Jag fick lite dålig fiilis av att diskutera riktiga livet och viktiga saker på bloggen så i fortsättningen får ni nog läsa endast om det vanliga lättsamma Livet & Helsingfors. Så feg är jag.

Malin startade förresten en väldigt intressant diskussion. "Ingen ska tvingas välja mellan att bli mamma och minister." Kloka kvinnor kommenterar smart och eftersom jag själv ännu inte förlöst ett barn känns det som om jag inte riktigt kan delta i diskussionen på allvar. Men än så länge tycker jag att mamman och pappan* är precis lika viktiga för ett barn. Och i min värld betyder inte jämställdhet att kvinnor blir män eller män blir kvinnor, utan att alla är likvärdiga vare sig det kommer till föräldraskap, lön, karriär, hemmaliv, tid, städning och vad man nu kan hitta på.

Som Skriet från kärnfamiljen skriver borde vi kanske fråga oss själva varför vi inte lever friare från normer, mer demokratiskt och väldigt mycket mer rättvist. Varför vi inte moderniserar kärnfamiljen och ser till att både mamman och pappan kan ha ett stimulerande jobb OCH bra kontakt med barnen.


*eller mamman och mamman eller pappan och pappan. Eller vad man nu råkar ha för familjesammansättning.

Magnus och jag struntade i att gå på Folkhälsans kurs i hur man tar hand om barn. Seniorhuset* i den norra ändan av Mannerheimvägen låg helt enkelt geografiskt sett för långt borta. Och i ärlighetens namn glömde vi bort hela evenemanget. När jag frågade Basse om hur de löst spädbarnsskötseln sa han:

"Ge mjölk, byt blöja, smörj in skaplen med salva. Det är det."

Min fråga är nu: gick ni på någon kurs eller såg ni er själva som naturbegåvningar i barnavård?


*där kursen ironiskt nog hölls.

Dödergök av Katarina Wennstam. Som vanligt handlar Wennstams bok om mäns våld mot kvinnor. Hemskt spännande. Rekommenderar.

Basse och jag misslyckades med att high five:a* varandra både då vi träffades och då vi skiljdes åt. Det såg antagligen mer ut som om två blinda nazister försökte och misslyckades med att göra en heil-hitler-hälsning mot varandra.

Det kändes förnedrande på så många olika plan.


*hallå? Ja hej, det är 90-talet. Vi skulle hemskt gärna vilja ha vår hälsning tillbaka.

På färjan mellan Stockholm och Helsingfors köpte jag av gammal vana en flaska champagne. När jag sedan köade för att betala skumppan fick jag en känsla av att folk sneglade lite snett på mej. Höggravid kvinna på väg att knäcka en Tattinger. I kassan hade paranoian nått mej så jag förklarade utförligt för kassafarbrorn att min plan gick ut på att korka flaskan efter att ha förlöst ungen. Inte att skapa ett FAS-barn.

Kassafarbrorn mumlade:
"Mhm. Have I heard THAT before."

Höjden av pedagogik var då barnmorskan rullade in en nyfödd baby och visade upp den för föda-barn-klassen.

Barnmorskan:
"... och så här ser ett huvudet ut på ett barn som är knappt ett dygn gammalt."  

Klassen:
"Ååååh!"

Barnmorskan, medan hon lösgjorde blöjan:
"... och så här ser bajset ut. Lite klibbigt kanske?"

Klassen ba:
"Aaaah!"

Viskande frågade jag Magnus om han tror att hon nu kommer att skicka runt ungen så alla får klämma lite på den.

Magnus strängare än någonsin:
"Nej, så gör man inte! Skärp dej."

Eftersom jag själv tyckte att det var stor humor exploderade jag i skratt* och fick The Evil Eye av en blivande mor klädd i Marimekkomönstrad skjorta.

Jag tyst för mej själv:
"Sluta skratta! Tänk på hemska saker. Tänk Haiti! Sluta skratta."

Men det hjälpte föga.

*ni vet så där som man ibland gör vid opassande tillfällen som på begravningar, arbetsintervjuer och förlossningskurser. 

Karin berättade att hon somnat till en film på TV1000 i Siljahytten och mitt i natten vaknat upp av en stor och röd penis. I tv-rutan alltså.

Lite olustigt, menade hon.

Bilden är arrangerad. Karin har INTE precis konfronterats av en stor lem. Nej, här överblickar hon Hopes visning på Dramaten.

Hören upp, fashionistas! Karkki levererar förresten bilder från modeveckan. Vi sprang också in i Taika och Jenni som bloggade från visningarna.

Förresten, om man är höggravid och har shoppat loss på kläder, böcker och tidningar i Stockholm skola man icke tro att det är promenadväg från Siljaterminalen till hörnet av Styrmans- och Båtmansgatan. Speciellt inte efter sju veckor av konstant snöoväder och brister i snöröjning i huvustaden Helsingfors. Flygvärdeinneväska, stor handväska, en proppfull Carin Wester-tygkasse samt två och ett halvt kilo foster gör en både svettig och förlossningsbenägen.