Att bara finnas där
1 year ago
Jag lyssnade på P3ID om Tyra Banks påväg till jobbet i förra veckan. Som väldig växte upp med Americas next top model kid så var det intressant att få lyssna och höra med mer vuxna öron.
En sak fastnade, när hon berättade om när hon började modella eller fundera på vad hon ville gå för väg i livet. Och att hennes mamma hade sagt att följ din egen röst jag stöttar dig i allt. Den närvaron gentemot sitt barn. Precis så. Jag är här för dig och bär med dig när du behöver. Att inte inpränta förväntningar från samhället eller egna tankar om vad som är rätt för någon annan. Att bara finnas till, stötta och vara. Så fint att ha en förälder med den närvaron och att få känna den styrkan i ryggen.
Jag önskar ibland att jag hade vågat känna efter, prova bortom det smarta mest strategiska och följa hjärtats väg. Att söka det kreativa och själsligt glädjande tidigare. Särskilt när det kommer till yrkesliv och val. Undrandes vilken väg det hade blivit då. Nu är jag tacksam för min väg men den tanken finns. Och hur viktigt jag känner att det är att Gunnel ska växa upp med den känslan att mamma har min rygg. Att hon alltid kan söka sig till mig och att jag skulle flytta berg för henne om jag kunde. Att hon alltid ska bära det inom sig. Hur mycket jag älskar henne. Och hur jag önskar henne ett så sant och spännande liv på precis det sätt hon själv önskar och behöver.
Det sitter i slutändan inte i det materiella eller annat. Det sitter i känslan. I tiden nerlagd. I att sitta i hennes höjd och lyssna. Alla klappar. Kramar. Lugnet och den osviktande känslan av närvaro och delaktighet. Det gör att jag känner att det är jobbigt att lämna bort henne. Att ge någon annan ansvaret. Även om det berikar hennes värld och får henne att växa. Jag vill att hon ska lita på mig alltid och veta att jag finns.
Det känns som ett av mitt livs viktigaste missions. Och att i det också ge mig förutsättningarna att orka den närvaron. Att rå om mig och se till att jag kan ge i den bemärkelse som hon förtjänar.
Jag tänker i det också på det viktiga i att ha egna intressen och visa henne som förebild att hon ska ta sig för det hon vill. Värna sin energi och känsla. Och snällheten. Att se sin omgivning och att värna om det goda. Att det inte ska vara skuldbelagt att ta för sig. Att ta plats eller säga det hon tänker, känna det hon känner.
Jag vill henne så väl och jag vill mig själv väl i sökandet och det eviga kännandet och upptäckandet i vad det innebär att vara någons mamma. I att göra sitt bästa för någon varje dag. Jag försöker i det att inte heller skuldbelägga mig själv när jag känner mig ego i stunder. För det går inte att ge utan att själv vara okej.
Och att i allt oavsett vakna varje dag på nytt och ge allt igen. För inget mindre än det hon värd och förtjänt av.
Det är alla barn.
<3
Jeanette Åkerberg
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics