Tillhörande kontraster

2 years ago

Ibland när jag får en inre bild, en känsla eller tanke kring keramiken kan jag nästan bli skakig av upprymdheten. Som en extas. En ivrighet att uttrycka.

Tankarna nu. Att vara ifrån. Att vilja finnas och utgöra en trygghet. En värme. Det trygga omhuldande. Minnesskapandet. Utvecklandet av form.

Jag tycker leran är vacker. Att formen alltid blir kropp på något sätt. Skapar en aura av befinnande. Av varande.

Och jag ville skapa något annat. Jag gjorde några skulpturer på samma tema som jag i min iver funderar på om jag ändå inte ska visa innan de är färdiga. Jag som är sämst på att hålla på saker. Otåligast på jorden. Så lite här med tankar om tvåsamhet, om tillhörande kontraster. Kanske borde jag hitta nån form av stenfyrkant att montera de på. Hade känts pampigt.

Behåller alltid en av något nytt som jag gillar. Men ska låta de glaseras härligt och sen fotas. Inom sinom tid men jag ser dem inom mig.

Tillhörande kontraster
Tillhörande kontraster

<3

Umgänget med sig själv

2 years ago

Eric och Gunnel är fortfarande bortresta. Jag tror att Eric känner modet nu när han vet att det går. Att han får uppleva det mysiga med att sova intill sin lilla. Men också känslan att vara en annan persons trygghet. Att de växer i sin relation genom att kämpa och hitta lösningar ihop. Men jag kan inte prata för honom.

Jag är inne i många tankar själv. Det här är första gången jag ju spenderar tid med mig själv ensam sen Gunnel kom. Och inte tid på jobbet där jag ändå skyndar hem, där jag känner mig otillräcklig och stressad. Utan nu i känslan att jag iallafall för en dag i taget har all tid i världen.

Jag hinner med, jag tar undan disken utan att känna att det är min enda paus som jag inte vill slösa. Jag rår om mig, umgås och hittar tillbaka till mig utan barn. Som att mamma Jeanette varit den primära jag och att jag nu får umgås med mitt gamla jag. Att barnlösa Jeanette får hinna ikapp lite. Att ens hinna landa att jag är någons mamma, ibland försvinner den identiteten och jag har svårt att ta in det även fast stora delar av min dag och mina tankar kretsar kring det.

Att jag nu har myskvällar som kan få vara lite längre. Sitta uppe. Igår försökte jag sy en hatt jag försökt få tid till i månader. Den blev skit men att kolla film och vara koncentrerat uppe i det var otroligt. Att ansvaret inte hela tiden gläntar utan att vilan faktiskt är längre än så. Och jag känner att jag behöver den här tiden. Att jag är tacksam att få den.

Det där är en av de stora utmaningarna med att bli förälder och att ha litet barn. Att ens partner alltid blir ens avbytarbänk. Vill Eric träna byter jag av. Vill jag vila eller vara i studion byter han av. Att vi alltid är beroende av varandras vilja och ve. Tillmötesgåendet. Givandet och tagandet. Jag är tacksam att han kämpar och hittar nya vägar och att jag i det får just den här tiden för mig. Kanske är den faktiskt för oss alla.

Förr var jag rädd för att vara själv, kände mig just inte själv utan ensam. Men nu uppskattar jag den tiden. Räds den inte. Men tar alla bra poddar som känns trygga och ”hemma” slut kommer några sekunder av den där åh nej oron över att vara i sig själv under tystnaden.

Jag är mörkrädd och det har jag väl alltid varit. Men med fullt hus är jag inte det. Så just att släppa taget och somna i ett förutom mig tomt hus var sådär lite hjärtklappande. Men jag har sovit så gott. Inte det där legat vaken och tänkt och oroat mig. Utan verkligen däckat. Kanske är det just distansen. Ingen som kämpar i rummet intill utan att de är långt borta. På något sätt bortom mitt förstånd. Bortom min känsla av att hon är ledsen. Att vara frånkopplat och utloopad från all planering, omsorg och kärlek. Jag är i en stund av tystnad.

