinking Meat. De senaste tjugo åren har jag ätit djur när det bjuds. Är till 99 procent vegetarian (även om någon nu kommer att påpeka att jag inte får vara med i vegetarianklubben, men det skiter jag i). I fredags skickade Magnus kompis och poddare Rebecca Stella två hela, LEVANDE humrar till Magnus som tack för bra producerad podd. Jag kollade upp hummerns hjärn- och känslokapacitet och tror faktiskt att det var sista gången jag åt hummer.

The Daily Podcast: A Conspiracy Theory Proved Wrong handlar om hur Qanon-anhängare resonerar när Biden svors in och Trump drog sig tillbaka i Florida.

Mellan raderna: Karin Silverclouds sexnoveller. Hoppas ni tycker det är okej att jag tipsar om en av mina poddar, men det här avsnittet blev faktiskt väldigt bra tycker både Karin och jag. Massa boktips och skratt och spaningar.

Okej, er tur. Tipsa mig om ett poddavsnitt ni gillat!

Igår spelade jag in Mellan raderna tidig på morgonen, men sen tog jag ledigt resten av dagen. Alltså så ledigt att jag inte ens bloggade. Det var så skönt. Det här året ska jag försöka ta större ansvar över min lediga tid och inte låta jobbet skölja in över den. Tycker att min lediga tid ofta blir styvmoderligt behandlad.

Det jag gjorde istället för att skriva var att läsa. I förrgår började jag på Maja Lundes “Przewalskis häst” och bara läste och läste. Ni vet den där fantastiska känslan när man kommer in i en text och tänker “äsch, jag tar ett kapitel till” och bara motvilligt avbryter för att laga mat åt barn och underhålla man.

Przewalskis häst är egentligen inte den bästa bok jag läst, men jag tycker mycket om den. Precis som jag gillade trilogins två första “Binas historia” och “Blå“. Genren kallas cli-fi alltså klimatfiktion och handlar om en framtid i klimatkrisen. Just den här boken har tre spår. Ett som utspelar sig 2064, ett på 1990-talet och ett på 1800-talet. De cirklar alla kring människans relation till djur (specifikt urhästen). Fånga dem, visa upp dem, bevara dem, ta dem tillbaka till sin naturliga miljö och till slut: Vem är viktigare människan eller djuret. Släng in mödraskap och besatthet också. Ibland blir den lite övertydlig, men aldrig så att jag skulle lägga den ifrån mig.

Vad läser ni? Och varifrån får ni era boktips?

Glad fredag! Bilden ovan har jag på kylskåpet och blir alltid på gott humör av att se Majlis blick. Vad tänker hon på här? Något inte helt rumsrent, tänker jag.

Här i LA regnar det. Jag har skrivit på boken, spelat in podd med Maja och tvättat kläder och klockan är inte ens tio på förmiddagen. Tänker ta ledigt resten av dagen. Det är faktiskt det vi talar om i podden, om hur det är viktigt att planera in ledig tid. Ofta så äter ju jobbet (också det oavlönade hushållsgörat) upp ens fritid.

Om du gillar fredagslänkarna och podden och tycker att det är viktigt att betala för innehåll för du gärna prenumerera på mitt nyhetsbrev på Substack. Där lägger jag upp lite fler länkar. Det går att prenumerera gratis också, men kul om du vill betala en liten summa (tack alla ni som gör det <3).

Över till länkarna!

Den självuppoffrande modern. (sve)

Minns ni Majorie Taylor Green, republikanen som tror på Qanon och blev inröstad i representanthuset? Jimmy Kimmel kommenterar. (eng)

Här kommer en till om Green. (eng)

Alla hatar Facebook, men FB är ändå den mest lukrativa av alla sociala medier. (eng)

(LÄS!) En klimatforskare ser jorden och sin egen familj samma fallan. (eng).

Hur många streaming services prenumererar ni på? Vi har Netflix, Hbo Max, Hulu, Amazon Video och Youtube TV. Det är bara en bråkdel av alla som existerar. (eng).

Joe Biden ber Kamala Harris om ursäkt för att han sa “jag” istället för “vi”. (eng)

Till och med Pepsi fattar att växtbaserat kött är framtiden. (eng)

Qanon är designat som ett spel. (eng)

“Det är full möjligt att livet faktiskt är skit”. (sve)

Ingenting trendar. (eng)

Sluta slentrianjämföra samtiden med George Orwells 1984. (eng)

Bäst på Twitter: “We rate dogs”. (eng)

För den som inte har koll på Gamestop och Wall Street gör Vice en enkel förklaring. (eng)

Högerextremism genom crowdfunding. (eng)

Fotografen som tog bilden på Bernie ni nu delat i en vecka. (eng)

Distansundervisning i ett flyktingläger. (eng)

Män trakasserar kvinnor online minst lika mycket som förr. (eng)

(LÄS) Om unga kvinnor som tjänar pengar på att sprida Qanon- och antivaccinationspropaganda på Instagram. (eng)

Jobbar unga människor för ett system som upprätthåller inkomstklyftor och hjälper de redan förmögna att få ännu mer pengar? (eng)

I USA förbereder man sig på ännu mer politiskt våld. (eng)

Det här var en fin historia om hur en snöstorm ledde till att folk i bilkön blev vaccinerade. (eng)

Läkare på branten till burnout väljer selfcare. (eng)

Min kompis Frida tipsade om serien “I hate Suzie” och jag började kolla på den igår. Gillar!