Idag på jobbet pratade vi om våra drömmar eller förhoppningar för 2025.

Jag nämnde min wish att få äta födelsedagsmiddag på Aira och vår tjejresa till New York. Jag har till och med skapat ett girl trip NY konto på Avanza.

Jag är verkligen en spendera person i min core. Inte en slösa så för jag tycker inte jag köper onödigt och liksom impulsmässigt ogenomtänkt. Jag köper med känsla och den håller allt som oftast i sig länge. Ångrar mig typ bara de gånger jag stått emot. Jag ser något, blir kär, mest kläder. Fantiserar om outfits jag inte kan leva utan. Blir verkligen sådär måste ha, hittar sätt att köpa. Löser det och jag har inga avbetalningar eller liksom dumdristigt så. Mer mitt hand to mouth leverne.

Fattar inte de som bor väldigt pangigt, reser, har ”all that” i klädväg, inredning och totti balotti liksom. För nu har jag ändå en okej bra lön. Men det känns aldrig som att jag har. Fast jag har.

Det är väl det skeva just med sociala medier. Jämförandet och känslan att alla andra har och gör och reser och ja. Kan.

Iallafall såhär i bikten, upplever jag just nu spenderandet som lite av en börda. Det har jag gjort i perioder innan alltid osv men just när det inte hinns med att spara in innan det spenderas. Att jag typ gjort av med en ändå bra del av lönen lagom tills den kommer in. Klarna 30 dagars life osv. Det blir liksom tråkigt. Och bakåtsträvande att handla innan och betala med lite förskjutning. Som att en redan hunnit glömma köpet lite innan det ens betalats. Det känns varken härligt för mig eller för världen. Jag måste liksom försöka vända det där lite. Känna mig mer före än efter.

Att ha mer att göra av med och då känna att det inte är lika värt längre. Varför är det roligare att spendera pengar som ännu inte finns än de som en har?

Iallafall. Jag blir så fascinerad av de som är duktiga på att spara. Men jag beundrar också på något sätt mitt levande. Det kanske ses som mer oansvarigt men också att jag verkligen lever och unnar mig/njuter av nuet. Äter den där lunchen, dricker kaffe jag är sugen på. Unnar mig den där jackan jag då måste ha osv etc.

Sen är ju allt dyrare. Mat, lån, livet i stort. Och det kanske är det som känns, märks av. Förut åt jag middag ute hela tiden och hade ändå.

Men lyxen i att känna att det finns en buffert osv. Jag lyckades typ för första gången verkligen spara när jag fick veta att jag var gravid. Levde som att jag verkligen hade mindre och la undan för att ha under mammaledigheten.

Efter mammaledigheten har det blivit något av en överkompensation kanske. För att det är så tråkigt att inte ha eller kunna. Att leva sparsamt.

Men jag vill verkligen börja spara. Både mer långsiktigt, jag gör lite men inte som många. Och jag vill spara till vår resa. Ha en morot för att lyckas.

Och ni som är så kloka. Vill ni dela era bästa spartips? Hur gör ni? Hur motiverar ni er?

Och jag är verkligen dålig på matlåda. Eller det är en självklar post att reflektera över men det är inte där min sko klämmer. Det är en prioritering för mig att äta lunch ute. Nu lät jag bortskämd men det är iallafall unn från mig till mig.

Det är mest mitt åh måste ha och handlar i förväg beteende kring kläder och alla dessa sponsrade perfekta inlägg som är dåligt. Och då står jag emot det mesta. Jag gillar att vara generös mot mina nära och liksom köpa fint och fixa gott osv. Och det vill jag inte sluta med per se. Hur står ni emot? Är väl frågan egentligen.

Jag sparar till Gunnel.

Men tips mottages tacksamt. Och tyck snälla inte mindre om mig.

Det blir ju roligare i längden, när en då sen kanske kan få lite best of both worlds.

<3

Första dagen tillbaka på kontoret idag. Jag invigde min nya kavaj och kjol och det kändes lite nystart. Men också tillbaka i det där smyga ur sängen på morgonen mode. Försöka hinna göra i ordning så mycket som möjligt innan Gunnel vaknar.

Det har varit så mysigt att leva efter vår egen klocka. Att kunna foka på det hon tycker är mysigt på morgonen, att ligga kvar så hon sover så länge som möjligt men det hinns inte nu.

Jag sa det idag i kafferummet, det syns aldrig utåt hur länge en varit uppe och hållit på innan en är på kontoret.

