Vi är sena med Magnus och Peppes podcast, jag vet. Men nu är den äntligen här. I morse pratade vi om hur obehagligt det var med de finska politikerna som dödade fistbumpen (som att sitta med sina föräldrar och kolla på tv:n som plötsligt visar en avancerad sexscen), problemet med att inte nämna våldtäktskultur då This American Life tog upp fallet då ingen trodde offret. Vi också pratar om Nancy Reagans relation till ISIS och på vilket sätt Netflix spår framtiden. Referenser på Flipboard.com och Magnus och Peppes podcast

Det här är ett samarbete mellan Livet & LA och EMMA

 

Ibland får man göra riktiga drömsamarbeten som detta med Museet för modern konst EMMA och Apparel & Lovers. EMMA shop säljer nämligen nu ett begränsat antal t-shirts (unisex) och damtrosor (finns totalt bara 500 exemplar) inspirerade av den avantgardistiska och feministiska konstnären Carol Rama. Kläderna är tar avstamp i Ramas färgvärld och är skandinaviskt enkla och snygga. Jag gillar dessutom att allt är lite transparent och löst hängande. Alltså nästan genomskinliga rakt över bröstet, vilket gör att man kan visa upp sina svinsnygga bh:n under, eller snygga bröst om man föredrar det. Tyvärr tog utställningen med Ramas verk slut i mitten av januari, men i shoppen kan man köpa en bok om hennes konst.

 

På sistone har jag funderat extra mycket på vad jag konsumerar och skriver om, därför känns det bra att göra ett samarbete som har med design, feminism och bra kvalité att göra. Min bästis Karin brukar säga att varje plagg ska ha en historia, man ska kunna berätta något om det man har på sig. De här plaggen är motsatsen till masskonsumtion. Ja, och så tycker jag överhuvudtaget att butiker i anslutning till museer hör till de roligaste butikerna.

Designergänget Apparel & Lovers, som består av Patrik Prusak, Pietari Kaakkomäki och Svetlana Drevskih, är för övrigt utexaminerade från före detta Konstindustriella, nuvarande Aalto universitetets designfakultet.

Här står jag helt naturligt och läser lite nonchalant ur boken om Carol Rama. Med Blankens på fötterna dessutom.

Om ni är intresserade av att köpa t-shirten och/eller trosorna (tillverkade i Portugal) får ni 20 procent rabatt med koden: EMMALOVERS16.  Köper man både t-shirt och trosor kostar de normalpris tillsammans 55€. Shoppar man för minst 50€ är frakten inkluderad i priset.

I dag har det varit mycket snack om "starka kvinnor" i mina sociala media-flöden och trots att jag kanske på nåt plan fattar vad folk menar kan jag inte riktigt gilla det. Så här enkelt är det: Kvinnor är starka och svaga och stora och små och trötta och modiga och fega och allt annat. Alla kvinnor, människor, förtjänar respekt och ett jämlikt bemötande, oberoende av om de är starka eller inte. På samma sätt ska män få vara svaga, ledsna, glada, starka, roliga, trötta och allt annat. Att det finns fantastiskt starka och modiga kvinnor som vågar vara besvärliga, sätta sig själva på tvären, vägrar behaga patriarkatet och slåss för jämställdhet är givetvis otroligt viktigt och fint. Det är de som sett till att vi fått röst- och aborträtt, rätt att studera, vara myndiga, rätten till våra barn och så vidare. Men de svaga kvinnorna är precis lika mycket värda.

