Här grävs det för fullt. Inte särskilt vackert att semestra i men perfekt tid att få saker gjort. Ok vi ska alltså bredda trallen så långt som går fram till tomtgränsen och sen ska vi flytta hela grillfesten till en stenlagd plats borta vid sandlådan så man slipper hänga i grillspett. Därefter ska vi ta upp en altanöppning med dörrar in till tv rummet så det blir en öppen passage in till huset och ut till baksidan. Vi tror att det här kommer göra ALL SKILLNAD med utelivet och känslan på hela tomten.
Först ut då- gräva. Det visar sig såklart att vi har väldigt mkt sten och rötter precis där. Ett gympass som heter duga.
Hoppas bli klara i sommar (läs innan jul)
Det är en ombyggnation på gång hemma lagom till sensommaren. Nu gäller det bara att vara nöjd med alla detaljer innan byggarna sätter igång. Vi letar efter begagnade altandörrar med spröjs. Först hade vi tänkt köpa nya men det är något som tar emot med själva utformningen. Jag tror starkt på de här till huset. De här pardörrarna ger en annan känsla, dessutom är dom så höga att rummet kommer upplevas som så mycket större än vad det gör nu.
Tror vi på dom här?
Jag vet inte om mens kan frambringa posttraumatisk stress men varje gång jag börjar blöda så slår hörsel, synfält och andning ihop. Jag kan inte fungera på ett tag. Att få min mens känns som ett missfall fast jag vet att det inte är så just nu. Smärtan förstärks, dofterna känns som sjuka, som operation och tårarna blir helt kvävande. Jag måste andras genom näsan och sen måste jag slå mig på bröstet och sen måste jag ut, ifrån och ur. Jag får tunnelseende, jag blir arg, jag blir rädd, jag vill isolera mig och jag vill kräkas rakt ut. Men jag tystnar helt, jag kan inte kommunicera och vill knappt svara på tilltal. Jag vill upphöra.
Jag undrade imorse när jag fick min mens om det kan vara så att den här tre år långa processen kan komma att kännas oövervinnelig? Kan den förta mer än vad det redan kostat? Jag vill inte släppa in det här längre in, jag vill inte låta det ta en sekund till ifrån livets lycka men ändå så äter den upp varje millimeter av mig när det sker.
Jag undrar om jag måste söka psykhjälp för det här, skulle ju bli rätt ansträngande att bli galen på köpet.
Hur kommer ni över era upprepade missfall? Slutade ni hoppas? Gav ni upp? Jag frågar för jag har inga fler lösningar att hämta.
Jag byter sällan doft. Det är svårt för mig att trivas i parfym som ”luktar nått” det ska bara vara som en förlängning. Eller svårt att förklara. Men om man ska mäta betyget på doften i hur många som frågar om vilken parfym man bär börjar den här bana sig fram i toppen.
Oftast är det pga av Byredos Flowerhead som jag får frågan. Men nu använder jag uteslutande den här pure Musc av Narsico Rodrigues. Den är helt magiskt försvinnande i ens egen doft men samtidigt stark och kvinnlig. Ett doft tips från en kräsen.
I onsdags bjöd tjejerna mig på en helt fantastisk fin födelsedagskväll. Vi åt middag på Hallwylska . Det är något särskilt med tjejmiddag, även om det där med parmiddagar och häng har sin charm så är det så fyllt av fniss och alvar och charm och kärlek i de där tjejkvällarna att det inte går att jämföra. Allt bearbetas från relationer till handcreme typ. Därefter gick vi till obaren och drack champagne. Sen dansade vi, oj jäklar va vi dansade. Jag har inte i en taxi hem förens fyra snåret och solen gick upp över slussen medens taxin svängde ut på 222:an. Det är år sen!
Magiskt det där med att släppa allt. Sen får man betala dagen efter men när man haft en sån här kväll då är det värt varenda cavarap. Jag har en hel del tankar om det här året och om att fylla 35. Tänkte jag skulle dela dem i ett inlägg framöver. Så firad, så lycklig och så många skavsår!
Dagen efter och vad som var den riktiga födelsedagen spenderades i sängen, i utesoffan och i tofflor på grund av mina enorma skavsår. Blev uppvaktad med frukost och sång och pärlplatta. Sen skrotade vi runt hemma hela dagen och bara va. Det kunde inte passat sig bättre då jag som nämt tydligen inte ville komma hem innan fyra på morgonen.
På kvällen fick vi barnvakt och då tog vi en liten kvällsutflyckt till en skärgårdskrog för att äta middag på tu man hand. Så fint att stirra lite i varandras ögon och garva lite ifred. Semestern innehåller ju inte så mkt av den varan när man är barnfamilj. Eller iallafall inte för oss. Kunde inte önskat mig en bättre 35 år dag. Eller jo om jag magiskt skulle kunnat trolla bort baksmällan då. Men sätter man sig i båten får man ro den i land eller vad dom säger.
Som jag berättade nyligen byter jag jobb efter sommaren och jag har som vilken skolstarts förtjust liten tjej som helst skaffat mig ett par nya inneskor. Till mig från mig. Det är jag jobbmässigt verkligen värd. Bra Julia (klappar mig själv på axeln.)
Ballerina Old Céline
Vi älskar mat i vår familj och lägger gärna lite kärlek i tillagningen. Jag undrar om ni är intresserade av mer matlagningsinspiration framöver? Tänkte iallafall dela med mig den här sommaren så får vi se vad ni tycker.
Den här veckan kör vi klassiker.
Först ut fransk bouillabaisse.
Det är en sydfransk gryta med fisk och skaldjur som brukar kryddas med saffran. Ikväll valde vi bort det och använde istället mer apelsin för en somrig fräschör. Namnet bouillabaisse kommer från de franska orden för koka och sänka – vilket menas att soppan först ska koka upp kraftigt och sedan sjuda lugnare. Thats it. Den tillagar nästan sig själv om man är noga med råvaror.
Gör såhärTill det här gjorde jag min ”vardags mayo” när man inte orkar slunga en aioli så kan man blanda två matskedar majonnäs med en liten klyfta vitlök en matsked creme fraishe och en skvätt cotron. Funkar kanon!
Hoppas det ska smaka.
Det är som säkert de flesta märkt sommarrea mu. Jag brukar verkligen försöka ta tillvara på rea perioden och köpa sådant som jag sparat till sen innan. Exempelvis har jag letat efter en liten brun väska sedan jag sålde min Loewe joycebag, den här från Little Liftner har jag vart smått besatt av då jag älskar den klassiska, damiga lite otrendiga hållbara känslan. Den har ändå lite efter i sig då skinnet är ”alligator.”
Jag tror att jag kommer att använda den här mer än jag skulle gjort med en mer trendig variant. Den här är en vän som kan få bära åt mig långt framöver. Den fanns på rea nu i förra veckan. Heter small Tulip.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]