Som jag nämnde i ett tidigare inlägg gästade min kompis Karin J och jag Manspodden med ett litet inslag om olika former av hälsningar. Det är såklart kul att gästa andra podcaster, men att bli presenterade som "Peter Jihdes fru Karin och hennes kollega Peppe" kändes lite sunkigt. Vi är väl ändå lite mer än Peter Jihdes fru med kompis? Vi har till exempel egna yrken och en podcast som heter Mellan raderna. Hur underbar Peter än är har han ingenting att göra med det vi sysslar med.  

I veckans första podd (vi ska strävar efter att fortsätta med det ambitiösa projektet att göra två i veckan) pratar vi om Radio X3M:s diskussion om hur vi ska få män att sluta bruka våld mot kvinnor.  Vi talar också om Donald Trumps relation till KKK och om att barn är den nya religionen. Hoppas ni gillar! Kommentera gärna och recensera oss på iTunes! Just det, den här veckan gästar Karin Jihde och jag också Manspodden. Vi pratar om olika sorters hälsningar.

Glad skottdag! På Hufvudstadsbladet skrev jag en grej om hur töntig jag tycker att den skojiga traditionen att kvinnor bara får fria en dag vart fjärde år (och att ifall snubben tackar nej måste han kompensera med en dyr present). Jag passade också på att rikta en känga åt att bli överlämnad av sin far och att majoriteten av alla kvinnor fortfarande tar sina mäns efternamn. Det var kanske lite hårt och kritiken riktar sig som vanligt inte mot individer, utan om att vi fortfarande lever i en kultur där män har vissa förutbestämda (aktiva) roller och kvinnor (passiva) andra. Alla dessa tillsynes gulliga traditioner bygger nämligen tillsammans upp en helhet som skapar kulturen vi lever vi och därmed hur vi ser på människor. Inget fel på traditioner, bara vi först synar dem. Drömmen är en dag då alla friar lika mycket, tar lika ofta varandras eller helt nya efternamn och mammor, pappor eller ingen alls överlämnar brudarbrudgummar och brudar helt omvartannat.  

Steg upp i ottan för att med grötig röst och hjärna spela in Mellan raderna med Karin J som i sin tur levde eftermiddag på Lidingö. Sen åt jag frukost och lade mig igen. Magiskt skönt. Sprang en kort runda och när jag kom hem föreslog Magnus att vi skulle göra en utfärd till Laguna Beach. Jag ÄLSKAR ju utflykter (borde ha skrivit det i listan under).

Magnus hade dessutom letat upp en mysig liten vegan/vegetarianrestaurang nere vid stranden. Där kunde man, medan man väntade på maten, leka med en Magic 8 ball. Yes definately.

 Laguna Beach var som en extremt gentrifierad liten hippiestad. Från drömfångare, surfare och weed, till rika människor som vill leva just den livsstilen, fast genom ett övre medelklassfilter med fast anställning och dyra bilar. Gullig stad ändå.

Här kommer en lista jag lånade av Linnea i USA. TRE GUILTY PLEASURES Om Maggan skulle svara på detta vore svaretn: äta en hel burk Häagen Dazs-jordgubb och kolla på amerikanska reality shower som America's Worst hoarders eller Doom Day Preppers, i badet. Jag är ju äckligt dålig på guilty pleasures, men ett är att lägga mig extremt tidigt och kolla på tv-serier som Difficult People eller Broad City i sängen tills jag somnar. NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR? Jag har ju ett hjärta av sten, men måste ha gråtit i nån film när nåt djur dött eller familj återförenats. NÄR KAN DU VERKLIGEN, VERKLIGEN VARA DIG SJÄLV? Med Maggan och med Pyret och faktiskt de flesta av mina vänner. Fast tror att man automatiskt är lite justerade versioner av sig själv med olika människor, men att dessa versioner ändå kan vara sanna. TRE SAKER DU AVSKYR Att ha tusen saker inplanerade. Russin i mat. Att vara tvungen att förklara vem vissa människor är för Magnus. Jag: Alltså Pelle och Jonas. Magnus:? Jag: Som vi hängde med hela förra helgen och firade midsommar med 2015. Magnus: ? HUR VAR DU I SKOLAN? Glad medelmåtta. VAD BLIR DU STRESSAD AV? Att ha jobbiga samtal inplanerade. TRE SAKER DU ÄLSKAR: Förutom specifika människor, älskar jag fredag eftermiddagar, hallon och att rida. HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG? Bestämd, målmedveten, glad och kanske dryg ibland. OBS är INTE dryg! HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV? Som en ganska bestämd typ. EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM. När Magnus spelar tuff i sällskap av våra kompisar. TRE OTIPPADE SAKER OM DIG. Kommer bara på en. Tio år av bloggande har gjort sitt med mina hemligheter: När jag vad femton år gammal var jag med i Fröken Ekenäs (eller vad skönhetstävlingen nu hette). Vann inte, men sa att jag gärna skulle flytta till USA i intervjudelen. NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST? Ett glas vin under västen, klackar och på väg ut med ett gäng kompisar. VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT? I bilen på väg hem från Laguna Beach pekade Maggan på en bil full av människor som alla höll på med sin egen grej och sa: That '70s Show. NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER Om vi ska fortsätta med den här underbara, men väldigt osäkra frilansertillvaron eller göra nåt annat. TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR. Att nån ska bli sjuk. Att vara tvungen att flytta bort från LA. Usla recensioner.  

