I helgen firade jag och John 7 år tillsammans. Det är magiskt att det känns som igår och ett helt liv sedan på samma gång. Jag minns hur jag inte kunde slita mig från hans nacke och att vi stod slingrade runt varandra vid tunnelbanepelaren i mitten på tåget när vi skulle åka till jobbet. Jag minns hur vi aldrig sov, alltid skrattade och brottades med den där stora gåtan – Vem är du? på riktigt, därinne. Jag hade nästan som fysiska och psykiska alvarliga abstinensbesvär när sommaren var över och John skulle börja jobba intensivt igen. Jag tänkte också mycket på framtiden, det var så svårt att på riktigt känna att man träffat en person som fyller varje box, att jag mött honom som jag fantiserat ihop och sen veta om att det är kanske så att det bara är nu, i stunden, under sommaren eller nått år jag får behålla honom.
Därför såhär 7 år senare, ett barn , ett hus och en hel del livserfarenhet innanför kavajslaget senare så är jag fortfarande lika lycklig i små saker med John. Som att se honom på håll, i en folkmassa och veta att han letar efter mig. Att han andedräkt alltid luktar lite varm kaka, även när han inte borde. Han har ett eldsmärke på sin hand som sprider sig upp mot pek och långfinger – det märket får mig att tänka på en karta och på något sätt får det mig att känna som om han har en plan, att jag är trygg där i hans hand.
I lördags hade han bokat barnvakt och restaurang så jag kände mig väldigt uppvaktad och kärlekskrank. Han hade valt ett armband som är identiskt med en ring jag fick efter vårt första år. Nu lite större knut för att symbolisera att sitta ihop. Sen gick vi till Trädgården en liten sväng, drack några öl och insåg att vi är gamla och inte alls som för några år sen. Tog en bulle hem och drack en kopp te. Bästa årsdagen på länge.
Just nu storstädar jag ansiktet. Det här är tveklöst mina favoritprodukter på sommaren när man söker en fräschör i doft och konsistens. De har en rengörande effekt som känns intensiv men skonsam på samma gång. Sen ögonkrämen är ett måste numera. Den har något ljusreflekterande i sig som ger i alla fall illusionen om mindre ringar och synliga linjer under ögon och på ögonlocken.
Hittade två mycket fina prints via Nordic Corner. Det ena som hänger i vardagsrumet är ett högkvalitativt tryck på en sandbank. Den har en känsla av oljepastell när man drar handen över det. Tycker om att kunna byta ut ibland för att lätta upp och förändra inredningen då man vill ha ett litet lyft. Nu är det länge sedan jag bytte. I Harrys rum hänger nu en karta över hela djurgårdslinjen och de spårvagnar som funnits och finns där. En obeskrivlig lycka för en tågfantast som han. Finns en hel del på hemsidan!
Högst upp på drömtrappan står nu de här godningarna. Mitt mobilskal svänger runt på sista strängen så detta men ficka från Gucci skulle vara alldeles ypperligt som efterföljare. Den perfekta alldagsringen med lagom mycket statement heter Fat snake och görs av All Blues. Skorna som känns som smörkräm är från Atp Atelier, funkar till allt. Alltså precis allt. Sist men störst är väl dessa pärlörhängen från Céline, de skulle följa mig genom hela livet.
Vad tittar ni på?
Så nu var nästan alla klämdagar förbi. Det är ju så märkligt med våren och hur den rusar förbi. Jag blir både lycklig men lätt stressad av att halvdagar, helhelger och firande. Har lite svårt att hinna med saker som ska bli gjorda på rätt sätt. Är ju en organisatör av rang, eller lite smått planeringstokig. Det är en bra träning för mig att släppa lite på rutinerna och försöka flyta med. Tränar på det i alla sammanshang i livet just nu. Det där övertjatade av att vara i nuet, men hur svårt är det egentligen. Någon som känner igen sig?
Nu var det i alla fall en sån där fin helgdag mitt i veckan och vi firade nationaldagen hemma hos oss. Jag tycker det känns skrämmande att tänka på att nationaldagen ev blir en symbol för att fira en nations enformighet. Jag tänker så mycket på valet i september just nu att jag blir smått snurrig. Jag skulle inte bli förvånad om vi plötslig slogs av siffror som ingen kunnat föreställa sig för ett par år sedan. Jag får en känsla av att vi kommer drabbas av samma förvåning och lamslagenhet som vid Trumps “Seger”. SD kan bli Sveriges största parti och det ger mig så ont i kroppen att det är svårt att förklara.