Köper mat jag gillar och tänder ljus varje gång jag sätter mig nånstans.

Jag behöver den här tiden. Och hämtar ikapp. Och hon mår bra. I det finns också vilan.

<3

Att få vakna utvilad

2 years ago

Nu sitter jag med den där påtåren, en andra kopp varm choklad med grädde.

Jag har sovit så gott. Jag har inte drömt utan jag har bara sovit. En så otroligt skön säng och fluffigheten.

Att sova igen utan ansvar.

Jag hade lite hjärtklappning precis när jag skulle somna. När jag insåg att det här var första natten ensam sen de la upp Gunnel på mitt bröst för första gången. Alltid har vi varit ihop. Så nära. Sovandes i flock.

Jag hoppades så att de hade det okej, att de skulle få sova.

Förutom väldigt stenhårda bröst vid 05:30, ett väldigt annars icke tillstånd, och att jag fick vakna för att pumpa så har jag sovit så gott och tungt. Jag är ju van att sova på några timmar med flera uppvak. Det här var nästan berusande. Och så ljuvligt. Om så bara för nån natt nu. Men så fantastiskt.

Vaknade till en bild av en stolt Eric. Så fint.

Tog ett morgonbad och har nu ätit frukost. Ska unna mig en promenad och kanske köpa något varmt och gott att dricka.

Det är viktigt att ta hand om sig själv också och det här är so far so ljuvligt.

<3

En natt på hotell

2 years ago

Ett första dygn. En så annorlunda stund. Eric & Gunnel är iväg på mini get away i Dalarna och jag är själv för första gången. Jag har varit själv ju på dagarna & på jobbet. Men att vara själv såhär en dag. Jag har tagit in på hotell. Ätit lunch med Petra, strosat utan stress, inget skynd eller dåligt samvete. Jag har hunnit prova kläder, hunnit dricka kaffe & prata. Unnat mig en koreansk vintagekappa som matchar mitt läppstift. Bett om hotellrum med badkar. Kollat Martha Stewart dokumentär på Netflix och ätit sushi i sängen. Njuter. En bröstpump fick köpas för att jag glömt min på jobbet. En sorg & en känsla av att jag överger henne. Att jag fråntar henne något hon älskar. Med att somna ammandes. Men jag har känt ett behov växa. Av att få ha kroppen ifred.

Och så skickar Eric bilder på dem, små videosnuttar & jag tänker att hon växer. De passerade Falun där vi bott. Att hon går på våra gator. Att de upplever massa & skapar minnen. Jag hoppas att hon ska somna okej & sova. Att vi alla ska utvecklas i det här. Komma in i en ny fas. Det är inte lätt att bryta mönster, att våga prova nytt & se vad som händer.

Jag ska sova med massa fluffiga kuddar ensam för första gången på 1,5 år. Jag saknar henne, jag saknar dem. Men jag ska bre ut mig & hoppas kunna sova gott. Att låta mig själv njuta av denna stund. Att hitta kraft och återhämta. Bada en gång till innan frukost. Läsa tidning, lyssna pod. Ta promenad, dricka upp & ta påtår.

Jag känner att jag hör mig själv igen, rösten som liksom behöver lite tid för att komma fram. Att få lite ro som inte bara är nån timme. Den där egentiden som är så viktig. Och det får vara ego eller selflove eller what ever.

Jag tycker det känns fint att de upplever, att ett försök till slut på nattamning inte bara blir ledsamhet och hemmavid. Att höra skrik från ett annat rum. Utan att det får ske i fin omgivning. Där hon skapar egna minnen med sin pappa.

Och mamman i mig får vila en dag, släppa fram pre mama Jeanette bara för en stund och det här känns som en skiftets dag för livet. En stund på den där stenen i skogen. En stor stund i det lilla. Stolt att vi vågar.

En natt på hotell
En natt på hotell
En natt på hotell

En mini av Gunnels älsklingkatt är med på väskan.

En natt på hotell
En natt på hotell
En natt på hotell
En natt på hotell

Sushi och Netflix i sängen.

