Sorgen kommer i vågor. Ena stunden är allt mest som vanligt. Sen kommer den sköljande över mig, förlamar och omöjliggör den enklaste av uppgift. Men jag åker mellan möten, kör försiktigt och är extra noga med blinkers och snusnäsduk. Blinkers och snusnäsduk= first aid kit.

Jag orkar klä på mig. För jag är mamma. En mamma som förlorat en mamma och bara vill orka vara mera mamma på grund av det. Vill inte missa en sekund. Jag tog den här bilden för att se om något tycks annorlunda? Om man lixom kan se på mig hur genomskinlig huden är. Hur öppet och skört pansarskinnet känns?

Barnen hjälper till på det sätt barn kan. Dom är som vanligt.

Allt med huset är trygghet. Det är självfallet dubbelt att allt är i luften när man går igenom en sådan här sak. Flytten är kanske inte ett genidrag när allt annat kastas upp i luften. Men samtidigt känner jag att det är starten på något nytt. Vi har haft en hel del förluster i det här huset. Och på samma sätt som det tagit hand om oss är jag trött på farväl. Jag vill säga hej till livet nu.

Tröstärmar är ett begrepp jag började använda när mina missfall haglade. Jag hade bara saker på mig som kändes som dom kramades. Det blev slutet på att tränga mig i obekväma blusar och annat som mest skavde. Sen dess är jag alltid lite tröstklädd.

Som vanligt i mitt vanliga. Jeans, Kashmir och klassiker.

Buden landade in och jag skrubbade mig i grejer från La:Bruket som doftade skärgård.

Fick nya tröstärmar av Davidas Chasmere.

Till helgen tog min bästa vän med mig på lunch i solen för att lyssna till allt som är osammanhängande och meningslöst när livet står på ändan.

Men det är också så viktigt att här kan jag inte bli dömd. Så plötsligt skrattade vi och skvallrades det som vilken vanlig lunch som helst. Det kommer i vågor som sagt.

Vi tog en solig promenad runt innerstaden och där och då slog det mig att jag och vi och hela familjen snart är tillbaka. Det var som att dra en sticka ur lungsäcken och det kändes som att på riktigt andas igen. Hej hemma.

Jag fick hjälp på Totême men dom har av någon anledning nästan inget inne från den nya kollektionen. Vet inte om det är slutsålt eller fel på leveranser. Mitt emot renoverar dom nya By Marlene Birger butiken och ärligt har den tidigare varit så ful att jag inte velat handla där. Men nu kommer det blir andra toner. Ser fram emot förändringen.

Dagen avslutades med tröstpresenter och balett.

Jag kör runt mellan möten och det kommer och det slår och det går i vågor. Längtar tills det slutar storma….

Tenniströjor med lång ärm känns precis lagom 90 tal för mig. Denna från Arket. Ballerina skor i läder, jag har ex antal av just den här modellen men för er som letar så släppte Arket precis denna fantastiska sko. Grå helkostym finns det gått om, men gärna såhär med bredare slag och hög midja. Matcha det med någon statement skjorta, Perforerade synliga sömmar är ju hetare än hett just nu och det är också en precis lagom detalj utan att det blir för gulligt tycker jag. Den här varianten på kavaj med tydliga slag hittade jag hos H&M och är Chanellig men med en betydligt trevligare prislapp. Sen en riktig tung, klassisk omlottkofta som fungerar lika bra som jacka snart. Den här är i färgen Peanut butter och finns hos Totême.

Den här fantastiska cape-klänningen i cava från Totême har jag tittat på sedan förra året när den kom ut. Tror den finns på rean fortfarande. Magisk både som jobb och fest. Och igen så kommer mitt välkända magskärps tips tillbaka. Oerhört stiligt.

Det mesta är lite uppe i luften nu. Renoveringsplan, packning, vab och jobb som i vanlig ordning. Men den är ändå lite vilsamt i all hets. Som om det blir okej eftersom jag vet att allt kommer bli så bra. Köpte den här fantastiska kaffekannan som en rituell grej. Ska dricka min första kopp ur den när renoveringen är klar.

Eli är på väg in i en otrolig period av individualisering och som de flesta föräldrar vet är det då kantat av en himlans massa, nej, kan själv och oförklarliga vredesutbrott för att sekunden senaste plötsligt säga tre ords meningar och vara den gosigaste mest kompetenta ungen man sett. Så mycket energi tar och ger det på samma gång.

Fick det här hängandes på dörren.

Ett mjukt loungset från Uniqlo.

Jag bor i mitt set från Uniqlo som jag fick härom veckan. Älskar kofta och skärp, får en sån fin klädd look på en sekund.

Jag åker också mest hela tiden in till våra nya kvarter. Dels i ärenden men sen också när jag ska till baletten.

Tänk att vi kommer ha Hötorgshallen nästgärds och jag kan köpa mina fredagsblommor på torget.

Sen har jag varvat hemma jobbande med att rensa. Det är mycket som ska säljas vidare innan vi flyttar. Jag gillar verkligen tanken på återbruk och som ni misstänker så kommer det en Bloppis snart. Är det något särskilt ni vill se där? Barnkläder, keramik, assessorer?

