Corona | March 13, 2020 | The Way We Play

Nu är det fredag eftermiddag och jag har bäddat ned mig i någon form av egen helgkarantän. Inte för att vi är sjuka utan för att det är så många andra som är det i Sthlms regionen. Det är inte helt märkligt att man känner en lite gnagande men ändå bagitaliserad oro just nu. Det är så svårt att inte låta sig drivas iväg med tanken och insikten av vad som händer i andra länder när beredskap eller sjukvård inte räcker till.

Dels tänker jag mkt på min mamma som är mycket sjuk och jag vill och kan inte besöka henne nu när jag är så osäker på hurvidare jag kan vara den som smittar henne. Samtidigt vill jag ju passa på att ses då tiden känns viktigt för oss när vi inte vet hur mycket av den varan vi har framför oss.

Jag försöker föreställa mig hur det kan påverka förlossningsvården när många sjukhus går upp i stadsläge eller tanken på om exempelvis John blev satt i karantän nu och jag skulle behöva gå in i förlossningen själv. Det är verkligen inget drömscenario.

Många länder runt omkring oss beslutar Iom Pandemin om att skolor och förskolor stänger. Nödläge, ut och inreseförbud samt milltär övervakning av gränser. Många av mina vänner diskuterar frågan just nu. Hur ska vi minska takten på den här spridningen om vi inte slutar röra oss runt varandra när vi är smittade?

Den mest centrala åtgärden känns ju som är att inte gå ut när man är sjuk men tror vi nu att den företeelse drastiskt ändras med vår lite loja ”allt kommer att lösa sig- svenska inställning”… Så många frågor och funderingar som snurrar runt.

Hur tänker ni kring Corona, känner ni någon oro?

Mari · 6 years ago
I Norge er alt stengt, og det er helt surrealistisk og merkelig, men føles helt riktig! Barnehage og skoler åpner først 26.mars og foreldre er pålagt hjemmekontor. Vi prøver å dele på det å få barna litt ut, men holder oss så mye alene som det går. Utrolig mange sitter i karantene og flere er gode og hjelper til med å handle matvarer.

Adela · 6 years ago
Jag och min kille har gått i självkarantän över helgen mestadels för att det är rätt mysigt att vara del av en större kollektiv erfarenhet ha ha. Här i London har rädslan ej fått fäste på samma sätt som i Skandinavien verkar det som. Business as usual skulle jag säga. Upplevde att klimax nåddes tors/fre men att det ebbats ut.

Emily · 6 years ago
Kände ingen stress förr än i onsdags när jag själv fick ont i halsen. Då kröp oron fram att jag kanske smittar någon. Innan har man ju pallat sig till jobbet så länge man orkat jobba och kanske inte tänkt på att man smittar. Jag är orolig att vården inte ska palla trycket och att vi kommer att täras orders de komma de veckorna. Jag är orolig för alla som är sjuka innan det här drog igång och för alla som inte tr det på allvar. Man vill ju bara drömma om semesterplaner och att allt ska vara som vanligt nu. Ta hand om dig. Kram.

josefin · 6 years ago
Inte alls så orolig varken för mina barn eller andra anhöriga och jag har inte bunkrat toapapper...Det är ändå så pass få som är smittade än så länge (vad vi vet). Dock, tänker jag att alla åtgärder som tas ändå är bra och nödvändiga och förhoppningsvis lite lärorika inför framtiden. Kanske vi tänker efter en extra gång innan vi lämnar våra lite för risiga barn på dagis för att komma till jobbet till varje pris, kanske man får en tankeställare kring vad som faktiskt är viktigt. Sen måste väl detta vara fantastiskt för klimatet!?

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Julia Hichens