För länge sedan hade jag en kollega som varje åttonde mars berättade en historia om hur en annan kollega vägrat ta emot en ros som chefen delade ut åt alla kvinnor på på internationella kvinnodagen. Kollega ett tyckte att det var både oartigt och oavslappnat av kollega två att tacka nej till blomman. Så mycket feminist kan väl ingen ändå vara att hen hatar blommor?! Men det kollega ett inte fattade var att ifall vi flyttar över fokus från att tala om på vilka sätt vårt samhälle är ojämställt och hur vi ska lösa det och internationella kvinnodagen börjar handla om att köpa vackra saker åt kvinnor har vi misslyckats. Den åttonde mars ska inte vara en dag då blom-, choklad- och underklädesförsäljare kan kränga extra mycket grejer. Det ska vara en dag då vi pratar och folk lyssnar mer än vanligt på feminister. En dag då vi mer än vanligt uppmärksammar ojämställdhet och anstränger oss för att hitta en lösning. Internationella kvinnodagen ska vara en dag då folk som kanske inte annars bryr sig så mycket om mänskliga rättigheter får en chans att lära sig om varför det är viktigt. Så om din chef, pojkvän, kollega eller random snubbe på spårvagnen gratulerar dig för att du är en härlig kvinna och räcker över en blomma, tacka artigt nej och ta istället tillfället i akt att förklara för honom varför internationella kvinnodagen inte handlar om presenter, utan om lika rättigheter. Och vill någon absolut köpa presenter till dig kan du hänvisa hen till resten av årets dagar. Eller varför inte uppmuntra personen att rikta pengarna mot till exempel skyddshem för kvinnor eller arbete mot kvinnlig omskärelse.

Först hade vi tänkt åka till Palm Springs och bo på ett airbnb med pool, men då våra vänner sa att det inte räknas som semester eftersom de bor i hus med pool hemma i L.A. tänkte vi om och bokade varsitt rum på ett mysigt litet Inn i Ojai. På fredag eftermiddag susade vi sedan rakt norrut längs med kusten och landade i ja, Ojai. Magnus och jag passade på att sträcklyssna igenom först Teds och Kajs podd och sedan en ny favorit: Nord och Francke. Magnus påstår för övrigt att lyssna på poddar tillsammans i bilen är det nya hela familjen samlas framför tv-apparaten. Ojai ligger drygt 50 miles (killgissar) norr om Los Angeles och känd för sina citrusfrukter, sin olivolja och för att inte tillåta några stora kedjor i staden (alltså franchises inte metallkedjor). Kan inte påstå att vädret var fantastiskt hela tiden, på lördagen cyklade vi till exempel en stund i ösregn, men vi åt väldigt god mat, badade i den uppvärmda poolen, hajkade i solsken på söndagen, drack varm choklad på ett litet café vid en sjö och hade det allmänt mysigt. Jag tycker att det är väldigt snyggt med berg som tornar upp sig kring en stad och fick exakt det i Ojai. Det som dock är synd med amerikanska städer är att huvudgatan nästan alltid är väldigt bred och trafikerad. Bilar prioriteras så jäkla högt.     Eftersom det är så tråkigt när en rolig weekendresa tar slut beslöt vi oss för att dra ut på helgen lite extra och svänga förbi den extremt opretentiösa skaldjursrestaurangen Neptunes Net på vägen hem. Det var som vanligt proppfullt av motorcykelsnubbar, lokala, turister och så vi. Vi åt några ostron, fishtacos och fish and chips. Sedan tog vi farväl och nu är vi hemma och har internet igen. Jag ska fila lite på en intervju och sen kolla några avsnitt av House of Cards. Var så goda för uppräkning av vad jag gjort-blogg.

