Morsdag. Jag fick allt jag behövde, sovmorgon och nya skor. Sjukt imponerad av att mina barn, 3 och 1,5 år gamla, visste min storlek och har plockat upp mina hintar om just dessa diggiloo-skor.

I onsdags var min syster och jag på Louise Hallins föreläsning Kära Barn. Jag tycker verkligen att hon är grym på att föreläsa, och det var ett par gånger som jag satt där med tårar i halsen. Speciellt när hon pratade om hur kommer sig att vi föräldrar står ut med att springa efter 2- 3 hysteriska barn i parken? Hur har vi orken? Jo, för när den där lilla bebisen man har fått, tittar en i ögonen efter cirka 8 veckor och skiner upp och ler, då är man fast. Då klarar man sömnlösa nätter och 2,5 års-trots. Det är svårt att sammanfatta allt vettigt som sas, men jag gick därifrån i alla fall och kände att jag hade lite mindre dåligt samvete. Att jag gör så gott jag kan med att vara mamma. Herregud, har man knappt sovit på 3,5 år så måste man vara lite snällare mot sig själv. Annars har det mest blivit hemmahäng med bland annat kojbygge i soffan, eftersom vädret helt plötsligt blev oktober.

Idag är det fyra år sedan jag träffade min man Johan första gången. Det var en torsdag och jag hade haft afterwork-picknick med jobbet, och jag var så där bag-in-boxig som man kan bli av eftermiddagssolen. Kvällen fortsatte och jag fick feeling och mötte upp min syrra och vi gick till Riche här i Stockholm. Är så oerhört glad att tidigare på dagen hade en kollega frågat om jag ville byta jobbpass, vilket gjorde att jag var ledig på fredagen. Annars hade jag inte ens följt med ut på picknicken. Usch, får lite existentiell ångest när jag tänker hur Sliding Doors-igt livet kan vara. MEN jag träffade honom! Oduschad, osminkad och med rödvinsläppar. Alltså jag. Han var perfekt. Nu fyra år senare är vi gifta, och har två barn. Han är den smartaste, hetaste, snällaste och finaste människan jag någonsin träffat.

…är det verkligen det? Ja det kan det ju vara, fast idag så har det mest varit en lång, lång strävan mot nattning av barn. När man är så slut, och så trött på sin egen röst som endast har yttrat orden; Nej, stopp! Sluta puttas, och ska jag pussa blåsa? i tusen olika röstlägen och situationer. Men nu äntligen sover de, jag får hålla mig för att inte springa in och pussa på dem så de vaknar. Konstig balans det där. Invigde i alla fall mina nya örhängen som jag köpte i Paris, det om något kan ju pigga upp. Och ja, jag har använt filter på bilden för tro mig, det behövdes.

Så, nu är vi hemma efter en rolig kväll på Jus. Brand-Fyr, eller A-Y som märket heter inriktar sig på accessoarer i läder, till exempel väskor och plånböcker. Det är min man Johan och hans bror Martin Renck som driver märket, och det är deras andra kollektion som kom ut idag som alltså består av handtryckta sidenscarf. Och eftersom jag är helt opartisk kan jag säga att jag älskar varenda grej. Men som sagt, en lyckad kväll som tyvärr slutade med att vi var tvungna att skynda oss hem till en svettig, febrig kille som bara accepterade att ha sin mamma och pappa hos sig.

På söndagen var vi på antikmarknaden Les Puces. Det fanns hur mycket som helst att titta på, allt ifrån vintagesmycken och väskor till stora mäktiga möbelpjäser. Eftersom vi inte tillbringar så mycket tid i Stockholm så har den lägenheten inte fått så mycket kärlek och omsorg, så planen var att hitta lite möbler och få lite inspiration. Tyvärr hittade vi inget att köpa denna gång men har fått en idé på soffbord i alla fall, som kan vara den svåraste möbeln att hitta tycker jag. Nu ska jag på en drink hos butiken Jus i Stockholm, där märket Brand-Fyr släpper sina vackra handtryckta scarves.

Nu är vi hemma från Paris. Tanken var att det bara var jag som skulle åka och hälsa på Johan och köra en barnfri weekend med lite TLC, eftersom det har varit en ganska jobbig period i och med att vi har varit ifrån varandra mycket. Men vi fick inte ihop det med barnpassning med övernattning och allt, så vi åkte allihopa. Det funkade bra eftersom vi istället tog med barnvakten. Vi kunde alltså strosa omkring ensamma på Paris gator och viska mon chéri till varandra, shoppa och äta romantiska middagar, samtidigt som vi har kört poolhäng med barnen och haft mysiga (läs: kladdiga och kaosiga) hotellfrukostar i sängen. Här står jag och låtsas att det regnar. Men det gjorde det faktiskt, så jag står och väntar på en taxi. Johan har ju alltså varit och jobbat med Chanel i Paris, och jag var inte sen med att utnyttja den skamlöst generösa rabatten de gav honom. Jag ser det som kompensation från när båda barnen avlöste varandra med ögon och öroninflammation, när jag var ensam med dem PLUS var sjuk själv. High five super mom. Ena kvällen blev vi bjudna på Caviar Kaspia av några franska vänner. Jag är ganska enkel i min matsmak och kan få något mer drömskt i blicken av tanken på perfekt kokt potatis än just rysk kaviar, men nu har jag provat det iallafall. Och det var kul att sneglade på franska gamla eleganta damer som käkade rysk kaviar med samma entusiasm som vi käkar tisdags-snabbmakaroner hemma. They done it before liksom. På söndagen var vi på antikmarknaden Les Puces med helt otroliga föremål, ska lägga upp bilder senare.

Försökte ta en sån där fin bloggbild på packningen, men det ser mest ut som en tvätthög på sängen. Nu åker vi iallafall till Paris över helgen. Jag har höga förväntningar!

Säg att det inte bara är hos oss det ser ut så här på kvällen? Efter badning och nattning av barn är inte det här det första jag vill ta tag i, nu när jag är inne på vecka 4 eller 5 av att vara gräsänka. Johan jobbar i Paris för tillfället och kidsen och jag valde att åka hem från New York till Stockholm för att vara närmre varandra, så han kan åka hem på helgerna ibland. Så jobbigt att vara ifrån varandra, och barnen har gjort att det känns som jag har åldrats 10 år. Men det är det så sjukt gulligt att gå omkring i barnens rum på kvällen och se vad de har pysslat med under eftermiddagen. En nalle som sover med en tygpåse Helt vanlig bilkö, eller ett biltåg.