Nu kan det bara vara jag som är lat som förälder, men jag tror inte att barn behöver en massa hobbyer. Knappt en. Jag får ibland en lätt panik när jag tänker på hur många bekanta skjutsar runt sina barn på olika sorters träningar. Jag säger inte att barnen far illa, många mår säkert bra av det, många är säkert också trötta efter en lång skoldag. Min spaning är att hobbyer de flesta av dagarna i veckan handlar mest om föräldrar som vill försäkra sig om att de gör ett bra jobb.

Det jag försöker säga är att ni som inte skjutsar era barn på aktiviteter i sup och kvarten inte behöver känna er som sämre föräldrar. Det kommer att gå bra ändå. Jag är ju en ganska lat förälder och har löst aktiviteterna med att ta med mina barn till stallet. Perfekt (även om min egen ridning ibland lider av det). Men det har också gått perioder då deras aktiviteter varit läsa bok, cykla, leka i parken och spela tv-spel.

Nu är jag såklart nyfiken på vad era barn sysslar med jämfört med vad ni hade för hobbyer (jag red ett par gånger i veckan).

Just det! Ett nytt avsnitt av Skåpet ligger ute! Vi pratar om Meghan och Harry och Oprah, om matrasism och om microdosing av droger. Här i Kalifornien är ju folk ganska (=väldigt) drogliberala och jag är alltid lite nervös inför att pratar om droger när jag gör det mot Norden. Jag hoppas ändå att det framgick av det här samtalet att vi förstår att det självklart också finns problem med droger. Cissan, Johanna och jag vill ju att podden ska låta som när vi pratar utan inspelning. Alltså få brasklappar och en förståelse för att vi är vuxna människor. Äsch, ni får lyssna och avgöra själva.

Igår firade vi familjens elvaåring. Eftersom vi missade förra årets kalas på grund av att vi är dåliga föräldrar och främst covid slog vi på stort i år. Vidar fick åka limousin och plocka upp sina tre bästa vänner och sedan styrde vi ner mot stranden där vi ordnat en liten fest med tårta och fler vänner. Fullständigt medveten om att jag låter väldigt gammal nu, MEN det gjorde gott att se ungarna springa omkring och leka rollspel, istället för att spela Fortnite.

När våra barn fyller år brukar vi passa på att bjuda in några av våra kompisar också. Vissa av dem med barn, andra utan. På så vis är alla glada och nöjda. Det var för kallt för att doppa sig i havet, men tillräckligt varmt för att ändå kunna ha det mysigt på stranden. Vid fyra packade vi ändå ihop allting och åkte hem igen. Eller packade och packade, Bliss Beach som vi hyrt tältet från fixade det mesta.

Idag har jag kämpat med att förstå vad klockan är i Finland och Sverige. Här i Kalifornien bytte vi nämligen om till sommartid natten mellan lördag och söndag och jag insåg nånstans kring klockan halv tio på måndag att jag hade en timme till godo.

Läste ni Hanna Hellquist essä om smuts i helgens DN? Väldigt kul reportage med hönsen som lever inomhus med Hanna när det är för kallt ute. Stöket och smutsen och Hanna själv på en bild i sängen med en cigarett i mungipan. Otroligt bra text för att Hellquist är bra på att ta ut svängarna så två av hjulen ligger nere i diket. En liten cynisk del av mig säger att hon spelar på sin konstnärliga frihet, ingen fungerande människor är så obrydd gentemot smuts i sitt eget hem (hur många gånger kan man återanvända trosor mellan tvätten?) och en annan är glad över att Hellquist lyfter skammen kring smutsen. Hel och ren är ju det sista vi ängsliga medelklassare varit överens om. Instagram får en hjärtattack och dör.

Jag får både panik och blir på gott humör av den här texten. Att våga skriva sig igenom skammen som smutsen medför. Att våga trotsa det välproducerade och organiserade. Där vi är vana vid att varje inlägg vi läser ser ska vara det smartaste och snyggaste blir det en skön kontrast. Tänk om pendeln faktiskt håller på att svänga? Att lite smutsigare och hafsigare stories och Clubhouse långsamt tar oss från den perfekta ytan till det mer mänskliga.

Jag fattar att allt kan existera samtidigt, men tycker det är intressant och kul att försöka analysera trender på basen av sociala medier och texter.

Men ni då, handen på hjärtat, hur renliga är ni? Jag bryr mig inte så mycket om dammråttor och vaknar oftare än vad jag skulle önska i barnkiss, men har svårt för klibbiga ytor och stök. Byter trosor varje dag.

För exakt elva år sedan låg jag på Barnmorskeinstitutet i Helsingfors och väntade på att bli igångsatt. Den 13 mars föddes Vidar. En otroligt fin person. Är att bli mamma det största som hänt mig? Jag vet inte, men jag är otroligt tacksam över att få ha Vidde i mitt liv. Fy fasiken vad jag älskar honom.

