Ni som är ensamstående
9 years ago
Magnus fick ett jobberbjudande som skulle innebära att han lämnade L.A. under några veckor. Trots att det skulle vara ett välkommet klirr i kassan tror jag ändå att han måste tacka nej. Jag skulle helt enkelt inte fixa att vara ensam med två barn, eller ens ett för den delen (och Magnus skulle givetvis inte klara av att vara borta en längre tid från mig, men det är en annan historia). Eller jag skulle såklart fixa att vara ensamstående under en kort period, man fixar det man måste, men roligt och lätt skulle det inte vara.
Ni som gör det, alltså är ensamförälder, I salute you! Tänk att ni orkar, eller ni orkar säkert inte alltid, men ni gör det ändå eftersom det inte finns något alternativ. Jämfört mer er är mitt moderskap en räkmacka. Tänk att vi är två hela tiden, den ena kan ta sovmorgon, dra ut och springa, åka till stallet, träffa kompisar eller bara ta ett långt bad. Vi är dessutom frilansare och ganska bjussiga mot varandra.
Jäklar, ni som är ensamma med barn är verkligen supermänniskor. Påminn er själva om det ibland ifall ingen annan fattar att göra det.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Pia · 9 years ago
Fint sagt.
eva · 9 years ago
Tack :-)!
Cicci · 9 years ago
Men klarar det men måste klara. Så är det. Klart Magnus ska passa på och tacka ja till erbjudandet, det låter som något speciellt! Och när fick han prioritera sin karriär senast? . (Det vet ju såklart inte jag, för jag läser din blogg, och den lyfter ju såklart först och främst fram dina jobb och bedrifter ;-) ). Men tänk vilken boost för motovations-kontot (och kanske även bank-kontot) det skulle vara för honom! Visst skulle du bli glad om du fick ett liknande erbjudande och Magnus sa, gör det jag fixar det här hemma, njut! Om du känner dig osäker på om du skulle orka, be någon komma och hjälpa dig (väldigt osvenskt/ofinskt, jag vet) men du har säkert mer än en person i din omgivning som skulle vilja ställa upp! Även om det skulle innebära en flight över Atlanten (från gråvinter i Norden till er i LA). Våga satsa! Go!
Peppe Öhman · 9 years ago
Så är det! Nu var jag lite otydlig i inlägget, OM Maggan skulle vilja åka skulle jag aldrig sätta stopp för det. Vi försöker ALLTID vara generösa mot varandra. Men han vill nog inte vara borta från familjen så länge. Och så går det ganska bra för karriären för honom här i L.A. också :)
Plupp · 9 years ago
Kul för Magnus att få ett, vad det låter som , drömerbjudande. Även om han tackar nej, brukar sånt boosta självförtroendet både privat och med jobb. Kanske leder det till nåt annat närmare er i LA?! Som ensamstående skulle jag bara vilja påpeka att du inte skulle bli ensamstående eller "som en ensamstående" om Magnus jobbade långt från er en tid. Ni som familj skulle fortsättningsvis ha två inkomster, ni skulle bry er om varandra, finnas där, höras på sms, ringas, skypas osv. Ni skulle kunna bolla ideér och vara två som funderar kring problem och tar beslut. Han skulle finnas där och verkligen bry sig om dig, barnen och din och er vardag. DET har man ju inte som ensamstående. Det ÄR mycket mer än praktiska saker bara i vardagen att vara ensamstående. Ville bara påpeka det, fast utan pekpinne. :-)
Peppe Öhman · 9 years ago
Ja! Det var inte meningen att jämföra min situation med ensamstående föräldrar, det var mer en tanke som uppstod. kram
ylva · 9 years ago
Ännu ett svar från en ensamstående mamma: Ja det kan ju se ut på olika vis även som ensamstående, en del har turen att ha en förälder som bor i närheten t.ex. Det är supertufft som ensamstående och tack för erkännandet! Sedan kan jag tycka att jag inte behöver medlidande utan helt enkelt någon som någongång hjälper praktiskt. T.ex. om någon tar min dotter med och leka en stund när jag ligger kräksjuk. Senast bad jag, fick ingen hjälp men nog ett gäng med "oh hur går det, så jobbigt" kommentarer. Jag betackar mig. Men som någon redan påpekade; man blir inte ensamstående på några veckor. Anledningen till att vi kan låta lite på hugget, är nog att de flesta av oss haft det väldigt tufft i perioder. Och därtill har jag fått ett och annat slag i magen av familjemedlemmar som tycker att det sjåpas kring mig. Så jag är glad för all cred! Du och Magnus gör ju ändå som ni vill, men annars vore det ju ett bra experiment och leka ensamstående ett par veckor och så är du en erfarenhet rikare...
Peppe Öhman · 9 years ago
tack för svar! och jag kan förstå frustationen i att folk slänger ur sig medlidande, men inte är redo att verkligen hjälpa till när det behövs.
Tea · 9 years ago
En ensamstående mamma här som blev mycket glad (och lite tårögd) när jag läste ditt inlägg. å jo jag är högskoleutbildad, har karriär, lider inte, men glömmer nog påminna mig själv om hur mycket jag egentligen gör. Istället ser jag alltid dammlagret på skåpet jag inte hunnit städa bort. Tack för det inlägget!
Peppe Öhman · 9 years ago
kram och du är fantastisk med och utan damm på skåpet.
Peppe Öhman · 9 years ago
jag förstår. och du verkar ha ett mycket fint barn och inställning till livet.
BackstageiMammalivet · 9 years ago
Jag blev faktiskt också glad och kände mig nöjd med lite pepp! Håller jag med Frida och Plupp, att de svåraste är inte vardagen utan allt ansvar, att vara ensam om alla beslut, val, funderingar. Senast igår pratade jag med några om "duktig flicka"-syndrom som ensamstående att inte be om tillräckligt med hjälp eller inte ha byggt upp ett nätverk omkring som jag kan ringa om/när jag t.ex. är sjuk. Jag är evigt tacksam att ha mina föräldrar nära... sen är det stor skillnad på att vara ensam varann vecka eller några veckor mot att vara ensam förälderpå heltid mer eller mindre... Jag lider inte heller! Men det är ok att klaga, tycka synd om sig själv, känna sig svag, sakna hjälp etc. samtidigt som jag är en supermamma som orkar mycket mer än jag någonsin trott, för jag måste;)
Peppe Öhman · 9 years ago
det är verkligen okej att tycka synd om sig själv och att också inse hur jävla stark och bra man är. kram
Hanna · 9 years ago
Jag mår så bra av att Magnus själv säger nej. Gud vad det är svårt att säga nej när ens partner vill göra något kul, det är mycket bättre att kunna vara bjussig men att de själva inser det orimliga.
Peppe Öhman · 9 years ago
precis så är det!
emma · 9 years ago
hej, var/hur kan man köpa äppel skjortan du har på dig i finland? har för mig att det var någon välgörenhets organisation? håller med pulpp att det inte är speciellt trevligt när par talar om att vara ensamstående, när partnern jobbar mycket eller i ett annat land.... pga bolla ideer, trygghet att den andra finns till om det verkligen skulle behövas.... mvh emma
Peppe Öhman · 9 years ago
roligt att du vill köpa den (vi köpte den i julklapp åt alla) ! vet inte om den finns kvar, men här : http://onewelike.com/
Walopää · 9 years ago
Jaaaaaaa vi ensamstående föräldrar är supermänniskor, och har det rörigt hemma. Nåt måste man ju ge avkall på. Tack för credden.