Mellanrätter & en magkänsla i uppror..
10 months ago
Jag ligger i min hotellsäng och blickar ut genom fönstret. Det känns som när jag bodde på Söder –
moln som rusar och dinglande ben mot Folkungagatan.
Systemet mitt emot, ung och förväntansfull.
Jag bor fem trappor upp i en liten vindsvåning.
Kylen låter högt på nätterna, min pappa har just dött och på dagarna skickar jag badbomber till samhällets första influencers.
Årstaviken blir min arena – jag springer, och själen får äntligen vila. Rör mig genom årstider där vår blir sommar, sommar blir till höst. Under vintern värms min allt tunnare kropp av prasslande överdragsbyxor och kliande polyester.
I december tar jag vägen genom Hammarby sjöstad, möter män från ett fjärran liv, husbåtar med levande ljus och ett kolsvart mörker från äldreboendet.
Mitt Stockholm. ”Om vi hade bott här hade mitt liv varit enkelt”, skickar jag till en av alla chattgrupper.
Jag ler när jag ser dem på håll.
I solglasögon, italienska vintageskor och
med en vattnig Aperol för 160 kronor.
Att vänskap håller över tid, där luckorna är större än närvaron – vilken gåva. Att någon väntar, har tålamod och finns där trots allt.
September är här men vi sitter fortfarande ute.
Olivolja på ljusa jeans och mellanrätter som delas på sju.
Min puls är lugn men magkänslan i uppror.
Gjorde vi rätt, varför gjorde vi det?
Jag hastar genom Centralen i stickad tröja.
”Höst”, sa de? Det är 23 grader varmt och doften av urin, betong och smutsiga väggar når mig i rulltrappan.
Stockholm, jag är hemma för en stund.
*
Sarah · 10 months ago
Vad fint du skriver om hemlängtan, fast att du flyttat ”hem” (som jag har förstått?). Känner igen mig så i den känslan, flyttade också för ett år sedan för att komma närmre familj och saknar mitt Göteborg på ett sätt som gör att staden jag nu bor i inte känns på riktigt. Upplever ibland att det är svårt för andra att förstå, eller acceptera, den känslan, så det känns skönt att läsa om någon som känner lite liknande.
Emely Crona Stenberg · 10 months ago
Tillsammans är man mindre ensam..Varm kram till dig!
Cattis · 10 months ago
Du skriver så rakt in i hjärtat fint ❤️
Emely Crona Stenberg · 10 months ago
Tack kära du, blir så glad så glad..
Anna · 10 months ago
Otroligt fint!
Emely Crona Stenberg · 10 months ago
Tack så hemskt mycket!
Amanda · 10 months ago
Du är otrolig med orden ❣️
Emely Crona Stenberg · 10 months ago
Tack så hemskt mkt, så fint av dig att skriva..
Elin · 10 months ago
Det kan ju bli rätt på så många olika sätt
Emely Crona Stenberg · 10 months ago
Ja, jo så är det med all säkerhet..!
Johanna Håkansson Rydèn · 10 months ago
Jag blev på något sätt varm och kände mig lite mindre ensam i min ”tillbaka-längtar-känsla”. Också lämnat Stockholm för min barndomsstad och glömmer ofta varför. Men så tittar jag på vår trädgård, naturen, havet och vår dotter och kommer på, just det, för henne ja.
Emely Crona Stenberg · 10 months ago
Åh ja, det är fint att kunna känna så. Jag är ännu inte där, att jag gör det för henne för när jag ser våra vänners barn i Stockholm så har dom det minst lika bra som henne..Jag vill hitta grundtryggheten i att det var rätt val..Sen kom jag på att man kan ju leva sitt nya liv på sin barndomsplats, och då blev det helt lite enklare..Som att poletten trillade ner, att jag behöver inte återgå till gamla mönster bara för att! Tack för att du delar med dig.