Nu är det Eric och Gunnel som inskolar och jag känner mig lite som en svikare, att jag distanserar mig lite från det jobbiga. Separationen och allt det. Men Gunnel verkar nyfiken och tycker att det är roligt, vilket känns viktigast. Och jag har hunnit vara den där mamman som mailat och ställt lite krav om vissa hygienfaktorer och säkerhetsåtgärder som borde finnas, typ skydd för eluttag osv. Men fick väldigt fint bemötande så då känner jag mig mer lejonmamma. Som värnar om sitt barns vardag och miljö. Det är ju det viktigaste. Hon den viktigaste vi har. Det är jobbigt att lämna bort alldeles oavsett. Men tryggare när vissa saker finns.

Det känns som mycket att landa i, att detta är det nya livet. Men också fint om allt börjar tuffa på. Att hitta oss i detta nya.

Jag åt en väldigt fin lunch idag med en av mina gulligaste kollegor. En så varm och fin person. Snällheten själv. Och så klok. Mysigt att ha såna nära.

Och jag hann inleda morgonen med att krama Petra på centralstationen. Hon skulle till Göteborg med tåg och jag passerade ungefär samtidigt. Vi har inte setts under julen så det kändes som att återförenas med en gammal kärlek. Och fint att hon köpte mitt kaffe för att jag var sen. Så där kom hon med kaffe och kram. En bra start skadar aldrig.

Jag hejar på 2025 fortfarande. Det känns så stort allt nu i perspektiv, när vardagen liksom är så oskriven, okänd och oviss. Verkligen ny mark.

Hoppas ni får en fin start på ert, vad ni än tar er för.

<3

Mitt hjärtas lilla person. Första dagen idag på förskola, bara nån timme där. En skolgård full med barn. Både pirr och sorg samlat inom mig. Jag känner mig stum och ledsen i kroppen. Gråten trycker i bröstet. Som att jag inte kan sortera vad jag känner. Det är så stora känslor att jag inte kan placera dem. Det intima i att någon annan ska vara dig närmast på dagarna, svara på dina frågor, trösta dig och lyssna in. Stötta och finnas. Personalen var fin. Du sprang runt och upptäckte, var nyfiken, hittade nytt. Du är så modig och vi vill dig så väl bara. Det känns som en så liten värld med något rum och massa barn men också så stort med en stor lekgård där det är brant och just nu halt. Rädslan att du ska ramla och slå dig. Att du kommer lära för att du måste. Att du kommer växa, sova med andra. Samsas och uppleva. Det känns stort och fint. Det som skaver mest var känslan att miljön kändes lite eftersatt. Slitet och smutsigt. Att det var så otroligt kallt på golven. Ska du vara i det. Du kanske inte ser det, inte tänker på det. Du kanske inte tänker på kreativa leksaker eller bristen på eller miljön i sig när du upptäcker som ett barn.

Bara någon är snäll och ser dig. Så kanske det blir annat längre fram till hösten. Att få plats där vi vill. Där vi tror du kommer sprudla mest. Men vad vet vi.

Jag vill bara ditt bästa och det är kämpigt att släppa iväg dig. Men att få hoppas att vi gett dig den grunden du behöver för att klara det.

Och att du igår för första gången sa ”tillbaka” när jag sa det till dig. Att om vi nånsin går så kommer vi alltid tillbaka. Det som känts viktigast att du förstår. Att du känner det. Att vi alltid alltid kommer tillbaka.

En minikollektion med abstrakta skulpturpar i kontrasterande glasyr. Som en hommage till lerans kropp och bestående. De rör sig mot varandra och hör ihop men kan också stå separat. Förenade men också olika.

Jag tycker väldigt mycket om hur de blev. Både för att jag tycker de blev vackra i sig men de symboliserar också för mig att våga prova nytt och annat.

Att sticka ut hakan och blotta hjärtat. Skapa utifrån där viljan och glädjen finns i stunden.

Hoppas att ni också tycker om dem. De är till salu och säljs via min instagram.

<3

Reklam för egen verksamhet

Fick upp @frejabakjosias som förslag på Instagram och såg de här bilderna.

Ljuset, Togo, lekfullheten. Möblerna. Färgerna. Bjälkarna. Allt.

ÄLSKADE.

<3

Jag skrev igår på instagram att jag är en sentimental materialist.

Hela jullovet har vi varit hemma och mest tagit det lugnt, sjukdagar blandat med de där det bara är bristande ork eller ambition. Vi har iallafall tänt brasor och myst under täcke i soffan. Och jag gillar det men inte för länge. Det känns svårt med aktiviteter ute nu när det är kallt osv. Jag hade önskat att vi åkte in till stan igår men det slutade med att jag åkte in själv en stund.

