Ibland när jag tittar ner på min mage överraskas jag av att den är så stor. Under de senaste veckorna har den nämligen börjat puta ordentligt och kan ej längre tas för enbart bra pizzamiddag eller gaser. Mirakulöst nog har bara en person påpekat att min mage växer, jag svarade med att hålla ett litet föredrag för honom om hur man inte ska kommentera andra människors kroppar. Min kompis Annica som också är gravid berättade att hon regelbundet råkar ut för detta, människor som vill informera henne om att hennes mage är stor. Sluta med det. När jag ser ner på magen och inser att den, om allt går som det ska, kommer att leverera ett barn blir jag ofta väldigt glad, men ibland också stel av skräck. Ska vi verkligen ha ett barn till? Jag som alltid tyckt att ett barn är alldeles lämpligt. If it's not broke don't fix it, liksom. Hur ska det gå? På allvar. Har vi verkligen råd? Energi? Orka umgås med en baby. Och jag vet ju att vi kommer att älska den nya personen så mycket vi förmår och att Vid kommer att bli en fin storebror, men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig. Vad hände egentligen (om man bortser från the obvious som leder till att ett barn blir till. Observera det panikslagna leendet på bilden.

På söndagen regnade det i Stockholm, extremt mysigt om ni frågar mig och det gör ni väl indirekt eftersom ni läser den här bloggen. Vi tvättade kläder, eller Maggan tvättade och prisade tvättstugan medan jag satt bredvid och kollade Instagram. Sedan slutade det regna och vi tog tunnelbanan till Slussen. Det höll på att bli dålig stämning, som Magnus korrigerade genom att svepa en burgare. Vi promenerade vidare till Fotografiska där vi såg några riktigt bra utställningar. Känner ändå alltid att jag blir mättad efter att ha sett ungefär två utställningar sedan kan jag inte ta in mer konst. Vi avrundade med en chokladboll i caféet. Utanför rustades det tydligen till krig i dimman. Lyssnar på Ring till p1 medan jag skriver detta på måndag förmiddag och en arg man som firat Brexit hela helgen bekräftar detta. Kriget bryter ut i höst. Sen promenerade vi hela vägen hem till Östermalm, såg ett gäng gulliga valpar och åt rester framför Game of Thrones.

Här kommer mina och efterlyser nu era bästa Stockholmstips. BONUS: De som har koll på bra second hand-affärer får gärna dela med sig. De enda jag känner till är ungefär Judiths och Filippa K på Hornsgatan, Stockholm är sannerligen en stad som bjuder på bra mat. Jag är vanemänniska och ifall ingen bjuder mig till ett nytt och häftigt ställe gillar jag att äta på följande klassiker: Elverket, Riche, Broms, Lilla Ego, Brillo, Restaurang Ho's, Urban Deli vid Nytorget, Nybrogatan 38, Barbro, Tjoget, Marie Laveau, La Vecchia Signora, Hjördis och åh det finns så många bra och säkert en massa jag inte kommer på nu. Igår, i den ofattbart varma sommarkvällen med varmluftsballonger svävandes ovanför oss, satt vi på balkongen hos våra grannar Anitha och Calle och pratade om att äta på Punk Royale. Hade aldrig hört talas om det förut, men verkar vara en eh... spännande upplevelse. För take away rekommenderar jag den lilla thaikiosken Ma Now som ligger på Strindbergsgatan. Annars brukar de flesta restauranger vara ganska sjyssta med take out. Vidars bästa kompis Connor kommer med familj att besöka Stockholm och jag försöker sätta ihop ett lagom turistvänligt program för dem. De har nämligen aldrig varit i Sverige förr. Tänker mig Junibacken, Skansen, promenad i Gamla stan, kanske en båtutflykt, Vasaskeppet, dopp i havet på Långholmen, Fotografiska, häng i Tessinparken och dopp för de minsta i den lilla poolen längst upp (bra tips för folk som kommer med Silja), shopping kring Nytorget på Södermalm och Biblioteksgatan vid Norrmalmstorg. Nu känner jag att folk som verkligen bor här, och inte bara gästspelar som jag gör, antagligen har hundra gånger bättre tips. Låt dem komma.

