Vi är framme i Stockholm. Vidar vaknade klockan elva på kvällen och undrade om det snart var dags för frukost. "Men hos farmor äter vi ju alltid nattfrukost!". Sen somnade han lyckligtvis om. Majlis vakande ett, tre och sedan först klockan åtta. Tänkte skriva: "Great success!" men så slog det mig att det kanske är lite gammaldags att citera en film från 2006. Jag som till och med är sträng mot folk som citerar Game of Thrones första säsong borde veta bättre (eller! vara lite mindre sträng). "MEN HUR GICK NÄSTAN ELVA TIMMAR PÅ FLYGET? MED BARN!"  ropar ni nu. Ja, vi reste ju med en sexåring och en nästan sju veckor gammal bébé så det fanns ingredienser för kaos, men det gick bra. Vidar är ju ungefär resvanare än Maggan och jag tillsammans. Han glider bara ner i sätet och ömsom kollar på film, ömsom sover. Majlis är ju en loose cannon, speciellt då det var hennes första flygresa. Men det visade sig att hon tog det launa och  gjorde det babyn gör mest: Sov och åt och bajsade. Jag kan inte påstå att det var en behaglig resa. Vi satt inknökade som om vi försökte göra ett världsrekord med flest människor på minsta möjliga yta. Jag var dessutom så tacksam över att MajMaj sov att jag inte vågade röra mig en millimeter. Gjorde en ofrivillig mannequin challenge. Synd bara att ingen filmade mig för en möjlig Youtube-succé (min högra skinka domnade för övrigt bort nånstans över Grönland). Men tillbaka till rubriken. Jag antar att det inte går att manipulera en bébé att flyga tyst och respektfullt. Kanske amma vid lyft och landning. En sexåring underhåller sig själv ganska bra, MEN på flygplatser och speciellt om man ska mellanlanda rekommenderar jag Heelys sneakers. Ni vet, såna med hjul på hälen. Så roligt för barnen att rulla fram i ändlösa korridorer med bra golv. Plus att de inte blir lika trötta som när de är tvungna att halvspringa från en gate till en annan. Ett tredje, men fåfängt bonus, är att det ser enormt roligt ut när ungen nonchalant glider fram bland stressade resenärer. Ett föräldratips är en stooor kashmirsjal att använda som halsduk, att gömma sig under när man ammar och senare som täcke. Min kommer från Gauhar och jag har haft den i hur många år som helst. Älskar den. Här var jag tydligen inte alls till någon stor hjälp. Ni får gärna fylla i era bästa tips för att resa med småbarn. Ett som verkar vettigt, men som vi aldrig använt oss av, är att hålla ipad-fasta i några dagar innan avfärd och sedan låta ungen gå all in. Ett annat är ett trolla fram en ny sak (spel, leksak, film) varje timme. Ja, ja nu åker jag till Helsingfors för att tala om min bok på KFUK:s bokklubb på Hotel Helka klockan 15.30. Kom kom! Sen tar jag kvällsflyget tillbaka till Stockholm. Bara så ni vet.

Tack för att ni delar med er om hur ni sover! Och förlåt om jag inte är superbra och noggrann på att svara på kommentarer. Det kommer att bli en ändring på det. Skyller på stress och sömnlöshet. En blir lite dum i huvudet av att sova dåligt, eller hela tiden avbrytas i sömnen. MEN livet är inte alls dåligt. Jag får alltid en lätt panik av att lämna Los Angeles, men för att lugna mig gjorde Maggan och jag två av våra älsklingsaktiviteter: Äta på Nobu (nu låter det som om vi gör det hela tiden, men detta är bara andra gången. En av mitt livs bästa matupplevelser) och givetvis ridlektion. Jag hann med tre ridlektionen den här terminen och herremije så bra det känns att sitta på en hästrygg igen. Lite tråkigt att jag måste vänta tre veckor innan jag får uppleva detta igen. Ett av de bästa besluten jag tagit på gamla dar är att återförenas med hästar igen. Ja, ja detta har ni hört till lust och leda. Nu packar vi ihop det sista och tar en Uber mot LAX. Ses snart underbara Stockholm! Räknar med stora fluffiga snöflingor och barnkörer som sjunger julmusik vart och vartannat hörn.

