<3

Hjärtat tog ett skutt när jag såg de första bilderna från @sarahespeute. Ge mig trä och rostfritt stål kombon i något framtida hem. Helt överförtjust going on besatt.

<3

Jag lyssnade på P3ID om Tyra Banks påväg till jobbet i förra veckan. Som väldig växte upp med Americas next top model kid så var det intressant att få lyssna och höra med mer vuxna öron.

En sak fastnade, när hon berättade om när hon började modella eller fundera på vad hon ville gå för väg i livet. Och att hennes mamma hade sagt att följ din egen röst jag stöttar dig i allt. Den närvaron gentemot sitt barn. Precis så. Jag är här för dig och bär med dig när du behöver. Att inte inpränta förväntningar från samhället eller egna tankar om vad som är rätt för någon annan. Att bara finnas till, stötta och vara. Så fint att ha en förälder med den närvaron och att få känna den styrkan i ryggen.

Jag önskar ibland att jag hade vågat känna efter, prova bortom det smarta mest strategiska och följa hjärtats väg. Att söka det kreativa och själsligt glädjande tidigare. Särskilt när det kommer till yrkesliv och val. Undrandes vilken väg det hade blivit då. Nu är jag tacksam för min väg men den tanken finns. Och hur viktigt jag känner att det är att Gunnel ska växa upp med den känslan att mamma har min rygg. Att hon alltid kan söka sig till mig och att jag skulle flytta berg för henne om jag kunde. Att hon alltid ska bära det inom sig. Hur mycket jag älskar henne. Och hur jag önskar henne ett så sant och spännande liv på precis det sätt hon själv önskar och behöver.

Det sitter i slutändan inte i det materiella eller annat. Det sitter i känslan. I tiden nerlagd. I att sitta i hennes höjd och lyssna. Alla klappar. Kramar. Lugnet och den osviktande känslan av närvaro och delaktighet. Det gör att jag känner att det är jobbigt att lämna bort henne. Att ge någon annan ansvaret. Även om det berikar hennes värld och får henne att växa. Jag vill att hon ska lita på mig alltid och veta att jag finns.

Det känns som ett av mitt livs viktigaste missions. Och att i det också ge mig förutsättningarna att orka den närvaron. Att rå om mig och se till att jag kan ge i den bemärkelse som hon förtjänar.

Jag tänker i det också på det viktiga i att ha egna intressen och visa henne som förebild att hon ska ta sig för det hon vill. Värna sin energi och känsla. Och snällheten. Att se sin omgivning och att värna om det goda. Att det inte ska vara skuldbelagt att ta för sig. Att ta plats eller säga det hon tänker, känna det hon känner.

Jag vill henne så väl och jag vill mig själv väl i sökandet och det eviga kännandet och upptäckandet i vad det innebär att vara någons mamma. I att göra sitt bästa för någon varje dag. Jag försöker i det att inte heller skuldbelägga mig själv när jag känner mig ego i stunder. För det går inte att ge utan att själv vara okej.

Och att i allt oavsett vakna varje dag på nytt och ge allt igen. För inget mindre än det hon värd och förtjänt av.

Det är alla barn.

<3

Jag såg ett konto på instagram för några veckor sen där en kvinna riggat en väldigt fin målarstation till sin dotter som är typ i Gunnels ålder.

Eric har ett vackert staffli som han fått av sin mamma och det har mest stått i vårt uterum och samlat damm de senaste åren. Videon inspirerade mig och det var därför jag köpte hem lite färg och härliga stora barnpenslar Panduro. Gunnel tycker ju om att rita inne och jag tänkte roligt för henne att få bre ut sig lite i en miljö där det inte gör något om det spills eller hamnar utanför.

Det blev en så vacker stund. Gunnel målandes ute på tomten med Electric banana band som i bakgrunden. De har spelat in något otroligt album med Malmös operaorkester. Ett grönt album med en banan på. Fantastiska versioner av deras låtar.

Gunnel i mitt förkläde från när jag var liten. Med en sån självsäkerhet och glädje i sina penseldrag och hennes ljuvliga sockervaddshår som blåste i vinden. Att få ge henne en kreativ stund och få se henne blomma ut i sina tankar och lust. En tror ju ibland att de är små men de har så mycket inom sig. Nu har vi slut på papper men det här var otroligt. Något att göra om och kanske inspirera fler att prova.

@thebearhome som inspirerade.

<3

Igår mötte jag upp Petra en snabbis på stan. Så mysigt att hinna prata ikapp lite efter semestern.

Jag har aldrig druckit matcha innan men så smakade jag en väns för nån vecka sen och blev lite hooked. Det är inte min grej egentligen nu heller men roligt med lite nytt och på pepstop finns det en ismatcha med jordgubbssirap som är verkligt god. Så den har jag druckit i veckan och nu visat Petra.

