Hur gör man när delar av världen står i brand. Hur gör man när det blir så tydligt att den som oftast gör det och vi såklart alltid borde engagera oss mer i medmänniskor och alla de konflikter och orättvisor som synliggjort i all tid. Hur gör man när folk går bort, både nära i ens familj men även i andras familjer lite allt för aggressiv i ett kring vi knappt kan förstå?
Hur gör man då med en Blogg? Hur skriver man om renoveringsval, skolbyten och vårkläder. Många gör ju det och jag förstår varför ur en hel massa synvinklar. Men det tar också emot, det är som om jag bli smärtsamt medveten om vår egoism och vår ”närmast först” just nu. Kanske är jag äldre, kanske är jag skörare, kanske är jag trött på navelskådande och hela bloggkulturen? Jag vet inte. Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill blogga och samtidigt vill jag aldrig ha bloggat. Makes no sense jag vet. Men så är det just nu.
Provar att dela några bilder ur vardagen och ser hur det känns. Vad tycker ni. Hur gör vi nu?
Kram
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Maricka · 4 years ago
❤️
Anna · 4 years ago
Fortsätt blogga ❤️ Det är ett litet digitalt avbrott i allt som sker
Anna · 4 years ago
Tycker om din blogg, den är balanserad och finstämmig så orkar och vill du fortsätta så läser jag gärna. Du har en stil som är fin att få inspiration ifrån. Ja vad man funderar nu, på allt. Men allt det så är det vardag på något sätt, men vill vara nära min son mycket och spendera mycket tid med honom. Mycket annat känns futtigt. Ta hand om dig.
Linda · 4 years ago
Fortsätt som du har gjort ❤️
TB · 4 years ago
Fortsätt som du har gjort. Om du orkar ❤️
Moa · 4 years ago
Jag är så glad för ditt sätt att blogga. Mänskligt, ärligt, vackert och inspirerande. Du förgylller min vardag med dina inlägg och det är jag så väldigt glad för. TACK! Hoppas verkligen att du ska hitta balansen och energin även i fortsättningen! ❤
Karin · 4 years ago
Jag tycker så mycket om din blogg! Snälla, fortsätt skapa innehåll på den här fina platsen❤
Sandra · 4 years ago
Men din blogg är ingen "vanlig" blogg, en såndär som vill pracka på oss reklam efter reklam efter reklam, som vill sälja grejer med bloggerskans eget lyxliv som USP. Det här är en stilla plats för lugn och ro, vackra bilder och eftertänksamma diskussioner. Med genuina tankar och känslor, med riktiga bilder från ett förvisso vackert hem men där det också finns plats för snorigt hushållspapper, apelsinskal och pekböcker. Din blogg ger så många ett skönt andrum, och vi är så tacksamma för om du vill och kan fortsätta ge oss det. Kram <3
Jenny · 4 years ago
Håller med alla ovan, om du orkar och vill. Och se mer av flytten och nya lägenheten. Allt här inne känns genuint och äkta. ❤️ Jenny
Johanna · 4 years ago
Vill gärna fortsätta läsa. Uppskattar det trevande och eftertänksamma, det sköra och skeva som är en del av livet. Du har en fin blogg!
D · 4 years ago
Det ena behöver inte utesluta det andra, tänker jag. Man kan vara uppdaterad om sin omvärld, ha ett engagemang och samtidigt uppskatta att få ta del av någons renoveringsplaner. Det behövs en balans, kanske extra mycket just nu. Uppskattar din blogg mycket, som den är. Skriv gärna när andan faller på.
Alex · 4 years ago
Den vackraste och renaste bloggen. älskar dina texter, bilder och tankar.. vi är många trogna och följer dig när du har lust att dela. kram på dig
Elisabeth · 4 years ago
Förstår dig precis men instämmer i ovanstående kör. Du beskriver det själv så himla bra. Krig, smärta, sorg och motgångar har alltid funnits och pågår ständigt överallt. Det är när det kommer nära som ens egen verklighet slås omkull. Jag tror att vi därför kanske ännu mer behöver motvikten. Det ärliga, vackra som balanserar upp allt det mörka och får oss att fortsätta leva. Söka skratten, gemenskapen och allt det där lilla i vardagen som stärker oss, om än på ett lite ytligare plan ibland, eller bara för stunden! Tänker på vad Tage Danielssons ord ”Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande. Det kan vara tungt, men man måste försöka. Om man ger upp och drunknar i sorgen ökar man världens elände” Kan ju låta krasst och svårt att eftersträva men sant ändå? Är oerhört tacksam för din blandning av allt här! Du gör det på ett så oerhört fint sätt. Det enda behöver inte förta det andra. Helst inte!