Nu är det fredag eftermiddag och jag har bäddat ned mig i någon form av egen helgkarantän. Inte för att vi är sjuka utan för att det är så många andra som är det i Sthlms regionen. Det är inte helt märkligt att man känner en lite gnagande men ändå bagitaliserad oro just nu. Det är så svårt att inte låta sig drivas iväg med tanken och insikten av vad som händer i andra länder när beredskap eller sjukvård inte räcker till.

Dels tänker jag mkt på min mamma som är mycket sjuk och jag vill och kan inte besöka henne nu när jag är så osäker på hurvidare jag kan vara den som smittar henne. Samtidigt vill jag ju passa på att ses då tiden känns viktigt för oss när vi inte vet hur mycket av den varan vi har framför oss.

Jag försöker föreställa mig hur det kan påverka förlossningsvården när många sjukhus går upp i stadsläge eller tanken på om exempelvis John blev satt i karantän nu och jag skulle behöva gå in i förlossningen själv. Det är verkligen inget drömscenario.

Många länder runt omkring oss beslutar Iom Pandemin om att skolor och förskolor stänger. Nödläge, ut och inreseförbud samt milltär övervakning av gränser. Många av mina vänner diskuterar frågan just nu. Hur ska vi minska takten på den här spridningen om vi inte slutar röra oss runt varandra när vi är smittade?

Den mest centrala åtgärden känns ju som är att inte gå ut när man är sjuk men tror vi nu att den företeelse drastiskt ändras med vår lite loja ”allt kommer att lösa sig- svenska inställning”… Så många frågor och funderingar som snurrar runt.

Hur tänker ni kring Corona, känner ni någon oro?

Har ni önskat er eller fått pushpresenter av era respektive? Jag antar att den här listan är på snudd till obsen men är det någon gång man får drömma eller önska sig fina saker så är det väl när man hankat runt i tio månader och skapat liv. Sen är det ju detaljen med förlossning i sig. Nu ser vi ju fram emot den, eller jag gör trots att det gör så ont att man stundtals på riktigt, fullaste alvar tror att man dör. Trots det är det inget jag längtar efter just nu som att de där värkarna ska dra igång. Jag brukar tänka den där småprovocerande meningen som alla barnmorskor delar – varje värk är en närmare varandra.

Så i sig vill jag ju säga att livet och vår bebis i gåvan nog. Men om man ska få vara lite prinsessigt och önskande för en stund så skulle jag bära dessa gåvor för resten av mitt liv med stor vördnad.

Jag skulle så gärna bära en ring i den här modellen Classic trinity där varje färg får representera en av mina kära. Mina två barn och min sambo. Skulle vara en fin symbol.

Jag har även en nostalgisk ådra som tänker på den tid vi har tillsammans- därför är klockan en sådan tydlig symbol för mig. Här är mitt livs drömklocka. Jag älskar den klassiska modellen av Panthére också av Cartier. Dock skulle vilket annat märke som helst vara önskvärt mer modellen som är viktig för mig.

Halsbandet är mitt stjärntecken och är även en märklig symbol för mig när det kommer till att bekämpa Cancer. Det finns på Engelberg.

Väskan är ju väskans väska och rummer allt en kan tänkas rymma för alla situationer i livet med eller utan bebis på armen. Det är Céline Big bag i svart.

Helt verklighetsfrånvänt men ändå en härlig dröm va?

Nu är jag igång på övervåningen med bebisrummet. Egentligen tror jag att det kommer bli ett avbytarrum för den som vill sova när den andra har nattvak. Men jag kommer få in skötbordet, lite förvaring och en massa gps som ändå säger att Hen har en plats här i huset.

Det återstår en massa pill men känner att jag inte orkar eller vill att allt ska kännas ”klart” och sprillans på två sek. Tänkte måla hyllan i snickerifärg och be John sätta frontlister där. Sen ska jag spackla skivarna på skötbordet och ev måla in det i sammma snickerikolör. Bordet är också begagnat men jag vet att Jollyroom säljer dom för ungefär 500kr tror jag. Smart är att den har hjul så man kan lätt flytta runt. Det sys som jag skrev innan ett skynke som ska hänga längs ned under trähyllan på väggen, så man kan gömma de allra fulaste och skrikigaste brandbilarna där. Eller göra det till ett litet kojkrypin.

Babygymmet är från Danmark och där hade jag tur. Har verkligen jagat på blocket och säljsighter för att hitta en babygym som känns härligt och mjukt och underhållande. Det är sån hjälp till självhjälp med dom där. Jag har tagit gamla bebisleksaker och hängt i den. Samt hittat små guldglimtar som skallror och plingandet päron på Bétons hemsida.

Under skötbordet har jag ställt korgar från Åhléns och emaljburkar och glashyttor som får fungera som blöj, olja, bröstpump och nappförvaring. Blir fint så tycker jag!