<3

Perhaps och verkligen så

2 years ago

Perhaps och verkligen så
Perhaps och verkligen så
Perhaps och verkligen så

Verkligen en påminnelse nu och särskilt kopplat till det jag skrev nyss.

Att rikta energin mot det äkta, nära och snälla.

<3

Avskärmning

2 years ago

Igår kände jag mig sådär helt dränerad, totalt slut i själen. Grät i soffan efter nattningen. Men Gunnel somnade en timme tidigare än vanligt och jag hann just sitta med Eric i soffan. Att bara hämta några andetag. Och vi fick sova inatt.

Vaknar till snö men har köpt nya knallrosa låga Fubuki vinterskor och de är så sköna att jag bara kände åh när jag klev ut. Och jag fick en så fin brun fuskpälsmössa av Susanna igår som jag också invigde. Fick till och med med mig vantar till mina så torra spruckna händer. Att hitta glädje och kraft i det lilla.

Jag har varit väldigt ledsen på jobbet. Och när energi tas överallt är det svårt att omgruppera. När det aldrig finns tid för återhämtning. Att läka. Men en natt sömn blev lite laddning. Bara sådär så det går att befinna sig över ytan.

Jag ska verkligen vara rädd om min energi. Och det är svårt. Det är fint att ge och så jag vill vara. Men när en är där ute och sticker ut hakan, visar sig sårbar och svag. Och den andra inte värnar eller är medmänsklig. Då tar skadan vid. Och mer rotat. När man inte är beredd.

Det är så intressant hur elakhet och småsinthet överskuggar allt det snälla och fina. Typ äter upp ljuset. Och det vill jag inte. Att det dåliga gör att jag inte har energi att ge åt allt fint och bra som finns vid sidan av.

Det gäller att få landa tryggt någonstans. Mjukt och omtänksamt. Och då får en ibland just vara vaksam, göra sin krets liten. Minimera risker i att såras. Men jag vill inte leva halvt. Med murar. Under skydd. Men just nu behövs det. I vissa sammanhang.

Och jag är här men just nu omgrupperar jag lite. Och uppskattar allt fint ni ger.

Avskärmning

Showroomslunch och glimt av nya tider

2 years ago

De senaste tre veckorna har varit en ny nivå av kamp. Jag som brukar kunna komma igen känner hur tröttheten äter upp mig.

Eventuellt ska Eric och Gunnel åka iväg med Erics mamma. Liten semester och avvänjning av nattamningsresa.

Det känns läskigt och lite förbjudet spännande. Jag hör om andra som sover så mycket bättre efter att nattamningen vänjts av. Jag tänker att det typ inte ens kommer gå, nere i mitt hål. Hon skriker så oerhört och jag kan inte vara där i det. Därför känns en resa, en distans och ett miljöbyte kanske som rätt väg.

Jag vill inte att hon ska fara illa. Det känns som att jag sviker henne. Berövar henne något hon älskar. ”Tuutt tutt nam nam gooo”.

Men vi kan ha det kvar, men inte kopplat till nätterna. Det känns iallafall som att vi behöver våga prova något nytt. Och inte halvhjärtat utan löpa linan ut. Ta bort nödlösningar och alternativ. Men det dubbla är där. Mitt egna behov av att få sova utan att behöva ge med kroppen. Att få vara kroppsligt ifred.

Så i det befinner jag mig. Mentalt och det tynger mig. Men den andra delen av mig som längtat efter att vara bara jag ser dessa eventuella dagar som något form av paradis. Att ha all tid i världen igen helt plötsligt för en stund.

Jag tänker eventuellt bo en natt på hotell. Hoppas att det gör att första natten ensam på mer än 1,5 år blir härlig. Även om jag kommer våndas. Men då i en annan miljö. Hotellrum, hämtmat. Vara på stan länge. Hämtkaffe stros, hotellfrukost och förhoppningsvis Svenskt tenn utställningen på Liljevalchs.

Att släppa taget och att vi kanske kan få landa i något nytt. Växa alla på olika håll i våra roller.

