Roleplay
8 years ago
Jag är en sån där som gillar identitetslekar och rollekar med min unge. Jag kan tycka att det är vansinnigt roligt att plocka fram strykbrädan och bygga affärsdisk på den. Se hur han går in i multipla roller beroende på vilken hatt han sätter på sig. Hur markörer som en gammal ringklocka och en särskild stol får en statistroll och hur innebörden i leken skiftar så tydligt från vilka böcker vi läser för stunden. Jag tänker att det var så bra för mig när jag var liten, att bearbeta och utåtagera tillsammans med andra och med andra vuxna. Det är han som får regissera, styra,ställa och hålla fantasin igång. Men ibland är jag rekvisitör och föreslår något, en plats, ett ljud, en frukt som sätter ny prägel på leken.
Jag vet att han behöver den där – den livsviktiga leken för att få träna sociala koder, testa sina nya teorier om världen, om ont och gott om vuxenvärlden och om kompisskap. Just nu är det många djurpersonligheter, en fröken, en tant en arg en dinosaurie, en lejonbebis och masa monster som träng hemma hos oss.
Dom fyller alla en sån mycket större roll än det jag först kan se.
I leken hör jag också vad han lärt sig, han kan hämta en slang och visa hur man måste fylla på med medicin när bebisarna är sjuka. Han blåser på mig när jag säger att jag bränt mig och ljusen står för nära. Han lagar äggröra med cheddar i och det berättas om hur man måste gå på led och inte får lämna vuxna utan uppsyn.
Jag hade älskat om någon lekt med mig på det sättet vi leker med Harry – tänker att jag kan påminna honom om det när han är 15 arg och pubertal. Och alla skratt man får, de där kluckande, magbullrande skratten som kommer i leken när bus eller tokerier uppstår. Magiskt ju!
(Sen är det ju så fördjävulsk tröttsamt att leka efter nån timme, sådär intensivt “jag har sprungit en halvmil” tröttsamt. Men klart värt det.)
Tänker att många skriver om lek, många känner så olika inför det där, mestadels läser jag om när man tröttnar på at leka, vara där, i , på och överallt. Jag fattar det till fullo, men ibland undrar jag om det finns någon vuxen som fortfarande uppskattar leken?
Julia Hichens
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]