Efter att ha gått i några butiker kramade jag Petra hejdå och mötte upp Susanna som jobbar som social media manager på Lindex. Världens rivigaste coolaste gullis. Vi åt lunch och det var också så mys. Jag fick hänga med upp till Lindex showroom en snabbis och det är så vackert där.

Mysigt att börja jobbveckan lite soft med lång fredagslunch och fina samtal med vänner. Drar ut på sommarkänslan lite.

Jag var på zumba i morse för första gången sen innan sommaren och det är mitt tips till typ alla. Så roligt och härligt med peppig träning. En lite härlig start på helgen som annars är planlös och lugn. Jag köpte färg och penslar på Panduro igår, funderar på att rigga en målarplats till Gunnel ute på gräsmattan imorgon.

Hon sov inte på dagen idag så hon somnade tidigt. Vi får se hur natten går men det känns lite märkligt att sitta i soffan en lördagkväll med snackbricka. Märkligt och ljuvligt med en liten stund som vuxen.

Hoppas ni har en fin helg vad ni än tar er för.

<3

Hittade och har sett några fler outfits som gjorde mig höstpepp!

Så här kommer några fler!

Lite inspo och lite hej från nu.

<3

Inför hösten och just i dagarna nu är det många tankar som tar mycket plats i mig. Vad som är viktigt på riktigt, att vi igen ska lämna bort Gunnel på dagarna och det jobbiga i det, att fortfarande leta efter platserna där jag finner ro. Att konstant känna mig otillräcklig. Att vilja hennes bästa alltid.

Jag bär med mig många sår inom mig. Från min tid som liten och inatt låg jag och hörde meningar i huvudet. Att den delen av min historia vill ut. Men det kanske skulle göras i ett annat format. Iallafall så tror jag att mycket av det jag kämpar med mig själv i bottnar i det. Eller det vet jag att det gör när det kommer till mig men jag menade också i relationen till Gunnel.

Hon har ju somnat närmare 23 på kvällarna och nu i två dagar så har vi testat era råd och hon har inte sovit på dagen. Första dagen kändes hon pigg och grejade det så vi testade. Det gick toppen fram till nattning när tröttheten kickade in. Då blev det kaos. Och det kändes som att hon knappt var nåbar. Trött gråtig ologisk stressad och virrig. Väldigt svårt att komma till ro. Jag fick ta på mig öronproppar för att kunna tänka genom skriken som när hon var jätteliten. Och jag får puls, panik av skriken. Kroppen reagerar med att brusa upp, bli stressad och irriterad. Och det är väldigt jobbigt att parera de känslorna och bibehålla lugnet. Vilket ju är det viktigaste.

Men så somnade hon och sov väldigt bra. Nästan samma igår men att hon klassiskt höll på att somna vid 17:30 och fick mutas med glass för att hållas vaken. När tiden från förr kommer igen och det där att stressa kring sömn och att hålla henne vaken och räkna timmar osv. Jag vet inte vad som känns jobbigast. Idag tänkte jag att hon skulle sova en kortare stund, just för att det känns som att den ansamlande sömnen som möter oss vid nattning annars blir för stor och det blir inte mysigt att natta bara hemskt och typ att jag vill sätta mig efter och gråta samtidigt som jag äter chips eller något för att hitta tillbaka till det där egna. Och att jag blir så ledsen när hon måste kämpa.

Jag har känt mig som en dålig mamma som inte orkar inom mig. Jag gör mestadels rätt utåt men blir irriterad och säger till att nu ska vi sova med en ton som jag inte vill använda. Men jag når inte fram och vet inte hur jag ska manövrera det. Då saknar jag den där mamman själv att bolla med. Att vila mot och få pepp och stöd. Där jag hellre inte hade stått ensam i sökandet på rätt väg. Där någon hållit mig på axeln eller sagt det går bra. Så då sörjer jag även det och blir mer ledsen.

Jag klippte mig ju och färgen blev toppen men nu är jag tillbaka i en längd igen som jag avskyr faktiskt. Och det tär att känna sig ful. Att behöva fixa undan, får ha uppsatt i nån månad och hoppas det växer ut. Svårt när det blir slitet att bara låta det vara men ja, samma känslor typ alltid när jag klippt mig senaste året. Och det är ytligt men det påverkar måendet.

Och jag har i Gunnels somna vid 23 vänt på mitt eget dygn, så även om hon nu somnar vid 21 så ligger jag vaken. Och kroppen vill inte orka upp när hon sen vaknar på morgonen. Den bara skriker nej. Men vad ska en göra.