Gunnel somnar hur bra som helst med Eric på dagarna men på kvällarna vid nattning är det väldigt svårt. Jag intalar mig att vi lär henne något nytt. Att vi utmanar henne till att växa. Innan har det känts forcerat men nu känner jag behovet av detta i mig.

De här veckorna av noll sömn och hela tiden avbrutna uppvak har rubbat mig i grunden. Vi har aldrig helt fått till bra sömn men det här långdragna katastrofläget är så tufft att jag inte vet vad.

Men så idag blev jag bjuden upp till lunch på Lindex showroom av fina Susanna som jag träffat via snack på instagram. Världens gullis. Så klok och snäll, bjussig.

Kände mig så ompysslad och det var ljuvligt.

Showroomslunch och glimt av nya tider
Showroomslunch och glimt av nya tider

Det finaste som finns är snälla starka kvinnor som rår om varandra.

Tack @susannaserenban för idag<3

Showroomslunch och glimt av nya tider

Lindex showroom så fint!

Showroomslunch och glimt av nya tider
Showroomslunch och glimt av nya tider
Showroomslunch och glimt av nya tider

Älskade den här ullblend kappan i så fin mullvadston.

Showroomslunch och glimt av nya tider

<3

Och på temat

2 years ago

Eller ja, Gunnel somnade precis bredvid mig.

Vi är tusen procent inne i ”18 månaders sömnregression” och det är fan kämpigast ever. Nattningarna tar timmar och hon vaknar på nätterna. Oavsett en sovstund på dagen har hon inte somnat förrän vid 22-24. Knappt så en själv orkar vara vaken hela linan ut.

Jag har börjat ta pauser, så vi turas om att trötta ut henne. Med att dansa, busa, amma (inte så mycket turas om där) och läsa osv osv.

Mina små pauser där jag går undan och äter något gott framför Antikrundan har blivit min livlina de senaste veckorna. Idag är andra dagen på två veckor som hon somnar innan 21 och jag hoppas att hon inte vaknar på nån timme.

En behöver den där stunden på kvällen med sig själv och nu har jag inte den. Men vi skapar den mitt i istället och det hjälper. Och vi kämpar på som team, alla tre. Men det tär och energin kommer inte självmant.

Men i allt då har jag gjort kraftansträngningar, som nu då återknyter till ”på temat”. Istället för att vila i helgen har jag rensat och städat. Fyllt kartonger med överflödiga kläder och saker som är framme utan att vi använder. Och det har blivit så mycket luftigare hemma. Lättare att städa undan.

Och istället för ”ge upp skiter i” känslan så upprätthåller vi det här nya varje kväll. Iallafall har vi lyckats i några kvällar nu. Och min själ mår bättre i det. I redan. I att det är fint. Kommit upp till fint på morgonen, tänt brasa osv.

Min pappa har till och med lagt golv uppe på vår vind för att vi ska kunna få undan saker. Kärlek på ny nivå.

Och jag har bäddat ett av våra extratäcken med fint från @midnatt.official och lagt i soffan. Och det är så gos. Varför egentligen ha filt när det blir extra mysigt med täcke i soffan i vackert gosigt material. (Så trött att jag inte ens kommer på ordet för ”örngott på täcket”, överkast kom näst eller lakan men allt är ju fel. Tänkte googla men nu kom jag på påslakan.) Ja förlåt och ni fattar.

Men som Bodil skriver om inga baksidor så rår vi mer om hemmet. Och med det även oss själva. Jag fick energi av att orka. Och jag har flyttat säng och piffat så jag lättare kan bädda på morgonen. För mig själv. Och för känslan.

Så lite mer vari jag är. Och tipset till den som är med mig i samma eller liknande. 15 min kan göra livets skillnad. Och att vara rädd om den egna energin. Respekten till att du ser hemmet och att du förtjänar det fina.

Och på temat
Och på temat

Jag kan inte läsa ut Bodils loggböcker för att hon inte finns kvar. För att hon inte kan skriva mer. Men den här sidan ur Priset på vatten i Finistère har suttit på mitt kylskåp i år. Sen i keramikstudion. Så så viktigt. Jag har satt en lady på hennes grav undrar om den står kvar. Iallafall, Bodils anda fick plats att hjälpa till. Och igen så tackar jag henne för klokskapets som än en gång räddar mig.

