Den här bilden sparade jag från en lansering av ett Totême släpp för ex antal år sedan. Jag har försökt fånga vad det är med den här bilden som väcker något i mig. Mer än den självklara 90 tals estetiken och New York vurmen då.

Jag tror det är hur jag använde den som en manifestation när jag längtade tillbaka till det liv vi haft i stan. När jag tänkte på parker, närhet och stillhet på samma gång. På puls och personlighet.

Nu har jag den där känslan när jag går genom lunden och egentligen är det bara hunden som saknas. Det är en känsla som jag letade och som vi sökte ihop och nu är vi där. Försöker se storheten i det. Påminna mig.

Men hur kommer man dit?

Träningen som jag genomgår handlar också en stor del i att få syn på vad jag blir beroende av och vad det tar av mig. Telefonen är ju ett slukhål. Sociala medier likaså. Jag övar på att stänga av, stänga ned och lägga bort. Så ofta jag kan. Vilken skillnad det ger – jag är så ouppdaterad men det gör ju inget. Ingen bryr sig? Inget händer för att jag försvinner , ingen annan än jag tjänar på att vara där jag är och vara det till hundra procent.

Det blir en spännande utmaning. Hur länge kan jag hålla i

Sjön suger, havet läker. Jag måste bara vara vid havet mer. Det är nästa livsmål. En plats vid havet.

Jag har skurit ned på kaffe och väljer ofta te. Vill träffa alla jag känner på morgon te, eftermiddagste, i tehandeln eller med en bricka i mitt vardagsrum. Är det ett nytt beroende mån tro?

Jag vill hålla i handen, vi borde hålla handen mer.

Just ju känns det lite som jag har mina vänners händer hållande lite i ryggslutet, barnens små fingrar i höger och Johns på axeln. Tryggt.

Hela förändringsarbetet handlar om att byta nycklar, vrida åt ett annat håll, se en annan undertext. Känns som en medelålderskris eller en 40 års present. Vi får se.

Granen visade sig vara större än vi anat när den föll ur sitt nät.

Jag har försökt lägga bort telefonen och sociala medier och istället läst. Jag har skaffat appen goodread, jag hör ironin i det här jag skriver… men det är otroligt roligt att logga böcker istället för att bli spammad med bantningstips.

Man såg knappt sina egna händer för att det var så mörkt överallt.

Jag åt middag med vänner.

John och jag åt på Wedholms för att fira in julen.

Sen hade vi biljetter till julkonserten på Dramaten. Fantastisk tradition. Låt julen börja.

Skön nedräkning

Alla fick det dom hade önskat sig. Jag med. Nu doftar jag orientaliskt för resten av året.

Barnens ögon här

Jag hade bakat min saffranskaka med apelsin och mandelmassa. Serverad med kardemumma grädde och espresso.

Dom hjälptes åt att dela ut paket och efter morgonstrumpan skulle vi promenera.

Jag dukade i köket för det skulle bli en liten jul.

Skottsrutigt, Nötknäppare, nejlikor och silver. Så som det bör.

Stödkorv för barnen och ett kvarter i tomhet.

Sen när morfar kom var det dags för alla paket att öppnas och julbuffé ätas innan Kalle anka ihop.

Har lovat mig själv en massa saker.

Små bord med ost, choklad och dryck lite här och var.

Jag klädde upp mig i mina samlade favoriter från Totême.

John i kostym, säg en mer klassisk man än John.

Det glittrade i snön och de röda blommorna gjorde sig extra fina gentemot allt vaniljfärgat.

Alla samlade framför Kalle, precis som när man själv var barn.

Dagen efter såg vi Mupparnas julsaga och åt rester. Alla lekte med sina saker och jag plöjde böcker.

Tack alla få som jag haft kontakt med under julen ni vet vilka ni är. Det var en av det finaste någonsin. Jag hoppas ni andra också haft det vilsamt. Tack för att ni läser ändå – trots pauser och ambivalens.

Små julklappar i hand till vänner. De senaste veckorna har jag försökt hinna träffa alla vänninor, äta en fin lunch eller långmiddag läsa ett litet rim och lämna över en väl utvald klapp.

Bjudit på ostar, cider och skagen på dansk råg.

Barnen och jag har bakat pepparkakor.

Jag funderade på att brodera Elis älsklingshundars öron. Han har ju två likadana som han haft hela livet men man kunde brodera den uppe på Nk.

Utsikten från kontoret är magisk. Sista rycket nu.

