Förra veckan hade Yle en intervju med emeritus professor Timo Airaksinen som pratade om hur viktigt det är för män att ta lite ledigt och hänga med andra män, utföra manliga aktiviteter och prata om manliga saker (alltså: jaga, fiska och vandra, om ni undrar). Texten avslöjade också att det finns män som trivs moll allena. Fair enough, tänker ni nu, det ÄR bra för män att upprätthålla sociala kontakter. Det finns undersökningar som visar att var femte man i Finland känner sig ensam. Men för att återgå till Yles intervju var det faktiskt lite konstigt att man inte lagt till att kvinnor givetvis också gillar att umgås och inte umgås och utföra aktiviteter (utanför det oavlönade hushållsarbetet som kvinnor, som bekant utför i mycket högre grad än männen). Eller att man till och med kunde generalisera och skriva att människor tycker om att vara lediga. Sedan fortsätter intervjun med att Airaksinen slänger ut påståendet om att finska kvinnor är kontrollerande och bestämmer hur männen ska klä och uttrycka sig och hur man ska prata om sex. "Den finländska kvinnan är mycket krävande". (direktcitat). Professorn fortsätter att förklara hur svårt den finländska mannen har det eftersom jobb och familj tar upp så mycket av hans fritid. "Mannen kan inte alltid vara en sympatisk och empatisk familjefar om han inte får sin egentid". Jag kan inte undgå att fundera kring om han subtilt menar att  detta är en förklaring till varför nästan hälften av alla finländska kvinnor blivit misshandlade? Ja, man baxnar. Nu kan man ju tycka att det här är en vanlig stolle som råkat få sina 15 minutes of fame, men det problematiska i den här texten är att Yle publicerar den utan någon som helst kommentar, fakta, statistik eller ifrågasättande. De bara publicerar den utan någon som helst journalistisk inblandning, som om Yle var Airaksinens privata språkrör och informationskanal. Det är inte professorn som ska skämmas (jo, lite för det finns faktiskt ett tak på HUR generaliserande och fördomsfulla uppfattningar en människa får ha 2016), utan journalisten och i längden journalistens chef. HUR kan man publicera sån här goja utan att ifrågasätta påståendena? Om det var en insändare i en kvällstidning eller till och med en krönika som är dragen till sin spets för att provocera skulle jag eventuellt ha lite förståelse, men nu är det en redaktionell text, under kategorin"nyheter", på public service. Herregud. Skäms Yle!

Min Bokhorakollega Marcus auktionerar varje år ut ett gäng signerade böcker för Musikhjälpen. Årets välgörande ändamål handlar om att alla barn har rätt att gå i skola. Här är länken till alla böcker som är med (förutom Livet & barnet finns där bland annat, Naondel, Störst av allt, Håll käften jag räknar, Medan han lever, Allt som blir kvar och en massa andra. Alla som sagt signerade).Här är länken till Tradera för att buda på Livet & patriarkatet. Alla intäkter går som sagt till välgörande ändamål. Puss och kläm!

I veckans podcast pratar vi om fejkade nyheter (propaganda?), om pressfrihet, om hur Madonnas största provokation är att inte försvinna och så är Magnus ett as mot mig. Som vanligt vill jag rikta ett stort tack till er alla som betalar för innehåll. Ni är bra. Podden kostar 86 cent och det går lätt som en plätt att betala genom PayPal (se högerbalken) eller genom Facebook (Magnus och Peppes podcast). För er som är fattiga studerande, hem- eller arbetslösa är podden givetvis gratis.

