Gåsamiddag på österlen..

Om det finns en plats där man verkligen får uppleva årstidernas skiftningar så är det på Österlen. Det är få miljöer som är lika vackra året om. Vintern är nästan min favorit, det är som att färdas genom en Lars Winnerbäck eller Ulf Lundell-låt, med tystnaden, stillheten och den där melankolin som lägger sig över landskapet. Doften av hav och kyla som dras in genom kroppen gör mig alltid gråtmild..

Tillsammans med två av våra bästa vänner hade vi en gåsamiddag
på Daniel Berlins krog Vyn framför oss.

Visserligen inte i matsalen, men deras lilla matbar är ett minst lika härligt alternativ. Hit kan man dessutom komma utan att boka bord, så det är verkligen ett tips från mig om man ändå vill uppleva
Daniels magi..

Vi kom dit sent på lördags­eftermiddagen och då hade mörkret redan lagt sig över platsen. Därför var vi självklart tvungna att åka tillbaka även på söndagen för att få uppleva miljöerna i dagsljus

Först då förstod man var namnet kommer ifrån..

Vi vandrade runt i deras trädgårdsland, som fortfarande prunkade här och var – kanske tack vare den ovanligt milda hösten?

Här växte även den brysselkål som serverades till gåsen, närproducerat så det förslår!

Blomsterkrasse mot corten, mums.
Visst är det ringblommor som den samsas med?

Melankolin var närvarande även här, en känsla jag ändå uppskattar, då den är så svårdefinierad..

Li, vi hinner inte ses så ofta, och vi är väldigt olika men du är en person som jag verkligen uppskattar i mitt lilla liv..

Att få sova över på Vyn var något vi hade sett fram emot, men eftersom det var fullbokat fick vi istället tillbringa natten i Simrishamn – i ett rum som höll ungefär 13 grader.

Tur var väl det, så att man inte blir bortskämd!

De flesta av råvarorna odlas, så som jag förstått det, direkt på plats. Bakom mig på den här bilden låg ett enormt växthus där vi satte oss och tog varsitt glas efter middagen.

Till maten fick vi dessutom en otrolig fördrink med saffran från Österlen, visst blir man lite extra glad av sådant?

Ja fult var det inte..

Som sagt..

Så glad att vi även i år fick möjligheten att hålla liv i traditionen med gåsamiddag och att det blev just här!

På vägen hem svängde vi inom Karl-Fredrik på Eklaholm och deras julmarknad. Det var en… upplevelse, om man säger så! Melankoliskt var det knappast – snarare mängder av kvinnor i högre medelåldern, änglar och glögg. Men utomhus var det desto finare!

Även i Arild vet jag att hortensiorna kan blomma ända fram till frostnätterna. I och för sig kan det också vara så att de egentligen har torkat, men de ser ändå så vackra ut mot kullerstenarna och de putsade fasaderna..

Rosorna och pelargonerna kämpar på in i det sista..

Väl hemma sken solen in genom de oputsade fönsterna och..

Verkligheten knackade på!

Tack för allt Vyn, vi kommer snart tillbaka..