Jag vet inte hur med det er, men jag skulle inte ha några som helst problem med att bara vara hemma en hel, eller två, dagar utan att gå ut. Krävs väldigt mycket för att jag ska få lappsjuka och jag har faktiskt inget jättebehov av att träffa andra människor hela tiden, eller att få frisk luft. Kanske låter det konstigt och ocharmigt. Men ska tillägga att när jag är ute och träffar folk är det ju inte så att jag ångrar att jag har gjort det. Det är ju alltid trevligt i slutändan. Det enda problemet med detta är egentligen att jag är gift med den mest sociala människa jag träffat. Han älskar att träffa nya människor och får så mycket ny energi från det. För mig kostar det energi att sitta på en middag med bordsplacering och främmande människor runt mig. Jag menar inte att jag inte gillar det, utan bara att det är bara väldigt utmattande. Home is wherever I'm with you.       instagram e.renck

Jag måste börja med att skriva tack snälla för feedbacken på förra inlägget. God bless the internet för det är nästan lite romantiskt att tänka att här sitter jag kisandes med flottiga glasögon och skriver, och där är ni på bussen eller ligger i mörkret med mobilen under täcket i smyg medan ni nattar barn, och faktiskt läser. Vi är så anonymt nära varandra men ändå så långt ifrån. Men sen sist jag skrev har jag bland annat fixat till mig med parfym och lite kutter hela två gånger för att åka in till Manhattan och gå på dejt. Här är förresten rocken från Céline som jag fick som push present.  Vi käkade Japansk mat på ett riktigt New York klassiker-ställe som heter Omen i Soho. Kanske inte riktigt mitt favvohak dock, men bra mat och tydligen ett bra ställe för people watching och för att se kändisar, om man gillar det. Vår servitris som skyndar förbi till vänster var universums suraste. Jag var rädd för henne. I lördags var vi på dagsdejt och käkade brunch på Soho House. Alltså jag älskar dagsdejter. Vi hänger med barnen fram till lunch och efter det åker jag och Johan in och gör något ärende eller träffar kompisar. Sen så kommer vi hem lagom till att barnen ska äta middag och hinner alltså då köra hela kvällspasset med middag och nattning. Och man hinner bli lite salongs där på lunchen men aldrig bakis på söndagen. Gittan med min vintage Hermes väska, som jag fick som push present för Harpan. (Alltså Johan, om det börjar bli jobbigt att köpa presenter så får vi sluta göra sånt som leder till att jag måste pusha. ) Går alltid på det säkra på buffer. Bagels och lax.  Och skumpa. Toalettselfie. Med en Henrik Vibskov- tröja.  Och i Stockholm har det varit Elle-gala. Det här är vad jag hade haft på mig om jag hade blivit bjuden, min julklapps-klänning från Saint Laurent. Jag har lite för stora bröst för den just nu, men det är för att jag ammar, så det blir nog bra sen. (En mening mitt 15-åriga jag aldrig trodde jag skulle säga, btw.) Älskar paljettdetaljerna i knapparna.     instagram e.renck

