Juli har passerat, och sommaren går in i nästa skifte.

En månad som, när jag var yngre, var min favorit, har nu ersatts av augusti. Jag vaknar tidigt, öppnar ett fönster och drar in den svala luften.

Det doftar äpple och lavendel. Ekens blad har mörknat och kvar sitter tre ensamma päron på vårt gamla träd.

Ljuset är blekt och vaniljgult.
Inte kallt, men inte heller varmt.

Jag har insett att den svenska högsommaren bjuder på en estetik och ett tempo jag inte uppskattar.
Sandiga händer, blanka pannor, kexsmulor, ölburkar och utvälta saftglas.

När augusti gör entré, lägger sig ett lugn.
Kvar står både stolar och strandplatser.

Österlen var som vackrast dagen vi lämnade.
Vi tog vägar vi aldrig tidigare kört, möjligheter bakom varje krön.

Drömmen om ett annat liv.

Under fem intensiva veckor har jag fått äran att vara med min dotter. Se världen ur hennes perspektiv, stanna upp, reflektera. Och ibland minnas.

Hon vet att hennes mormor och morfar bor i himlen, nämner det ibland och pekar upp mot molnen med sitt solbrända lilla pekfinger.

Men hon vet inte mer än så, vilket är förståeligt.
På vägen till Bornholm, på en färja full av turistande svenskar och stressade danskar, satt vi i en stol och tittade ut över vårt oändliga Öresund.

Plötsligt utbrister hon: morfar, morfar, morfar.

Kanske var du där. Kanske inte?

Juli har passerat och sommaren går in i nästa skifte, så även jag. Det doftar äpple och lavendel och min dotter sover tungt.

Med solblekta Pippi-tatueringar formar jag hennes barndom och lagar sprickorna i min egen.

Minns det som stärkte, och ritar om det som blev..

*

När juli blev till augusti lämnade vi bakom oss fyra dagar på Österlen. Dagar fyllda med mina bästa vänner, deras pojkvänner och alla våra barn.

Det har varit tomatsås, souvlaki, pizza och fikon. Strandhäng, innergårdar och stimmiga frukostar.
En sex veckors bebis, svarta skalbaggar
och fuktiga handdukar.

Bland tårar, skratt och doften av rök har vi levt med kyrkogården som granne och ängarna som utsikt.

Hjärtat fullt.

*

Som många säkert minns blev modedesignern
John Galliano, persona non grata efter ett antisemitiskt utbrott på en restaurang 2010. Igår kväll såg jag den två timmar långa dokumentären från 2024 om honom på SVT Play..

I John Galliano: High & Low får vi följa en av modevärldens mest briljanta och mest omstridda kreatörer genom ett liv fyllt av storhet, fall och försoning. Från catwalkens magi till oförlåtliga skandaler, berättar Galliano själv, sårbart och utan filter, om vägen tillbaka från avgrunden.

Med reflektioner från nära vänner som Anna Wintour, Naomi Campbell och Kate Moss vävs en berättelse fram om kreativitetens pris, den mänskliga bräckligheten – och kraften i att börja om..

Det är en dokumentär om skuld, stil och försoning samt om att återerövra sin röst efter tystnaden..

Jag älskade verkligen denna dokumentär. Tempot är högt, det händer något hela tiden, och inget känns långrandigt eller upprepande. Gallianos liv och karriär är väl värd de två timmar dokumentären pågår – den är verkligen intensiv och fascinerande från början till slut..

Eftersom min bästa vän är judinna och min pappa var alkoholist, kan jag förstå båda sidor av den händelse som ledde till Johns förfall, men min åsikt skiljer sig från många andra omkring honom. Jag har alltid haft svårt att förlåta misstag som begås under alkoholens inflytande, eftersom valet att dricka, från början, är ditt eget – och detta gäller även mina egna misstag..

Trots förfallet, som är en central del av dokumentären, får vi följa en resa som är både otrolig och berörande.

Om du har tid över under semestern, rekommenderar jag verkligen att du ser den – du kommer inte att bli besviken..

*

Hemkommen efter tre dagar på Bornholm som känns som två veckor – är inte det det ultimata lifehacket?

När dagarna är så fyllda av utflykter och trevligheter att tiden, på något märkligt sätt, tycks expandera.

Fotoalbumet är fullt av fina minnen från den danska ön, men idag bjuder jag istället på renodlad inspiration från en mängd härliga personer!

Utvärderingen från Bornholm kommer inom kort,
nu blir det återhämtning efter tre intensiva dagar med två röjiga 1,5-åringar..

