Hej igen.

Kommer ni ihåg mig. Jag Bloggar här. Det har vart en mycket känslosam vår. En mycket sorglig och samtidigt kärleksfull tid när alla som verkligen betyder något har steppat fram. Vi har behövt bara stänga ned, vara med varandra och ta hand om det som är minuter- sekunder och andetag ihop. Det är väl fortfarande så men jag kände någonstans att jag måste låta vissa saker fortgå som vanligt, för att jag ska ha någon del va mig själv som också känns som vanligt. Det kommer säkert kännas trevande tillbaka, det känns redan nu lite ytligt att sätta mig och knåpa här. Ska jag skriva om kläder, skor, inredning och matrecept när världen kränger. JA jo jag ska väl det….

Om nån har stora frågesug så får ni gärna tispsa om vilka inlägg ni skulle vilja se mer av? Det skulle hjälpa mig att kravla upp ur det här lilla hålet jag grävt.

Här kommer ett par glimtar av solsken från den senaste tiden.
Kram – Julia

Ett rum som jag särskillt försöker ge lite kärlek just nu är vårt gästrum.Kanske för att jag älskar när folk kommer och bestämmer sig för att bli kvar. Det är så härligt att kunna lång-hänga. Dessutom har vi så fina föräldrar jag coh John som ofta och gärna är här och leker med Harry om vi måste gå på bio eller ta en skön långpromenad på tu man hand. Då är det så fint att låta dom stanna kvar. Det är lite så jag alltid tänkt mig att ett hus ska fungera. Lite svängdörrs principen. Man ska kunna komma och gå.

Därför exprimenterar vi nu med det lite tomma gästrummet. Att vi ska måla en halvvägg/fond har vi bestämt sedan ett tag och nu testade vi en blå, grön variant. Dessvärre blev det- lite spräckligt på sina ställen då jag blandade nyansen själv (gillar ju att göra så). Det gör att jag nog får måla om, och I ärlighetens namn tycker jag det blev lite för mörkt. Nästa lager får nog bli den där bruna Camelfärgen längst till höger.

Men jag tror att det kunna bli ett riktigt härligt sova over rum såsmåningom.

Som jag nämnt så håller vi på att rusta upp tvättstugan till att bli lite mer av bad och tvättstuga, typ. Vi har inte gjort någon jätte påkostad ombyggnation eller så men tittat på det bästa sättet att få in möjligheten till dopp i huset. Jag älskar att bada när jag vill vara ifred och tänka, John älskar att bada jämt, punkt. Harry vet typ inte ens att det finns något större än tvättbaljor att bada i, förutom havet då – så han kommer bli överlycklig.

Men det var ett litet projekt det här, att lyckas få ett sterilt, ganska typiskt halvsunk tvättstuga att kännas badinbjudande. Men nu börjar det verkligen likna det vi tänkte. Fint, lagom och funktionsdugligt. på med lite (eller massa pynt så) TADA!

Nu ni, här har det startats ett planteringsprojekt. Bredvid oss har man nyligen renoverat Björknäs Blommor som är en gammal handlingsträdgård. Det har de senaste tio åren gått ned sig och stod för förfall till i vintras då ägare tog över i ny regi. Nu har mat hottat upp sig och liknar något Zeta’s/rodendahligt i mindre skala. Jättefina krukos, vaser, pryttlar och blommor då såklart. Jag har en del funderingar över vad man ska plantera och vilka träd som skall få bygga rum i rummet i trädgården till sommaren. Det är lite svårare än jag trott att planera trädgårdens utformning.

Jag och Harry började lite lätt med att köpa något att plantera i krukorna. Så lite spetshattar och tulpaner fick bli en bra start.

I nästa vecka ska vi ta tag i odlingarna i pallkragen. Det känns nästan övermäktigt för en gammal stadsråtta som mig. Kul i alla fall. Håll tummarna.