Nu ska jag sätta samman en liten mobil som ska hänga över skötbordet. Hittade en bamburing på Zetas för någon hundring som jag satt snöre i helt enkelt. Kändes som ett bra DIY. Det är de där grejerna som ligger uppe på skötbordet.

Annars är det bara vår lilla människa som saknas. Det är iallafall så pass klart att man kan använda allt som är livsviktigt nu. Ni får se färdigt resultat sen framöver – när jag orkar göra  ”färdigt” det vill säga.

I det här kollaget ryms nog en sammanfattning av allt jag vill ha på mig hela våren 2020. Det är klassiskt men med en moder twist. Synd bara att det kommer bli så svårt att amma i en sån där tröja. Får leta efter en med knappar i samma stil.

Jackan är snudd på perfektion, hur kan man få en utilityjacka att se se feminin ut. Kan man dessutom bära den lite oversize så kommer den fungera med precis allt jag har i min vår och sommar garderob.

Glasögonen är något av en gambleing, men är sugen på att antingen våga gå väldigt kattigt eller såhär lite mer square.

Skorna är så pass lika Chanel att det känns försvarbart att strosa runt i även om det blir rullgrus eller lerfläckar på dem. Älskar egentligen idén om mules men när man ska halvjogga med en 5 åring på cykel är det bra när något håller fast i hälen.

Jeans vet ni ju redan att jag suktar efter lite som Adele verkar sukta efter sina ex i varje världshit hon skriver. Har redan tre favoriter som jag längtar efter att komma i.

Utilityjacka Marville Road, solglasögon Weekday, Flats Other stories, Tröja Weekday.

Det är sex år ungefär mellan de här två bilderna. Jag tänker på de här båda graviditeterna och hur de skiljt sig åt. I erfarenhet, oro, insikt och längtan. Hur mkt som vart likt och på samma gång som två olika världar.

Alla har sin upplevelse och det finns kanske inte något som heter en perfekt graviditet. Jag känner att jag trots allt som pågått i privatlivet verkligen försökt att tänka positivt och framåt när det gäller livet. Att se det här som den vinsten vi lyckades skapa oss tillslut. Jag tror ju inte på ödet, slump eller gud. Men jag har ändå en våg av tacksamhet, ödmjukhet och förundran gentemot universum och det som människan kan lyckas skapa sig själva i stunder av motgång och sorg.

Jag ser på de här bilderna hur ung och ovetandes jag kände mig där när Harry skulle komma. Trots att jag just fyllt trettio så hade jag svårt att föreställa mig den vuxenskap som försäldarskapet modererar en till. Jag skulle säga att det är tack vara det och tack vare honom som vår glädje är enorm nu. Om vi bara får uppleva en procent av det vi fått genom att bli föräldrar till Harry en gång till så är alla mina förhoppningar mötta. Jag kan tänka mig att jag glömt så mycket Iom att tiden gått men även att det mesta sitter i muskelminnet. Något som jag gärna inte vill börja med är att gnälla. Men jag är så förvånad över hur ont allt gör, att resa mig, att knyta skorna, att sova, att kissa att sätta mig i bilen. Var det såhär förra gången? Hur allt kliar, fotsulor, mage, bröst och hårbotten. Har jag förträngt även det här?

Det är sex år sen jag stod och skrattade åt elendet till kropp som tar sig monsterösa proportioner och bara några dagar efter det kom han. Jag ska inte säga att jag skrattar nu eller exakt räknar dagar men vi är minst sagt redo för en ny familjemedlem som gärna får vara precis som vi eller helt helt helt annorlunda….

Hur är det för er andra?

Hej!

En liten secoundhandstund igen. Ni mailar eller messar intresse. Först till kvarn. Jag postar och ni står för frakt.

Hoppas dessa tidigare favoriter hittar ett bra hem?

[email protected] eller 0703333180

Nu är äntligen vår lilla punch veranda klar för slötid. Här kan ni få se hur John jobbat i steg för att förändra den lilla stökiga men ack så mysigt plats vi har.

Vi har använt oss av en IKEA Havsta stomme som förvaringsgrund där den platsbyggda soffan står. Sen fick vi såga av och kapa och lägga till på ett fiffigt sätt, men då den är solid i trä och inte faner eller liknande så fungerar den utmärkt om man vill kunna ha lite extra tyngd på den.

Därefter har han snickrat elementskydden på egen hand. Det är rotting som man beställer på rulle via nätet och stommarna har han skissat ritningen till själv.

Jag har därefter skaffat ett madrass för tillskärning och håller på att sy dynöverdraget själv. det går såklart att måttbeställa på nätet men då blir kostnaden något annat minst sagt.

Hoppas det här kan inspirera till lite snickeri och sykunskap i vårljuset. Fråga på om ni undrar något.