Jag är mina föräldrar

Hej från hotellet i San Francisco! På vägen hit slog det mig att jag blivit mina föräldrar. Utan någon som helst kontroll hojtade jag från framsätet i bilen att Vidar skulle titta ut på "de vackra landskapen", "korna", "fåren", "snö", "inte snö" och så vidare i oändlighet. Hej mamma! Hej pappa! Jag är ni nu. Men innan vi åkte hade vi det ganska mysigt på hotellrummet. Efter att jag hade jobbat färdigt hängde vi bara. Spelade lite spel, badade i poolen och gjorde sedan genidraget: beställde in frukost till rummet. Well, played familjen Öhman! Om jag får säga det själv (men det får man väl inte längre i det här landet). Jag läste nånstans att man måste ha helt lediga dagar då man låter hjärnan vila och processa allt den tagit in. Det låter antagligen som en självklarhet för de flesta av er, men för mig var det en liten aha-upplevelse. Att inte vara så effektiv hela tiden. Ska vara ledig minst en dag i veckan från och med nu.   Jaja, nu ska jag förbereda morgondagens jobb och imorgon får San Francisco banne mig visa sitt bästa jag.