Week 10

Stadsmuseum har en utställning jag velat besöka ett tag. Carl Johan de Geers Släkten och slavarna. Sällan har väl något känts så aktuellt. Barnen är glada så länge det vankar museum.

Blev även glatt överraskade av en fotografiskt skildring av intågandet av Punken i Sthlm.

Märks vem som snart är tonåring.

Vissa av verken var en blandning av moderna akryl och artefakter som fick allt att kännas tredimensionellt och ytterst påtagligt. Extra fint var det med en prata som rullade i det lilla utrymmet.

Att höra konstnärens tanke och process gör inte till vanligheten när man besöker dessa mindre utställningar.

Det fanns andra våningar och där kunde jag inte låta bli att inspirerad för mönstermachning.

Läste ut två helt vanliga men ändå ovanliga Krimromaner som väckte en hel del funderingar i mig. Tror det var gestaltningen av kvinnohjälten i en nästan antites.

Eli har upptäckt att man kan rita annat än explosiva uttryck så nu har vi 37 st lastbilar med stora stenar på flaket i halva lägenheten. Magiskt när dom knäcker den där koden.

Vi fikade framför tv:n och bjöd in pappa på kaffe och kaka.

Vagnen är skrotad och det blir så härliga samtal då. Allt tar en evighet men det är så det är. Den här tiden som nu följer. Att se allt tillsammans, att promenera, att gnälla och förundras över staden tillsammans. Det är som att vagnen sätter en distans till det.

Jag är fortfarande så larvigt förtjust i min alla hjärtans dag present till mig själv och flyttar runt den mellan olika platser. Vart ska du bo, säger jag högt till mig själv.

Jag provade att ha mockajacka under kappan. Det lurade fram lite vårkänslor.

Åt obeskrivligt många blodapelsiner och funderade på hur man ska hinna träffa alla tjejer innan påsken. Insåg att jag behöver ha en fest. Så får det bli. Fram med planeringsblocket…