I dag ska vi tala om sömn. Med en bébé i huset sover man ju inte precis långa sköna hela nätter och sömnen blir plötsligt numero uno på klagolistan. Den som sover minst ska ha all sympati och även om den andra i familjen också sovit för lite är det hen som får ta det största ansvaret följande dag. Jag antar att vi har tur eftersom Majlis vanligtvis bara vakna två gånger per natt (har ju hört om babyn som vaknar och vill äta varje halvtimme), men det sagt har både Maggan och jag mörka ringar under ögonen. I går natt lyssnade jag på en podcast som bland annat handlade om sömn (tror att det var kropp och själ. Avsnittet heter "Sluta prestera hälsa"). Nu får ni rätta min trötta hjärna om den har fel, men där pratade en sömnexpert om att åtta timmars sömn inte stämmer som det ultimata (det råkade bara vara lätt att dela in dygnet i tre gånger åtta: Sömn, jobb och fritid), att SJU timmar nu är tiden är det man ska få i sömn. Med lite variationer. Barn behöver såklart mer och gamla människor vanligtvis mindre. Hur som helst sade också experten att de första timmarna av sömn vanligtvis är de viktigaste och att folk som klagar över att de sovit väldigt lite vanligtvis ändå sovit mer än vad de tror. Och att folk som säger att de klarar sig på fyra fem-timmar vanligtvis ljuger. Hen sa också att vid insomnia är ett bra trick att försöka hålla sig vaken. Jag sover gärna mycket vem gör nu inte det. Sömnlöshet gör mig sur och missunnsam. Brukar göra en tupplur på eftermiddagen om natten varit en katastrof och som sagt VET jag att jag har det bra sömnmässigt jämfört med många andra småbarnsföräldrar.Längtar ändå vansinnigt mycket till åtta timmar långa nätter igen. Eller sju om man ska lyssna på experten. Hur mycket sover ni? Är det tillräckligt? Vilka är era bästa insomningstips?

