Hej från hotellet i San Francisco! På vägen hit slog det mig att jag blivit mina föräldrar. Utan någon som helst kontroll hojtade jag från framsätet i bilen att Vidar skulle titta ut på "de vackra landskapen", "korna", "fåren", "snö", "inte snö" och så vidare i oändlighet. Hej mamma! Hej pappa! Jag är ni nu. Men innan vi åkte hade vi det ganska mysigt på hotellrummet. Efter att jag hade jobbat färdigt hängde vi bara. Spelade lite spel, badade i poolen och gjorde sedan genidraget: beställde in frukost till rummet. Well, played familjen Öhman! Om jag får säga det själv (men det får man väl inte längre i det här landet). Jag läste nånstans att man måste ha helt lediga dagar då man låter hjärnan vila och processa allt den tagit in. Det låter antagligen som en självklarhet för de flesta av er, men för mig var det en liten aha-upplevelse. Att inte vara så effektiv hela tiden. Ska vara ledig minst en dag i veckan från och med nu.   Jaja, nu ska jag förbereda morgondagens jobb och imorgon får San Francisco banne mig visa sitt bästa jag.

Hej från Reno! Jag är här för att skriva ett reportage om Teslas Gigafactory, Har världens sämsta internetuppkoppling så jag svarar på kommentarer och sånt när jag återförenats med snabbt internet. Innan vi åkte kollade jag att det skulle vara några minusgrader, men det jag inte räknat med var att vägen TILL Reno skulle vara som att göra Andréexpeditionen. När de första flingorna snö föll ner över bilen ropade jag likt vilken LA-morsa som helst; "Kolla barn, det SNÖAR". Innan jag visste ordet av befann vi oss i Narnia. Den snöiga versionen. Alla andra bilar stannade för att trä på kedjor på däcken. Jag som hade varit lite sur över att Maggan hyrt en stor, dyr fyrhjulsdriven Jeep, var plötsligt väldigt tacksam över det. Sen bar det av över bergen. Jag som hatar att åka på smala bergsväggar hade lätt ångest över att det nu var HALA bergsvägar. En annan dag kan vi tala om hur illa jag tycker om snö i allmänhet. Kan gå med på att det är vackert, men vill ej vistas i det. Men vi kom helskinnade fram till Reno, jag gjorde en intervju, vi åt middag, lekte en stund och nu chillaxar vi på hotellrummet. Imorrn blir det mer Renojobb och sen bär det av till San Francisco.

Främmande människor som vill peta på ens bébé. Hur ber man dem artigt att stay the fuké away med sina potentiellt smutsiga fingrar? På tal om smuts kan har jag en fråga. När jag berättade att jag var gravid sa min syrra att när hon var väntade barn blev hennes hår aldrig smutsigt. Hon kunde gå hur länge som helst utan att tvätta det. Jag var lite skeptisk. Tycker inte att alla övernaturliga egenskaper som gravida kvinnor tillskrivs (förutom att just skapa ett barn i sin mage) är trovärdiga. MEN mitt hår höll sig faktiskt rent mycket längre tider än vanligt. Nu är jag tillbaka i flotträsket och kämpar stenhårt för att inte tvätta håret oftare än två gånger i veckan. Funkar inte alltid. Upplevde ni som har varit gravida samma sak? Eller fick nå måhända någon annan egenskap?

Majlis har fått en pytteliten gullig tand. Jag sover alldeles för lite. Har två manus som ska lämnas in inom kort och så håller jag på att planera några större reportage. Typiskt att ha extra mycket jobb under en period utan sömn. På torsdagen åker vi upp till Reno, Nevada där jag ska skriva om Teslas Gigafactory och sen vidare till San Francisco för att skriva reportage om Summer of Love. Vi kör resorna till en familjeroadtrip och därför frågar jag er nu:   Var ska vi äta middag och frukost i Reno? Samma fråga gäller San Francisco. Reno har jag aldrig varit i och i San Francisco bara på en arbetsresa och två blixtsnabba privata besök. Måste tyvärr säga att staden ännu inte riktigt öppnat upp sig för mig ännu, men det kommer den säkert att göra när jag får ta del av era superba tips.

