I min nya Céline-klänning med kräkfläckar från bebis. (Max kräks typ ALDRIG, men lyckades lägga värsta pizzan på min axel. Andas.)
Så glad att denna donnan kom.
När man bär på en bebis, en två-åring och en uppblåsbar hund, då vet man att det är fest.
Men idag alltså… Jag är så gråtmild och klen, inte bakfull men väldigt skör liksom. Det måste varit en stress som släppte nu när allt har lagt sig, eller så är jag så fruktansvärt ovan att festa och vara social att alla mina få extra krafter är helt slut. Jag lånade energi från framtiden och nu ska det betalas tillbaka, som man säger.
Sitter i mörkret i köket och väntar på att klockan ska bli hämtningsdags för Harriet och Jack för just nu vill jag bara krama och pussa på dem. Mitt i allt drog jag fram mjöl och saffran samtidigt som jag gungade en ledsen Max i bärsele och tänkte nu jävlar ska det bakas lussebullar, för bakar det gör bra mammor. Men sen stannade jag upp och kände; nä, var snäll mot dig själv. Sätt dig i soffan och amma och le mot din bebis samtidigt som du lyssnar på en ljudbok. Kanske ät lite av barnens Halloween-godis och vila upp dig till det är dags för de andra två att komma hem. DET gör en bra mamma dagar som denna.
instagram e.renck
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.