Har set den här fråga/svar-listan hos många, men nu senast hos Fiat. Alla bloggar behöver en lista då och då. Det är sant! 1. Vem litar du på? Jag har ganska lätt för att lita på människor. Är naiv som bara den. Utgår från att ingen sprider mina hemlisar, men har givetvis också blivit motbevisad. Främst litar jag väl på Maggan, Pyret, Karin, Sonja, Anna och några till. 2. Var skulle du vilja vara just nu? Precis där jag är. Hemma i sängen i Santa Monica. När jag skriver detta sitter jag och överväger om det är värt att ta sig till Finlands konsulat på självständighetsfest eller inte. 3. Favoritstad? Måste säga Buenos Aires, Los Angeles, Helsingfors och Stockholm.  4. Vilket är ditt favoritnummer? Aldrig tänkt på det, men kanske säg 12. 5. Vad var det senaste du åt? En liten lakritsstång som Pyret hämtade när hon var här och hälsade på. 6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då? Herregud, vilken svår fråga. Grön kanske. Jag är ju lugn och eh... grön? 7. Hur är vädret just nu? Solen skiner ju alltid här, men på sistone har det varit lite kyligare, alltså runt 18 grader. På natten kan temperaturen sjunka till under 10 grader. 8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med? Jag pratade med stallet för att boka en hopplektion. 9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet? Roligt om den här fråhan handlade om könsorganet. Svar: om den är omskuren eller inte. 10. Vad har du för skostorlek? 40-41:or. 11. Favorit tv-program? Så många, men just nu kollar jag på Insecure, Better Things, Good behaviour, Divorce, Westworld och ser fram emot att börja på norska Skam som alla verkar älska. Eviga favoriter är Parks and Recreation, Broad City och The Good Wife. 12. Har du några syskon? En helsyster (vi kan kalla henne Pyret) och två halvsystrar (Anastasia och Larisza). Tror att pappa liksom gav upp drömmen om en son efter fyra flickor. Tänker att Ann Söderlund kanske känner samma sak efter fem söner. 13. Längd? Ungefär 172. Fast igår var en av de där ytterst sällsynta dagarna när jag hade högklackat och därmed var drygt 180 cm lång. Vi gick nämligen på den där självständighetsfesten på Finlands konsulat jag var osäker på när jag några timmar tidigare började på den här listan. 14. Hårfärg? Mellanbrun. 15. Ögonfärg? Grön, blå, grå. Gråna? 16. Använder du kontaktlinser? Nope, men det kommer inte att vara en katastrof om jag en dag måste börja använda glasögon (minns att båda mina föräldrar fick sämre syn ungefär lika gamla som jag är nu). Tycker att glasögon ramar in ansiktet så snyggt. 17. Favorithögtid? Medan vi ännu bodde i Finland var jag en Påsklover. God mat, vår i luften, chokladägg och inte samma stress som på julen. Här i USA måste jag säga Halloween eftersom folk engagerar sig så mycket. Eller varför inte julen, grannskaper håller redan nu på att förvandlas till en enda stor julgran. 18. Favoritmånad? Maj med all förväntan i luften. Sommaren som ligger utbredd framför en. 19. Har du gråtit någon gång utan anledning? Herregud, ja! 20. Vilken var den senaste filmen du såg? Ser ju aldrig film nu för tiden, är en tv-seriemänniska. Eller såg ju Kubo and the Two Strings och BFG häromdagen med Vid och Mag. Gillade båda två, fast om jag får vara lite boksnobbig tycker jag att ni hellre ska läsa BGF. 21. Favoritdag på året? Jag ÄLSKAR ju att fylla år. I år fick jag fira födelsedagen som en överrraskningsmiddag först i Helsingfors, sen på ett hotell på Arlanda och senare flygplan med familjen plus Cissans familj och ännu senare på en restaurang med David Duchovny i bordet bredvid. SÅ BRA FÖDELSEDAG. 22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt? Har nog aldrig gjort det. ELLER? Minns inte riktigt. Om Magnus dör eller dumpar mig får jag ta mig i kragen där. 23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)? Ja, det tror jag faktiskt att jag kan. 24. Kramar eller kyssar? Kyssar. Hångel like it's 1999. 25. Choklad eller vanilj? Choklad. 26. Har du tatueringar? Ja. 27. Vad lyssnar du på just nu? Magnus stökar i badrummet, Vidar kollar på The Octonauts på Netflix och Majlis jollrar i BabyBjörnen bredvid mig. 28. Är du kär i någon kändis? Nej, det kan jag nog inte påstå att jag är. 29. Vilka böcker läser du just nu? Jag lyssnar på en del randoes, men ser verkligen fram emot att läsa Geir Gulliksens nyaste (den som vi talar om i podden). 30. Piercingar? Bara i snibbarna på öronen. 31. Favoritfilmer? Tycker alltid att det är svårt att skriva älsklingsfilmer/böcker/låtar eftersom jag tar det på alldeles för stort allvar och tror att dessa måste definiera mig perfekt som person. MEN de första jag kommer på är Being John Malkovich, Office Space och så har jag sett Cry Baby oacceptabelt många gånger. 32. Favoritsport? Alltså ridning såklart! Kolla minen på bruden. 33. Vad gör du just nu? Dricker kaffe, har precis avslutat frukost. 34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn? Saltade. Fast USA jobbar hårt på att få mig att gilla smörade. 35. Hundar eller katter? Har noll erfarenhet av katter, men accepterar dem. Om jag måste välja väljer jag hundar. 36. Favoritblomma? Alltså jag vet verkligen inte. Gillar palmer. 37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra? Ja. Senaste igår använde jag Maggans älsklings James Perse-mjukisbyxor. 38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet? Ja. 39. Har du älskat någon någon gång? JA! (men Magnus, om du läser detta: Givetvis ingen som jag älskar dig). 40. Vem vill du träffa just nu? Ser fram emot att Frida ska plocka upp mig så vi kan åka till stallet tillsammans. 41. Är du fortfarande vän med folk från skolan? Räknas Facebook-vän...? 42. Hur imponerar man på dig om man är kille? Önskar att det inte var så här, men på grund av patriarkatet händer det ofta att jag blir glad och imponerad när en man gör sånt som är självklar för de flesta kvinnor. Alltså lyssnar och ställer frågor. Har han dessutom nåt slags feministisk analys kommer jag med största sannolikhet att utbrista "Åh gud vad trevlig han var!" på vägen hem. 43. Gillar du att flyga flygplan? Kan inte påstå att jag gillar det. Det är transport. 44. Höger- eller vänsterhänt? Höger. 45. Hur många kuddar sover du med? Två. En under huvudet, en mellan knäna. 46. Saknar du någon? Ofta syrran och vänner i Norden. 47. Lyssnar på radio? Ibland i bilen, men mest på podcaster. 48. Bästa beslutet du har gjort i år? Att föda Majlis. 49. Sämsta beslutet i år? Av girighet tacka ja till jobb jag egentligen inte vill göra och sen lida av ångest. 50. Din senaste nerladdade app? Tog bort Snapchat när mitt facebook-flöder fylldes av bilder på folk i medelåldern (alltså min ålder) som upptäckt appen och började lägga ut snyggbilder på sig själva. På Facebook. Som ni märker tror jag att jag är ung och har koll. Det har jag gvetvis inte, men det kändes som om Snapchat spelat ut sin roll. Sen beslöt vi oss för att jaga ett par Snapchat Spectacles och laddade ner appen igen. Tar bort den nu.

