Another year

I helgen firade jag och John 7 år tillsammans. Det är magiskt att det känns som igår och ett helt liv sedan på samma gång. Jag minns hur jag inte kunde slita mig från hans nacke och att vi stod slingrade runt varandra vid tunnelbanepelaren i mitten på tåget när vi skulle åka till jobbet. Jag minns hur vi aldrig sov, alltid skrattade och brottades med den där stora gåtan – Vem är du? på riktigt, därinne. Jag hade nästan som fysiska och psykiska alvarliga abstinensbesvär när sommaren var över och John skulle börja jobba intensivt igen. Jag tänkte också mycket på framtiden, det var så svårt att på riktigt känna att man träffat en person som fyller varje box, att jag mött honom som jag fantiserat ihop och sen veta om att det är kanske så att det bara är nu, i stunden, under sommaren eller nått år jag får behålla honom.

Därför såhär 7 år senare, ett barn , ett hus och en hel del livserfarenhet innanför kavajslaget senare så är jag fortfarande lika lycklig i små saker med John. Som att se honom på håll, i en folkmassa och veta att han letar efter mig. Att han andedräkt alltid luktar lite varm kaka, även när han inte borde. Han har ett eldsmärke på sin hand som sprider sig upp mot pek och långfinger – det märket får mig att tänka på en karta och på något sätt får det mig att känna som om han har en plan, att jag är trygg där i hans hand.

I lördags hade han bokat barnvakt och restaurang så jag kände mig väldigt uppvaktad och kärlekskrank. Han hade valt ett armband som är identiskt med en ring jag fick efter vårt första år. Nu lite större knut för att symbolisera att sitta ihop. Sen gick vi till Trädgården en liten sväng, drack några öl och insåg att vi är gamla och inte alls som för några år sen. Tog en bulle hem och drack en kopp te. Bästa årsdagen på länge.