Här kommer en av mina nya Go to’s. Klänningen med puffärm från svenska Wera fungerar ordagrant till alla tillfällen nu när sommarvärmen hälsat på. Sandalerna från massimo Dutti gör att det ”händer något” och väskan tar tillbaka den klassiska känslan.

Har haft samma i tre dagar och den här kombinationen får följa med till Köpenhamn.

När vi är utomlands försöker vi ofta få med oss konst av något slag hem. Ofta mindre saker som snidade gubbar, artefakter eller mindre tavlor/tryck. Vi har minnen från Köpenhamn, Berlin, Paris och Mallis hemma.

I byn Fornalux finns en liten butik som vi brukar återvända till, det ägs av en liten fin kvinna som alltid är nyfiken och har historier att berätta. Så också om det här fotot. Hin berättar om en kvinna vars mamma levt ensam på grund av mannens tidiga hastiga bortgång. På bilden ser vi henne i deras gemensamma kök. Hon lämnades som änka med 4 barn i byn och skulle egentligen återvänt till England där de kom ifrån. Men byn slöt upp och tog hand om henne på ett sätt som gjorde att hon blev kvar för livet. Kvinnan som säljer fotografierna är hennes dotter.

Jag älskar ljuset, kompositionen av köket, stallgången och hennes bakgrund. Hon får hänga som kvinnlig förebild i vardagsrummet som en påminnelse om att allt blir bra.

Fortsätter på temat klassiker.

Min vän Sofia introducerade mig för den här klassikern som jag hör och hämpna åt första ggn i år. Nu kan jag inte sluta. Här kommer min Cacio e Pepe

Allt du behöver är kvalitativ pasta, nymald svartpeppar, pecorino, smör och pastavattnet. Låter lätt va? Det är lite trixigt precis med att få rätt konsistens med stärkelsen men tricket är att ösa lite av vattnet i taget tills det binder sig med osten och inte kasta på. Kör i vind!

Ingredienser:
 linguini eller spaghetti
1,5 dl Pecorino romano 
1 tsk svartpeppar 
smör
Salt

koka pastan och var noga med att ta upp den innan koktiden passerat, det ska vara al dente. Riv sedan osten. (Mycket ost)

fräs nymald svartpeppar i smör och olja. Sen lufter du ut pastan ca 2 min innan sluttid. Lägg den i pannan och ös på osten. Ta en sked och använd pastavattnet med stärskelsen för att spä ut och rör runt försiktigt. Vattnet binder sig med osten och skapar en ”gräddig” sås utan just grädde. Se till att jobba upp en riktig krämighet och servera direkt. Viktigt att den är varm!

Nu går vi in i sista veckan av årets sommarsemester. Än är det inte över men redan nu är jag så tacksam. Och lite stolt. Jag har verkligen kunnat varva ned. Ordentligt. Det är första sommaren på många år som jag inte känt mig stressad att hinna med, svårt att sova eller känslan av att tiden rinner lite mellan fingrarna. Jag har haft en magisk semester och hela den här stora ombyggnationen vi drog på oss när vi kom hem från Mallis har gjort att man bara få fortsätta ta allt lite manjana. Det är pyamas och keps. Klassisk musik och böcker, unge i hundkoja och en hel del disk. Men jag ska verkligen fortsätta såhär nu in i hösten. Men andetagen nere i magen.

Jag har tre höstlöften:

– minska på skärmtid

– en promenad om dagen (om så tio min)

– se detaljerna.

Får se hur det går. Har ni sånna skolstarts-löften. Jag ser som jag nämnt för er tidigare år alltid hösten som det egentliga nyåret. Jag gör alla omstarter i augusti. Är vi fler och i sånt fall vad är era löften?

Jag vet inte hur många gånger som barn man passerade Gröna Lund på väg till Skansen och kände en stråk av blandad besvikelse och skuld. Hur härligt det var med utflykt och Skansen och pannkakor men samtidigt skillnaden mellan popcorn, kittel i maggropen och glädjevrål på Grönan. Jag och Harry hade planerat en sån heldag på skansen med Ponnyridning och allt. Men samma sekunde vi passerat Grönan och jag såg hans vändande blick och trånande uppsyn böjde jag mig ned och viskade. ”Du kan få välja”. Han tittade upp, tog några sekunde på sig tittade upp och sa ”men vi kanske kan ta Skansen en annan dag om det är okej med dig Mamma.”

Sen hade vi det såhär. Tror man minns dom där bryten från det förväntade lite extra mycket. Jag hade iallafall the time of my life.

Nu lägger vi sten. Det blev ev terrakottafärgad marksten som ska bli en ny terassdel i trädgården. Där tänkte vi ställa grillen och lite bistrohäng så man slipper ha det på trallen.

Tror det kommer bli jättefint när vi är klara. Men hua så mycket det blir att gräva och slita med. Det känns självklart lite MER lyckatnnär man gör det själva men det tar också betydligt längre tid. En vecka kvar av semestern, får se om vi blir klara.

Jag känner mig lite tvungen att dela det här somriga receptet. Vansinnigt gott.

Marinera Salma Lax i en hackad bukett av färska kryddor, salt, peppar, vitlök, olivolja och grilla med lite smör på toppen.

Koka färskpotatis tills den nästan är klar, värm ugnen. Strö över hackad persilja olivolja, citroncest och riven pecorinoost, låt gå i ugnen tills fin färg.

Gör en sallad på riven färnkol, gurka och massa massa citronsaft. Servera med limeaioli och något kallt att dricka. Ni kommer inte bli besvikna.

Kan inte riktig beskriva hur fina dom här små snörena är på. Bekväma också. Jag hittade den på Massimo Dutti.

Perfekta för både jobb och aw.

För snart nio år sedan hade jag och John en av våra första lite halvuppstyrda träffar på Skeppsholmen. Det var någon öppning av Gröna gången och vi höll hand lite tafatt genom havet av folk.Vi la den i svanken på varandra och vi log och vi var nervösa och vi var sådär roliga som man bara är de där första gångerna. Därför brukar vi återvända till Skeppsholmen när vi vill bara lite nykära. Ofta nöjer vi oss med ett besök på Moderna eller en promenad. Men nu blev det en lunch och incheckning på hotellet. Därefter tog vi flera timmar till att äntligen besöka nya nationalmuseumet. Vilken upprustning Gert Wingårdh gjort. Fantastiskt vackert!  En av Stockholms godasre mazariner till espressson också.  Sen flanerade vi runt på stan, tittade på folk och var allmänt bara vi. Middag åt vi på Calle P som nyligen renoverat och gjort om hela sitt matkoncept. Deet är andra ggn jag går dit på ett halvår så det är kanske ett betyg i sig.

En natt borta såhär känns nästan som en hel weekend. Man slipper alla restider och det som är viktigt – tid med varandra blir i fokus. Så fint allting. Nu kan vi ta oss an grävandet på baksidan igen. På med fristadsstället!

Inspirationskollage för augusti. Är det bara jag som fullständigt älskar Pinterest?