Majlis envishet att hålla sig vaken varje gång vi ska spela in podd gör det utmanande, men nu ligger det ett maffigt avsnitt ute. Vi pratar bland annat om hur det var att hänga med Jill Johnson i Las Vegas och lite mindre med Jennifer Lopez. Om hur radioprataren Rush Limbaugh uppmanade sina lyssnare i Florida att strunta i evakueringsordern inför den stundande orkanen Irma, för att sedan efter sändning själv fly delstaten. En psykolog konstaterar att dagens amerikanska ungdom är deppig för att de är uppvuxna med sociala medier. Kanske de är deppiga för att folk som Rush försöker ha livet av dem och för att Trump är deras president? Slutligen kan vi konstatera att om det inte är jordbävningen, orkanen eller rasisten som tar oss, så är det våra barn – Viva Las Vegas! Lyssna, gilla och ge oss gärna en recension på iTunes! Avsnitten kostar som vanligt ynka 86 cent styck och här vill jag rikta ett stor tack Natashja Lady Dahmer Blomberg som köpte hundra avsnitt på raken. TACK!

Det fanns åtminstone en av er (eller var det på Insta) som någon frågade om vad man kan göra i Las Vegas om man inte är så intresserad av att spela. Det tog mig några vändor, men nu börjar jag gilla och liksom fatta staden. 1. Om det är nånstans du ska bo på lyxhotell så är det i Vegas. När ett lite finare hotellrum i Los Angeles och New York kostar kring 500-600 dollar kan du få fett med lyx för en tredjedel av summan i Las Vegas. Jag gillar Mandalay Bay bäst. Det är fräscht, stora rum, barnvänligt, stora pooler osv. Som ni ser är hotellen i Vegas inte så värst nordiskt minimalistiska eller hygge. 2. Stanna inte på strippen. Klart att du ska SE strippen med gondolerna utanför The Venetian, låtsas att du är med i Oceans Eleven vid fontänerna framför Bellagio och svänga förbi Flamingo för att kolla in platsen där Tupac blev mördad, men Las Vegas är så mycket mer. Åk till Downtown och upplev det gamla Vegas. Så mycket mer själ och färre ställen som gör reklam för nakna kvinnor. 3. Gå på en show. Det kan kännas dyrt och ska du verkligen tillbringa en hel kväll i en teater? Svar: Ja! Ingenstans är scenshowerna lika påkostade och professionellt utförda som i Vegas. Nu vill jag inte vara den som skriker ETT MINNE FÖR LIVET, men det kan faktiskt vara en upplevelse att bära med sig länge. 4. Bränner pengarna i fickan? Spela inte bort dem (du arbetar alldeles får hårt för att ett kasino i Nevada ska få dem) utan satsa istället på en helikoptertur över Grand Canyon. NU blir det garanterat ett minne för livet. 5. Ät frukost på Eat. i Downton. Så jäkla bra avokadomacka med pocherade ägg. OCH annat. 6. Ät gott! Här finns restaurangen för varje plånbok och tunga, men är du det minsta intresserad av god mat lönar det sig att göra en snabb googling på vilka mästerkockar som senast öppnat restaurang och hur många stjärnor den fått. 7. Åk berg- och dalbanan i New York New York och det där galna åket som tippar dig över kanten högst uppe på Stratosphere. Gör det bara. 8. Är du rökare? Njut av att få röka inomhus på kasino. 9. Det är över fyrtio grader på sommaren och riktigt svinkallt, som det bara kan bli i öknen, på vintern. Åk nånstans emellan dessa extremer. Ja, det var väl det jag kom på just nu. Det finns nån slags tigerfarm utanför stan, men jag är osäker på om de räddar tigrar från djurplågeri eller om de är en vanlig djurpark. Ja och så ska ni ju gifta er i nåt gulligt Elvis-kapell.