Jag är obeskrivligt nöjd med att inte ha feber. Även om jag inte orkat ordna till mig alls så känner jag att jag aldrig vart fräschare nu när ögonen inte är röda.

Hemma var det mörkt och lite kargt, men snart blir det ompysslat och fint med granen.

Alla är trötta på vardagen, på lämningar och hämtningar på dunjackor och kalla fingrar. Men den finaste grej sedan vi flyttade tillbaka till stan är att båda pojkarna älskar sina skolor och förskolor. Den känslan o kroppen när man lämnar är oslagbar.

När Harry lekt hos kompisar så har jag och Eli lånat hans rum. Bäst star wars Lego där. Tänk att vi inte har någon bebis längre.

Tôteme har finast julskyltning, som vanligt. Och flest punkter på min önskelista (som vanligt).

Pojkarna har ritat Muminkaraktärer. Eli gör fantastiska illustrationer av Morran.

Jag har testat matkasse och känner mig enormt avslappnad med de där fiskgratängerna och pannbiffarna som jag inte själv behövt tänka ut.

Klämde på en önskegrej när jag uppgradera tjejsporten med två hekto Bergamott- Gunpowder.

Såg en nissedörr och insåg att jag var rätt nöjd med att inte hoppa på det tåget ändå.

Drömservis

Julstjärnor till hallen införskaffades.

Grytor kokades.

Snön föll och barnen lekte med dockhuset. Tänk om dom bara visste att jag lyckas knipa hem en hel låda med gamla dockhusmöbler till jul. Flygel, öppenspis, gardiner, kaklat badrum. Vem tror ni kommer sitta mest framför det där?

Vi har åkt pulka och jag har gömt mig i skidvänliga outfit. Om man inte ska till Alperna i år heller kan man låtsats i Tegnérlunden.

Sedan provade jag kläder till julbord och fotograferingar. Det blev inte det här om man säger så. Det där med billiga kjolar är inte jag.

Jag har sovit som ett litet barn. Läst tre sidor och sen stupat. Det här lovet ska handla om vänner, vila och varm glögg. Alla goda ting är tre.

Röda klockor och beställa julmaten i hallen. Det blir en liten jul i år så jag ska göra allt gott men litet. Ingen stress, ingen press och bara det bästa av det bästa.

Letar efter en notbok med lite utmanande musik för Harry och hans piano. Hedengrens hade inga tyvärr, men man går ju aldrig tomhänt därifrån. Köpte julens bladvändare.

Sturebadet för att boka en klassisk djupgående massage.

Zara för att införskaffa så många Chminey ljus som möjligen går att bära. Doftar brasa och santal och kostar knappt något.

Ost och apelsiner byggde denna kropp.

Lät liljorna slå ut. Som små amaryllis. Vill hitta mörkröda liljor att blanda ut julblommorna med.

Änderna till granen. Handblåsta och med en krans runt halsen. Kanske finaste på år.

En sista NK runda för barnböcker och Julkaffe. Det har också börjar arbeta en tjej på Totême som heter Alice och hon är bara alldeles för gullig och är otroligt mysig att prata mode och annat med. Svänger förbi lite för ofta.

Tog pojkarna på julskyltningen.

De fick lämna sina julklappslistor i tomtens brevlåda och sen välja sina kulor. (Evigt tjat jag vet)

Jag var som vanligt inte med på bild alls. Men lyckades ta ett när vi drack kaffe på franska och på min julklapp till mig själv. Tennisarmbandet som matchar min vigselring.

Hemma kom allt pynt äntligen fram. Nötknäpparna från Danmark.

Den mörkröda amaryllisen i spegelglaser.

Sydde om en av mina underbara halsdukar för nu har jag letat den perfekta Tartan så länge. Men här fanns den ju precis framför ögat på mig. Det blev fantastiskt mjuka julkuddar att plocka fram varje år. Tack vara éadai.

Kramades med brända röda band i alla små kikfönster.

Serveringsgången ska snart bli Julby, men i väntan.

Harry gjorde sig redo för Lucia med tomteluva.

Sturehofs matmarknad skickade ett Alicia bud. Så vi bjöd över pappa på att köpa gran och äta sill. Magisk kombination ändå.

Han var som alltid en välklädd vinterdröm i hatt och Manchester.

Alla barnen grät och det var inte en grej som gick rätt. Hormoner och anspänning, alla vuxna skrattade och slutligen fick vi hem grannen. Lugnet lade sig.