Några dagar in i det nya året så bör man väl ha reflekterat lite över livet va? Det jag har kommit fram till är att jag har nog en liten identitetskris när det gäller bloggandet. Alltså med innehållet. Jag är nog mest rädd att det ska verka lite splittrat, men det kanske det som kan bli charmen. Blanda mode, New York, barn, inredning, äktenskap och tankar i en enda, förhoppningsvis grisig, röra. Kanske inte stressa så mycket över vad ni vill läsa, utan mer bara skriva om det som jag vill skriva. Fick det fina rådet att släppa det dåliga samvetet, och att inte se bloggen som ett fjärde barn utan mer som en bästis på distans. Men sen har jag två slags mål nu för det nya året, det ena är ett otrooooligt viktigt löfte som absolut inte får brytas, nämligen att försöka känna mig fin oftare. Lite ytligt kanske men jag har så mycket, i mina ögon, fina kläder som jag nästan aldrig använder för att jag väntar på det rätta tillfället, men helt ärligt så kommer de rätta tillfällena väldigt sällan. Jag väljer mina noppriga ”slit och släng-tröjorna” framför mina kemtvätts-krävande blusar. Så finkläderna hänger ju bara där i garderoben. Men nu blir det på med ålbyxor, pälsjacka och klackamackorna när jag hämtar på förskolan en vanlig tisdag! Max är sjukt sur på mig för att jag inte hejdade henne när hon ville klippa lugg. Men alla ska vi lugg-ångervägen vandra, tänkte jag. Det andra målet är att jag vill på något sätt jobba lite. Jag får ju inte jobba som sjuksköterska här i USA eftersom jag inte har någon amerikansk sjuksköterskelegitimation, men jag vill göra något annat. Det som ligger mig närmast om hjärtat just är ju faktiskt bloggen, även om jag behandlar den som ett styvbarn ibland, så jag ska försöka se den mer som ett jobb. Lite mer på allvar. Och det kanske är dessa tankar som skapat min identitetskris. Men summan av kardemumman är alltså; 1. Vardagsfin! På så sätt är det roligare att visa lite mer outfit bilder? 2. Mer krut på bloggandet! Sluta tvivla på att det jag vill skriva om är ointressant. Vad fan, kolla här: Hittade dessa bilder i mobilen och undrar varför jag inte skrev om det? Ser ni vem det är? Jag hade ingen aning pinsamt långt in i samtalet. Precis innan hon skulle gå tvingade jag Johan springa efter med Max i högsta hugg och be om en bild. Det är Shania Twain! That dont impress me much tänker kanske ni, men ändå, det kanske hade varit en rolig grej att blogga om. Vi var på en liten drink med Marina Abramovic när hon fyllde 70 (som för övrigt är jävligt grov i munnen) och Shania var där samma kväll som hon hade tagit emot Icon Award på BBMA. Några andra roliga filurer som var där på drinken var bland annat David fakkin Copperfield och Riccardo Tisci. Såatte... vad var det jag skulle komma till? Alltså förutom att få namedroppa lite. Egentligen inget mer än att jag ska försöka bli lite coolare och finare 2017. instagram e.renck

Nyårsafton. Love it or hate it. Vi hade en liten tidig middag här hemma hos oss. Jag hade ansvar för ballongerna och ljusen. Vi började kl fem och vid halv tolv hade alla kastat in handduken och gått hem. Vågar man skriva att det var jäkligt skönt. Mest för att jag var så trött och för att jag ville tvinga Johan att ta bilder på mig ifred. Inget snuskigt utan bara för att visa vad jag hade på mig. Något som han gjorde lite halvhjärtat.  Och på mig hade jag några av mina fina julklappar; skorna från Chanel och kavaj från Valentino.  Men ett försenat gott nytt år och tack till er alla som läser och kommenterar! För mig så ligger den här Gittan Godingen etta på 2016 års topplista; instagram e.renck  

Oj den här julen har bara försvunnit förbi, nästan lite obemärkt. Vet inte vad som hände, jag hade verkligen sett fram emot jul i nya huset, men det kändes som att vi liksom inte riktigt fick till det. Jag fick aldrig den där ”lukta-på-hyacint-julkänslan”. Men barnen är nöjda och pratar om den haltande tomten, som bröt på tyska av någon anledning, med skräckblandad förtjusning. Granen åkte upp för ett par dagar innan jul, och direkt glömde jag att vattna den så den blev trött lagom till julafton. Gulligt att 90 % av allt pynt sitter en meter ovanför golvet. På julafton gjorde vi det som vi gjort varje år, gick till Aquavit och åt svenskt julbord. Ta lax, det är dyrt. Sen hem till tomten... Jack hade önskat sig ett magiskt trollspö och Harriet önskade sig en glittrig cirkel. Väldigt oklart vad det var för något bara. Och jag hade varit snäll som vanligt.

Nu är den äntligen på plats efter en lång väntan, vår Milo Baughman lounge chair. Här är det tänkt att man ska sitta och dricka en konjak och läsa en god bok på kvällskvisten. Om man nu dricker konjak det vill säga. Eller läser böcker. Jag har använt den till en get away-amningshörna. På riktigt den skönaste stol jag suttit i. - Ahhhhhh... låter jag när jag slår mig ner. Och Max är gladare än hon ser ut. instagram e.renck