I går skulle jag göra en intervju klockan halv tre och hade tänkt skriva ett utkast på den och blogga samma kväll. Tog det lugnt på förmiddagen och turistade lite i andra delar av staden än just på strippen. Börjar småningom inse att Las Vegas är en ganska spännande stad också om man inte vill spela bort alla sina pengar eller se nakna kvinnor dansa.   Det jag inte hade tänkt göra var att komma hem klockan ett på morgonen efter att ha sett premiären av Jennifer Lopez Vegasshow. Men klagar ej! Vi tar det från början. Skulle alltså intervjua Jill Johnson för Två dagar som är Göteborgspostens veckoslutsbilaga. Mycket kul uppdrag som utspelade sig i Las Vegas och när Jill Johnson dessutom visade sig vara väldigt trevligt blev omständigheterna inte sämre, om vi säger så. Intervjun var ett personporträtt, men eftersom Johnson befann sig i Vegas för att inspireras av diverse scenshower blev det naturligt att vi också talade om hennes inkommande show. Efter intervjun drog vi ut på stan och tog några (två fotografer och tusen bilder) bilder i solnedgången. Det var fortfarande fyrtio grader varmt, men också väldigt vackert. Jag har besökt Vegas tre-fyra gånger tidigare och alltid tyckt att det är mest sorgligt, men nu fattade jag liksom staden på ett nytt sätt. Allt är inte spela bort dina pengar, bli jättefull och gå på stripklubb. Det skadade ju inte att vi hängde med Jill och hennes crew på premiären till Jennifer Lopez Vegasshow. Jag hade som sagt bara planerat intervju och gled in i Birkenstocs, skjortklänning och otvättat hår, men lyckligtvis befann vi oss i Vegas där alla klädstilar är normklädstilar. Försökte tänka att med got attityd bryr sig ingen om vad man har på sig och drog på ett extra lager läppstift. Vad tycker ni förresten är värre, över- eller underklädd? Vi satt bara tio meter från scenen och det kändes som om man bara kunde sträcka ut armen och klappa lite försiktigt på J-Lo. Gjorde ej det. Ursäkta bildkvalitén. Showen var givetvis magisk, vi befann ju oss i Vegas, och slutade vid halv ett. Vi hängde lite på kasinot och drog sedan hem. Alla utom fotograf-Sara och jag var ganska jetlaggade. Ärligt talat var jag också ganska trött, hettan tar kål på en ute i öknen. Följande morgon hängde vi en stund vid hotellpoolen. Måste ta tillfället i akt innan det blev för varmt, checkade sedan ut och körde till favoritfrukoststället i downtown där vi åt avokadomackor med ägg. Sedan fotade vi lite för ett reportage och burnade hem till L.A. som plötsligt kändes svalt och fräscht. Snipp, snapp, snut.

Jag trånar efter att Magnus ska ta ett initiativ och leta upp en restaurang vi ska äta på och dessutom boka bord, eller planera resan vi ska åka på, plöja igenom Airbnbs/flyg/hotell/tåg och boka det ultimata eller bara planera en hel söndag. Vara den som sätter ner tid och hjärnarbete på att det ska bli riktigt bra. Jag drömmer om att bara glida in till ett serverat bord där det inte är jag som ordnar och surfar och jämför priser och till slut bokar. Men när Maggie väl gör allt detta så kan jag inte hålla mig från att komma med åsikter och förslag på det han redan planerat. Jag: "Eller så..!" Och så kommer jag med ett justerat förslag. Så jävla störande drag att vilja att någon annan håller i tyglarna, men ändå själv vara oförmögen att släppa tyglarna. Jag övar nu på att bara bli glad när Maggan tar ett initiativ och svälja mina egna tankar på hur jag kunde förädla hans idé. Tänker att det minsta man kan göra är att försöka bli en lite trevligare människa att leva med. Vi är förresten i Las Vegas, susade hit från L.A. imorse, tog bara drygt fyra timmar. Jag ska intervjua Jill Johnson och passar samtidigt på att göra en Vegas-guide för Hbl. Det är så sjukt varmt här ute i öknen att man knapp kan vistas ute. Fick panik av alla som låg och solade sig vid poolen. Ville rusa fram och smörja in dem i solkräm och lägga dem under ett parasoll. 

Om jag var en life coach eller bara en vara en helt vanlig guru skulle mina bästa, generella råd vara följande:

1. Det behöver inte vara perfekt. Du behöver inte vara perfekt. För det första är perfekt ofta tråkigt, det intressanta och charmiga ligger i skavankerna och det ofullkomliga. Det här gäller både dig, inuti och utanpå, det du gör. Våga avsluta projektet, lämna in arbetet och lägga upp dig på Tinder trots att varje ord, penseldrag eller hårslinga inte ligger exakt där den ska. Det händer så mycket mer och roligare saker i livet om man släpper perfektionismen.
2. Känn ej skam. I fredags stod jag och pratade med en av männen som jobbar på stallet, en kvinna som rider på min lektion gick förbi oss, pruttade högt och fortsatte som om ingenting skulle ha hänt. Hon kunde ju ha sagt ursäkta, men beundrade hennes avslappnade inställning. Ifall du tycker att du varit lite för full, haft en lite för djup urringning, skrattat lite för högt eller snubblat på isen framför ett gäng människor. Det gör faktiskt ingenting. Folk är så självupptagna att de mest av allt ändå tänker på hur de själva uppfattades på festen, mötet eller middagen. Ifall du varit elak mot någon, be om ursäkt.
3. When you feel helpless, help someone. Säg att du inte alls är den empatiska och altruistiska typen. Hjälp ändå någon i behov, få saker i livet får en att må så bra som att vara hjälpsam och generös. Stå upp mot rasism och misogyni, var en batikhäxa. Tipsa om ett jobb, träffa en nyanländ, barnvakta ett barn. Det kommer att få dig, och flera andra på köpet, att må bra.
4. Läs långt. Läs fiktion. Häromdagen träffade jag en kvinna som sade att hon de senaste tio åren endast läst självhjälpsböcker eftersom hon bara vill läsa sånt som kan lära henne någonting. Jag kunde inte låta bli att säga emot, eftersom skönlitteratur sannerligen inte bara är tom underhållning. Inte bara kan man lära sig om nya geografiska platser, tidsepoker, vetenskap, konst och massor av andra områden. Dessutom lär man sig förstå andra människor.
5. Rör på dig. Jag vet att detta är et präktigt tips som folk som inte gillar att motionera hatar att höra, men man mår bra av att röra på sig. Du behöver inte träna inför ett maraton, eller gå på crossfit och publicera bilder på det och dig efter varje träning. Börja i hemlighet med långa promenader som kanske blir ett jogg. Eller gör något som är så roligt att du inte ens märker att du svettas (= ridning).

Fyll gärna på listan med era egna.

Ett himla tjat om värmeböljan kan ni kanske tycka, men det har varit SÅ VARMT här. Så varmt att det enda en kan göra är att hänga vid pool eller på strand med vänner, äta lite pizza och kanske dricka en öl. Alltid dricka mycket vatten. På lördagen fick Cissan och barnen nog av hettan i The Valley och susade ner till Santa Monica. Det var inte så mycket svalare här, men poolen och skuggan hjälpte oss att överleva. Sedan vi flyttade till Kalifornien skulle det inte falla mig in att sola eller ens gå ut utan solkräm. Ens hy mår ju ganska mycket bättre av nordiska förhållanden. Majlis har visat sig vara en vattenälskare av rang och kastar sig ner i poolen vid första möjlighet. Sedan tror hon att hon själv simmar runt och sparkar med armar och ben. Fattar inte att det är Magnus eller jag som håller henne under magen. Jaja, nästa år får hon lov att simma utan vår hjälp. Måste finnas ett tak för curlingen. På söndag eftermiddag åkte vi ner till stranden med våra nya kompisar Clara och Tor. Otroligt trevliga människor! Trots att vi bor så nära var det första gången på minst ett år vi var nere på stranden och säkert två år sedan jag badade i Stilla havet. Nu blev det i alla fall en ändring på det. Havsvattnet var varmt och Magnus hävdade bestämt att han stötte på ett fiskstim i en av vågorna. Stranden var för övrigt proppfull på grund av hetta och Labor day-helg, men det gick bra ändå. Efteråt åkte vi hem till Clara och Tor för att dricka ett glas bubbel, det var ju Maggies födelsedag och sen blev det middag på favoritrestaurangen på Montana Avenue. När vi promenerade hem föll det ett varmt regn över oss och vi tog det som slutet på värmeböljan. Klart slut.

Hallå alla ni som funderar på att hälsa på i Los Angeles! Under det senaste året har jag knypplat ihop en Los Angeles-guide med mina allra bästa tips. Guiden är en del av Karavan förlags Mitt-serie och heter, trumvirvlar... MITT LOS ANGELES. Jag gillar ju när ni hör av er och ber om mig Los Angeles-tips och här finns verkligen ALLT jag brukar rekommendera och mycket till. Bästa restaurangerna, var man ska ta surflektion, älsklingshajken, godaste brunchen och mest romantiska ostronbaren. Guiden kommer ut i oktober och jag rekommenderar verkligen varmt den. Har satt ner min själ i att bjuda er på stadens finaste pärlor bortom turiststråken. Säger inte att ni ska sluta höra av er, men köp gärna boken också. Mitt Los Angeles kommer att finnas på Akademibokhandeln och Adlibris, Bokus och alla de andra vanliga ställena.  