Eftersom den här bloggen är halvstor brukar det då och då ramla in troll här. De följer vanligtvis samma protokoll, särskriver, felstavar, förklarar hur smarta de själva är och hur dålig jag är. Eftersom jag bloggat i nästan tolv år tycker jag att det är mest tröttsamt och korkat. Bryr mig inte så mycket. Men när trollen börjar snacka skit om folk som kommenterar här, nu senast ensamstående mammor, ryker de rakt ner i skäpposten. Vill ej ha bajs i kommentarsfältet. Hej då! Jaja, men nu över till något helt annat. Maggie och jag spelade in veckans podd imorse. Vi talar om Milo Yiannopoulos och yttrandefrihet, om Clara Henrys feministiska show på Melodifestivalen, om likheter och skillnader mellan den sittande presidenten och Slobodan Milošević och Hugo Chavez, om golf och såklart mycket mer. Tycker själv att det blev riktigt bra. Som vanligt vill jag rikta ett stort tack till er som betalat för podden och ni som inte har råd som delat, recenserat och tipsat. Kram!    

Här kommer veckans litteratur- och läspodd! Vidrigheter på ett vackert sätt. Kim Thuys självbiografiska Ru om uppväxten i Kanada som vietnamesisk båtflykting är som en rad litterära blogginlägg, tycker Karin. Trehundra år i slaveriets skugga skildras i tokhyllade bästsäljaren Homecoming av Yaa Gyasi och Peppe har bara börjat. Duktighetsböcker varvas med feelgood med Äta kakan och ha den kvar (Kristin Emilsson). Och så lite amerikansk politik för att vi måste. Podden är gratis och osponsorerad. Vill ni bidra får ni gärna lämna en recension och ge oss några stjärnor på itunes. Och sprida oss i sociala medier. Tack på förhand och hjärta hjärta!  

Jag har försökt dra ner på klädkonsumtionen och det är faktiskt inte så himla svårt. Tycker att själva shoppandet lätt är en vanesak som man kan vänja av sig med. Här i L.A. går jag aldrig i butiker, däremot händer det, om än sällan, att jag köper grejer över nätet. Som till exempel tischan på bilden ovan. Jag köpte den eftersom The Reformation donerar 30 dollar för varje t-shirt till Planned Parenthood. Nu kunde jag ju ha låtit bli att köpa skjortan och bara donerat, men jag är svag och tyckte om tischan och texten. Hur som, läste jag en så intressant text om klädkonsumtion. En stor del av miljöpåverkan är våra resor till butikerna. Det bästa man kan göra för miljön är att använda kläderna tills de är utslitna. Svenskar köper i genomsnitt 50 plagg per år och plaggen borde användas 100-200 gånger. Det är viktigare än alla andra aspekter, till exempel hur och var kläderna är tillverkade och vilket material de är gjorda av. Att köpa kläder över nätet är miljömässigt bättre än att åka till en butik, men skickar du tillbaka plaggen är det inte självklart att returnerade kläder går ut till försäljning igen. Då slösar du alltså bort ett helt plagg. Äh, läs texten själva, den är intressant och inte alls speciellt lång. Jaha, jaha annars då? Vad har vi gjort i dag? Jo, vi åt brunch med ett par kompisar och tog sedan en promenad längs med stranden. Mycket trevligt.

Magnus fick ett jobberbjudande som skulle innebära att han lämnade L.A. under några veckor. Trots att det skulle vara ett välkommet klirr i kassan tror jag ändå att han måste tacka nej. Jag skulle helt enkelt inte fixa att vara ensam med två barn, eller ens ett för den delen (och Magnus skulle givetvis inte klara av att vara borta en längre tid från mig, men det är en annan historia). Eller jag skulle såklart fixa att vara ensamstående under en kort period, man fixar det man måste, men roligt och lätt skulle det inte vara. Ni som gör det, alltså är ensamförälder, I salute you! Tänk att ni orkar, eller ni orkar säkert inte alltid, men ni gör det ändå eftersom det inte finns något alternativ. Jämfört mer er är mitt moderskap en räkmacka. Tänk att vi är två hela tiden, den ena kan ta sovmorgon, dra ut och springa, åka till stallet, träffa kompisar eller bara ta ett långt bad. Vi är dessutom frilansare och ganska bjussiga mot varandra. Jäklar, ni som är ensamma med barn är verkligen supermänniskor. Påminn er själva om det ibland ifall ingen annan fattar att göra det.