*

På söndag tar jag, Nike och Erik färjan från Ystad mot Bornholm. Sist jag var på denna danska ö tog Sverige VM-brons och jag lärde mig simma..

Året var 1994 och vi bodde nedanför ett gammalt badhotell – vid strandkanten hittade vi mängder av slipade porslinsbitar, rester från krossade tallrikar som tidens vågor rundat av..

I år bor vi vår första natt på Stammershalle Badhotell – ett vackert, havsnära ställe som Diana tipsade om. På måndag möter vi upp våra vänner Henrik, Nina och Nisse vid huset vi hyrt via Airbnb..

Låt oss ta en titt på vad man kan
göra på denna vackra ö!

Vi kommer som sagt att bo på Stammershalle, har en lunch bokad på Nordlandet, och jag tror att det blir ett glas vin på Proviant eller Kanten på måndagen innan resten av gänget anländer till ön. Henrik har önskat burgarkväll på Eco Beach Camp på tisdagen – och det tackar vi inte nej till..

Det ska verkligen bli så otroligt roligt att få återvända hit och jag återkommer med en utvärdering inom kort..

Önskar dig en fortsatt fin vecka!

*

I sommarpresent av Erik fick jag bland annat
Julius Roberts kokbok, och eftersom jag inte köpt någon ny på länge blev jag såklart sugen på en till..

Sagt och gjort – häromdagen damp
Ellie Bouhadanas bok ner i brevlådan,
och den är verkligen så otroligt fin från början till slut!

Foto av Lucia Bell-Epstein

Efter månader av renovering, där vardagen mer eller mindre utspelat sig bland byggmaterial och sågspån,
så känns det nästan overkligt att få packa väskan och åka bort en stund..

Hemma har mer eller mindre varit hela vår värld ett tag – och även om det finns något fint i det, så blir det lättare att inte tänka på allt som återstår, när man är någon annanstans, speciellt för Erik..

Så i sommar lämnar vi skruvdragaren där den ligger
och beger oss ut på nya äventyr!

Först ut är Öland – alltid lika efterlängtat.
Sedan vidare till Bornholm, en nygammal bekantskap vi länge varit nyfikna på, därefter Österlen och sist men inte minst, en stillsam avslutning i vårt älskade Arild..

Kanske är det någon här inne som är nyfiken på våra stopp? Enkla men härliga tips på alltifrån fiskrökerier till självplock, lunchställen och loppisar..

*

Med förhållande, fritid & föräldraskap som insats –
gick du in i den här renoveringen för snart ett år sedan..

Idag blir 3,5 kilometer handspikad panel äntligen klar. Jag säger inte att vi är färdiga med vårt husprojekt, men den etapp som gjort att vi knappt har setts, pratat – och än mindre umgåtts – är nu över.

Jag är dig evigt tacksam och så imponerad över ditt tålamod, Erik. Inte en enda gång har du klagat – till skillnad från den något trötta modern på andra sidan panelen. Som sagt, tack för att du gjort detta för mig och för Nike..

Trädäck och plank tar vi nästa år..

♥

Två klassiska inredningsdetaljer är på väg hem till oss,
två favoriter som jag har drömt om länge men som aldrig riktigt haft en självklar plats i våra tidigare lägenheter..

Men nu, i huset – äntligen!

Lampan känner nog de flesta igen, Akari 1A från Vitra och stolen, som är designad av Fritz Hansen tror jag heter Skagerak Cutter Seat och är i ek. Jag har haft den i minnet sedan min mamma sålde något liknande från Fafner i sin butik för hundra år sedan.

Det är ändå fint att tänka på hur tidig hon faktiskt var med många produkter som än idag håller måttet..

Lampan kommer att stå på vårt “sideboard” bakom soffan i vardagsrummet och pallen får äran att pryda en av väggarna i hallen..

Hoppas att du har en härlig helg!

★

Min mammas bästa vän Ingrid och hennes dotter Sofia är två av de viktigaste personerna i mitt liv. Det finns knappt några andra som, likt dem, verkligen förstår min kreativa ådra, glädjen i det lilla och den ständiga längtan efter allt som är vackert..

Ingrid är konstnär och pensionerad bildlärare – precis så ljuvligt tokig som man ska vara. Sofia är Global Public Affairs Leader på IKEA, med ett stort och brinnande hjärta för hållbarhet..

Sedan min mamma gick bort har vår relation blivit ännu mer betydelsefull för mig. Varje gång vi ses känns det som att mamma kommer lite närmare – som om hennes närvaro lever vidare i vårt umgänge..

På en av våra senaste utflykter gick turen till Österlen, med Lilla Isie Boställe som mål..