Men nu över till länkarna. Stort tack alla ni som vill betala för innehåll! Jag uppskattar det enormt mycket. Genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev peppe.substack.com och betala $5 i månaden (cirka 40 kronor) visar ni att ni tycker det är viktigt att journalister och kulturarbetare får betalt. Och kanske mest av allt att ni uppskattar den här bloggen.

Vad gör man när ens mamma tror på Qanon? (eng)

Ett år utan fysisk beröring. (eng)

Har vi glömt bort hur tiden innan pandemin var? (eng)

Terapeuter balanserar på gränsen till burnout. (eng)

Rasism gentemot människor med sydostasiatiskt utseende är ingenting nytt. (eng)

Biden vill inte uttala ordet “abort”. (eng)

Hanna Hellquist om att leva i smuts. (sve)

En bra text om att inte bara lära sina barn leva rätt, utan själv också göra det. (eng)

Skriv dig igen skammen (bra text för oss som skriver). (eng)

Pierce Morgan lämnar Good Morning Britain efter kommentarer om Meghan Markle. (eng)

Det är inte första gången Morgan uttrycker sig hatiskt. (eng)

Det går bra för de riktigt rika. (eng)

Intellektuell i Silicon Valley. (eng)

Om alla bara uppför sig kan USA vara någorlunda normalt igen vid nationaldagen den 4 juli. (eng)

Sperma på månen. (eng)

Det här är en otroligt fin och upplyftande historia. (eng)

Om ni pallar och vill känna lite nostalgi är här ett gäng bilder från året som gick.

Tio år sedan den stora jordbävningen i Japan. (eng)

Jag vill inte vara den som skrattar åt elaka recesioner men Jordan Petersen kommer aldrig att läsa denna. (sve)

Den här var bra: Vi köper stunder ur andra människors liv. (eng)

Igår kollade vi (på rekommendation av min poddkollega Johanna Swanberg) Mads Mikkelsen-filmen Another round. Den var dansk och bra.

Tack för era kommentarer på gårdagens inlägg om ekonomi. Jag tror på transparens och skatter, men jag håller med er som skrev att det är lättare att tala om ekonomi när man är på väg upp i karriären. Eller är det en finländsk grej? Eller kvinnogrej? Jag kan ibland uppleva en känsla av skam över att jag tjänar mer än många som gör mycket viktigare jobb än jag. Och då kände jag länge någon form av skam för att vi tjänade så enormt mycket mindre än de flesta av våra kompisar här. Måste forska i den skammen, var kommer den ifrån? Föreställer mig att män inte skäms för att tjäna mycket pengar.

Hur som helst, jag fick en bra fråga:

“Förresten, skulle du vilja skriva om vad allt som kostar i LA/USA? Vad man måste vara ekonomiskt beredd på om man har barn, till exempel. Jag tror det skulle vara ögonöppnande för oss nordbor som tyvärr kanske tar välfärden för givet.”

Efter snart tio år i landet tycker jag fortfarande att jag inte riktigt har koll på alla avgifter som dyker upp. Men typ så här: har man tur (som vi) som bor nära en kommunal skola som dessutom är bra är skolan tekniskt sett gratis, men de som kan förväntas ändå donera pengar. Vi ger väl ett par tusen i året. Privatskolor kan kosta allt mellan $70 000 om året eller t.ex. $8000 som Viddes bästis föräldrar betalar för att flytta sina två barn till en katolsk skola som håller öppet trots pandemin. Sjukförsäkring går väl på nån tusing i månaden. Bilförsäkringen har jag ingen koll på, men flera hundralappar. Vi har ju elbil så att köra bilen är gratis. Förskolan i hoodsen kostar några tusen i månaden, men det går såklart att hitta billigare om man är redo att åka lite längre. Majlis kommer att börja i kommunal förskola till hösten när Vidar drar vidare till middle school. Både gratis, men underförstått med donationer. Boendet är svindyrt. Tycker det är svårt att säga exakt hur mycket, men vi har vänner som betalat $15 000 för ett hus. Vi betalar inte så mycket för en lägenhet.

Det sagt tjänar ju de som tjänar pengar mer här än i Norden (jag får i och för sig en känsla av att alla lever 10 procent över sina tillgångar). Samtidigt finns det många hemlösa och det är praktiskt taget omöjligt att klara sig på en minimilön. Speciellt inte i dyra storstäder som NYC, SF och LA. Så stora kontraster. Det finns så mycket vidrigt och så mycket fantastiskt i det här landet att ett blogginlägg inte räcker till. Föreställer mig att de som lyssnar på Maggans och min podd kanske fått en lite djupare förståelse. Min förläggare brukar för övrigt ibland påminna mig om att jag borde skriva Livet & Amerika (ni vet, trean i serien Livet & barnet, Livet & patriarkatet).

Varje onsdag eller torsdag skriver Maja eller jag ett litet veckobrev åt medlemmarna i Friday Lab Community. En liten hälsning om vad vi tänkt på i veckan och med några länkar till månadens tema. Vanligtvis en podd, en text och en video. I mars är temat “snacka pengar” och jag skrev om hur olika finländare och amerikaner ställer sig till priser och kostnader.