Därför tar jag nationaldagen i våra egna händer – iom att vi är folket och firar de som känns rätt att fira. Ett öppet, kommunikativa, demokratiskt samhälle som välkomnar olikhet och gemenskap. Det firade vi med de mest öppensinnade och välkomnande personer jag vet. Hummersoppa, grillad marulk (igen) och en sommartårta som jag tänkte bjussa på receptet på senare. ( cliffhanger) Jag hade förberett en skattjakt till barnen men pirat-utklädnad och ett hemligt brev från kapten kula. Kände mig sådär fiffigt mammig att jag var tvungen att skryta lite. Älskar det där glittret i barnens ögon när man bjuder till med spännande lekar. Till ock med den som är sju år tvingas tro lite på att brevet faktisk kom från någon avlägsen inflyttad kapten, bara för att. Jag hade inte den typen av föräldrar som gjorde sånt, jag fattar varför men något i mig minns hur förtrollande det var när man va med om en sån omtänksam gest från vuxna som sen resten av kvällen är fullt upptagna av varandra. Det är minnen som blir kvar sen hela livet.
Här blev det mycket i samma påse men glad nationaldag på er alla i efterskott -kontentan. Va snälla och magiska med varandra. Hej!
Jag skulle behöv en parkhängsjacka, en Como eller Militärjacka som man sa förr. Men det svåra med det är att jag inte gillar grönt och jag förmår mig inte att bära kamouflage för det blir bara ”krig” i mina ögon. Men det finns något så avslappnat snyggt med modellen och till jeans så är det top. Nu hittade jag den här fina modellen som känns mer Safari än krig på Filippa K. Vad tycker ni, ska jag?
Nu har vi börjat inreda pergolan. Eller den har sett ut såhär ett tag. Saknar lite tavlor, kuddar och lampa. Men dom här sofforna Havsten är bland det skönaste jag provat i uteväg. Lägger man sig här kommer man inte upp igen. Bordet/pallen kommer från sika design och vi har den inne under höst/vinter men den gör sig perfekt till uterummet på sommaren.
jag ska upp med ett basytan under det som är taket så man slipper se kottar och barr genom den osexiga platsen- ni får inte se det i bild (såklart), sen är det lite av en leka medelhavsdröm här. Komma på Cava?
Inget är väl så somrigt som en rand. En av mina favoritränder kommer från svenska märket Sundays. Jag försöker bära den till svart eller lite halfruffsiga underdelar av denim eller så. Annars är risken att jag känner mig för söt. Jag har en förkärlek för ränder men inte för den nautiska överklasslooken. Det är nog bland det värsta jag vet klädväg. Det och boleron.
Här ser ni ett försök på att inte vara för söt. Hoppas jag lyckades?
Skjorta/Tunkia Sunday, sandal ATP Atelier, väska Céline. Ben – fläckiga och starka.
För några veckor sedan blev vi inbjudna till ett spontan bröllop. Det var verkligen från den ena dagen till den andra bokat, klart och redo för klockorna att klämta. Själva beslutet var dock inte alls förhastat. Vigsel och bröllops lunch hölls i Saltsjöbaden och allt var bedårande vackert. Det var fint att få klä upp sig lite, kladda lite rouge och sjunga om kärleken. Vi stannade kvar på Grand Hotel över natten och kände att det kan man gärna göra igen.
Tack älskade Anna Och Martin för att vi fick vara med på er stora dag.
Min blommiga långklänning kommer från Ganni och det var väldigt enkelt att känna sig sommarfin i den.
Varje sommar vill jag försöka hitta den där doften som man kände när man lutade huvudet gentemot mamma för 30 år sen. När hon var solvarm, saltbadad, nyinsmort och bara mamma. Det var något magiskt över de där kvällarna på klipporna när vi seglat färsigt och lagt till i någon vik. Hon gjorde sig fin för pappa och man förstod det utan att förstå det. Jag minns att jag ville utstråla precis det där som hon gjorde just då – fast senare i livet.
Den här doften har precis den känslan i sig. Den är så spot on att det är mycket möjligt att det var just den här hon hade.
Jag ska fråga henne nästa gång vi ses. Min förhoppning är nu att Harry och John ska tycka att jag luktar sådär, trygg, snygg, solklippsvarm mamma nu resten av sommaren.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]