I går åkte jag upp till Vasa för att hålla en föreläsning om feminism och om Livet & patriarkatet. Vasa inledde starkt med att bjussa på BÅDE bastu och bubbelpool på hotellrummet. Bless you, Finland. Jag hann ändå bara slänga in mina grejer på rummet för att sedan träffa en kompis och få skjuts till föreläsningssalen. Kan inte påstå att jag inte skulle ha varit lite nervös, men tänkte att om Patti Smith kan staka sig på Nobelfesten så gör det kanske inte så mycket om jag får en liten blackout. Skönt att från och med den 10 december 2016 alltid ha Smith som referens innan en ska prata inför publik. Det blev en så fin kväll. Flera hundra personer i publiken, smarta och konstruktiva frågor, jag fick signera böcker och kvällen avslutades med att jag och min kompis Johanna åt en sen middag på hotellet. Min plan var att bada bastu, men somnade mitt i projektet. Vaknade vid tre och kunde inte somna om. Mitt undermedvetna hade lyckligtvis ställt in bastun så den var varm när jag vaknade så jag passade på att basta lite mitt i natten. Kändes som ett litet slöseri att inte ha en bra kompis och en kall öl som sällskap, men men men jag var nöjd ändå. Sen blev det plötsligt morgon och jag returnerade mig själv till Stockholm. Sista chansen att få sin Livet & patriarkatet signad är på onsdagen klockan 18 på Schildts & Söderströms i Helsingfors. Tycker ni ska komma.

Hörni tusen tack för alla kommentarer om Helsingfors! Det gör mig så glad att läsa att alla svenskar inte ignorerar den finländska huvudstaden. Kände själv en stor saknad när jag gick igenom gamla Helsingforsbilder, speciellt sommaren. Att cykla genom stan en varm sommarkväll. Herregud så fint. Det är samma sak varje gång vi ska lämna Los Angeles. Jag vill inte åka eftersom det känns som om LIVET pågår i L.A. Sen kommer vi till Stockholm och Helsingfors och på två minuter inser jag att det ju är HÄR som livet pågår och att vi nog måste flytta hit snart (okej, känslan är lite starkare på sommaren). Det är nästan sjukt så priviligierade vi är som kan åka mellan länder på det här sättet. Tänk att ha ett hem på så många ställen. Det som händer i Syrien just nu (och i Irak, på Medelhavet och hundra andra ställen) är så fruktansvärt. Gränser som strängs och människoliv som mäts i pengar. Att ordet "godhet" används som skällsord. Jag tror att våra barn kommer att se tillbaka på den här tiden och vara lika äcklat chockade som när vi funderar på varför inte vanliga tyskar gjorde något åt koncentrationslägrena. Ibland känns det konstigt att blogga om en ny barnvagn när världen brinner, men tänker att folk kan ha fler än en tanke i huvudet samtidigt. Att livet är allting samtidigt. Det sagt tycker jag att vi alla kan donera pengar till Röda Korset eller annan organisation, skriva till utrikesministern och presidenten och kräva att asylsökande ska få en human behandling, läsa MigriLeaks (på finska) och känna tacksamhet för det vi har.

Jag skulle klippa Majlis naglar som påminde lite för mycket naglarna på häxan i Hans & Greta och klippte henne i tummen. Först tystnad. Sedan panik från båda hållen och till slut det där skriket som en baby får ur sig då hen inser att en förälder gjort hen illa. En blandning av besvikelse, förnärmelse och smärta. Själv ville jag begå harakiri av dåligt samvete, men sen slog det mig att min död knappast skulle hjälpa barnet. Imorgon när jag flyger upp till Vasa för att hålla en föreläsning kommer jag att få de där irrationella tankarna man får som relativt nyförlöst: planet kommer att störta och det enda minnet Majlis har av sin mor är ett ärrat finger. (Har någon av er erfarenhet av dylika känslor?)