Någon önskade mer vardagsbilder på bloggen. Jag hade för mig att  jag brukar publicera såna, men kanske jag är mer privat än vad man skulle tro. Trots att den här bloggen handlar om mig, är den kanske inte alltid är så vardaglig och privat. Det är ingenting jag aktivt funderar på medan jag skriver, snarare tror jag att det beror på att jag efter mer än tio år av bloggande har hittat en automatisk gränsdragning om vad jag skriver och inte skriver om. Hur som helst. Här kommer några inte så rafflande privata, men mycket vardagliga bilder: På fredagarna, när vi hämtat upp Vidar från skolan, går vi vanligtvis via Menchies (som strategiskt ligger mitt emot skolan) för att äta varsin portion frozen yoghurt. Ibland träffar vi klasskamrater där, andra gånger är det bara vi. Har noterat att det alltid svänger in barnlösa vuxna för att ta sig en froyo och promenerar man förbi på kvällarna sitter det alltid folk som valt att inta desserten där. Samtidigt: Just nu våndas jag över alla betraktelser och historier jag skrivit i Livet & Patriarkatet. Det känns alldeles för privat. Skulle aldrig vara så privat på bloggen. Tänker att jag skriver ner allt nu och så redigerar jag bort det som inte kan publiceras.

Massa podcaster på gång. Den senaste är Mellan raderna som handlar om ungdomskultur som är så bra att det är synd att slänga in prefixet "ungdoms" eftersom det kan skrämma bort läsare. Vi talar specifikt om We were liars som utspelar sig bland på Cape Cod bland vackra, blonda, långa och atletiska människor. Om Katarina Mazettis skilsmässonoveller och så pratar vi en del om Lolita och vilken sjuk historia om övergrepp det egentligen är. Det vi inte talar om är att jag gjorde en liten finlandssvensk grej i det senaste avsnittet av Alex & Sigges podcast.

Häromdagen gick sannfinländska ungdomsförbundet ut med en kampanj som tutade ut att det bara finns två kön: flickor ska få vara flickor och pojkar pojkar. Samtidigt hade psykologen Tony Dunderfelts extremt heteronormativa kärleksprogram premiär (Ida skriver om det här). Dunderfelts tes är precis samma som sannfinländarnas: Kvinnor har vissa egenskaper och män andra. Punkt slut. Att folk kämpar så extremt hårt för att bibehålla heteronormativitet och könsroller kan vid första anblicken kännas tröttsamt och bakåtsträvande. Men tänk om de här reaktioner betyder att samhället håller på att förändras och öppnas upp för att alla inte faller inom normen. Alla identifierar sig inte som pojkar och flickor (The Washington Post gjorde en fin karta med platser som identifierar fler än två kön). Att det finns folk som känner att de aktivt måste jobba för att bibehålla heteronormativiteten och traditionella könsnormer innebär kanske att andra alternativ fått mer luft under vingarna. Att de som vägrar släppa in andra än folk som är exakt som de själva nu är lite rädda är för att mångfalden vunnit mark. Nu gäller det att inte vara en del av den tysta massan som tror att det räcker med att man inte aktivt motarbetar mångfald. Det är inte tillräckligt. Är man en del av den tysta massan är man en del av förtrycket. Därför måste man säga till när folk försöker stänga ute människor av annan sexualitet, hudfärg, kön, funktionalitet eller vad det nu kan handla om.

Ibland känner jag mig extremt bortskämd som får åka längs med PCH med Stilla havet på vänster sida och sen svänga upp till Topanga, åka genom bergen som mest påminner om Lucky Luke-landskap för att slutligen landa i Mill Creek där jag får umgås med min vän Frida och hästar. Hittills har dessutom alla hästar jag ridit varit roliga och utmanande. Så skönt att rida på en ridskola när hästarna är välskötta, pigga och kunniga. Ja, ja jag är en sån där äcklig människa som tycker att allt är HÄRLIGT. I dag hoppade vi miniatyrhinder och jag hade ett vitt yrväder vid namn Pal. Eftersom jag vanligen brukar rida riktigt stora hästar kände jag mig som en jätte på Pals rygg, men det verkade gå bra ändå, eller fort gick det i alla fall. Magnus och Vidar hängde på till stallet eftersom Magnus skulle hålla en minikurs i hur man gör podcaster för en god vän som snart ska starta en och ja, Vidar var som vanligt tvungen att vara avec. Trots att El Niño skulle leverera en extremt regnig vinter är det drygt 25 grader varmt och solsken. Katastrof för torkan i Kalifornien, helt okej för alla gäster från Finland, Sverige och Dubai som kommer att anlända inom de närmaste veckorna.

Här kommer ett klipp som seglar omkring på Facebook, men ifall ni missat det ville jag ändå tipsa om det. Det handlar om hur mäns våld mot kvinnor (och andra män) ofta beskrivs som en kvinnosak. Man fokuserar på vad kvinnorna ska göra, hur de ska beskydda sig, hur de ska undvika farliga situationer och kanske till och med hur de ska uppföra sig för att inte trigga mäns våld. Men lösningen på problemet ligger givetvis inte hos offren. En annan aspekt som Jason Katz tar upp är den tysta massan. Den som kollar åt ett annat håll när bråket mellan kvinnan och mannen utanför nattklubben verkar urarta. Som inte säger till när kompisarna gör sexistiska skämt och som tycker att det inte angår hen eftersom hen inte är den som bråkar, slår, skämtar. Äh, kolla själva.   [embed]https://www.youtube.com/watch?v=ElJxUVJ8blw#action=share[/embed]