Det är väl det där som är jul, man får försöka parera allas förväntningar och samla på minerna. Det som inte är picture perfekt är perfekt på andra sätt.

Gick förbi nere på gatan när jag skulle på en ansiktsbehandling jag fått! Helt magiskt ska berätta mer sen om den eftersom det var en sån gåva som jag vill berätta om. Men såg den här kransen och tänkte på en av mina bästa vänner Carolina Storm som jag nu känt så pass länge att jag inte längre tänker på att vi nyss lärde känna varandra. Kände sån tacksamhet för det att jag blev lite tagen. Kransen och bandet var så hon och det fick representera vänskap.

Sprutade på mig min önskeparfym och vandrade in i sista veckan innan jul.

Kram

När första advent står för dörren öppnas portarna till den eviga ström av julgodis vårt hem förvandlas till. Börjar med NK mint och praliner en masse.

Adventsveckan visade sig vara en vacker, kall och pulka vänlig sådan. Lätta lämningar och isande andedräkt vid farväl.

NK granen snurrade i långsamt och troget som alltid vid advent.

Barnen och jag skrev våra önskelistor. Alltid lika spännande att se vad dom skriver på frågan – men mest av allt önskar jag mig, där dom behöver välja från de tre önskemål dom haft.

Jag klippte mig i ett snöigt Gustavsberg.

John hängde upp nya gardinerna och jag lyckades fota honom i action

Vi städar undan för att rita öppenspis och göra plats för granen.

Det är inga julblommor framme än men så fort dessa rosor vissnat kommer de mörkröda amaryllisen, nejlikorna, liljorna och de vita julstjärnorna in.

Svarta överdelar med vita byxor.

Här är drömgardinerna i närbild. John gick äntligen med på det då kallraset omöjliggör enbart insynsskydd. Cremevita fodrade, tunga, tre meter långa Mullberssiden. En dröm.

Snart fyller vi skålarna med knäck och dadlar.

Fanny var här och fotade. Tänk så tacksamt att ha en vän som också är världens bästa fotograf.

Långa bad med badsalt som doftar Jasmine och eucalyptus. Jag förvarar det i en silvrig liten ask med liten skopa. Vardagslyx.

Barnen klädde sin egna gran som varje 1 advent, det betyder ju inte att dom inte klär den stora också. Men i den lilla väljer dom fritt utan en nostalgisk mamma och hennes kulor.

Vi bakade en massa lussebullar och la i frysen för alla (förhoppningsvis) spontana besök under julen.

Tände första ljuset.

Tittade på Farbror Joakims julsaga.

Rättade till de som hängde på en tråd.

Girlangerna i barnens fönster.

Så var julen officiell startad i Hichens hem.

Min tekanna från Degrenne, i modell Salam är en av mina mest använda ting efter min tandborste. Den är både vacker och praktiskt. Med det värmeisolerade ”locket” som huva på kannan så håller det temperaturen någon timme efter kokad kanna. Finns som två koppar sex koppar och 8 koppar. Skaffa gärna ett Earl Gray premium och en honung till så lovar jag att du gör succé.

Hundtandade kavajer i något oversized fit. Det är ett plagg att bära nästan året runt men också livet ut. Leta efter en Harris Tweed eller Ralph Lauren om du vill gläns. Annars har Massimo Dutti och Totême mkt fina modeller.

Doftljus är alltid ett sätt att lämna spår efter sig. Dofter få iallafall mig att minnas och vad kan vara mysigare än att tända ett ljus som får påminna om någon speciell. En av mina favoritdofter är Solis Rex Från Trudon. Ni kommer inte göra någon besviken.

Beställ monogram på satinlakan. Personligt, lyxigt och något man använder ofta.

Personligen älskar jag scarfs och bandanas i siden. Fick min första Hermés av min bästa vän Sofia när jag var hennes brudtärna. Därefter har John fyllt på med några och jag använder dom någon gång i veckan minst. Fina runt halsen, i hällorna på jeansen, i håret, på väskan jag överallt. Det är också något som kan gå i arv.

Gladast blir man kanske av en upplevelse? En pjäs på Dramaten och middag på Teatergrillen. Be Gustav i baren om en Sidecar och ät hälleflundra. Det är i upplevelserna relationen tar små skutt.

Kanske bjud en vännina på staycation. Hur ofta får man tid att tala klart? Boka nästan inget. Häng runt. Ta upp mat på rummet. Bada, läs och bara vara tysta ihop. Jag vet precis vem jag vill åka med härnest.