Träffade en kompis som jobbar på ett rederi och vi pratade bland annat om att finländare hellre åker till Stockholm än svenskar till Helsingfors. Bara på basen av en privat undersökning bland mina svenska kompisar visade det sig att bara en bråkdel som besökt Helsingfors, medan alla finländare jag känner har åkt till Sverige massor av gånger. Okej att Stockholm är en större stad, men jag tror också att Helsingfors är sämre på att marknadsföra sig själv. Fick det bekräftat i dag. Helsingfors satsar på Asien och räknar med att svenska turister ändå hittar till Helsingfors. Det gör de väl till en viss mån, men de kunde vara så mycket fler. Helsingfors är en fantastisk stad och så mycket mer än att bakfull bara vandra omkring i snålblåsten på Salutorget för att sen återvända till färjan. Tänk Rödbergen med alla mysiga barer och restauranger, Berghäll (som jag faktiskt inte har stenkoll på, men som alla hyllar), Koffparken på sommarkvällar, Designmuseet, Saluhallen, Sveaborg för att inte tala om alla sjukt bra restauranger. Helsingfors ÄR en magisk stad och förtjänar att upptäckas också av svenskar. Och nöj er inte med en visit över dagen för att sedan åka hem till kvällen. Jag vill att ni övernattar. Fråga (som alla svenskar som läser den här bloggen måste svara på): Har ni besökt Helsingfors? Finländare: Vad gillar ni bäst med Finlands huvudstad? Jag vill alltså att ni ska rekommendera en eller flera grejer. Tack på förhand!

I går kväll lämnade vi ungarna hos sin farmor och åkte till Scandic Continental för att fira Karins och Peters bok Jihdes diabetes. Jag kände mig väldigt stolt över att känna Karin som skrivit boken (okej tillsammans med Peter, men "tror" att Karin skrivit det mesta) och Peter som tagit 1800 sprutor på Instagram under året som gott. Köpte såklart en bok. Tycker att ni ska göra samma sak. Köpa boken alltså. Och om ni inte redan gjort det så köp en annan bok. Jag har inte tänkt på det så men förläggaren till Jihdes Diabetes höll ett litet tal där han sa att böcker är det mest prisvärda man kan köpa. Okej, det finns ju en del böcker man inte i extas går ner i brygga för, men med tanke på hur mycket arbete som lagts ner på att skriva en bok är priset alltid väldigt lågt. Vill inte ens tänka på timlönen en författare får. Och en bok ÄR en bra present. Annat som hänt är att jag träffat min redaktör för Los Angeles-guide, hämtat it grejer på posten, första gången tappat min telefon på Majlis och trots den intensiva kylan känt att Stockholm är en fin stad. Det kommer inte att vara en katastrof om vi en dag flyttar hit. Ja, ja nu blev det här ett sånt där gammaldags blogginlägg där man bara räknar upp saker som hänt. Kan avlysta med en notering: När dagstidningar subtilt vill trycka ner en person benämner de hen endast som "bloggare" trots att personen i fråga kanske också är framgångsrik entreprenör, författare, föreläsare, podcastare etc.

Ibland har en tur som bloggare. Förra veckan när vi kom hem i stod det två stora paket och väntade på oss utanför dörren. Det var en BabyBjörn Bouncer i vinrött och en blå resesäng Travel Crib Light. Mycket lämpligt eftersom vi ju reste till Stockholm bara någon dag senare. Bouncern går att vika ihop så den blir lövtunn (okej ungefär lövtunn) och sängen slår man upp med en hand på 30 sekunder. Och när vi kom fram till Stockholm väntade en sprillans ny Stokkevagn i grått på oss. Den röda vi hade från förr är perfekt för Los Angeles-bruk, men funkade inte speciellt bra på kullerstenar i Helsingfors när Vidde var liten. Den här har ordentliga hjul som kan forcera snö och ojämnt underlag. Plus att den är lika hög som den röd och dessutom har en förvaringsplats för grejer längst ner. TACK BabyBjörn och Stokke för dessa mycket uppskattade välkommen till världen-presenter! Här står jag och gråter av kyla som om det var vilken vanlig vinterdag som helst.

Jihde har läst I love Dick och hatar den. Jag vill prata om pressfrihet i Finland. Varför är det vänstern som sätter kulturagendan och när fick deckaren hög status? Mellanböckerna som försvinner och givetvis lite Paradise Hotel Norge. I samarbete med Schildts & Söderströms! Lyssna och varför inte tips en kompis som gillar böcker? Det skulle göra oss glada.