En av Malins läsare tycker att det inte är koscher att posta bilder på sovande barn. Vad säger webbetiken då det kommer till äkta män?

Igår skrattade jag så mycket att min navel polppade ut. När jag sansat mej igen sögs den åter in.

Den här bilden ville jag att Magnus skulle ta så där casual så att ni kunde se min nya fina hästskjorta fast fokusen officiellt var på frukosten. Lite som ett latent modeblogginlägg.

Det gick sådär.

Länge har jag funderat på den där sneda internetfotominen som damer ofta utövar då de tar bilder av sig själva. Eftersom jag är en timid kvinna har jag inte vågat fråga, utan bara antagit att jag är för ocool för att förstå. Nu lugnar Tommix mej. Jag är inte ensam i min förvirring.

Nånstans på väg mot Stockholm skrapade jag sönder* ett alldeles nyfött födelsemärke. Blodet sprutpulserade ut som i värsta vampyrfilmen och för en kort stund var det riktigt obehagligt. Sen läkte det. Tidigare ikväll höll jag på att begå samma misstag och för att hålla födismärket intakt beordrade Magnus Pyret att trolla fram ett plåster. Detta är vad min syster bjöd på.

Jag tänker mer sugmärke och mindre allvarlig skrapskada.





*i misstag, mind you sir.

Nu tar jag med den här typen och drar iväg på middag till Pyret och Miika långt borta i Tölö. Vi får hoppas att jag inte krystar ut ett barn på vägen av ren promenad-i-djupsnö-ansträngning. Ha en skön fredag!

Varje gång jag tänker "Nähä, gravidare än så här KAN man helt enkelt inte bli!" händer något och plötsligt är min mage ÄNNU större. Sjukt.

Jag antar att "Hur ska det här sluta?" klassas som en dum fråga.

Som vanligt då Papper kommer ut ringer det upp folk* för att klaga på nakna mörkhyade rumpor, slarvigt språkbruk, för liten text eller annan omoral. Dagens första samtal kom från en tant som med knarrig röst informerade mej om att det i artikel om "åbäket Abdullah Tammi" förekommer ett fel.

"Det heter mig veterligen Pemar och inte Paimio."  menade hon.

För ovanlighetens skull var feedbacken ändå välvilligt sinnad. Jag tackade artigt för korrigeringen, sedan önskade damen och jag varandra en trevlig helg.
 

Sen pustade jag ut. Det kunde ha varit värre. Mycket värre**.


*som faktiskt ALDRIG hör till Pappers målgrupp, men glädjande nog ändå läser tidningen.
**jag skrev ju faktiskt fuck i min ledare.

Ja och så kom ju min tidning ut idag. Om ni vill se pitchen som Mags och Peter sålde in sin programidé till Yle med klicka här och är ni intresserade av killarnas hälsning till Pappers läsare ska ni klicka här.

På kvällarna då jag ligger i badet brukar jag för en stund lägga min bok åt sidan och istället iaktta min mage som utan att jag anstränger minsta lilla muskel rör sig i olika konstellationer. Såna stunder känner jag mej hemskt mycket som Sigourney Weaver 1979. Fast på ett kärleksfullt sätt.