Om jag ska vara ärlig tänker jag mer på pengar här i LA än vad jag någonsin gjorde i Helsingfors. Det finns många orsaker till det. En är att jag i Finland hade en månadslön och att jag är frilansare/företagare här i USA. En annan är att det är så sjukt dyrt att bo här. Inte bara dyrt, så mycket som är skattefinansierat och känns som gratis i Finland kostar mycket här. Det är till exempel svindyrt att ha barn. De första åren hade jag en enorm ekonomisk ångest varje gång hyran skulle in. Att ha färska frukter och bär i kylskåpet kändes som en onödig lyx. Vi köpte vin som kostade fyra dollar flaskan. (OBS klagar inte. Det är ett pris (sic!) att betala för att jag vill bo här.) Nu går det ju avsevärt bättre, men det känns som om varje månad kommer med en ny ekonomisk chock. Dagens var 2500 dollar för tandvård.

Det som jag däremot känner starkt för är att tala högt om pengar och hur mycket man tjänar och betalar. Och att betala skatt för att bl.a. kunna hjälpa de som inte är lika priviligierade som vi.

Men ni då, hur mycket/litet pratar ni om er privatekonomi?

Kommer ni ihåg när bloggen var ung och påminde mer om en dagbok? Bilder och rapportering.  Lite hafsigt mycket känslor. Jag gillade det mycket. Jag tycker också om formatet som det är nu, alltså inlägg som mer påminner om artiklar och krönikor än dagboksanteckningar, men jag kan också sakna det spontana, omedelbara och känslosamma. Tycker att vi just nu befinner oss i en fas där allt ska vara så strategiskt och polerat.

Därför kommer här en uppdatering i old school-manér. En hyllning till förr i tiden (och så är jag sjukt trött och ligger redan i sängen). Min kompis Jennie är gravid och vår gemensamma kompis Malin ordnade en baby shower för henne. En överraskingsfest! Så nervöst och så kul! Vi spelade och skrålade Britney Spears “Hit me BABY one more time” när Jennie helt ovetandes om vad som väntade henne traskade in på Malins och Sigges bakgård. Sedan åt vi tårta, delade ut presenter,  drack champagne, talade om förlossningar, babyn och Allen v. Farrow.

Jag tycker att det är en så fin gest när ens vänner (eller man) ordnar en överraskningsfest. Ordnar och koordinerar och förbereder. Det är en sån fin kärlekshandling att anstränga sig så mycket för någon annan. Har ni varit med om en överraskningsfest nån gång?

Och på tal om jämställdhet handlar kvinnors frihet också om ekonomi. Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män och utför lejonparten av allt oavlönat hushållsarbete. Enligt SEB äger kvinnor i Sverige hälften så mycket som män, de får 30 procent lägre pension och 10 procent lägre lön.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män är som sagt 9,9 procent. Omräknat i arbetstid och på en arbetsdag mellan klockan 8 och 17 betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16:12. Varje dag. Män har betalt till klockan 17.

Löneskillnader byggs strukturellt och måste därför ändras strukturellt. 16:12-rörelsen ställer fyra krav för att åtgärda de ojämställda lönerna:

1. Jämställd föräldraförsäkring
2. Samma möjlighet till heltidsarbete och trygga anställningsformer
3. Skärpt tillsyn av diskriminering och lönekartläggningar.
4. Att även strukturella löneskillnader synliggörs och åtgärdas.

Här kan du läsa mer om kampanjen 16:12 och Sveriges kvinnolobbys målsättningar. Läs mer och gå in och följ Hur kan jag delta? Lön hela dagen på Facebook och följ Lön hela dagen på Instagram och Twitter: @lonheladagen. 

Internationella kvinnodagen! Jag skrev om historien bakom den på Vad vi vet. Det vi också vet är att kvinnor och män inte är jämställda än och att det krävs aktivt jobb också från männens håll för att det ska bli en förändring. Det här är nämligen något som provocerar mig allt mer för varje år som går. Hur majoriteten av alla män inte har något som helst problem att se åt ett annat håll när jämställdhet kommer på tal. Män som tycker att jämställdhet är en kvinnohobby som inte berör dem. Att det går att hålla sig neutral och oberoende till mänskliga rättigheter. Jag vill skrika att den som inte aktivt anstränger sig för jämställdhet, jämlikhet och rättvisa är en del av problemet. Genom att vara en del av det system och den kultur vi lever i nu, befäster ni systemet istället för att förändra det.

Jag vill också säga: Fy fan vad ni är bra! Systerskapet är så fint. En jäkla myt att kvinnor inte skulle stötta varandra. Jag vill snarare säga att det är uteslutande kvinnor som hjälpt mig privat och professionellt. Det är kvinnor som delar mina texter, köper mina böcker, skriver snälla mail till mig, berömmer, peppar och tröstar.

Jag vill också passa på att hylla inte bara de starka förebilderna, utan också oss mediokra, ibland svaga kvinnor. Vi som bara är. För det är väl poängen med alla människors lika värde, vi ska inte behöva vara starka, modiga och framgångsrika för att räknas.