Jag vet också att jag på jobbet kommer gå in i ett jätteprojekt med stort ansvar. Och känner av den pressen. Att vilja prestera och räcka till även där. För första gången sen semestern kände jag en oro och ångest sådär inför att somna. Tankarna som snurrar i och med det mer ofria som kommer. Det tänkte jag också på i natt, att jobb där det finns mycket allvar inräknat lämnar mindre utrymme för glädje och snällhet. Att det liksom förtar det roliga lite i stress och att det är så viktigt. Samhällsviktigt till och med.

Keramiken är ju bara snäll. Såklart har det funnits prestationsångesten med den också och med allt att prestera, att blotta sig. Att skriva här och att jämföra med andra kan också bli sårbart. Så skönt det vore om en inte alls mätte sig med likes eller antal följare och sånt som egentligen är helt oväsentligt bortom att varenda person som vill vara med blir en utökad lyx eller något fint.

Och när jag mår såhär lite sorgset ensamt oroligt missnöjt så shoppar jag för att läka och stilla känslan. Och då får jag dåligt samvete att jag gör av med pengar istället för att spara. Aja. Livet går i vågor och det är väl så efter semester, kontrasten från att helt ha ägt sin egen tid (inom ramen för vad som är möjligt med barn), att en inte är skyldig någon utomstående något. Att ens egen vals får vara den som styr. Det är något oerhört rotat och viktigt med det. Då kan jag önska och glorifiera ett liv som egen. Men då måste en också leverera och sälja för att försörja sig. Ingen väg är den enkla. Så jag får just nu bara sitta med det jobbiga.

Och jag vill hitta till en vardag där jag hinner med att landa lite på vägen till och från. Så jag kan vara härlig med Gunnel. För två dagar sen när den där lite trängda paniken jag kan få när jag behöver vara ensam uppstod så åkte jag till Täby och gjorde mani pedi. Fick massage på benen och lyssnade pod. Och det var ljuvligt. Men det går ju inte varje dag haha även om det kan kännas som behovsnivån.

Det är nog det tuffaste med att ha blivit mamma, den här känslan av otillräcklighet. Av orkeslöshet. Vilsenhet i att inte veta svaren. Och att inte hinna fixa. Inte orka fixa. Inte hinna hitta tillbaka till zenmode innan allt börjar om igen. Och att gå den här vägen ensam. Jag har så fina vänner och andra mammor runt mig. Men jag tror just att den viktigaste personen fattas mig. Och den besvikelsen och känslan av sorg där är så stor. Jag försöker att dämpa den och fokusera på annat men lampan inom mig riktas ändå dit och den närvaron är väldigt tydlig. Närvaron av icke närvaron.

Jag satt lite innan idag och tittade på en tjej på instagram och allt såg så härligt ut, perfekt och snyggt. Trots barn och annat. Och så kände jag hur jag blev mer ledsen i den där känslan av otillräcklighet. Det gör att det känns viktigt att också visa det jobbiga. Så jag inte är en sån som skapar jobbiga jämförelsekänslor. Jag försöker ha fint och göra fint. Men det räcker aldrig till. Så känns det iallafall. Nu ska jag vila lite och sen väcka Gunnel. Hon gillar inte att bli väckt och det känns jobbigt.

Jag tror att hennes skrik och missnöjda stunder påminner mig om mina egna sorger och det väcker en ledsamhet i mig. Jag ska försöka att inte överföra hennes känslor till mina. Men det är inte alltid lätt att vara. Särskilt inte när man både ska vara mamma och människa.

<3

Så roligt att ställa fråga till er och få så fin respons!

Nu har jag letat i arkivet både bland egna tidigare looks och skärmdumpar.

Jag kan uppskatta trender men min stil eller det jag gillar hänger med genom åren och looks jag tyckte om för två eller tre eller fem år sen tilltalar mig än.

<3

Eurowoman är min favvotidning. Jag borde verkligen börja prenumerera för den är alltid ljuvlig och finns typ bara att köpa på centralstationen.

Senaste numret har en av Opera sports grundare på omslaget med hennes kille och familj. Jag måste få tag på det.

<3

Igår gick vi på bio, bara jag och Eric. Min första gång på bio sen Gunnel och min pappa var barnvakt. Vi ska på ett bröllop som sträcker sig över en hel helg om några veckor. Så detta var också lite för att vänja Gunnel och testa.

Vi hann både gå på Rönnells innan och äta middag efter. Det kändes lite overkligt att få den tiden och samtidigt känna lugnet och tryggheten i att Gunnel hade det bra.

Vi älskar båda Wes Anderson och en ny film av honom har precis släppts. Den var lika snygg som hans filmer alltid är och det var så underhållande att få gå på bio igen.

<3