Såg ni det första avsnittet av den sista sängen av Girls? Sluta läsa om du är spolierrädd. Hannah åker ut till The Hamptons för att göra ett reportage om överklasskvinnor som tar surflektioner ("precis som de kidnappade yogan försöker de nu kidnappa surfingen"). Redaktören som anställer Hannah vill att just hon ska göra reportaget för att hon inte alls ser ut som en av surfkvinnorna. Jag tyckte så himla mycket om just det här avsnittet och har försökt sätta fingret på varför. Jag tror att det handlar om att Lena Dunhams förmåga att skriva huvudrollsinnehavaren Hannahs svagheter och om hur hon är en ganska självcentrerad och osympatisk person, men ändå har något i sig man dras till. Kanske det är just svagheten eller för att hon är så mänsklig. När killen Hannah haft sex med berättar att han har en flickvän och om hur Hannah blir ledsen, men sen liksom sväljer det. För att inte tala om all nakenhet. Känner att det gör USA gott att se fler nakna människor, utan att det nödvändigtvis finns en koppling till sex. Och kroppar som inte alla är extremt normativt vackra (okej, Hannahs är den enda som bryter mönstret, men ändå). Och jag vet att Girls fått massiv kritik för att vara en sån vit serie och det är en helt berättigad kritik. Samtidigt kan jag tycka att det är typiskt att det just är den här tv-serien man kritiserar och inte någon av de tusentals andra helvita tv-showerna. Men så är det väl alltid, det kvinnor gör blir alltid extra noggrant granskat. Se bara på Adele och Beyoncé till exempel. Bild från Indiewire.

När jag slösurfade från blogg till blogg snubblade jag över den här "Saker jag irriterar mig på-listan" som Julia gjort. En vill ju att bloggen ska vara positiv och peppande, men det finns något tillfredsställande i att läsa om småsaker andra irriterar sig på. Kanske för att man känner igen sig i så många punkter (*ens blogg har en egen Facebooksida* hehe) och för att det finns nåt komiskt patetiskt att vara den som irriterar sig på bagateller. En borde liksom vara en större människa än så. Jag är inte det, men accepterar också att the joke is on me. Jag hakar på. Tycker för övrigt att Julia hade många riktgt bra grejer på sin lista, som till exempel: "Män som ska göra "humor" av att typ imitera Beyoncés gravidbilder fast med sin tjocka mage istället. Även män som hånar sina döttrar eller flickvänner genom att härma deras sminkning, poser eller outfits. Världens tröttaste och sämsta humor." Saker jag stör mig på: *Folk som är jättelänge inne på restaurangtoaletten trots att det är kö utanför. * Folk som åker på semester och tar en screenshot av temperaturappen på telefonen, lägger ut den på sociala medier och skriver triumferande att det är varmt där de är och kallt hemma i Norden. * Folk som inte har barn och klagar på att de inte får sova tillräckligt. * Folk som tror att de enda som får klaga på sömnbrist är föräldrar. * Folk som använder trettio hashtaggar på varje instagrambild. * Folk som räknar vuxenpoäng för att de har med sig matlåda till jobbet och man ba: alltså du är 33, har barn och bostadslån. No need att räkna, du ÄR vuxen. * "Folk" som lämnar kvar ett ark papper på toarullen. * Folk som på sociala medier insinuerar att deras barn är exceptionellt smarta, tidiga och begåvade. ALLA föräldrar tycker så om sina barn, skillnaden är att vissa vet bättre än att tuta ut det. * Folk som inte håller upp dörren för den som kommer efter, SPECIELLT om det är en barnvagn. * Folk använder Facebook som nåt slags offentlig dagbok över vad för slags kött de äter till middag. Bonus: och zoomar in vin/champagneloggan. Eller nä, det stör mig kanske inte så mycket. Tycker mest det är konstigt. * Folk som delar texter på sociala medier och bara skriver "TÄNKVÄRT!" istället för att förklara varför de delat. Samma kategori: Folk som inte kollar källan innan de delar. Ni får gärna fylla på med saker ni stör er på. OBS den är mänskligt och förlösande och inte så allvarligt. Jag älskar när: * Folk är generösa mot varandra. Alltså inte bara monetärt, utan tipsar om jobb, delar texter och videon, ger komplimanger och så vidare. * Killar skrattar högt åt sina tjejers skämt ute bland folk. * Män gillar och delar (pop)kultur gjort av kvinnor (överraskande sällsynt). Äh, den här kärlekslistan var inte alls lika rolig att skriva.