Förhållandetipset

I bilen på väg till en intervju för några veckor sedan sa Magnus: "Alltså fattar du hur mycket vi hänger? Vi är tillsammans dygnets alla timmar med undantag av då jag går på boxning och du rider" Och det stämmer. Under de senaste tre åren har vi tillbringat extremt mycket tid tillsammans. I L.A. har vi aldrig barnvakt, men eftersom våra jobb är så flexibla kan vi hitta på vad som helst medan Vidar är i skolan. Den här friheten kommer att justeras lite i höst i och med baby, men det går säkert också bra. Eller så går det åt helvete. Nu menar jag inte att vi aldrig skulle bråka. För det gör vi såklart också. Speciellt när Maggan (äh, jag är väl också det) är dum i huvudet. Räknar med ungefär ett större i månaden. I alla mina tidigare förhållanden har jag inbillat mig att det är jätteviktigt att ha ett så kallat "eget liv" och levt parallellt med mina killar, men nuförtiden kör jag all in. Det kommer visserligen att bli jäkligt svårt att fortsätta leva när Magnus dör eller lämnar mig, men jag antar att jag får ta det problemet när det kommer. Sensmoralen är väl att det är bra för ens förhållande att hänga mycket tillsammans och att out of sight kan leda till out of mind. Eller för oss i alla fall. Nu fattar jag ju att folk har riktiga jobb och inte kan hålla på som vi gör, men så mycket som möjligt utan såklart att stänga resten av världen ute. Herregud så jag förklarar, ni fattar vad jag menar.   I dag tog vi tunnelbanan till Rådhuset och promenerade hela vägen längs med stranden och över bron till Södermalm. Därifrån till Slussen där det räckte med vandrandet och vi tog en tunnelbana till Stureplan och Brillo där vi åt en lätt lunch. Och sen genom Östermalm, via Ica för att införskaffa middagsingredienser och hem igen. Gillar för övrigt Östermalm mer för varje gång vi är i Stockholm. Lummigt, grönt, massa caféer och restauranger och fina hus.