Lämnade tillbaka en tröja och kollade lite på Åhléns för att se om jag kunde nyttja julklapp från jobbet. Så annorlunda det känns att handla på stan nu när jag oftast handlar online. Jag föredrar det egentligen. Och det är lättare att stå emot i verkligheten faktiskt.

Jag köpte iallafall mitt favvokaffe, och baristakillen kom ihåg min beställning. Sa den till mig och jag bara nickade och sa yes. Det känns alltid så välkomnande och fint.

Jag invigde min nya väska och det kändes som det mest högtidliga med utflykten. Den väska som mormor hjälpt mig köpa, en sån där dyrgrip för livet. Som att jag bär med mig henne. Tidlös i svart men rolig i glossy på samma sätt som min lila lilla Chanelväska som jag köpte på nyår i Paris. Ett matchande par. Ett sånt här köp men också många av mina plagg och grejer känns som nya vänskaper, och med tiden gamla. Jag romantiserar och minns mina köp. Hur jag fått tag på en kappa jag letat efter i månader. När det känns menat. För mig är de inte bara materiella ting. Jag månar verkligen om dem. Är rädd om dem men jag använder dem. Med kärlek och respekt. Och just såna här väskor som håller i generationer. Som ska vara i livet och som Gunnel sen kanske ärver. Om hon vill. Det känns väldigt fint och speciellt. Verkligen ett till nytt med detta år.

Hoppas ni känner er utvilade och redo för nya rutiner och nytt år.

Jag tycker verkligen det nya året känns som en ny början i år.

Hoppas känslan förblir.

Jag hann glasera mina nya skulpturer under Gunnels nap. Hon vaknade några minuter efter att jag kom in. Ingen vila för mig då men ändå mysigt. Och alltid samma väldiga förväntan på att få öppna ugnen igen i övermorgon och se resultatet.

<3

Det är så vackert när solen lyser upp huset, allt förutom att dammet syns.

Imorse åkte vi pulka lite snabbt på vägen till att handla ved. Lyxen att ha en bra backe precis utanför huset.

Hemma nu sover Gunnel och jag gick in i full Martha Stewart mode med långkokt pulled pork i ugnen samtidigt som jag gör en buljongig kycklinggryta till lunch.

Jag ska dela pulled pork receptet också men lyckades inte få till länken nu.

Så tillbaka till den franska grytan, ett totalt eget hittepå som jag gjorde för länge sen med det som fanns hemma men som jag älskar och blir glad varje gång jag kommer på att vi kan laga! Därav franskinspirerad osv eftersom att its all me.

Du behöver (men kan också ta lite vad du tycker är gott i samma värld). Receptet blir en gryta men typ 2-4 pers.

Några små potatisar
En röd paprika (men jag brukar ta typ halva)
Vitlök
Purjolök (en fjärdedel ish)
Bönor
Majs
Färsk persilja
Tomatpuré
Grädde
Hönsbuljong
Kycklingfilé 1 – 2 st
Salt peppar och som mormor alltid sagt, en nypa socker.

1. Skär upp potatisen i lite rustika små bitar, därav lantligt också pga behöver inte va så snyggt. Mest mysigt och gott!

Börja fräsa den i lite olja med mer smör.

2. Ha efter någon min i purjolök och paprika och fräs vidare.

När det börjar bli mjukt och lite lite färg så har du ner typ nån matsked tomatpuré och 1 eller 2 hönsbuljongtärningar beroende på hur starkt du vill ha.

(Går ju att testa och ha i lite mer.)

3. När tomatpurén fått fräsa in lite har du i riven vitlök, typ två klyftor. Och några sekunder efter häller du på vatten. Typ 6-8 dl. Det ska täcka allt.

4. Låt koka till potatisen är klar, cirka 20 min.

5. Ha efter 20 min där i tunna skivor av kyckling (typ strimlor) och salta och peppra kycklingen innan du har i den. Sen har du i bönorna (vilka du gillar, idag har jag borlotti och cannellini) men jag brukar ha nån blandade bönor från ica annars. Majsen också.

6. Ha i en skvätt grädde för att få lite fylligare konsistens, typ 1 dl. Det gör inget om den spricker lite i buljongen. Buljongen ska vara lite ljusbeige orange.

6. Smaka av och ha sen när det är klart i en kruka persilja, finhackad.

Ät i djup skål och se det som en varm kram från mig.

Och gott nytt år! Jag har en fin känsla kring 2025, som en fin tom nystart. Ett oskrivet blad att fylla med de känslor och aktiviteter som gör en gladast.

Skvallra snälla om ni lagar!

