På väg till morgonens redaktionsmöte snöade det lätt och någon hade rest en julgran på innergården. Det var fint och stämningsfullt. Glad i sinnet steg jag ut på Styrmansgatan och hann knappt ta två steg innan en ung man bokstavligen gled fram och kraschade in i mig.

Skulle jag ha varit singel och duden lite hetare kunde den här lilla incidenten ha varit början på en fantastisk kärlekshistoria. Men nu blev det inte så.

Marica har grundat den här fantastiska bloggen: Skicka vidare boken.

Hatar ni också den där känslan av förnedring då man grälar med sin äkta man och man för att visa sin överlägsenhet himlar med ögonen och fnyser och det oavsikligt uppstår en jättestor snorbubbla ur ens ena näsborre?

Någon av er tycker kanske att jag verkar vara en avslappnad och rationell kvinna. Låt mig rasera era illusioner: jag tycker att det är så obehagligt att gå ensam ner i källarkatakomberna under vårt hus att jag tvingar Magnus att gå med mig.

Jag vet att det inte är mycket till försvar, men om Magnus är med mig så gömmer han sig åtminstone inte någonstans i det kolsvarta källarhelvetet.

Någon frågade hur den där klockan jag tycker så mycket om ser ut. Så här:

Senare idag ska jag försöka få någon att fota mig i min gigantiska dunjacka. Dagens outfit går nämligen under temat huvudfoting.

Det är fult, men varmt.

Igår låg Magnus i sängen och tittade på Die Hard (fyran tror jag) medan jag låg bredvid honom med datorn på magen och hörlurar och såg på Dexter. Plötsligt fick jag en insikt: är det så här det är att vara gift?

Är det någon av er som har mitt exemplar av Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst? Jag skulle behöva den.

I brist på bättre rippar jag DN På Stans Hej konsument!

Bästa promenad: på smågator i Rödbergen.
Favoritgata: Högbergsgatan.
Favoritdrink:jag är inte alls så förtjust i drinkar. Om jag MÅSTE välja en blir det kanske en god mojito.
Äter lyxmiddag på: Postres.
Bästa mikromaten: aldrigt ägt en mikro.
Fikar gärna på: Kaffecentralen funkar bättre som take away, jag säger La Torrefazzione.
Bästa lunchställe: Gran Delicato ligger lite avsides, men är trevligt.
Bästa brunchen: om man räknar lyxfrulle som brunch (vilket jag gör) blir det Klaus K.
Bästa kaffet:  Kaffecentralen och Kaffa.
Bästa baren: Ysi.
Här bjuder jag mamma på middag: Rafla.
Här bjuder jag pappa på middag: Lehtovaara.
Senaste Stockholmsupptäckt: att Lena-Fi bor där!
Senast sedda teater-/dansföreställning: Vill ha mera på Lille Teatern.
Senast sedda utställning: nåt på Amos Anderssons museum i höstas.
En bra gåbortspresent: en fin kaffebruk från Eiring på Högbergsgatan
Favoritlyxartikel: dyrt shampo.
Läser just nu: Kolka av Bengt Ohlsson, En sannolik historia av Karin Alvtegen och Bomull en solkig historia av Gunilla Ander.
Läser helst: allt.
Favoritmärke: det finns mycket Filippa K i mitt klädskåp. Önskar att jag kunde säga nåt som gav mig mer modestatus.
Favoritskor: Pumas vita 90-talstennare.
Klädkonto per månad: vanligtvis 50-200euro (i november 0 euro)
Dricksprocent: runt 5 procent, lite beronde på humör.
Motionerar: genom att brottas med Magnus och skuffa Vidar i barnvagnen.
Mest överskattade affär: Ikea.
Det dyraste jag har köpt: lägenheten på Styrmansgatan.
Favoritprodukt på Systemet: rödvin (vill ni ha vintips rekommenderar jag Lindas blogg).
Favoritprodukt på Apoteket: plåster.
Bästa fyllekäket: Big Mama's-pizza på Stora Roban. 
Lyssnar på: mina kolleger som suckar och skriver.
Bästa förfestmusiken: Spotify-listan Sköna Vibbar som Magnus knåpat ihop under flera månader.
Senast gnolade: Stuck in the middle with you
Mitt sämsta köp någonsin: antagligen ett par obekväma skor.
Senaste impulsköp:  middag på Mange Sud i fredags.
Senaste fyndet: En svart smokingkavaj på en outlet i Paris.
Fulaste klädfärg: jag tar inte så illa vid mig av färger.
I dvd-spelaren/datorn: ingenting.
Användbar pryl: min macbook pro.
Mode jag aldrig vill se igen: Stör mig inte på sånt
Värsta huvudbonaden: keps med böjd skärm.
Favoritaccessoar: en stor herrklocka av D&G.;
Bil/Transportmedel: Luxuös gul turnébuss från Scania
Återvinner: Papper, glas, kartong, men aldrig läppän.
Hejar på/håller på: Magnus, Vidar och mig själv. Vi är ett bra team.
Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: jag väljer att promenera eller cykla.

Ni ba:  
"Hördu Peppe, är det inte du som brukar mässa om att man måste uppdatera sin blogg hela tiden för att folk ska komma tillbaka. Du lever inte precis som du lär."

Jag:
"Jag vägrar att be om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen. Jag har nämligen haft löjligt mycket att göra idag. Började med ett förlagsmöte, fortsatt med ett lunchseminarium om Kroppsbilder, sedan rusade jag till ett möte på redaktionen och ska nu skriva oändligt många texter."

Ni kan läsa Julia Skotts blogg medan jag är borta. Hon visade sig nämligen vara en mycket trevlig och proffsig kvinna.