När jag åt middag med Cissan häromdagen visade hon sin nya lilla kamera. En systemkamera (Olympus), men i ett så litet format att den ryms i en handväska. En mellanväg mellan att ta bilder med telefonen eller släpa med sig den stora systemkameran. Jag köpte en motsvarande liten kamera för några år sedan, men hade så svårt att lära mig hur den fungerar att jag utan att jag riktigt själv märkte det gled över till mobilen och vår stora Canon. I dag plockade jag ändå fram lillisen och märkte att det ju fanns en del riktigt fina bilder i den. På kameran hittade jag bland annat ett gäng bilder från i vintras när tillsammans med två andra familjer vi hyrde en airbnb precis utanför Joshua Trees nationalpark. Det var alldeles för kallt för att bada i poolen, men vi vandrade omkring i parken, lagade mat, drack öl och drog på oss sovsäckar, lade oss på solstolarna och kollade på stjärnorna när det blev mörkt.  Barnen sprang omkring och lekte i olika konstellationer och underhöll sig, till vår stora glädje, själva.Och familjen Blankens hund Goldie var alldeles ny i familjen och så sjukt vänlig och gullig och hängde med oss överallt. Jag älskar de här utflykterna med vänner, det finns så mycket natur i Kalifornien att upptäcka. Plus, det bästa jag vet är att tillbringa hela helger med vänner. Man stiger upp, äter frukost och dricker morgonkaffe tillsammans, åker på liten utflykt i utflykten och lagar middag tillsammans på kvällen. Min poäng, för mig själv, var att det nu är dags att ta min Fujifilm-kamera i aktivt bruk och bli bra på att fotografera med den. Den tar ju faktiskt ganska bra bilder. Nu ska jag också börja göra det.

Alltså, jag vet inte om ni har någon glädje av de här vardagsinläggen, men här kommer ett i alla fall. Igår åt jag middag med Cissan på alldeles underbara Butcher's Daughter på Abbot Kinney i Venice. Otroligt god vegetarisk mat och hade jag ju saknat Cissan som en dåre. Här pågår värsta värmeböljan med upp till 45 grader i The Valley och kring 30 hos oss nere vid stranden. Igår  gick dessutom åskan och så regnade det ett tropiskt regn över oss utan att temperaturen sjönk nämnvärt. Abbot Kinney var fullt av folk och efter middagen svängde vi förbi en butiksöppning. Cords finns också i Stockholm och NYC, ägs av samma snubbe (Micke) som har Happy Socks och säljer enbart plagg av Manchestertyg. Med tanke på temperaturen var det inte en perfekt matchning, men så fort det blir lite kyligare kan jag lätt se L.A.s hipsterelit gå klädd i manchester från topp till tå.   Ramlade isäng vid halv tolv och följande morgon var det a) ridlektion b) forfarande vansinnigt varmt. Vi red försiktigt och duschade av hästarna efteråt. Passade också på att skölja av hästen Tony som stod och var ledsen i sin hage. Han sörjer fortfarande sin kompis Hugo och har ingen aptit. (På bilden har jag duschat av Valentine som jag red. Ej Tony. Rätt ska vara rätt). Kom hem till att Magnus och Majlis hade värsta hiphop-festen och joinade dansen. Sen tog vi oss ett långt dopp i poolen och nu ska vi hämta Vidde från skolan och sen jobba lite. Glad fredag på er! Nu måste det bli ett slut på alla dessa mobilbilder. Från och med idag, september, blir det mer systemkamera.

Veckans avsnitt ligger ute! Vi talar om Philip Teirs "Så här upphör världen" och tycker att den gott kunde vara lite längre. Det blir också en hel del Angie Thomas' "The Hate U Give" och om att vara vit medelålders dam. Jihde har dessutom läst och gillat Ariel Levys "När reglerna slutat gälla" och så blir det den fina "Fågeltanken" av Sinead Obrey. Och lite patriarkathat på det. Varsågoda! I samarbete med Förlaget. Om ni gillar det ni hör får ni hemskt gärna glida in på Itunes och ge oss några stjärnor och kanske till och med ett hejarop. Eller varför inte tipsa en vän över fika eller genom sociala medier. Vi blir extremt glada!