Här kommer några bra texter jag läst i veckan.  Ett superbra svar på en bloggfråga på en superbra sminkblogg kring om man kan vara vänster, men ändå göra samarbeten och skriva om produkter på bloggen. Den handlar om den eviga problematiken om att ifall man försöker göra något gott (feminism, miljö, barnskydd etc) ska man vara perfekt på alla andra områden också. "En evig börda en har som vänsterperson är den ständiga pressen på att en ska ”leva som man lär”. Vänstersinnade får inte ha iPhones, för vi vet ju alla hur arbetare utnyttjas i Foxconns fabriker. Vänstersinnade får inte flyga till New York, för att det är dåligt för miljön. Vänstersinnade får inte gå på restaurang, för det är dyrt. Vänstersinnade får inte vilja ha vackra saker som kostar pengar, för då ger vi efter för konsumtionshetsen. Vänstersinnade får inte köpa bostadsrätter, för äganderätten är en borgerlig idé. Vänstersinnade får inte handla på H&M, för att… ja, ni hajar. " Är man en mördare om man uppmanar någon att begå självmord? De bästa engelskspråkiga podcasterna just nu. Singelkvinnor har just mest makt i USA. Typ. Hur mycket ska man ge i dricks? Problemet med ha kvinnor gör så mycket oavlönat hushållsarbete.

Precis som förra veckan kommer vi med ett andra avsnitt den här veckan. Vi pratar om att ge dricks i delningsekonomin (dricksar ni förresten? På restauranger? Taxin? Uber? Hämtmat? Och hur mycket i så fall? Maggan insisterar på att man alltid ska dricksa minst 20 procent på restauranger). Vi diskuterar också hur mycket makt konsumenten egentligen har. Och när jag skriver "diskuterar" menar jag givetvis "bråkar". Sen blir det en del Ku Klux Klan, Donald Trump och hur kött säljs med sex. Vi glömde bort en skitbra spaning som har med House of Cards att göra, men som tur är spelar vi in ett nytt avsnitt redan om ett par dagar.  

Beställde ett par Blankens på rean. Fina och sköna och så känns det extra roligt att det är min vän Cissan som är upphovskvinna till dessa. Eftersom det i dag dessutom är mulet och bara kring 20 grader känns det dessutom fullständigt motiverat att ha boots.

Här kommer ett sånt där vardagsinlägg som önskades. Det är svalare i luften igen och ett perfekt väder för att springa i. Jag lunkade mot The Canyon och hittade några trappor som såg ut att leda till himlen. Värt ett försökt, tänkte jag och stånkade upp för dem. Uppe på toppen fanns visserligen ingen änglakör, men en ganska snygg utsikt. Har också åkt in till USC, mitt gamla universitet, för att intervjua en forskare om hur det kommer sig att det först nu finns fler kvinnor än män som designar spel. USC lär ha USA:s bästa speldesignfakultet och jobbar stenhårt på mångfald. Kuriosa: Den ena flygeln av filmskolan är donerad och döpt efter George Lucas och den andra av Steven Spielberg. Jag spelade också in en grej till veckans Vad är det som händer, där jag frågade studenter om vad de tyckte om att det gick så bra för Donald Trump och Hillary Clinton på Supertisdagen. Ingen hejade på Trump. Det var fr övrigt mycket mer avslappnat att hänga på campus nu jämfört med 2013-14 när jag med ångest i halsen sprang från en föreläsning till en annan. När allt var skrivet, filmat och fotat hade vi ännu en timme på oss till det var dags att hämta upp Vidar så vi tog en snabb lunch på Café Marmelade på vår gata. Mycket mysigt, men faktiskt ganska kyligt i luften. Typiskt att det ska bli svalare nu när vi precis planerat in en weekendutflykt med några kompisar.

Varje vecka gör Janne och jag ett program vars stora förebild är Last Week Tonight med John Oliver. Och jag fattar att det är idioti att ens nämna vårt Vad är det som händer i samma mening som Last Week Tonight, men ville att ni skulle få nåt slags uppfattning. Det handlar med andra ord om spaningar från veckan som gått. Alltid kritiskt och sparkar alltid uppåt. Rasistiska politiker och giriga företag får sig en släng. Och så är det vanligtvis roligt också. Jag gör en hälsning från USA, senast pratade jag med ungdomar utanför Santa Monica College om vad de tycker om att president Obama äntligen ska stänga Guantanamo. För att se programmet måste man registrera sig på Hufvudstadsbladet, men det är gratis: Vad är det som händer.