I veckans Magnus och Peppes podcast pratar vi såklart om statsminister Juha Sipiläs okunskap gällande pressfrihet. Yle får också en känga. Vi diskuterar också svenska The Bachelor och om män har stela höfter (detta utmynnar i en duell som vi ska filma in senare i dag). Hillary Clinton som osminkad och min feministiska övertygelse. Ett stort tack till er som tror på journalistisk (i det här fallet opinionsjournalistik) och vill betala för innehåll! Jag hjärta er. Ni som är nya: Avsnittet kostar ynka 86 cent och det går att betala genom PayPal (se knappen i högerbalken eller över Facebook på Magnus & Peppes podcast). Är ni arbetslösa eller så fattiga att ni inte har råd med mat är avsnittet såklart gratis. Förresten, om ni hatar Instagram och bloggen och vill maila oss med frågor, beröm eller ris finns vi också som mailadress på magnusochpeppe kanelbulle gmail.com

Igår åkte Maggan, jag och amerikanen ner till San Diego för att fixa ett pass. Orsaken till San Diego var att vi flyger till Stockholm redan på fredagen, amerikanen behöver ett snabbpass och köerna i Los Angeles gjorde att vi skulle ha fått en tid först nästa vecka. Ja, ja så går det när man är sent ute (med att föda barn). I bilen lyssnade vi på podcaster och bland annat det senaste avsnittet av This American Life. Avsnitt 603 handlade om människor som försöker ändra sitt och andras tankesätt och beteende. I den första delen åkte en kvinna till Australien och pratade med män som ropade efter kvinnor på gatan (catcalling ni vet). Hon drog fram mikrofonen och gick fram till de snubbar som ropat efter henne. Alla män hon talade med sa att de ville att kvinnorna skulle känna sig smickrade och att de "bara ville väl". Han berättade att han brukade gå fram till grupper av kvinnor och ta i den snyggaste baken. Som en komplimang till ägaren av den snyggaste rumpan. Reportern gjorde lite research, kom tillbaka följande dag och berättade att de flesta kvinnor är rädda för att catcallandet (och tafsandet) ska leda till våld, att så gott som alla tycker att det är obehagligt och får dem att känna sig otrygga. Om ni vill ha de exakta siffrorna får ni lyssna själva. Det som jag fastnade vid var att de flesta kvinnor skrattar och skojar bort sexuella inviter eftersom de är rädda för mäns reaktion då de blir avvisade. Att männen, då de får ett nej, kan bli så okontrollerbart arga att de blir fysiska eller åtminstone skäller ut kvinnan. Kallar henne hora och så vidare. Kvinnor visar inte hur upprörda de blir på grund av rädsla för männens reaktion och männen tolkar det som om kvinnorna gillar att bli trakasserade. Själv tror jag att männens rop och tafsade mer handlar om makt över kvinnor, att visa att de kan ta vad de vill ha, snarare än en altruistisk önskan om att kvinnorna skulle bli glada över att få sina kroppar recenserade. Men nu sitter jag bara här och tjejgissar.