Det oväntade i skulpturer, keramik, byster eller lampetter. Se om ni kan hitta något som väcker till skratt, förundran eller provokation. Den typen av prylar att ställa i sitt vitrinskåp blir ofta kvar resten av livet.

Jag vet inte om det framgick förra veckan men jag har legat i en influensa som är det segaste, värsta jag vart med om. Min första sjukskrivning sen graviditeten med Harry. 17 dagar av apelsiner, mediciner, tabletter och hjälpsamma grannar.

Från sängen såg jag snön falla och det var om något tröstande. Läste bok då ögonen orkade vara öppna och det blev ett och annat avsnitt av The Crown.

Det slår ju aldrig fel, när jag blir sjuk är det filminspelning för John. Men släpade mig mellan våra rum och samlade mig för att hämta barnen, aldrig varit så tacksam för hur mysigt det är hemma. När man har husarrest.

Äntligen har den sista delen av Johns farsdagspresent kommit. Sideboardet är fulländat. Eller nu hittade jag på, det kommer en flaskans som ska få stå därpå men sålänge lånade vi hit en svart keramiklampa från ett annat hörn.

En till dag i sängen. Då gladdes jag åt den fina kombinationen av rosa, rött och silver.

I brevlådan damp det ned framkallade bilder som skall in i ramar. Jag har framkallat några från havet när vi är vid stranden, dom ska få hänga i badrummet.

Eli har ny overall och det finns ingen mer tillfredsställande känsla än mätta, utvilade, varma barn. Tyvärr inget samarbete här. Ni känner ju mig men vill verkligen tipsa om den här. Det är Reimas Stavanger. Håller en evighet och har också en sån ”växa” del vid benen om man har barn som jag som skjuter i höjden över ett halvår.

Granen på väg till förskolan gav ett pirr. Några få dagar till den 1a december och jag får börja pynta.

House of Cards gick varmt. Så även tekokaren och julte premium från NK

Efter några dagar fick jag bosätta mig här istället för i sängen. Ingen ville vara nära.

Utanför fönstret i tvrummet stod Tegnérlunden och skröt. Hörde slamret från bygget av Villa Dagmars nya systershotell Villa Dahlia. Så olidligt spännande.

Varje år får pojkarna en Jultröja. Oftast är den en rugbyvariant men i år kanske det blir en eller annan Björn på släde? Jag har börjar ge dom till min vän Carolina och hennes yngsta son James, när Eli vuxit ur dom, det känns extra fint.

I mina röda krukor ska jag ställa något extra crèmigt vitt.

Kanske dubbla kransar i hallen?

Jag längtar efter Julmarknader och barn i små pälsar. Skansens julmarknad med Jeanette snart och där ska det hållas utkik efter Sheppard tofflor och flygarmössor till hela familjen.

Vi väljer alltid gran vid lunciahekgen. Men sen vi flyttare tillbaka till stan ryms det en liten gran i vardagsrummet och den stora i salongen. Den lilla granen tar vi fram redan första advent och den får barnen helt själva bestämma över. Längtar så efter det dimma ljuset.

Julbio. I år vill jag se Napolion på Grand och äta vilt på Hellströms i Hallen efter.

Skor och tennishalsband är det enda uppklädda julen kan be om. Stickat, ljusa byxor med plats för mat. Men skorna som små karameller.

Dukningen och köket blir nog tartan galore med en Brittisk look mer än amerikansk. Men så är det ju varje år. Kanske även kransar av rosépeppar i köket för att passa in i miljön. Rutiga band och rotting under silvret. Pinjedoftande ljus och putsade kärl. Utslagna liljor i små vaser och hyasiner ihopklämda som små snöbollar. Ska bli så fint att få duka ordentligt igen.

Ändlöst mycket snölek, pulka och skridskor så länge vädret tillåter. Fina ju knappt något så tillfredställande som trötta, rosiga, lyckliga barn framför Robin Rödhake på Tv när man själv kryper ner i ett bad. Uppnås alltid efter en förmiddag i pulkabacken.

Vi hjälps åt att klä granen. Alla får välja en ny kula per år (jag kan ibland flera för symmetrins skull). Vi lyssnar på Nat King Cole julskiva och vi dricker ett litet glas Calvados, äter kleneter och apelsiner. För det gjorde min mamma.