Här kommer några specifika podcasttips att lyssna på i hängmattan och då UTGÅR jag från att ni redan lyssnat på alla avsnitt av Mellan raderna och Magnus och Peppes podcast. Frilansjournalisten och geniet Ann Friedman pratar på Forbes podcast om att jobba som frilansare, att undvika missunnsamhet, revolutionen!, pressen att vara framgångsrik på alla plan och hur hon gömde sig under lunchrasterna i skolan. "Alla kolumner kan inte förändra världen. Om var femte eller tionde är riktigt bra är jag nöjd. Folk minns bara de som var bra." Hög igenkänningsfaktor. Vill citera allt, men det är nog bäst att ni själva lyssnar. Dokumentär i P1 om hur taxibranschen i Sverige i praktiken är ett pyramidspel. P1 kropp och själ: Allt om tänder. Slate Double X The Full Angela Merkel. En podcast som analyserar populärkulturen ur ett feministiskt perspektiv. Det här avsnittet handlar delvis om samhällets syn på våldtäkt. Lyssnar också på Lille- och Storelördag, En förbannad podd, This American Life, Framgångspodden, Under huden med Kakan Hermansson, Bra Snack, Alttadottir & Bjurwald, Medierna i P1, Sommar i P1, Söndagsintervjun, En varg söker sin podd, Nord & Francke, Note to self men inte regelbundet för jag måste ju också hinna andas och hänga med Maggan och Vidde ibland. EDIT: och Invisibilia såklart! De har precis kört igång säsong 2.

I bilen på väg till en intervju för några veckor sedan sa Magnus: "Alltså fattar du hur mycket vi hänger? Vi är tillsammans dygnets alla timmar med undantag av då jag går på boxning och du rider" Och det stämmer. Under de senaste tre åren har vi tillbringat extremt mycket tid tillsammans. I L.A. har vi aldrig barnvakt, men eftersom våra jobb är så flexibla kan vi hitta på vad som helst medan Vidar är i skolan. Den här friheten kommer att justeras lite i höst i och med baby, men det går säkert också bra. Eller så går det åt helvete. Nu menar jag inte att vi aldrig skulle bråka. För det gör vi såklart också. Speciellt när Maggan (äh, jag är väl också det) är dum i huvudet. Räknar med ungefär ett större i månaden. I alla mina tidigare förhållanden har jag inbillat mig att det är jätteviktigt att ha ett så kallat "eget liv" och levt parallellt med mina killar, men nuförtiden kör jag all in. Det kommer visserligen att bli jäkligt svårt att fortsätta leva när Magnus dör eller lämnar mig, men jag antar att jag får ta det problemet när det kommer. Sensmoralen är väl att det är bra för ens förhållande att hänga mycket tillsammans och att out of sight kan leda till out of mind. Eller för oss i alla fall. Nu fattar jag ju att folk har riktiga jobb och inte kan hålla på som vi gör, men så mycket som möjligt utan såklart att stänga resten av världen ute. Herregud så jag förklarar, ni fattar vad jag menar.   I dag tog vi tunnelbanan till Rådhuset och promenerade hela vägen längs med stranden och över bron till Södermalm. Därifrån till Slussen där det räckte med vandrandet och vi tog en tunnelbana till Stureplan och Brillo där vi åt en lätt lunch. Och sen genom Östermalm, via Ica för att införskaffa middagsingredienser och hem igen. Gillar för övrigt Östermalm mer för varje gång vi är i Stockholm. Lummigt, grönt, massa caféer och restauranger och fina hus.