Älskar ledighet mitt i veckan – lite lyxigare än all annan ledighet. På långfredagen kom efterlängtade Harrys bästis och tillika min ut till oss för att få en heldag av äggjakt, harehopp och påskpyssel. Dessutom har dom precis fått tillskott i sin lilla familj och inget är mig så kärt som små underbara bebisar just nu. Enormt bebislängt. Enormt.

Eftersom vädret var så fint kunde vi vara ute och på riktigt känna av hur huslivet kan tänkas bli under sommarhalvåret.

Sen från ingenstans så klappade min sambo ihop. Helt fruktansvärt dramatiskt blev allt. Ambulans och hela baletten. Nu efter en tid på sjukan är han hemma igen. Men den så fina odramatiska påsken fick ett lite abrupt slut. Det har gjort att jag och Harry fått hitta på en del själva under helgen – dels för att låta John vila och för att bearbeta alla frågor om ambulanser, sjukhus och om hur vidare pappa är bra eller inte? Dom är så inkännande dom små liven. En känslosvamp. För att inte tala om en själv. Jag kan inte tänka mig något värre än om någon av dem skulle bli alvarligt sjuka och det var ju precis den känslan som slog mig. En sån där ögonblickkänsla av att nu händer det, nu är det avgörande minuter här. Härefter kan allt förändras.

Som tur var verkar det gå åt rätt håll och förhopningsvis så bli han återställd framöver.

Hoppas ni haft en fin påsk med massa familj och härligheter.

Vårdagjämning. Alltså indeed… Det känns som den här vintern pågått i en evighet. I lördags kändes det som att kläckas. Jag blev rörd när värmen la sig över kinderna och det kändes nästan pinsamt likt något religiöst. jag fick för första gången i mitt liv sitta på farstubron och fika i solen med min son. Sånt där kroppsminne. Sen att det i källaren pågick ett smutsigt, ångestframkallande, bråk ombygge (badrum) det kunde jag lägga åt sidan en sekund och bara vuxen-njuta. Ni vet luta sig mot en husfasad och sitta med slutna ögon och fån-le.

Apropå det där med bråkrenoveringar. Vi klarar verkligen inte att projektleda ihop. Jag blir smått gråtig och känslig om inte vi tittar varandra i ögonen och tar “varandras” ögon och lyssnar till punkt. Men det gäller bara åt mitt håll. För jag kör sen lite osmakligt över John när han lägger till förslag eller lösningar. Sen försöker jag kompensera med dyra kakor och nybryggdt kaffe, för att bli ledsen igen när han kort-tonat ber om en avbitartång.
Undrar hur det skulle gått om vi köpt ett renoveringsobjekt? Vågar knappt tänka tanken.
Det är märkligt att det blir såhär när det ska göras alvarliga saker. Alltså måla om eller möblera eller sånt där krafs det fixar vi galant m när det ska sågas, klyvas, fasas och tätas – då är vi så okomplatibla.
Så jag satte mig i solen istället och väntade på att det ska piffas med badsalt och alouvera.

Annars var det mycket lego, barnkalas, skottning, salmalax och semicountrymusik för hela slanten. Inte mer eller mindre än så.

Någon annan som har det såhär i sin garderob. jag tänker att det underlättar morgonbestyren om man bara kan sticka in handen och allt matchar. Då kan man ju dra en kam genom håret med den andra och multitaska skiten ur 07.15 stressen. (önskar så intensivt att det var lite ordning härinne). Skämt å sido trodde jag att jag skulle bli lite bättre på att vika när vi flyttade – som om det skulle ingå i flyttpaktet.

Ikväll ska det rensas, vikas och strykas. Det får bli årets vårstädning.

