Nu har du ringt runt till drömarbetsplatserna och skickat iväg några ansökningar och cv:n. Plötsligt händer det! Du blir kallad på arbetsintrevju.

Det här kan du tänka på:

Var väl förberedd. Man anställer helst någon som vet någonting om sin framtida arbetsplats. Läs på lite innan intervjun.

Var beredd på att svara på frågan om varför just du ska få jobbet. Lista några av dina bästa egenskaper och kunskaper för den här tjänsten. Företaget vill naturligtvis anställa någon som kan vara till nytta.

Var glad. Du behöver inte fnissa hysteriskt eller göra practical jokes, men visa att du är en typ som oftast är på gott humör. Ingen vill jobba med en surpuppa.

Självklarheter: kom i tid, klä dig som du tror att folk klär sig på den här arbetsplasten, överräck inte en död fisk du du hälsar på typen som ska intervjua dig*, var intresserad och kreativ och visa att du är lätt att jobba med.

Kort sagt.


*alltså varken bokstavligen eller i form av en kall och slapp hand.

Det är först när man testar smaksatt yoghurt efter att ha kört naturell en längre tid som man inser att mängden socker motsvarar den i sju colaflaskor*.

*socker ska alltid mätas i cokisflaskor.

Vad skulle ni kalla bakelsen i mitten?

För mig innebär jämställdhet lika rättigheter och skyldigheter för alla. Det innebär bland annat att man får samma lön för samma arbete och att man har precis samma möjligheter oberoende av kön. Det betyder inte samtliga måste göra allting på samma sätt.

Ibland är det svårt att skilja mellan individer och struktur. När det pratas om föräldraledighet får jag ofta höra att "Vi lever mycket jämställt, men för oss råkar det nu bara fungera bäst så att mamman stannar hemma länge och pappan jobbar. Pappan tjänar nämligen mer än mamman och det skulle vara ekonomiskt omöjligt att göra tvärtom." 

Jag tvivlar inte alls på att just ni inte skulle ha en jämställd, fungerande relation. Alla måste få hitta sin egen väg. Men när det i 95% eller fler av fallen råkar vara just mannen som tjänar mer än kvinnan tycker jag att någonting är fel. Alla dessa pappor kan väl inte vara så mycket smartare och bättre och mer utbildade än mammorna?

Kan det ligga något i strukturerna? Att kvinnor i fertil ålder blir riskarbetstagare för att de sannolikt kommer att stanna hemma med barn och att de halkar efter i löneutvecklingen av samma orsak? Borde också pappornas arbetsgivare betala? Eller kanske skattebetalare i allmänhet? Vi sponsorerar ju pensionärer och de ungar som föds kommer kanske att betala för oss en dag.

Angående det biologiska argumentet att det alltid varit mammorna som stannat hemma och tagit hand om barnen och att det inte går att ändra på så där hux flux. Enligt den historia som jag läst var det hela släkter som tagit hand om barnen. Eller ammor och guvernanter om man haft lite mera pengar att röra sig mer. Att mammor sitter ensamma hemma med sina barn är ett mycket modernt påfund. Och om vi ska dra det här med naturligt och biologiskt till sin spets så är till exempel de förr så vanliga fenomenen slavar och barnarbetskraft  inte så koscher nuförtiden. Bara för att världen sett ut på ett visst sätt förr betyder inte automatiskt att det är det bästa sättet.

När jag blev gravid trodde jag att alla andra visste så mycket mer än jag (i ärlighetens namn tror jag det ofta fortfarande), men nu tio månader in i moderskapet har jag småningom börjat inse att alla bara talar om sina egna upplevelser och erfaranheter. De som refererar till forskningsresultat hänvisar alltid till just de undersökningarna som råkar passa deras sätt att leva. Man kan lyssna och lära, men det behöver inte vara sanningen för alla.

En sån här sak till exempel: för oss har det verkligen inte varit någon skillnad mellan Magnus och mig som föräldrar. Vidar har inte knutit an mer till mig än till Magnus eller tvärtom. Jag skulle eventuellt kunna läxa upp alla gravida par om att pappan är precis lika viktig som mamman de första månderna, men jag låter bli för någon annan kanske upplever det på ett helt annat sätt och jag är sannerligen ingen forskningsanstalt i ankytningsteori. Dessutom finns det ibland två mammor eller två pappor eller bara en förälder. Eller fyra.

Som vanligt säger jag, gör som ni vill, men fundera gärna igenom era besult först.

Ett stort tack till er som orkade läsa så här lång. Jag skulle gärna skriva mer, men det här är trots allt bara en blogg. Ni får resten i bokform nån gång i framtiden istället.

Jag trodde att samtliga av mina klädesplagg tillsammans skulle skydda mig från den nya istiden, men jag hade fel. Jag frös. Mitt humör blev inte bättre av att sushistället i hörnet av Anne- och Nylandsgatan hade en dryg timmes väntetid och på S-marketen avrådde mig kvinnan bakom fiskdisken mig från att göra sushi på laxen de sålde. Hon sade att laxen been around. Vidrört vid sånt som man inte ville ha att göra med.

Fisken såg i och för sig väldigt osympatisk ut så jag tvivlade inte på att fiskdiskkvinnan hade rätt. Jag kunde ändå inte låta bli att önska att någon hade varnat mig tidigare. De senaste åren har jag nämligen glad i sinnet ätit rå S-marketfisk.

I nästa bokklubb i Min Morgon kommer Eva Biaudet och jag att diskutera Lobbyisten av Thomas Bodström. Jag har läst ungefär hälften av boken och tycker att de politiska skildringarna är sjukt intressanta, medan deckardelen inte imponerar så mycket på mig.

Min vän Frida bad mig puffa för det här.

Mia Törnblom föreläser om Mental träning i tiden.

Tid: 8.2.2011 kl.15.00-18.00
Plats: SFV-salen, Nylandsgatan 17 D (5 vån.)

Mia Törnblom är vägledare och föreläsare i personlig utveckling. I sitt arbete har hon väglett allt från företagsledare till ungdomar som farit illa – alla som har modet att våga förändra sitt liv. Hennes böcker Självkänsla nu! och Mera självkänsla! har blivit stora försäljningssuccéer, hennes föreläsningar är ständigt fullbokade.

Anmälningar till mig:

Frida Westerback
De Ungas Akademi (DUA)
mob. +358-40-765 0150
frida.westerback(a)dua.fi

Deltagaravgift: 30 euro

Arrangör:

De Ungas Akademi // Svenska studiecentralen

Jag tänkte gå och lägga mig nu, men om ni inte är redo att gå samma väg kan ni istället läsa Linna Johanssons tankar kring att tala om sitt liv vara öppen med sina problem.

Jag önskar att jag var lika smart och välformulerad som Linna.

Jag drack ett sjukt gott glas rödvin och förstörde sedan upplevelsen genom att se Spikfull med Karkki på Lillan. Jag tycker ändå att ni ska se den.

Flera gånger om året åker Magnus, Vidar och jag bil och eftersom Vid är en gigantisk bebé nuförtiden skulle vi behöva en barnbilstol för lite större ungar än den vi har. Nu har jag två frågor:

1) en hurdan bilstol ska vi köpa?

2) har någon av er en överlopps som ni kan tänka er att sälja till oss?