Hoppas inte ni har segt internet så ni inte kan se alla bilder för då faller lite det här inlägget, då det är ett så kallat "bildregn". För två veckor sen fyllde ju min man Johan 50 år, och nu har jag fått ändan ur och samlat ihop lite bilder. Jag unnade mig faktiskt att bli proffssminkad inför festen för att försöka sudda bort nästan 4 års dålig nattsömn. Har bara blivit sminkad en gång tidigare och det var när jag gifte mig, men jäklar vad snygg man blir! Tänk om man vore kändis och fick bli så här piffad hela tiden, undra om man skulle bli lite snyggdryg då? Kände mig faktiskt väldigt fin. Temat på festen var ritual, och alla hade gått så sjukt hårt in på utklädnad. Jag var översteprästinna med en slags hårhjälm. Det var ganska skönt att gå omkring med den, jag gick liksom in i rollen och ville typ att folk skulle buga för mig. Men jag hade kalaskläder på mig under så efter en stund slet jag av mig dräkten. Och som den sanna modebloggaren jag inte är, så tog jag inte en enda bild på den outfitten. Men hade en lång guldkjol, ett litet svart linne och mina guld Gucci-skor. Bow, I say! Partyoutfitten! Kjol från Alice & Oliva, Gucci skor och en väska från J Mendel. Vi var på ett ställe som heter The Box här i NYC och man kan väl säga att man inte får vara lättgenerad om man ska hänga där. Det bjuds nämligen på shower och uppträdanden som är mycket naket, och mycket fallossymboler kombinerat med kroppsöppningar. Man fick inte ta bilder mot scenen men jag tycker ändå man kan se på folks miner att det var lite grisigt.      Så obehaglig mask. Det var en grym kväll, trots att jag hade fruktansvärt ont i fötterna av mina skor, så jäkla rookie misstake att inte ta med ett par platta, men det enda som fick plats i min  lilla väska var det viktigaste; en bröstpump! Som gick SÖNDER! Så jag kunde inte pumpa på hela kvällen vilket ledde till svullna ömma boobs också. Sen blev jag pushad att hålla ett litet tal också som ger mig svettångest nu när jag tänker på det. Men men i det stora hela var det en så jäkla rolig fest. Grattis min älskade man! instagram e.renck

Vi har haft vinterkräksjukan bland barnen här hemma. Där av frånvaron. Nu känns det som om allt luktar spya här hemma, hur mycket vi än har sanerat. Det liksom förföljer mig. Harpans mun var som blåshålet på en val. Älskade lilla Harpan, man fattar att något är på gång när hon börjar lite förvirrat gå i cirklar, sedan kommer den första laddningen så kraftfull och med ljudet av en vattenballong som slår i marken, sen backar hon några steg, lägger en till medan jag springer efter i slowmotion med en kräkhink, som hon givetvis missar. Men jag blir inte äcklad, jag är ju sjuksköterska, jag var mest rädd att Max skulle smittas. Idag är det för övrigt vår bröllopsdag, 3 år. Och jag räknar kallt med att det blir minst 3 år till. Annars har han i alla fall varit en bra första man, får jag lov att säga. Idag för tre år sedan. Framme vid prästen, så koncentrerade och rörda. Idag...Bubbel och bullar

Man är INTE 30 år längre kan jag säga efter den här helgen. Tre barn, sömnbrist och en tvådagars- bakfylla är inte att leka med. Men satan vad kul det var, och vad tacksam jag är. Så underbart att se Johan så glad och omgiven av sina vänner. Mycket kärlek. Lite bilder från inflyttningsminglet som vi hade dagen innan hans 50-års fest. Kommer kanske lite bilder sen från den festen, som var det sjukaste jag varit med om. I min nya Céline-klänning med kräkfläckar från bebis. (Max kräks typ ALDRIG, men lyckades lägga värsta pizzan på min axel. Andas.) Så glad att denna donnan kom. När man bär på en bebis, en två-åring och en uppblåsbar hund, då vet man att det är fest. Men idag alltså… Jag är så gråtmild och klen, inte bakfull men väldigt skör liksom. Det måste varit en stress som släppte nu när allt har lagt sig, eller så är jag så fruktansvärt ovan att festa och vara social att alla mina få extra krafter är helt slut. Jag lånade energi från framtiden och nu ska det betalas tillbaka, som man säger. Sitter i mörkret i köket och väntar på att klockan ska bli hämtningsdags för Harriet och Jack för just nu vill jag bara krama och pussa på dem. Mitt i allt drog jag fram mjöl och saffran samtidigt som jag gungade en ledsen Max i bärsele och tänkte nu jävlar ska det bakas lussebullar, för bakar det gör bra mammor. Men sen stannade jag upp och kände; nä, var snäll mot dig själv. Sätt dig i soffan och amma och le mot din bebis samtidigt som du lyssnar på en ljudbok. Kanske ät lite av barnens Halloween-godis och vila upp dig till det är dags för de andra två att komma hem. DET gör en bra mamma dagar som denna. instagram e.renck

Lat man gör jobbet svårare- uttrycket har aldrig mer stämt så in. "Inte behöver vi skruva isär sängen innan vi flyttar den" var det någon som sa. Så går det när man ska försöka lära barnen sova i egen säng. Jag är dömd att för alltid ligga inklämd i mitten mellan alla ungar som en navelsträng. Lite stressigt nu när vi ska ha housewarming party här ikväll.