<3

Vi har varit sjuka i några dagar. Gunnel hade sitt livs andra feber i förrgår natt och jag blev så rädd. Vi hade ingen termometer hemma och jag kände bara hur hon var som en bastusten på mig. När ens barn inte mår bra blir jag typ hej vill ringa 112 mode för att jag blir så rädd att något ska hända henne.

När affären öppnade åkte jag och köpte termometer och det var inte så hög feber som jag var rädd för.

Men nu är även jag snorig med ett sånt tryck i ansiktet.

Jag har när Gunnel sovit börjat kolla lite brittiska serier. Min morfar älskade dem och vi brukade kolla ihop och ringas och prata emellan avsnitten. Något jag verkligen saknar. Men jag vet vad han skulle säga. Nu har jag sett två serier som han verkligen hade gillat.

Så det minsta jag kan göra är ju iallafall att tipsa er.

Hoppas att bli bättre snart. Eric blev sjuk först och mår bättre så jag hoppas jag följer honom.

Nu är han på väg att hämta ljuvligt god indisk lunch. Tackar @hosmjaumjau för påminnelsen och suget på indiskt.

Det lär bli ett lugnt nyår hemma med kanske lite godare mat bara. Och det känns perfekt. Trött efter julen. Även om det bara var nån dag.

Vill se dokumentären om Avicii som kommer på Netflix på nyårsafton. Lagom nivå på plan.

<3

Stora kostymer har inspirerat mig länge, välsittande kostymbyxor men alldeles för stora kavajer. Sidsel Alling gör det bäst och det finns nån gammal bild på Pernille Teisbaek med stor grå kostym och Bottega heels. Inpräntat på min hornhinna for life.

Så satt jag för några kvällar sen och scrollade genom gamla bilder och såg en skärmdump från en bild som min kompis Alina lagt upp. OTROLIG LOOK.

Så jobblooks för 2025 kommer inledas med kostym och rosa detaljer. Sneakers eller inneskor. Får mig att se fram emot att gå till jobbet.

Tycker så härligt med bra suitset. Både skönt och snyggt. Och lätt vid tvivel eller tidsnöd.

Jag har också köpt en väska via Vestiaire. En väska jag velat ha så länge. Köper den för pengar jag ärver från mormor. Så jag kan ha den och tänka på henne.

Så lite materiellt längt här i närtid.

<3

2024 har varit ett stort omvälvande år för mig.

Jag har utforskat och lärt mig om livet som mamma. Både att vara mamma men också att vara mig som mamma och person. Jag har också förundrats över massor och fått fler frågor i mig än svar. Jag har börjat jobba igen. Jag började blogga. Nu känns det som att jag lär mig och hittar vägar och lösningar med er som stöd.

Jag har inte hunnit med vänner på det sätt jag är van vid. Men jag har funnits för Gunnel. På ett sätt jag känner mig stolt över. Att hon verkligen varit min ledstjärna i var jag lagt tid och energi. Men jag har också värnat mig och min egentid. Försökt hitta små tider och luckor att fylla på. Jag har försökt se och finnas för min omgivning.

Det är svårt att sammanfatta ett stort år.

Jag har skapat väldigt lite i keramiken i jämförelse med åren innan och det fattas mig.

Och jag försöker hitta tillbaka ekonomiskt efter en lång mammaledighet och ett omättligt sug att spendera. Och en känsla av att typ aldrig ha pengar.

Jag önskar för 2025 att få ett år att ännu mer landa i, att hinna med lite mer av allt. Att hitta rätt. Att spara mer, träna mer och ta om hand. Jag önskar att Gunnel kommer trivas på förskolan, tror hela den grejen just nu är som en stor spärr i mig. En otroligt stor sak som just nu är helt främmande och oviss. Att få landa där. Att vi hittar vårt.

Spara och förvalta blir ledorden. Och en förhoppning om att fortsätta skriva och inspirera men också inspireras.

Att känna mer koll på läget och ett annat lugn. När många saker hänger löst och är oklara blir det stökigt inom mig. Hoppas hinna städa mer, både inombords och faktiskt hemma.

Och jag hoppas att 2025 blir ett snällt år. Det vill jag helst av allt. Med snälla människor och snälla energier. Storsinthet och ömsinthet.

Jag drömmer om en tjejresa, helst till NY. Det hade varit otroligt. Och att gå ut och äta en bulle på café med Gunnel. Att kanske ha en popup med keramiken eller någon liten utställning. Att äta ute med Eric, att fira min födelsedag på Aira. Parmiddag där hade varit dröm.

Att vi alla får vara friska och må bra. Det känns viktigast.

Vad drömmer du om eller ser fram emot med 2025?

<3