På grund av jetlag, jobb och annan stress pausade podcasten ofrivilligt i två veckor, men nu är den tillbaka.Vi pratar om Maggans nya jobb på Nyhetsmorgon, om hur mycket jag älskar radio, om hur varje samhälle överskattar sin betydelse, om att göra live tv, om Orlando, om Ubers girighet och såklart Brexit.

Som vanligt firar vi i stan. Tog en promenad ända till Gamla stan, stannade på vägen och köpte kaffe, lekte turister och fotade lite här och där. Kom hem och åt en sen lunch på balkongen. Älskar detta koncept. Noll myggor, lekar, prestationskrav, tvångsalkohol och obekväma gästsängar.  

Det finns kanske en stund den här midsommaren då du sitter i en bil, tar en promenad eller bara vill ligga i hängmattan och ta det lugnt med en podcast i öronen. Då vill jag tipsa om Mellan raderna.

I veckans avsnitt diskuterar vi feelgood- och feelbadläsning. Jag har läst "Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" av Emmy Abrahamsson och "Kvinnan som matade hundarna" av Kirstien Hemmerechts. Hur kan man ens läsa om något så vidrigt som en kvinna som nog matar hundarna, men inte barnen som hennes man låst in i källaren? Jihde förlåter Thorvall, men önskar sig mer berättelse och mindre uppräkning. Och hur kommer det sig att så kallad bekännelselitteratur från 1970-talet plötsligt hyllas? Kommer samma sak att hände med Unni Drougge, Maja Lundgren och Carina Rydberg om cirka tjugo år?

Vi önskar er en underbar midsommar!

Någon på Instagram skrev ungefär så här: Jag vill ta ett tillfälle att tacka alla kvinnor som planerat midsommarmåltiderna, lagt sill, gjort inköpslistor, handlat mat, tagit allas allergier och specialdieter i beaktande, som sett till att det finns tillräckligt med sovplatser och stolar, ringt runt och påmint gästerna om att ta med lakan eller sovsäck, regnkläder och baddräkter, plockat blommor att dekorera med, som under midsommaren står i köket halva kvällen och anstränger sig för att alla ska ha det bra och känna sig välkomna. Dessa kvinnor har antagligen vanliga heltidsjobb och är precis lika redo för semester som alla andra. Så ni män som på sin höjd deltar genom att tvätta nypotatisen och elda bastun medan ni dricker en öl eller två. Den här midsommaren kan ni kanske erbjuda er att laga maten, se till att sovplatserna är bäddade och vara den som först stiger upp och dukar undan.

För övrigt är det väldigt soft att bara hänga i Stockholm. Har egentligen några skrivprojekt jag borde ta tag i, men eftersom alla med fast anställning nu börjat skryta om hur de är tillbaka på kontoret efter första veckan i augusti tycker jag också att jag kan UNNA mig lite fritid. Faktiskt. Skillnaden är ju att jag inte kan casha in någon semesterersättning, men det behöver vi inte tala om nu. Det blir så dålig stämning på mitt bankkonto.   Som frukost på balkongen. Eftersom jag under sommaren lyder under svenska rekommendationer dricker jag dessutom mer än en kopp kaffe om dagen. Amerikanerna unnar inte gravida kvinnor sånt. Det gör generösa svenskar. Äter pizza på Brillo med Maggan och Anitha. Det är förresten fruktansvärt fint väder här i Stockholm. Man behöver inte ta med sig långärmat och vill snarare undvika att sitta i solen än det motsatta. Lyckligtvis är det midsommarafton i morgon och den nordiska sommaren återgår till sitt rätta jag. Ja och så promenerar jag runt stan. Upptäckte att min telefon räknar mina steg (och antagligen varje rörelse jag gör och ord jag säger) och klockar nu minst 10 000 steg om dagen. Nu när jag måste pausa med springandet i några månader kan jag i alla fall vandra omkring. När ska man annats plöja igenom podcastutbudet?