<3

Interior dreams

2 years ago

Jag är ju en väldig materialist i själen och ger materiella ting ofta ett väldigt emotionellt värde. Särskilt speciella plagg eller saker som är köpta från platser jag älskar, nån drömmig resa eller en viktig tid i livet. Jag är mästare på att hitta symbolik.

Drömmen och min eviga benchmark är ju en svenskt tenn soffa men de är så dyra nu att jag typ skulle behöva bli kund Keno för att ens överväga.

Men som minne av min mormor och morfar har jag tänkt länge att jag skulle vilja investera i någon riktig powermöbel. En sån där möbel en annars kanske inte har råd med eller köper. Något som håller typ för alltid och som jag kommer värdesätta hela livet. Och som kommer påminna mig om dem.

Interior dreams

Hello drömmiljö med tavlor från golv till tak @harrisvintage

Interior dreams

Till skillnad från min egentliga färgglada sida så har jag helt kärat ner mig i det här layered bordet som det typ inte går att få tag i längre. Tillsammans med en CappelinDimyr matta. Och nån drömmig fåtölj.

Via @sannafehrman

Interior dreams

Drömsoffa från Dusty Deco tror jag. Via @eurowomandk

Interior dreams

Älskar den här bilden @katarinabangata

Interior dreams

Vill ha precis allt i @adenwangs lägga i San Francisco

Interior dreams

Som sagt.

Interior dreams

Togo soffan i cognac har varit min favorit länge. Och jag älskar kombon med den bubbelgumsrosa munken.

Interior dreams

Den är en absolut toppkandidat

Interior dreams

Älskar också den här stolen från @hem

Interior dreams

Eller den här från dusty deco

Interior dreams

I can also do den i zebra.

@dustydeco

Interior dreams

Nej men asså vas av @tableau_cph

Via @trinekjaer

Interior dreams

Alltid @trinekjaer.

Interior dreams

Också drömmiljö via @makthilda

Interior dreams

Animal prints och särskilt leopard är ju toppälsk. Och @hanna_mw är så snygg.

Interior dreams

Käftsmäll via @hemnet.

Vill åt sån drömkänsla hemma, I wish.

Interior dreams

Skulle inte göra mig omöjlig om den här soffan knackade på, inte alls faktiskt.

Via @cathdelictenberg

Interior dreams

Drömateljé via @abstract.mag

Jag tror mig redan veta att jag kommer köpa en gul stol från svenskt tenn till vår köksblandning av tonstolar och loppisfynd som jag målat rosa. För att mormor älskade gult.

Men jag funderar på en powerstol, utan att veta vilken idag. Älskar också Dux fåtöljer.

Har du nån sån där drömmöbel? Tell me gärna så ett eventuellt val blir ännu svårare. Det är det värt.

Jag har alltid lagt så oerhört mycket pengar på kläder och nedprioriterat inredning. Men det är vackert med något bestående som en verkligen kan se och sitta i for life. Den tanken har jag burit länge. Men kläder har som sagt alltid gått före och jag förstår inte de som har råd att prioritera allt. Och tur är kanske det. Annars hade jag inte haft nån gräns. Och då kanske det speciella som blir inte heller hade känts just lika speciellt.

Lite blandad inspo och tanke om investering. On my mind nu.

Puss och godnatt

<3

Inspo – linda tol

2 years ago

Linda Tol är en av mina stora inspirationskällor. Hon har absolut en mer stilren och stram stil än jag men jag älskar hur hon kombinerar och hon har alltid så snygga kappor osv.

I love.

Inspo – Linda Tol
Inspo – Linda Tol
Inspo – Linda Tol
Inspo – Linda Tol
Inspo – Linda Tol
Inspo – Linda Tol
Inspo – Linda Tol

<3

Jeanette Åkerberg

Jeanette Åkerberg

Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.

Instagram: @jeanetteakerbergceramics