Inga nya skor på bordet säger man ju, men jag är bara tvungen att visa Harpans nya. Ett par donuts-Vans. Så söta.

Barnen och jag bestämde oss för att åka ut till mormors lantställe nu i helgen. Barnen tyckte det var magiskt, då vi bland annat hittade ett förfallet hus i skogen där Jack fick storögt titta på ett riktigt utedass, som han annars bara läst om i Pettson och Findus.

Den här kommer användas flitigt i sommar, jag vill sväva omkring i den som en midsommarnattsdröm. Jag tycker den är helt fantastisk.

Vår och sommartecken är ju för de flesta första drinken på någon uteservering eller öppna skor. Det är det för mig också, men ett annat tecken är när ”bekymmers-11:an” mellan ögonbrynen syns tydligt i alla skyltfönster man går förbi, av allt kisande. Då är det dags att köpa nya solglasögon. I år blev det ett par från Céline. Jag ska egentligen inte ha fancy-pancy solglasögon, då det tar tre sekunder innan jag har repat eller böjt dem. Men, den här gången ska jag faktiskt vårda dem som ett nyfött barn.

Bam! Jag börjar ogenerat med att lägga ut en selfie i motljus i solnedgången. Pop the cherry med bloggandet liksom. Jag heter Elin Renck och har fått äran att börja blogga här på denna fina sida tillsammans med de andra grymma tjejerna här. Jag har aldrig gjort det här förr så jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös.   Men så kort om mig då; 31 år gammal, har en son som heter Jack och är 3 år och en dotter som heter Harpan, eller förlåt hon heter Harriet men går under namnet Harpan eller Barpis, 19 månader. Jag har en man också som heter Johan. Vi träffades en natt på Riche i Stockholm för nästan exakt 4 år sen, och efter det så rullade allt på supersnabbt med barn och giftermål. Vi bor i New York, i Tribeca på Manhattan, men har även en lägenhet i Vasastan i Stockholm där jag befinner mig i skrivande stund, och somrarna spenderar vi i Torekov. Jag jobbade som operationssjuksköterska innan jag träffade Johan, men nu i New York så är jag mammaledig. Vad kommer jag skriva om då tro? Ja lite allt möjligt antar jag, tankar och funderingar, livet som småbarnsmamma i New York, men även generellt. Vackra saker. Vi får se hur det utvecklar sig och det är sjukt spännande tycker jag själv, jag hoppas ni vill hänga med. Det kommer nog ta ett tag innan prestationsångesten släpper och jag kan rulla lite med hela den här roliga grejen som bloggande verkar vara. Elin