Jag har funderat på det där med avkoppling. Vad gör folk egentligen för att komma till den där platsen av avkoppling. Jag vet inte om jag är ensam om att känna mig mycket opåhittig i den kategorin. Jag vet inte heller om det räcker med att säga att man börjat jogga å så joggar man i tre veckor sen glömmer man av det. Eller att man börjat måla – så målar man två tavlor och glömmer av det. eller att man läser böcker istället för att glo på tv och sen inser man att man bara läser en massa okultiverade kriminalare osm gör att man ligger på helspänn och nästintill försämrar sitt språkbruk. Så nu blir det mest att jag går och lägger mig i sängen och sover så fort jag får en möjlighet. Här ligger jag och lixom sover bort min egentid….

Vad är egentligen avkopling och hur gör man det till en del av sin vardag på ett rejält sätt? Är det så enkelt att man måste bli en “fånga dagen” person och till ockmed “fånga stunden”.

Har ni några tips – vad gör ni som fungerar? (och gärna som fungerat mer än i nån vecka)

Här går jag och fångar dagen i en aldeless för stark kopp te men i en galet mjuk tröja.

Jag är en sån där som gillar identitetslekar och rollekar med min unge. Jag kan tycka att det är vansinnigt roligt att plocka fram strykbrädan och bygga affärsdisk på den. Se hur han går in i multipla roller beroende på vilken hatt han sätter på sig. Hur markörer som en gammal ringklocka och en särskild stol får en statistroll och hur innebörden i leken skiftar så tydligt från vilka böcker vi läser för stunden. Jag tänker att det var så bra för mig när jag var liten, att bearbeta och utåtagera tillsammans med andra och med andra vuxna. Det är han som får regissera, styra,ställa och hålla fantasin igång. Men ibland är jag rekvisitör och föreslår något, en plats, ett ljud, en frukt som sätter ny prägel på leken.

Jag vet att han behöver den där – den livsviktiga leken för att få träna sociala koder, testa sina nya teorier om världen, om ont och gott om vuxenvärlden och om kompisskap. Just nu är det många djurpersonligheter, en fröken, en tant en arg en dinosaurie, en lejonbebis och masa monster som träng hemma hos oss.
Dom fyller alla en sån mycket större roll än det jag först kan se.

I leken hör jag också vad han lärt sig, han kan hämta en slang och visa hur man måste fylla på med medicin när bebisarna är sjuka. Han blåser på mig när jag säger att jag bränt mig och ljusen står för nära. Han lagar äggröra med cheddar i och det berättas om hur man måste gå på led och inte får lämna vuxna utan uppsyn.
Jag hade älskat om någon lekt med mig på det sättet vi leker med Harry – tänker att jag kan påminna honom om det när han är 15 arg och pubertal. Och alla skratt man får, de där kluckande, magbullrande skratten som kommer i leken när bus eller tokerier uppstår. Magiskt ju!

(Sen är det ju så fördjävulsk tröttsamt att leka efter nån timme, sådär intensivt “jag har sprungit en halvmil” tröttsamt. Men klart värt det.)

Tänker att många skriver om lek, många känner så olika inför det där, mestadels läser jag om när man tröttnar på at leka, vara där, i , på och överallt. Jag fattar det till fullo, men ibland undrar jag om det finns någon vuxen som fortfarande uppskattar leken?

Mallis here we come. Vi har nu bokat en sommarsemester till Mallorca på hela två veckor, Lyckades trots att vi var så sena ute hitta en litet familjehus till vår ytterst lilla familj med separata sovrum och en pool. Det kändes nästan lite för bra för att vara sant med tanke på att hela sthlm numera är i närheten av palma halva sommaren och att vi inte är särskilt unika alls och därtill är helt sämst på att boka saker.

Så iom att det är så ounikt men vansinnigt härligt att bo i Fornaltux halva sommaren så behöver jag nu allas kanske lite mer unika semestertips. Vi kommer ha bil och vill se så många pärlor vi kan från ön. Hit me.
Och alla ni som är där som jag gillar, låt oss sammanstråla. 🙂

Jag kunde inte låta bli att lägga in lite bilder från sist vi var där – ökar på längtet något rejält.