I december kommer jag att prata om feminism, skrivande, bloggande och USA vid (minst) tre olika tillfällen. Och dte vore magiskt om ni kunde dyka upp. Jag signerar såklart böcker ifall nån vill det, men absolut inget måste! Här är alternativen: Söndagen den 11 december pratar jag på KFUM:s bokklubb. Samtalet med författaren Peppe Öhman kring boken och dess tema hålls på Hotell Helka / Helkan Keittiö & Baari söndagen den 11 december kl.15.30-17.00 och leds av litteraturvetare Erika Rönngård. Du är hjärtligt välkommen att delta i evenemanget även om du inte läst boken. Evenemanget är gratis för föreningens medlemmar. Icke-medlemmar betalar 5 euro kontant (ta med jämna pengar). Servering i form av matig sallad ingår. Anmäl dig senast 9.12 per e-post [email protected]om , om du önskar ta del av serveringen. Torsdagen den 15 december åker jag upp till Vasa och föreläser om varför feminism är mänskliga rättigheter. VAD? Med anledning av Vasabladets 160-årsjubileum bjuder Vasabladet på en kostnadsfri föreläsningsserie. Seminarierna arrangeras i samarbete med Akademiforum/ Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia. VEM? Journalisten och författaren Peppe Öhman pratar om jämställdhet i Finland, Norden och USA med avstamp i sin senaste bok ”Livet och patriarkatet”. Tycker du att kvinnor ska få rösta, att våldtäkt inom äktenskapet ska klassas som våldtäkt, att kvinnor ska få studera vid universitet, ha rätt till samma lön som män i samma position, bestämma över sin egen kropp och att pappor ska ha samma rättighet till sina barn som mammor? Grattis, då är du feminist! När du anmäler dig kan du beställa Peppe Öhmans bok Livet och patriarkatet och få den signerad i samband med föreläsningen. NÄR? 15 december 2016 kl 19.00 VAR? Akademisalen i Åbo Akademi, Strandgatan 2, Vasa ANMÄLAN? Föreläsningen är gratis, men förhandanmälan krävs. Anmäl dig här: www.abo.fi/akademiforum/anmalan Och den 21 december avslutar jag julturnén med feministiskt julmys med Ratata och mitt förlag Schildts & Söderströms. Julen står runt hörnet men innan alla checkar ut för att fira jul med nära och kära bjuder vi in till feministiskt julmys med Peppe Öhman den 21:a december. Kom med och diskutera bloggande, att skriva, jämställdhet och den nya boken “Livet & Patriarkatet”. Det bjuds på något juligt och gott och förstås får alla med sig hem en liten julklapp. Schildts & Söderströms kommer dessutom bjuda på rabatt på alla nya böcker, så det är ett perfekt tillfälle att fixa de sista julklapparna. Evenemanget börjar 18:00 och hålls hos S&S på Bulevarden 7 i Helsingfors. Alla är välkomna men Ratatabloggare har förtur. Anmälningen går till [email protected] och sista anmälningsdag är den 18.12. Det finns begränsat antal platser så var snabb att anmäla. Hoppas vi ses! Jag hoppas verkligen att vi ses!

Och så kom ju veckans Mellan raderna ut! Jag har lyssnat på Elaine Eksvärd berätta om sin pappas övergrepp i Medan han lever. Jihde sträckläser Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap. Vi pratar om vuxnas ovilja att acceptera tecken på övergrepp på barn, om äktenskap med känslomässig distans trots fysisk närhet, om pinsam och härlig vuxen förälskelse, om hur man skulle översätta boktiteln I Love Dick till svenska, om Paradise Hotel och The New Yorker.

En av mina allra bästa vänner och Majlis gudmor (eller vad man nu är om barnet inte hör till kyrkan), Karin, har tillsammans med sin man Mango satt upp en liten virtuell affär som säljer jultröjor. Vidar fick en grå t-shirt förra året och i år uppgraderades den till en röd tröja. Jag fick precis den färgen jag ville ha, nämligen en mörkblå. Här kan ni se fler bilder på tröjorna. Materialet är 85 % ekologisk bomull, 15 % polyester. Priset är högst acceptabelt, nämligen 39 euro för en vuxen och 34 € för barn. Tycker att ni ska klä hela familjen i dessa och låta det bli en tradition att ha på sig tröjorna genom hela december varje år.  

Jag läser i dagens Helsingin Sanomat (på finska) om hur allt fler finländare flyttar utomlands och aldrig flyttar hem igen. För "hem" är inte längre Finland. Folk har visserligen alltid emigrerat, men den stora skillnaden mellan till exempel flytten till USA i slutet av 1800-talet och till Sverige på 1960 och -70 talen är att det nu är högt utbildade som drar. Och inte kommer tillbaka. Visst har folk lämnat landet förut, men när man frågade finländare utomalands  år 2006 om vilka som planerade att flytta hem sa drygt 40 procent att de tänkte göra det. Hela två tredjedelar av alla studerande vill flytta tillbaka till Finland. I dag vill bara 19 procent av alla tillfrågade mellan 20-40 år flytta hem igen. Kvinnor är förresten mer benägna att stanna utomlands. Jag faller perfekt in i statistiken och är en av dem som kunde tänka mig att stanna. Jag är kvinna, jag är högutbildad (har ju frikkin två magisterexamens) och om jag måste nämna nåt jag saknar i Finland är det vissa människor och att bada basti. Under min uppväxt har jag bott i Tyskland och senare när jag flyttade hemifrån pluggat i Holland, jobbat i Argentina och nu jobbat och studerat i L.A. För varje utlandsvistelse har jag blivit lite mindre fosterländsk. Nu är jag såklart nyfiken på hur ni tänker. Finns det på kartan att ni flyttar till ett annat land och aldrig återvänder, annat än på besök, till ert fädernesland?