Inredningsdesignern Marie-Louise Sjögren delade idag några otroligt bilder från en middagsbjudning i deras sommarhus – och jag fastnade direkt. Det var något i känslan som gjorde mig alldeles varm.

Så familjärt, avslappnat och inbjudande.

Det såg ut att vara ett litet sällskap, maten serverades på stora fat och gästerna satt samlade i hallen. Allt kändes genuint och personligt. Inga stylade smörtorn så långt ögat kunde nå. Självklart förstår jag att det finns en hög budget, att allt är planerat in i minsta detalj – men ändå.

Även om det nog inte var målbilden, kom en stark nostalgikänsla över mig när jag såg bilderna. Jag fick minnen från när mina föräldrar ordnade middagar hemma under semestern – dörrarna stod öppna, barnen sprang ut och in, och samtalen fortsatte långt in på småtimmarna. Den där tiden när allt gick lite långsammare, men kändes mycket mer.

Det är just den känslan jag tycker Marie-Louise lyckades fånga så fint. En påminnelse om att det enkla ofta är det mest minnesvärda. Svensk sommar när den känns på riktigt – varm, nära och full av liv.

*

Bilderna är tagna av Nadja Endler

Vår sista lägenhet i Stockholm låg precis intill ljuvliga Café a la Lo som drivs av Lovisa och hennes mamma. På menyn fanns – och finns fortfarande –
en basilika och myntalemonad som är helt otrolig.

Bara tanken på den kan få det att dra i kinderna
av all syrlighet!

Förra året planterade jag mynta i en stor pallkrage i hopp om att bli självförsörjande på denna ört och självförsörjande det blev jag, med råge! Den sprider sig som en löpeld, så om du går i samma tankar, se till att hålla den i en kruka eller ensam i en pallkrage.

I år väcktes en stark längtan efter olika krukor med basilika, självklart inspirerad av Svante & Nicklas.

Sagt och gjort – jag började odla basilika.
Men oavsett vad jag gjorde så vissnade plantorna..

Tills jag av en slump snubblade över ett tips på Instagram: att man inte ska vattna basilika uppifrån, utan underifrån.

Sedan dess frodas den som aldrig förr!

Ett litet tips till dig som kanske också famlar
i odlingsmörkret..

*

Jag har alltid haft den stora ynnesten att omges av inspirerande kvinnor, något jag skrivit om många gånger här inne..

Elin Lervik är en person som funnits i mitt flöde en längre tid – en personlighet som jag visserligen är helt olik, men ändå fascineras av och tycker om att följa.

När jag såg att hon delade Karin Boyes dikt i samband med att hon och familjen lämnar sitt hus i Saltsjöbaden för att flytta till Skåne, väcktes en tanke.

Tillsammans med bilden från min vän Amandas nya ateljé i Stockholm slog det mig hur fantastiskt det ändå är med framåtrörelse. Hur en ny ateljé, ett ofrivilligt uppbrott – eller en självvald flytt – kan rymma så många olika känslor, men oftast leda till det bättre..

“Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.”

Jag tror att jag ofta burit på en negativ känsla kring att vilja mycket. Som om det, enligt min djävul på axeln, finns något fult i att vilja flytta, byta jobb eller längta efter en förändring. Kanske handlar det om skam?

Jag vet inte var den känslan kommer ifrån – men det vore intressant att utforska..

När jag läste dikten om och om igen infann sig ett plötsligt lugn inom mig. En slags acceptans. Som om det där “fula” med förändring i själva verket kan få vara en inspirerande del av min personlighet – något jag istället ska vara stolt över, kanske till och med se som ett uttryck för mod?

*

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp!

Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

*

Och så kom dagen, när man får åka till Köpenhamn med en vän man träffat dagligen i 13 år, men som nu bor 60 mil bort. Det var som att jag förlorade en del av mig själv när vi flyttade till Skåne och vännerna i Stockholm (självklart) stannade kvar. Men nu var det alltså dags!

Carro var nere på jobb och jag åkte över för ett par intensiva timmar tillsammans. Bilderna som togs är nästan uteslutande på mat – vårt största gemensamma intresse – och vi hann knappt fokusera på allt det vackra runt omkring oss, då vi hade så många samtalsämnen att avhandla..

Även om vi missade att det var halvdag på grund av Danmarks nationaldag, så kan jag inte tänka mig något bättre än ett kort men efterlängtat dygn tillsammans med en, i praktiken, avlägsen vän..

Precis som många andra älskar jag doftpelargoner!

Jag har redan en Tomentosum som har tagit över hela fönstret och igår inhandlade jag den här skönheten..

Jag tycker så mycket om att den har lite mindre blad och att den känns mer sirlig och delikat än sina släktingar.

Efter lite efterforskning kom jag fram till att det nog måste vara en sort som heter Fragrans..

Dagens tips helt enkelt!

*

Från det året då vi flyttade till Skåne från Stockholm, och fram till att Nike fyllde ett år i november 2024, hände något märkligt. Nästan varje vecka flög det in små fåglar i vårt hus — pyttesmå, som om de var på tillfälliga besök. De dök upp titt som tätt, och varje gång hjälpte jag dem försiktigt ut igen..

Igår morse, under min morgonpromenad,
slog det mig hur plötsligt allt hade upphört?

Fåglarna bara slutade att komma.

Senare på kvällen, medan jag stod och lagade mat, fladdrade något förbi i ögonvrån. Jag tittade upp och där, utanför köksfönstret, stod en liten blåmes i luften. Helt stilla, med vingarna i rörelse, nästan som i väntan.

Då jag under morgonen tänkt på fåglarna som slutat komma, så kändes det som mer än en slump. Jag kunde inte låta bli att googla. Jag är inte spirituell i klassisk mening, men jag är öppen för det mesta som livet har att erbjuda..

*

Tecken på att något lättare är på väg.

Om du nyligen har gått igenom något tungt eller varit vilsen, kan blåmesens plötsliga uppdykande vara ett tecken på att en ljusare, lättare fas är på väg in i ditt liv.
Den kan uppmana dig att släppa oro och låta något nytt och lekfullt få ta plats.

*

Det senaste året har inte varit lätt.

Men för två veckor sedan tog jag steget mot en annan vardag. En tillvaro där vardagsglädjen som jag alltid burit med mig, långsamt får återvända.

Att läsa texten ovan blev som ett mindre uppvaknande.
En påminnelse om att vi alla, utifrån våra egna förutsättningar, bär ansvar för att skapa
det liv vi vill leva..

Att våga bjuda in det lekfulla, öppna dörren för glädjen och låta skrattet få ta plats igen.

Det blev den största gåvan på länge.

Tack Emely, för att du orkade och vågade.

Allt blir bra..

*

Allt det fina med maj – serverat här!

Skuggrabatten är nu äntligen påbörjad, men vi får ta det i små etapper. Det är inte direkt billigt att fylla stora rabatter med ny jord och mängder av växter.
Idag cyklade jag hem med två olika sorters Hostor (funkia) samt några plantor Kaukasisk Förgätmigej.

Sakta men säkert börjar det likna något.
Kanske är det just längtan som gör att man uppskattar det ännu mer när det väl är klart?

Näst på tur att köpa hem blir vit Löjtnantshjärta eller någon hortensia. Blev dock sugen på en vit Allium också..

Vi får se vad som passar bäst!

*

Bordet från Zara Home är på plats för utvärdering.
Det lilla var alldeles för lågt, så om något ska få stanna blir det i så fall den större storleken.

Hjälp mig gärna – Ja eller nej?

*