Jag har även suttit in vår nya kvarterskrog Rolfs kök och den är ju som så många vet nätstintill en institution i Stockholm. Så det ska inte gå någon nöd på mig tror jag.

Påpälsade i snön men med drömmar om våren.

Jag förbereder Harry för flytt och ny skola. Någon frågade om det i kommentarerna. Men ärligt vet jag inte hur det går förens vi är där. Han tar det lite som vi, ena dagen överlycklig och nyfiken. Nästa dag separationsångest och lite oro. Det får ta sin tid, men det kommer bli bra.

Jag känner ju precis samma sak. För även om jag studsar av förväntan så… vem skulle inte sakna det här?

I veckan sålde vi vårt hus. Vi har ju bestämt oss för ett tagg sen så det kom ju inte på något sätt som en överraskning, men vad som gjorde det var känslorna.

I samma sekund som vi skrev på blev jag som förfärligt ledsen.

Det kändes som att göra slut med någon på grund av distansförhållande och inte för att man slutat älska.

Jag kommer sakna så vansinnigt mycket med huset och jag har ingen aning om det här är det dummaste vi gör.

Men ibland måste man våga hoppa.

Vi kan inte bara drömma och tala om saker när man kan förändra och förverkliga drömmar så är det väl så att man måste pröva?

Vi bor nu här i ungefär tre månader till och jag ska försöka ge huset all min uppmärksamhet och kärlek fram till dess.

Som att verkligen ta in varje vinkel. Försöka minnas alla stunder och skratt vi haft.

Jag ska ligga uppe när dom andra somnat och ta in hur regnet smattrar mot rutorna. Hur årstiden förändras utanför altandörren och höra knarret i trappan av barnfötter.

Ja kortfattat ska jag romantisera sönder allt nu så jag kanske är klar sen när vi lämnar.

Vi har upplevt så mycket i det här huset på fyra år. Det går inte att ta in. Men lite därför vi vill börja på ny kula också.

Jag kommer mest sakna årstidsväxlingar man ser i naturen. Rådjuren och allt djurliv. Trädgården och min hortensiarabatt. Vårt sovrum som är tyst som i en kyrka.

Men det är ju för att vi vill som vi flyttar, så jag ska se till att inte sörja utan bara mest va. Vara här i nuet.

Sen ska vi ju samtidigt planera en renovering av vår nya lägenhet men det är en helt annan historia.

Sista lördagen på långhelgen tänkte vi ta lite revansch på all hemkarantän. Vi checkade in på Hotel Reisen. Har inte varit där på tio år give and take. Och jag kan tillägga redan nu att vi inte var sponsrade eller bjudna eller något liknande för då skriver jag alltid det. I vilket fall ville vi testa då det såg lugnt härligt och lite avskilt ut. Precis vad vi ville åt.

Vi fick ett rum på tredje våningen med utsikt över Skeppsholmen. Fint och lite ceremoniellt att blicka ut över granen som ett sätt att avsluta jullovet.

Jag packade alla mina hudvårdsfavoriter och tänkte att vi skulle få en sån kväll- det fick vi inte med ändå. Mer om det sen.

Det var så vackert renoverat med poppel och mörkgröna sittbänkar, det är ju som jag brukar säga min största inspirationskälla det här med hotell. Om man blandar upp det med arvgods och allmänt hemmabös så blir det alltid så fint och samtidigt lite lyxigt. Ska bli så roligt att ta med alla nya idéer in i nästa lägenhet.

John var allmänt medelålders-stilig i rock och boots. Älskar det.

Jag försökte frambringa lite glow i slasket men läppstiftet var nog det som lurade omgivningen mest.

Vi tog med högklackat och sidenklänningar för vi tänkte gå på fin fin fin resturang. Men ändrade oss i sista sekund och drack öl och sjöng kareokee med Johns bröder istället. Inget slår ju det…

Rummet hade famtastiskt ljus och inget störande ljud eller annat. Sängarna var jättesköna och vi drack kaffe och glodde på CNN i sängen ända fram till 12. De hade sen utcheckning vid 13 och sådant älskar jag.

Väljer ni samma sida på hotellsängarna som hemma eller är det bara vi?

Det var inte mycket gäster men vi var inte heller helt ensamma. Bland det mysigaste som finns är ju att sitta i en hotellbar och smygtitta på folk, gissa yrken och relation. En evighetslek om man gör den tillsammans och kastar på alla klyschor man kan.

Så hela idén med att klä upp oss var ju inte aktuell, vi tassade iväg såhär istället men lika lyckliga var vi för det.

Välvda glasskåp. Hmmmm

Jag blev påmind om våra ringar igen och pirrig så fotade dom i snön.

Sen packade vi ihop och åkte hemåt. För hur mysigt och viktigt det än är för oss och vår relation att komma bort ibland och garva, sjunga, läsa klart DN och sova bredvid varandra utan någon emellan så längtar jag nästan ihjäl mig efter barnen efter ett dygn. Undrar hur jag ska fixa vår bröllopsresa sen.

Hoppas ni hade ett fint avslut på helgerna.