Sen bakas årets pepparkakshus och ställs upp i serveringsgången. I är ska vi särskilt tänka på ljussättningen i huset och kanske få till ett helt kvarter. Roligaste är ju ritningarna innan med Harry.

Sen ska dom sista julluncherna, afternoon te, marknader och vänskapsmiddagar gå av stapeln. Minst en i veckan för själen och franskt helgerna är fulla.

En tidig torsdag anlände vi till London för en några år försenad bröllopsweekend. Vi checkade in på The Counnaght och allt var över förväntan.

Dörrarna till hotellet öppnades och så också en helt overklig upplevelse.

Rummet högst upp i huset med utsikt över torget.

Mr and Mrs Hichens. Innehållet håller jag hemligt.

Mitt i Mayfair men samtidigt så enskilt och personligt.

The famous stairs

Kunde börja dagen med en kopp kaffe och nyheterna på tv medens jag låg i badet. RomCom moment.

Hela helgen fyllde vi med typiska John och Julia aktiviteter, sånt vi delar. Sånt vi alltid gjorde och kanske fortfarande gör men i mindre utsträckning sedan barnen.

Märkligt tänker kanske ni. Att på sin bröllopsresa göra samma saker man som oftast gör. Härligt tänker vi som gör just det för att det är ”VI”

Vi klädde oss i spets och lack. Mörk kostym och kuvertväskor. Besökte Scotts, The Wolesley, The Ritz och andra brittiska hål i väggen.

Vi tog det också lite dag för dag. Bokningarna var ordnade sedan länge men vi bokade också av när vi kände för det. Konserten i Hackney fick stå över för långa bad och middag på THE GRILL i Connaught.

Vi tog frukost på rummet varje dag för att… ja för att.

Sen läste vi färdigt en bok. Inget behövde gå fort. Inga rutiner pickade på. En evighet av tid.

Promenerade hela dagarna. Pratade klart om livet och la en femårsplan.

Tog långa stunder i parker och kanske var tysta en stund.

Sen hade jag bokat en intim visning på John Sloanes numera museum men privata fastighet. Det är en fullkomligt obeskrivligt plats med så många roliga anekdoter och

Små tistlar på alla möbler så ingen skulle råka sätta sig ned. Vi köpte med oss ett minne från Museumet. En konvex rund spegel, typiskt för John Sloane.

Varje våning tar andan ur en. Varje historia får en att längta efter mer.

På hotellet stod alla till vårt förfogande och det var blomblad på sängen, tårta vid ankomst, champagne och turndown så fort vi lämnade rummet.

På The Wolesley åt jag årets godaste fisk och där fick vi en överraskning av personalen, dom kom ut med en happy anniversary bakelse och tända ljus. Är det så att dom följer alla besökare på sociala media eller är det någon av mina vänner som ringt och ordnat? Oavsett så himla fin upplevelse out of the blue.

Fontänen utanför hotellet tändes upp och träden har klotlampor om kvällen kommer upplyst ånga att sprida sig över torget och det var som en saga.

Vi fick sent bord på Scotts och där fick vi grillade pilgrimsmusslor vid bordet och en hummer med pommes som kan varit det godaste jag ätit i år.

Frågade runt lite bland Londonbor Och alla svarade ”its the best we got” dom hade inte fel.

Vårt hotellrum var en dröm i sig, sidentapeten, stuckaturerna, jaquardgsrdinerna och alla produkter från Bamford. Ni förstår ju hur det föll mig i smaken.

På Liberty var jag nära att fuska med julkulorna men höll i mig. Tittade istället på kuddar och japanska svartlackade möbler. Eftersom jag skaffade en farsdag present till John sen ni vet.

Det finns så otroligt mycket mer att säga om resan till London men just i honeymoon syfte vill jag också lämna en hel den privat.

En afternoon Tea på Ritz innan en kväll på hotellet.

Magi

Genom Kings Park, vi hann se en parad och pelikaner. En ganska oväntad kombination.

Jag tror ändå att John är ämnad för ett annat land. Det märks att han bott länge utomlands det är som om han blir mer sig själv när vi lämnar Sverige.

På väg till Tate och Southside bank med solen i ryggen.

Lite lyckligare, sistas förmiddagen spenderades på hotellets Spa med en ansiktsbehandling och varma bad, mer grundad och otroligt kär igen. Tack London.

Kanske ni har hlite frågor om London? Ställ dom i kommentarsfältet så kan jag svara med ett inlägg sen fokuserat på det.

Kram